Försvaret av Milo ÖN i gränszonen

[MD650]

Har letat i InfR Nskbat 1988 och har inte hittat ovanstående citat.
Det närmaste jag har hittat är
Det kan var nödvändigt att ta terräng som fienden försvarar. Då måste elden användas för att möjliggöra rörelsen. Anfallet inleds med kraftsamlad direkt och indirekt eld mot anfallsmålet. Därefter stormar skyttekompanierna och tar detta mål genom närstrid.

Ska forska ytterligare om jag hittar nåt mer.

Det var denna gamla fråga jag kom att tänka på. Det var säkert 15 år sedan jag läste det, men jag minns det ganska väl på grund av att det kändes som en rak och otäck förutsägelse.

Du har inte råkat hitta det i InfR? Det var just en passage över stora förväntade förluster.

Nä, det var det här ovanstående som jag hittade.

[Rickard]

Mm, kanske finns det inte där. Kanske ett äldre reglemente jag såg? Eventuellt finns böckerna någonstans på vinden.

[MD650]

Mm, kanske finns det inte där. Kanske ett äldre reglemente jag såg? Eventuellt finns böckerna någonstans på vinden.

Var det i ett nsk-reglemente?

[Rickard]

Jag är relativt säker på att det gällde norrlandsskytte och på relativt hög nivå. Tror inte det var brigadreglemente, men kanske tänkbart. Fanns det sådana?

[MD650]

Jag är relativt säker på att det gällde norrlandsskytte och på relativt hög nivå. Tror inte det var brigadreglemente, men kanske tänkbart. Fanns det sådana?

Njaa..inte ett rent brigadreglemente.
Det fanns ett brigadstabsreglemente.

[Rickard]

Det känns inte bekant i så fall. Som jag minns det var det typiska tecknade bilder på snöiga norrländska skogar och vägar med röda/blå pilar för anfall och rörelser och så vidare.

Det är synd att det inte verkar finnas så mycket av äldre reglementen tillgängliga i pdf eller liknande på nätet.

[MD650]

Det känns inte bekant i så fall. Som jag minns det var det typiska tecknade bilder på snöiga norrländska skogar och vägar med röda/blå pilar för anfall och rörelser och så vidare.

Det är synd att det inte verkar finnas så mycket av äldre reglementen tillgängliga i pdf eller liknande på nätet.

Kanske AR 2?
Ska kolla i mina.

[MD650]

Hittade det i InfR Nskbat 1988.

Anfall med hög målsättning:
Då målsättningen är hög med anfallet - t.ex. att slå fienden -krävs stora resurser för eld.
Vid skyttebataljonen eftersträvas i regel understöd av minst en artilleribataljon utom det egna bataljonsartilleriet.
Vidare krävs att resurserna samlas för att ett avgörande ska nås.
Förutom den indirekta elden måste således vapen för direktriktad eld -främst pvvapen - kraftsamlas och föras fram så långt att de kan verka.
Eftersom huvuddelen av dessa enheter saknar splitterskydd och därmed är sårbara för fientlig motverkan medför detta samtidigt stor risk för egna förluster.

[C Fagervall]

1969 finns fyra bandvagnskompanier, alla mobiliserade av I 21/Fo 23 i Ångermanland. 1 - 4. Bandvagnskompaniet.'

Dessa kompanier är indelade i två plutoner (varje pluton om fem Bv grupper 6 st Bv var)). Totalt 60 st. Bv 202 för andra förband, samt 5 st. Bv 202 för egna kompaniets behov i stab och trosstropp.

Då sex Bv 202 ingår i ett norrlandskyttekompanis stab, tre skytteplutoner samt pvtropp torde varje Bv grupp i Bv kompaniet vara avsett att göra ett skyttekompani 66 R till norrlandsskyttekompani ( det riktiga nskyttekompaniet har även en Bv 202 i kokgruppen, men för att nyttja denna behövs en speciell bvkokkärra, som ej ingår i IB 66 förband.

