Svenskt Attackflyg

[Walsh]

Det faller på sin egen orimlighet att baltiska hamnar skulle vara ett mål för E1. För det första, vem skulle ge en sådan order? Det råder tveksamhet om en anfallsorder skulle hinna sättas in i tillräckligt tidigt skede mot en invasionsflotta som redan var ute och på väg....

Sen är det som varjag säger, varför skulle man medvetet välja en så ofördelaktig sits för sig själv? Att gratis och på förhand ge östersjöflottan fördel av sitt skydd genom spridning, markbaserat luftvärn, radar och jaktflyg? Samt att knappt kunna ta med någon attacklast alls? Det strider helt enkelt fundamentalt mot krigföringens grundläggande principer och kan inte betecknas som annat än fullkomligt huvudlöst.

Jag tror uppfattningen härstammar från 50 talet under "det stora atomvansinnet" då man på allvar funderade på om man inte skulle kunna bomba bort alla hamnstäder i Baltikum medelst A-bomb. Man tänkte ju sig även en bärare av bomben, SAAB 36....

[Sarvi]

Jag har också hört att anfallen planerades att ske mot baltiska hamnar. Problemet är ju då den svenska attackens räckvidd. Förklaringen skulle vara att egentligen så når Viggen dit utan problem men den officiella räckviddsiffran var friserad nedåt för att inte provocera ryssen. (Skrönvarning!)

Anfall studerades teoretiskt på Lansentiden - Agrell redogör för studien i "Svenska Förintelsevapen". Förutsättningen var att jämföra verkan av en hypotetisk svensk kärnvapenbomb kontra en konventionell insats mot utskeppningshamnar. Man konstaterade nämligen att kärnvapen i svensk lagomstorlek inte skulle vara särdeles effektivare än konventionella medel mot en utspridd invasionsflotta, och att rollen för kärnvapen då skulle bli antingen att attackera brohuvudet eller utskeppningshamnarna. Utan kärnvapen var det en nedslående uträkning för svensk del - förlusterna skulle bli omfattande utan någon garanti till framgång.

På Viggentiden skulle ett sådant företag definitivt vara ett Lätta Brigadens anfall mot det sovjetiska landbaserade luftvärnet på Baltiska kusten.

[Vysotskij]

Bortsett från konvojteori a la Slaget om Atlanten: på vad bygger uppfattningen om en storinvasion av sockerkakemodell snarare än utspridd invasion av småkaketyp?

[FNP]

I det sistnämnda exemplet så saknas den utgallring som vi i kustflottan samt kusinerna i KA skulle ha utsatt en rysk invasionsflotta för. I slutänden så skulle förmodligen samtliga svenska enheter ha gått till botten, men så skulle också åtskilligt ryskt tonnage gjort oss sällskap på vägen till dödsriket!

Nej, jag lät med flit E 1 bevisa attackflygets oöverträffade förträfflighet

Samverkan mellan attackflyg och ytattack kunde ske efter två principer: separation i tid eller i rum (bomblinje). Oavsett princip så innebar den relativt korta räckvidden på RB 04 att det LV utrustade fjärrskyddet måste bekämpas innan E 1 kunde komma åt transporttonnaget. Alternativet var s a s "mer förlustbringande" ja, om nu inte samtliga LV rb utrustade enheters läge var kända och det fanns möjlighet att ta sig "runt".

Sannolikt skulle därför E 1 första insats därigenom bli en duell mellan attackflyg och fartyg.
Detta ännu mer så på 60- och 70-talen när ytattacken var utrustad med torped och artilleri med en maxporté på runt 20 km. Ytattacken kunde då inte exponera sig för tidigt eftersom WP var portéöverlägsna med sjömålsrobot.
(I idealfallet skulle ytattacken komma tillräckligt nära för att kunna skjuta torped mot transporttonnaget)

Med införandet av robotbåtsystemet tillsammans med patrullbåtar och radarspanande helikopter under 80-talet ändrades spelplanen radikalt.

