Jag tar tillbaka och påstår motsatsen. Org-69 hade ett grkkomp med 8 cm grk m/29-39. Det var Org-86 som hade 12 cm pluton i stabskomp.
Mitt minnesfel bestod i att 21.cskbat, som jag då var chef för, var en bat Org-69. Men --- den grundutbildades 1985-86 och var då provisoriskt organiserad såsom Org-86, som skulle införas följande år.
Jag omorganiserade på egen hand bataljonen genom att skapa ett fjärde stridande kompani. Detta bestod av en liten stabsgrupp, en spaningsgrupp, pansarvärnspluton och pionjärpluton samt en tillfälligt sammansatt 8 cm granatkastartropp (de s k rökåttorna). Som kompch satte jag den helt suveräne löjtnanten (plutoff) Börje Axlund (egentligen stf trosskompch) som gjorde detta förband till ett elitkompani. Börje Axlund blev mycket välförtjänt befordrad till kapten enligt § 22.
Medan jag minns - Cykelskyttebataljoner
-
Stellan Bojerud
- Saknad medlem †
- Inlägg: 9662
- Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
- Ort: Stockholm
Re: Minnesfel
Hur fungerade det rent ledningsmässigt?Stellan Bojerud skrev:Jag omorganiserade på egen hand bataljonen genom att skapa ett fjärde stridande kompani. Detta bestod av en liten stabsgrupp, en spaningsgrupp, pansarvärnspluton och pionjärpluton samt en tillfälligt sammansatt 8 cm granatkastartropp (de s k rökåttorna). Som kompch satte jag den helt suveräne löjtnanten (plutoff) Börje Axlund (egentligen stf trosskompch) som gjorde detta förband till ett elitkompani. Börje Axlund blev mycket välförtjänt befordrad till kapten enligt § 22.
Tankesättet fanns ju även på nskbat där batpvplutonen skulle utgöra grunden till ett fjärde komp på bataljonen.
Tyvärr har vi tappat förmågan att leda tillfälligt sammansatt förband inom armén.
-
Stellan Bojerud
- Saknad medlem †
- Inlägg: 9662
- Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
- Ort: Stockholm
Ledning?
Förstår inte frågan. Det fungerade som vilket kompani som helst. Börje samövade sitt folk. Komp var alltid "bottenpropp".
Jag drabbade fem dagar i rad ihop mot IB 44 (En brigskbat 77 ur I 1, En skbat 66 M ur I 14 samt en reducerad brigskbat 77 ur I 14 åldersklass).
Min bataljon hade uppgift att fördröja två dygn, därefter två dagars anfall mot luftlandsättningar samt därefter ytterligare ett dygn fördröjningsstrid.
Majoren Norelius (I 14) som hade varit min kurskamrat varnade sina kamrater i IB 44 brigadstab: "Jag känner Bojan. Han kommer inte att fördröja. Han kommer att anfalla!" Dessbättre talade han för döva öron.
Min bat skulle vara "sparringpartner" åt IB 44 och förväntades förlora. Det gick tvärt om.
Jag skulle fördröja längs två vägar ca 20 km. Alltså beslöt jag mig för att kraftsamla längs en väg, som efter noggranna terrängstudier blev den södra. Längs norra vägen satsade jag i vilseledande syfte 3.skkomp några timmar, varefter det på lastbilsflak kördes till södra vägen. Därefter hade jag på norra vägen kvar endast en trossomgång samt en tillfälligt samansatt tropp av lätt sjukskrivna, som markerade militär närvaro på de platser jag antog motståndaren trodde att jag skulle försvara.
Längs södra vägen grupperade jag "4.pansarskyddskompaniet" som försvarade "pv-säck".
Piplut hade därefter fått bygga en fältbro över en å samt röja hjultraktorväg i området mellan norra och södra vägarna. Jag hade alltså en "hemlig väg" som motståndaren inte kände till.
Efter att inledningsvis ha "kittlat" motståndaren i början av fördröjningsområdet med bl a eldöverfall mot hans brokompani som fördröjde brobyggande över Tämnarån samt eldöverfall mot en av hans staber som dömdes ut några timmar backade jag min bataljon ca 18 km utan strid. Motståndaren fick gå sig trött en hel dag utan att se någon fiende.