Alltså kan en Bvpluton i Bvkompaniet göra fem skyttekompani 66 till norrlandsskyttekompani. Då skyttebataljon 66 endast har fyra skyttekompanier torde den sista Bv gruppen (med 5 st. Bv 202) i Bvkompaniet används till skyttebataljon 66:s spaningspluton (en Bv) samt bataljonspvpluton (4 st. Bv). alt enligt Armehandbok 1967.
En Bvpluton gör alltså en skyttebataljon 66 till en påver norrlandsskyttebataljon.

Hela bandvagnskompaniet kan därigenom göra en brigad 66 till ett förband med två nskbataljoner och en skyttebataljon 66. Då infanteribrigaderna IB 43 och IB 51 vid denna tid hörde till Milo ÖN, kan vi dra slutsatsen att två bvkompani normalt ingick i varje av dessa brigader. De tre Skyttebataljonerna är då påvra norrlandsskyttebataljoner.
Det ena bvkompaniets 30 st. överblivna vagnar kan ha använts till ett brigadlvkompanier, en ingenjörsbataljon, eldledningsgrupper ur brigadhaubitsbataljonen, pvkompani och spaningskompani inom en brigad 66.

Även IB 2 skulle utgångsgruppera i norra Västerbotten, Kanske ingick ett kompani även i denna brigad. Vet ej ?.

I armehandbok fördelning 1983 finns även bandvagnspluton och bandvagnskokpanistab med Bv 206. Dessa är förmodligen dessa fyra tidigare Bv 202 kompanier, som nu uppdelats på ett flexiblare sätt. Varje Bvpluton har nu fyra grupper med sex Bv 206 var (tor pluton 24 st. Bv 206). Då IB 66 har samma organisation 1983 som 1967 torde en pluton även nu tillföras ett skyttekompani 66 (en i staben, en per skyttepluton samt två till pvtroppen = totalt sex).

Nu är det IB 43 och IB 44 som ligger i Kalixlinjen, och därför borde vara tilldelade dessa bandvagnsplutoner.

[bobben]

Om nu bandvagnskompanierna "normalt" var tilldelade IB43 och IB51 (senare IB44) och dessa hade ganska statiska uppgifter i ÖN (Kalixlinjen), varför var dessa inte organiserade som Norrlandsbrigader? Då hade ju "Utbildningsorganisationen "och "Krigsorganisationen" varit lika.
Samt varför förrådsställdes man inte Brigaderna tillsammans med bandvagnarna i ÖN. Nu var ju, vad jag förstått, IB 43 förrådsställd i Dalarna och och IB51 i Ångermanland (IB44 i Hälsíngland)? Var var bandvagnskopanierna förrådsställda?
Det måste ju ha sparat många Mobdygn för transport och kompletterande utbildning vid ofred.
Likaså måste ju Krigsplanläggningen på brigaden förenklats om man vetat om man hade en Norrlandsbrigads rörlighet eller ej.

Eller var allt en "genial" plan för att förvirra fi (också)?

[Erik Ljungberg]

Om nu bandvagnskompanierna "normalt" var tilldelade IB43 och IB51 (senare IB44) och dessa hade ganska statiska uppgifter i ÖN (Kalixlinjen), varför var dessa inte organiserade som Norrlandsbrigader? Då hade ju "Utbildningsorganisationen "och "Krigsorganisationen" varit lika.
Samt varför förrådsställdes man inte Brigaderna tillsammans med bandvagnarna i ÖN. Nu var ju, vad jag förstått, IB 43 förrådsställd i Dalarna och och IB51 i Ångermanland (IB44 i Hälsíngland)? Var var bandvagnskopanierna förrådsställda?
Det måste ju ha sparat många Mobdygn för transport och kompletterande utbildning vid ofred.
Likaså måste ju Krigsplanläggningen på brigaden förenklats om man vetat om man hade en Norrlandsbrigads rörlighet eller ej.

Eller var allt en "genial" plan för att förvirra fi (också)?