[Viktor Lima]

Några tillägg angående Robot 04E fritt ur minne eftersom tillgänglig litteratur i huvudsak är nedpackad:

Eftersom Robot 04E hade en egen aktiv radar hade den i princip inga begränsningar avseende väder, vind och ljus. När det gällde att träffa ett enskilt mål så kunde flygföraren låsa roboten på ett visst eko även om det på den gröna radarindikatorn var svårt att bedöma vad det var för slags mål- särskilt om många mål presenterades i "kakan". AJ/SH 37:s datasystem hade 8Kb minne vilket ansågs vara ett datatekniskt underverk för tiden - vilka informationsmängder man kunde hantera! Roboten kunde skjutas i tre "moder": Normal, Störd och Normal+Störd. Vid normalläget gick roboten enbart mot det mål den låsts på, vid störd-läget gick roboten mot störkälla och vid Normal+Störd gick roboten mot det låsta målet under förutsättning att störning inte uppkom. Då gick roboten istället mot störkällan. Roboten hade ett ess i rockärmen i jämförelse med många av tidens sjörobotar. På ett visst avstånd innan målet steg roboten och gick sedan mot målet snett ovanifrån för att i idealläget explodera över däck istället för i sidan. Denna manöver gjorde den lite svårare att bekämpa än en traditionell "straight-runner". 315 st Robot 04E levererades till flygvapnet i mitten av 70-talet och förvarades i sju särskilda robotförråd fördelade på sektor S, M och NN. Det fanns inga Robot04E i sektor ÖN. Förråden bemannades av en särskilt krigsförband - Robotförrådsgrupp som ansvarade för att klargöra robotarna innan utlämning till aktuell klargöringstropp. Det fanns också några robotar på flottiljerna för utbildning och såkallat "kuppförsvar".

I mitten av 70-talet genomförde E1 ett övningsspel mot en invasionsflotta där man lyckades sätta in 68 flygplanslaster mot fienden. Av dessa 136 robotar bedömde man att 60 % träffade sitt mål. E1 bedömde skada eller sänkning av mellan 41 och 82 fartyg. C E1 konstaterade att framtida spel måste anpassas så att inte marinen/armén blev sysslolösa....

I grund och botten tror jag man behöver tillämpa lite elementär spelteori för att analysera de kontrafaktiska frågeställningarna i tråden. Om E1 existerar genomförs ingen invasion över östersjön. Ingen sovjetisk högre militär med någon form av kunskap om E1 kapacitet skulle beordra detta eftersom risken för misslyckade var stor samtidigt som den stora invasionen skulle varit av avgörande betydelse för krigets utfall i TVD Nordväst oavsett om det var ett isolerat angrepp på Sverige eller en del i stora fosterländska kriget 2.0. Det stora sjöslaget som vi diskuterar med E1 vs. den sovjetiska östersjöflottan skulle således aldrig vara aktuellt utan E1:S främsta funktion var att säkerställa att invasionen aldrig startades och den uppgiften lyckades man ju alldeles utmärkt med;). Skulle invasionen över havet genomföras måste E1 plockas bort vilket kunde ske genom nedkämpning av det svenska flygvapnet (basbekämpning, bekämpning av ledningsresurser etc.), erövrande av luftherravälde över Östersjön/delar av Sverige, sabotage eller genom att västgötabaserna tas genom luftlandsättning. Antagligen en kombination av dessa.

En faktor som bör beaktas i analysen är det västtyska marinflyget med två flottiljer med strax över 100 Starfighters och senare Tornados (112 st) utrustade med sjömålsroboten Kormoran med ungefär samma kapacitet som Robot 04. I händelse av ett storkrig hade östersjömarinen haft två stycken "E1" över sig och även vid ett isolerat angrepp på Sverige hade sovjeterna behövt beakta risken för ett NATO-ingripande.