Eldöverfallet mot staben var en sak i sig. Bataljonsassistenten fänrik Mark Vadatz ville liksom vakttroppen ha lite mer action. Han fick med sig en grupp som uttogs bland frivilliga i vaktplut samt en signalist. Efter bilskjuts till "fronten" tog de sig över Tämnarån och genomsökte den plats jag med ledning av kartan gissat som grupperingsplats för en stab eller ett trossförband. Det fanns ingen där, men medan min "lynchmobb" vilade lite anlände en bataljonsstab och började gruppera i all sköns ro med vårt folk sittande mitt i området. När Mark tröttnat på att titta på utlöste han ett eldöverfall inifrån stabsplatsen och slog sig ut. Trötta återkom sedare mina grabbar under jubel.
Alltnog. Södra vägen bottenpropp. Därefter 1.komp längs "hemliga vägen" avskär 1500 meter N bottenproppen. Därefter tidsförskjutet 2. och 3.komp 1000 resp 500 m N bottenproppen. Eti med grkplut och (fingerat) haubkomp vid förbanden i tidsorgning en ovan. Total framgång.
Reserver: Ett tillfälligt motoriserat värnkompani (8 ksp m/36, 4 grg m/48) som jag "hittat" sysslolöst i Norrtälje och vars chef RO/Kn Jan Ellecrantz var min gamle skolkamrat. Vi "fixade" några lastbilar på Lv 3. Värnkomp övningsledare var glad att det hände något för komp.
Vidare min personliga reserv, som alltid var en halv vaktgrupp. Fyra man, 1 ksp 58, 2 pansarskott, 6 strvminor). Med den kunde jag alltid "köpa" minst en timmes respit för min bataljon, eftersom motståndaren uppfattade att han var påskjuten och att det låg minor på vägen.Motståndaren bedömde detta som seriöst försvar och hade inte fantasi no att förstå att det bara handlade om ett halvdussin män (Batadj som chef, en signalist och fyra vaktsold).
Fö var stabsomgången (en stabsgrupp, en batartgrupp, en halv vaktgrupp) drillad att från fordonsmarsch göra tjänst till fots och påbörja fotmarsch inom 60 sekunder från det fordonet stannat. All utrustning som skulle medföras vid chefsomgång till fots var nämligen redan packad på ryggsäcksmesar. Bara lossa koazialkabeln till radioapparaterna från bilen, skruva på marschantenn och börja gå.
Jag såg motsvarande konst utföras av en annan bataljon. Det tog 15 minuter under ständigt kacklande och grävande efter prylar i bilarna.
Min bataljons framgångar åstadkoms uteslutande genom att envar soldat var lojal och att ingen någonsin ifrågasatte en order, utan utgick från att "husse vet bäst" även iom de inte alltid förstod varför de skulle göra på ett visst sätt.
Jag utformade i regel inte som föreskrifter om hur truppen skulle agera, utan vilket mål de skulle uppnå formulerat i termer av vad motståndaren skulle misslyckas med. På så sätt kunde envar ta initiativ så länge det tjänade det fastställda syftet.
Ja det var en rolig tid!
IB 44 undtjänst missade helt 1) att norra vägen var "trupptom", 2) att det fanns en nyröjd hjultraktorväg och en ny bro i området 3) att jag hade "4.pansarskyddskomp" samt 4) "5.motoriserade värnkomp".
Jag drabbade fem dagar i rad ihop mot IB 44 (En brigskbat 77 ur I 1, En skbat 66 M ur I 14 samt en reducerad brigskbat 77 ur I 14 åldersklass).
Min bataljon hade uppgift att fördröja två dygn, därefter två dagars anfall mot luftlandsättningar samt därefter ytterligare ett dygn fördröjningsstrid.
Majoren Norelius (I 14) som hade varit min kurskamrat varnade sina kamrater i IB 44 brigadstab: "Jag känner Bojan. Han kommer inte att fördröja. Han kommer att anfalla!" Dessbättre talade han för döva öron.
Min bat skulle vara "sparringpartner" åt IB 44 och förväntades förlora. Det gick tvärt om.
Jag skulle fördröja längs två vägar ca 20 km. Alltså beslöt jag mig för att kraftsamla längs en väg, som efter noggranna terrängstudier blev den södra. Längs norra vägen satsade jag i vilseledande syfte 3.skkomp några timmar, varefter det på lastbilsflak kördes till södra vägen. Därefter hade jag på norra vägen kvar endast en trossomgång samt en tillfälligt samansatt tropp av lätt sjukskrivna, som markerade militär närvaro på de platser jag antog motståndaren trodde att jag skulle försvara.