Ang mobiliseringsorter och lite tankar bakom
Man ville ha en spridd mobilisering, dvs alla förband skulle inte ha mtrl mm i samma landskap
Man vill ha befäl och värnpliktiga nära mobplatserna. Undantag var norrland och Gotland
Det var bra om utrustning mm stod hyfsat nära tillhörande förband med tanke på underhåll och övningsmatrial
Mobilieringplatser var ganska permanent medans krigsuppgifter och planer ändrades.

Av dessa anledningar kunde det bli så att förband mobiliserade en bit bort från sina försthandsuppgifter.

/Erik

[MD650]

Alltså kan en Bvpluton i Bvkompaniet göra fem skyttekompani 66 till norrlandsskyttekompani. Då skyttebataljon 66 endast har fyra skyttekompanier torde den sista Bv gruppen (med 5 st. Bv 202) i Bvkompaniet används till skyttebataljon 66:s spaningspluton (en Bv) samt bataljonspvpluton (4 st. Bv). alt enligt Armehandbok 1967.
En Bvpluton gör alltså en skyttebataljon 66 till en påver norrlandsskyttebataljon.

Ett annat alternativ kan ha varit att "bandvagnisera" en främre tr-/uh-omgång från trkomp.

[mytn]

1969 finns fyra bandvagnskompanier, alla mobiliserade av I 21/Fo 23 i Ångermanland. 1 - 4. Bandvagnskompaniet.

Kan det tänkas att bandvagnskompanierna var organiserade för att hantera ett lokalt bandvagnsöverskott? Jag tänker då på vad som kunde finnas hos Hägglunds i Övik. Bandvagnskompanierna skulle då vara analoga med en del av lokalförsvarsförbanden i Karlskoga. Detta är en ren spekulation från min sida, hoppas ingen tar illa upp.

Om jag minns rätt från Arméhandbok.se mobiliserade ett av kompanierna i Arnäs. Vet någon var de övriga mobiliserade?

[MD650]

Kan det tänkas att bandvagnskompanierna var organiserade för att hantera ett lokalt bandvagnsöverskott? Jag tänker då på vad som kunde finnas hos Hägglunds i Övik. Bandvagnskompanierna skulle då vara analoga med en del av lokalförsvarsförbanden i Karlskoga. Detta är en ren spekulation från min sida, hoppas ingen tar illa upp.

?

Välkommen till forumet!
Det är helt ok att spekulera eller lägga fram en teori.

En teori jag har är att man orgainserade bvkomp för att skapa handlingsfrihet. Antingen löste infskbat uppgifter i ÖN vilket krävde "ombeväpning" till bv 202 eller så löste dess förband i Mellan- eller Syd-Sverige.
I det senare fallet torde behovet av översnökapacitet (terrängframkomlighet) varit lägre m.h.t. vägnätet.

[Axial]

(---)
Samt varför förrådsställdes man inte Brigaderna tillsammans med bandvagnarna i ÖN. Nu var ju, vad jag förstått, IB 43 förrådsställd i Dalarna och och IB51 i Ångermanland (IB44 i Hälsíngland)?
(---)

Är vi säkra på att vi inte blandat ihop IB13 och IB43?

Enligt boken Dalregementet 1950-2000 En minnesbok så hade IB43 under hela efterkrigstiden sina krigsuppgifter i Övre Norrland (milo ÖN). (sid. 299) Krigsuppgiften kvarstod till början av 90-talet. sid. 300.

IB13 däremot skulle mobiliseras "i Falu-området" och därefter kvarstå som "strategisk reserv". "En av uppgifterna var omgruppering till området nordväst Gävle där brigaden underställdes Chefen för 14. fördelningen." Därifrån skulle brigaden dels vara beredd att anfalla en "på kusten norr Gävle landstigen fiende" och del vara beredd anfalla "en efter landstigning längs Valbodalgången landstigen fiende"

I slutet av 70-talet så ändrades krigsuppgiften för IB13 "som - efter tilltransport till Övre Norrland- underställdes militärbefälhavaren för Milo ÖN". sid. 298