/VL

[Viktor Lima]

En avgörande fråga som behandlas tidigare är ju när en anfallsorder skulle komma.Det gäller ju att hinna med tex. tre anfall innan huvuddelen av kakan nått kusten. På försvarsupplysningen under värnplikten sa en major att målsättningen var att så stor del av attackflyget som möjligt skulle operera över baltiska hamnar på ett så tidigt stdium sm möjligt. Det är ju som någon skrev kanske ett önsketänkande. Frågan är ju när regeringen vågat fatta beslut om eldtillstånd. Om vi tänker ett scenario där sabotageoperationer skett under ett antal dygn så är det ju rätt självklart att kriget är nära förestående, men även då kan ju politikerna välja att hoppas in i det längsta på en fredlig lösning. Fanns det någon generellt utalad gräns där E1 i princip automatiskt skulle fått eldtillstånd? Jag misstänker att det skulle krävts ganska mycket innan man som första steg vågade genomföra alfall mot baltiska hamnar?

Anfall mot fiendens hamnar planerades på 40-talet och tidigt 50-tal dvs. B18 och tidig Lansentid (innan RB 04). Det var således klassiska flyganfall modell andra världskriget med bomber, raketer och automatkanoneld. E1 hade räckvidd att slå mot mål i de flesta hamnar i Östtyskland, Polen och Baltikum. Särskilt prioriterade mål var Stettin, Gdansk, Baltijsk, Kaliningrad, Liepaja, Riga och Tallin. Särskilda målpärmar upprättades för dessa mål med spaningsfoton tagna av bland annat S31. Robotutveckling och modernt luftvärn/luftbevakningssystem satte sedan stopp för dessa planer som inte var aktuella under den senare Lansen/Viggeneran. Lennart Andersson skriver en hel del om detta i den utmärkta "ÖB:s klubba".

/VL

[FNP]

I slutet av 90-talet gjordes en studie (kanske finns på nätet(?) över alla då kända insatser med radarmålsökande attackrobotar mot sjömål.
1 robot kunde med säkerhet konstateras framgångsrikt bekämpad (1991 Sea Dart mot Silkworm)

I samtliga fall då remsmoln använts missade robotarna avsett mål.

[Vysotskij]

Tack för alla informativa inlägg.

Inte minst VL:s övertygande beskrivning av attackeskaderns avskräckande roll får mig att fundera kring beredskapsläget. Hur snabbt kan hur många AJ 37 lyfta om en marinövning i Rigabukten förvandlas till något helt annat en midsommardag i början av 80-talet? (Vi får väl anta att ungefär samtidigt som övningens riktiga karaktär blir uppenbar så kommer en våg med flygbasbekämpning och luftlandsättning av regements- eller bataljonsstorlek på några platser samt lite sabotage här och var, eller?)

[Sarvi]

I grund och botten tror jag man behöver tillämpa lite elementär spelteori för att analysera de kontrafaktiska frågeställningarna i tråden. Om E1 existerar genomförs ingen invasion över östersjön.

Problemet ur sovjetisk synvinkel är väl då att avgöra när E1 ska klassas som bekämpat. Ur sovjetisk synpunkt kan man ju tänka sig att man når en punkt där underrättelser visar att det svenska attackflyget är tillräckligt nedtryckt (genom konventionell förbekämpning via flygbombning eller andra medel) för att möjliggöra en landstigningsoperation. Medan attackflygets roll var att överleva, se till att baser reparerades och insats trots allt var möjlig. Det är ju inte direkt ovanligt i krig att man väljer att tro på de underrättelser som bäst passar ens egen uppfattning om hur saker och ting ska utvecklas. (Bara som ett exempel hade ju Luftwaffe under Slaget om Storbritannien en tendens att sätta ett bildligt kryss över bombade radarstationer utan att försäkra sig om att de verkligen hade förstörts, och än mindre tog man hänsyn till att de reparerades snabbt.) När då invasionen kommer ångande över Fredens hav så dyker attackeskadern och flottan upp som en välbeväpnad gubben i lådan, skjuter Ivan i sank och räddar konungariket.