Längs södra vägen grupperade jag "4.pansarskyddskompaniet" som försvarade "pv-säck".
Piplut hade därefter fått bygga en fältbro över en å samt röja hjultraktorväg i området mellan norra och södra vägarna. Jag hade alltså en "hemlig väg" som motståndaren inte kände till.
Efter att inledningsvis ha "kittlat" motståndaren i början av fördröjningsområdet med bl a eldöverfall mot hans brokompani som fördröjde brobyggande över Tämnarån samt eldöverfall mot en av hans staber som dömdes ut några timmar backade jag min bataljon ca 18 km utan strid. Motståndaren fick gå sig trött en hel dag utan att se någon fiende.
Eldöverfallet mot staben var en sak i sig. Bataljonsassistenten fänrik Mark Vadatz ville liksom vakttroppen ha lite mer action. Han fick med sig en grupp som uttogs bland frivilliga i vaktplut samt en signalist. Efter bilskjuts till "fronten" tog de sig över Tämnarån och genomsökte den plats jag med ledning av kartan gissat som grupperingsplats för en stab eller ett trossförband. Det fanns ingen där, men medan min "lynchmobb" vilade lite anlände en bataljonsstab och började gruppera i all sköns ro med vårt folk sittande mitt i området. När Mark tröttnat på att titta på utlöste han ett eldöverfall inifrån stabsplatsen och slog sig ut. Trötta återkom sedare mina grabbar under jubel.
Alltnog. Södra vägen bottenpropp. Därefter 1.komp längs "hemliga vägen" avskär 1500 meter N bottenproppen. Därefter tidsförskjutet 2. och 3.komp 1000 resp 500 m N bottenproppen. Eti med grkplut och (fingerat) haubkomp vid förbanden i tidsorgning en ovan. Total framgång.
Reserver: Ett tillfälligt motoriserat värnkompani (8 ksp m/36, 4 grg m/48) som jag "hittat" sysslolöst i Norrtälje och vars chef RO/Kn Jan Ellecrantz var min gamle skolkamrat. Vi "fixade" några lastbilar på Lv 3. Värnkomp övningsledare var glad att det hände något för komp.
Vidare min personliga reserv, som alltid var en halv vaktgrupp. Fyra man, 1 ksp 58, 2 pansarskott, 6 strvminor). Med den kunde jag alltid "köpa" minst en timmes respit för min bataljon, eftersom motståndaren uppfattade att han var påskjuten och att det låg minor på vägen.Motståndaren bedömde detta som seriöst försvar och hade inte fantasi no att förstå att det bara handlade om ett halvdussin män (Batadj som chef, en signalist och fyra vaktsold).
Fö var stabsomgången (en stabsgrupp, en batartgrupp, en halv vaktgrupp) drillad att från fordonsmarsch göra tjänst till fots och påbörja fotmarsch inom 60 sekunder från det fordonet stannat. All utrustning som skulle medföras vid chefsomgång till fots var nämligen redan packad på ryggsäcksmesar. Bara lossa koazialkabeln till radioapparaterna från bilen, skruva på marschantenn och börja gå.
Jag såg motsvarande konst utföras av en annan bataljon. Det tog 15 minuter under ständigt kacklande och grävande efter prylar i bilarna.
Min bataljons framgångar åstadkoms uteslutande genom att envar soldat var lojal och att ingen någonsin ifrågasatte en order, utan utgick från att "husse vet bäst" även iom de inte alltid förstod varför de skulle göra på ett visst sätt.
Jag utformade i regel inte som föreskrifter om hur truppen skulle agera, utan vilket mål de skulle uppnå formulerat i termer av vad motståndaren skulle misslyckas med. På så sätt kunde envar ta initiativ så länge det tjänade det fastställda syftet.
Ja det var en rolig tid!
IB 44 undtjänst missade helt 1) att norra vägen var "trupptom", 2) att det fanns en nyröjd hjultraktorväg och en ny bro i området 3) att jag hade "4.pansarskyddskomp" samt 4) "5.motoriserade värnkomp".
Re: Ledning?
Mycket spännade läsning!Stellan Bojerud skrev:Förstår inte frågan. Det fungerade som vilket kompani som helst. Börje samövade sitt folk. Komp var alltid "bottenpropp".
Det jag tänkte på var ifall "4.komp" var ett ad-hoc-förband som slängdes ihop under strid eller om det "sattes upp" innan?
Re: Ledning?
Bra exempel på manöverkrigföring där uppdragstaktik har en central roll.Stellan Bojerud skrev: Min bataljons framgångar åstadkoms uteslutande genom att envar soldat var lojal och att ingen någonsin ifrågasatte en order, utan utgick från att "husse vet bäst" även iom de inte alltid förstod varför de skulle göra på ett visst sätt.
Jag utformade i regel inte som föreskrifter om hur truppen skulle agera, utan vilket mål de skulle uppnå formulerat i termer av vad motståndaren skulle misslyckas med. På så sätt kunde envar ta initiativ så länge det tjänade det fastställda syftet.
-
Stellan Bojerud
- Saknad medlem †
- Inlägg: 9662
- Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
- Ort: Stockholm
"4.pansarskyddskomp"
Det vi kallades 4.pansarskyddskomp samövades redan på kasernen. När komp inte var på uppdrag "logerade" det hos trosskomp eftersom det själv saknade allt underhåll utöver en lastbil med två man. Förplägnadsgruppen omfördelade pvplut livsmedel från stabs- till trkomp. Busenkelt.
Granatkastartroppen bestod av två grksoldater (varav en grpch) med vardera en 8 cm grk. De tog ut och övade ytterligare sex man ur pvplut som hantlangare. Grk m m lastades på pvplut fordon. Grkto sköt med eldledning från pjäsplats - observatör framskjuten och försedd med telefon. Fungerade förträffligt. Eldläge i regel 100 m bakom skogsbryn framför pvminering flankerad av pvpjäserna.
Ledning medelst uppdrag. Jag delade upp terrängen i kartrutor. Order: Fienden skall förhindras att utan stor fördröjning ta vägskälet A. 1.komp har handlingsfrihet i ruta A. Gränser för att undvika vådabeslkjutning ---. I regel delade vi 12 cm grkplut och sköt troppvis. Vid anfall höll batartch i eti med undantag för 8 cm grkto som alltid understödde "pansarskyddskomp".
Granatkastartroppen bestod av två grksoldater (varav en grpch) med vardera en 8 cm grk. De tog ut och övade ytterligare sex man ur pvplut som hantlangare. Grk m m lastades på pvplut fordon. Grkto sköt med eldledning från pjäsplats - observatör framskjuten och försedd med telefon. Fungerade förträffligt. Eldläge i regel 100 m bakom skogsbryn framför pvminering flankerad av pvpjäserna.
Ledning medelst uppdrag. Jag delade upp terrängen i kartrutor. Order: Fienden skall förhindras att utan stor fördröjning ta vägskälet A. 1.komp har handlingsfrihet i ruta A. Gränser för att undvika vådabeslkjutning ---. I regel delade vi 12 cm grkplut och sköt troppvis. Vid anfall höll batartch i eti med undantag för 8 cm grkto som alltid understödde "pansarskyddskomp".
Re: "sparringpartner"
Tackar också för läsningen om "sparringpartnern".
Påminner mig om en snarlik händelse men med mindre förband inblandade.
Hade två grupper från en skyttepluton 66M och kidnappade en BV 206 med några förskrämda bandyspelare från en idrottspluton i mitt framryckningsområde. Min uppgift som B-styrka var väl att stridspana längs en vintrig väg i mellansverige i början av 80-talet. Kommer fram till ett kilometerlångt fält och intuitionen säger att på andra sidan finns den lede svensken. Dubbel omfattning, en BV till vänster, en grupp på skidor till höger och en grupp med två BTR 60 (Traktorer med ptpkärror) rakt på. Det fanns blågul så jag hade indirekt understöd med både spräng och rök (krevadkarbin och rökfacklor). Den lede svensken på andra sidan förstod nog inte antalet utan såg röresler till vänster, till höger samt rakt fram - samtidigt som det sköts indirekt eld. Efter en del häftiga närstrider så backade faktiskt förkompaniet till den framryckande skyttebataljonen åtmindstone någon kilometer. Efter att ha förföljt den flyende fienden så insåg jag, vid nästa stora fält, att man skall nog inte fresta lyckan för mycket och drog mig ur under god ordning och utan motverkan.
M.a.o. skyttebataljon 77 - 0. Tropp 66M(+) - 1
MVH
Hans
Påminner mig om en snarlik händelse men med mindre förband inblandade.