[Viktor Lima]

På icke-tjänstetid fanns under senare delen av det kalla kriget en jaktrote (kunde vara J35, JA37 eller AJ37 beväpnad med akankapslar) i beredskap i hela riket. Beredskapen varierade från motor i gång med flygförare i flygplan till sovande flygförare på flottilj och kallt flygplan. Vidare fanns under vissa tider (periodvis kontinuerligt) en spaningsrote i beredskap bestående av en SH 37 samt en SF 37 samt samma personalstyrka som jaktroten. Hur snabbt gick det då att skramla ihop attackflyget för insats? Svaret är givetvis att det beror på – en vardag på flottiljen med hyfsat full personalstyrka gick det ganska snabbt att få flygplan i luften. Här bedömer jag snarare svårighet att snabbt få fram Robot 04E ur förråden.

Ett exempel från verkligheten: På förmiddagen den 28 oktober 1981 får örlogsbasen i Karlskrona larm om U-137. Sedan går det några timmar för att fastställa att det är en ubåt osv. Larmkedjan dras dock igång och den beredskapsstående spaningsroten är i luften under eftermiddagen (en rote SH 37/SF 37 från första divisionen på F13). ÖB tilldelar på eftermiddagen MB Syd resurser ur E1 – dock endast ur fredsorganisationen, således ingen mobilisering av reservare, värnpliktiga, gruppering på krigsbas etc. C F6 får i uppdrag att vara beredd att genomföra insats mot sjömål och runt klockan 23 på kvällen lyfter 2 grupper (2 x 4 flygplan) från F6 för att genomföra patrullering i området kring ubåten. Beväpningen är blandad i grupperna och består av lysbomber (varning), attackraketer (skada fartyg) samt RB04E (sänka) för graderad verkan. E1 genomför sedan kontinuerlig patrullering med två attackgrupper under 10 dygns tid – enbart med fredsorganisationens resurser (exempelvis värnpliktiga flygmekaniker under utbildning). Grupperna roterar mellan attackflottiljerna. Samtidigt genomför spaningsdivisionerna motsvarande verksamhet (vet ej men antar att vi här pratar enskild rote). I U-137 exemplet så tror jag att den initiala förvirringen kring händelsen plus själva ordergången innan beslut om att patrullera med attackflyg är en förklaring till att det tog ganska många timmar innan detta startade. Angående storleken på förbandet (2 grupper) så var det nog inte en maxkapacitet utan vald för att möjliggöra verksamhet över tiden.

/VL

[millgard]

Och vald för att inte riskera upptrappning gentemot stormakt röd, får man anta...

[Grönis]

Mycket intressant med beredskapen under u 137. Höjdes beredskapen efter den incidenten så att man kunde ha fler flygplan startklara på kortare tid eller ansågs man vara nöjd med den inställelsetiden som rådde

Vad gällde normalt för regler om inställelse för flygförarna under 70 och 80 (dvs ej incidentberedskap) Antar att det fanns olika "lystringsgrader" för när man fick lämna närområdet/landet osv. (och att det fanns olika typer av beredskaper)

[Der Löwe]

Det är väl samtidigt en fråga om hur snabbt ett Sovjetisk invasionsföretag kan igångsättas. Hur vår beredskap matchade deras övningsperioder och antalet RoRo fartyg i Östersjön. Dock skulle jag vilja veta vad beredskapsgraden givakt hade inneburit för E1? Jag vet att det genomfördes ett övningslarm givakt våren 1989 eller 1990, någon som vet vad E1 gjorde då?

[Darkwand]

Chefen för kustbatteriet som höll ryssen på rätt sida gränsen 1981 sa det bäst.
"När man har sex timmar på sig är det 24 timmars beredskap!"

[Darkwand]

Hittade den här om motmedel i flygvapnet.
Innan Jaktviggen var det ju E1 som hade motmedel !

http://www.aef.se/Kopierade%20dokument/ ... gt%20B.pdf