Hade två grupper från en skyttepluton 66M och kidnappade en BV 206 med några förskrämda bandyspelare från en idrottspluton i mitt framryckningsområde. Min uppgift som B-styrka var väl att stridspana längs en vintrig väg i mellansverige i början av 80-talet. Kommer fram till ett kilometerlångt fält och intuitionen säger att på andra sidan finns den lede svensken. Dubbel omfattning, en BV till vänster, en grupp på skidor till höger och en grupp med två BTR 60 (Traktorer med ptpkärror) rakt på. Det fanns blågul så jag hade indirekt understöd med både spräng och rök (krevadkarbin och rökfacklor). Den lede svensken på andra sidan förstod nog inte antalet utan såg röresler till vänster, till höger samt rakt fram - samtidigt som det sköts indirekt eld. Efter en del häftiga närstrider så backade faktiskt förkompaniet till den framryckande skyttebataljonen åtmindstone någon kilometer. Efter att ha förföljt den flyende fienden så insåg jag, vid nästa stora fält, att man skall nog inte fresta lyckan för mycket och drog mig ur under god ordning och utan motverkan.
M.a.o. skyttebataljon 77 - 0. Tropp 66M(+) - 1
MVH
Hans
-
Stellan Bojerud
- Saknad medlem †
- Inlägg: 9662
- Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
- Ort: Stockholm
Fantasi
Tack Hans!
Detta att inte följa boken tycks ha varit något som vållade stor oreda för de rättroende. Jag lärde mig att det ansågs viktigare att iakttaga fastställda bedömandemallar och ha en god anda i staben än att vinna kriget och spara "repgubbars" liv. När jag gick på MHS (nu FHS) var den lika rígid som jag föreställer mig att en koranskola är.
På min MHS-kurs fanns det en brilliant off och några som var näst därintill. Den brilliante blev generalstabsaspiranr sedan vi andra elever hotat (så står det) kursledningen med särskilda åtgärder. Jag begärde avsked och flera kollegor "hängde på".
Kursch och lärare insåg att det skulle skada dem om de drabbades av "massavhopp" bland eleverna.Efter förhandlingar återtog jag min avskedsansökan (men förläts aldrig) och vande mig vid tanken att sluta i en skrubb. Den brilliante blev (trots etablissimangets motstånd) överste. De näst intill brillianta sökte sig snabbt bort från FM. Medelmåttorna befordrades snabbt, dumskallarna (som var få - minns bara två) något långsammare.
Jag började i armén 1959. Vad känner jag idag? Glädje över att fått ha levt ett roligt och omväxlande liv till ingen nytta. Aller mühe warn vergebens.
Detta att inte följa boken tycks ha varit något som vållade stor oreda för de rättroende. Jag lärde mig att det ansågs viktigare att iakttaga fastställda bedömandemallar och ha en god anda i staben än att vinna kriget och spara "repgubbars" liv. När jag gick på MHS (nu FHS) var den lika rígid som jag föreställer mig att en koranskola är.
På min MHS-kurs fanns det en brilliant off och några som var näst därintill. Den brilliante blev generalstabsaspiranr sedan vi andra elever hotat (så står det) kursledningen med särskilda åtgärder. Jag begärde avsked och flera kollegor "hängde på".
Kursch och lärare insåg att det skulle skada dem om de drabbades av "massavhopp" bland eleverna.Efter förhandlingar återtog jag min avskedsansökan (men förläts aldrig) och vande mig vid tanken att sluta i en skrubb. Den brilliante blev (trots etablissimangets motstånd) överste. De näst intill brillianta sökte sig snabbt bort från FM. Medelmåttorna befordrades snabbt, dumskallarna (som var få - minns bara två) något långsammare.
Jag började i armén 1959. Vad känner jag idag? Glädje över att fått ha levt ett roligt och omväxlande liv till ingen nytta. Aller mühe warn vergebens.
-
Stellan Bojerud
- Saknad medlem †
- Inlägg: 9662
- Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
- Ort: Stockholm
Cskbat
Jovisst. Minnet återvänder. Cskbat 69 hade ett grkkomp med 8 x 8 cm grk m/29-39.
Cskbat 86 hade 12 cm grkplut. Minns jag rätt var det 2 troppar med vardera 2 grk m/41.
Cskbat 86 hade 12 cm grkplut. Minns jag rätt var det 2 troppar med vardera 2 grk m/41.