Krigsplacering av gamla flygbasjägare

[Matte]

Övades även på att genomföra raid-företag mot egen bas - efter det att fi tagit över den. Har dock inte hittat något stöd för detta i TOEM motsv...men det kunde bli rätt spännande övningar då en ena plutonen skyddade området under några dagar och den andra försökte innästla och ställa till sattyg. Halvvägs i övningen bytte man roller. Många mörka nätter runt Kubbe, Sättna, Byholma mm har det blivit

[Der Löwe]

När det gäller Arméförband vid flygbaser kanske LvKompani 48 ska nämnas. Under 90 talet användes de nästan uteslutande för att "skydda" flygbas. Det var nu inte fårga om något massivt LV paraply över basområdet. Vanligtvis var uppgiften riktad mot att bekämpa flygfarkoster mot Bana H. Normalt krävdes en utgruppering en bit från banan för att nå rätt verkanslägen. Vid de flygbaser där jag deltagit vid rek eller övningar innebar det att man ofta hamnade i ett område med de tre LV plutonerna varifrån man kunde delta i markförsvaret av basen när det inte fanns mål i luften att bekämpa. Plutonen hade två LvAkan M40/48 som tillsammans skjuter 8st 2kilos graner per sekund med relativ god träffsäkerhet upp till 2 km. Pjäserna provriktades med avståndsmätning och uppsättning respektive elevation som skrevs som fasta eldlägen på insidan av pjässkölden. Tex skithusdungen elevation xx uppsättning yy. på så sätt kunde pjäserna riktas i nedsatt sikt genom eldkomandon som " Skithusdungen, trupp, två sekunder eld". Sid och höjdriktare vevar in sina respektive värden och skjuter en två sekunder salva. Vid välsamverkade eller välsamövade baser kunde markförsvaret använda samma målpunkter för att få hjälp med att bekämpa upptäckta fiender på väg in mot basen. En svaghet var att det inte fanns nån chans att använda samma pansarbrytande granater som Strf 90 använder. Men ingen vagn mindre än en stridsvagn mår bra av att bli träffad av 8 sprängranater per sekund, allra minst de i de aktuella BMD serien. Det troliga är dock att kompaniet hade försökt omgruppera innan ett pansrat hot mot flygbasen uppstod, men vid direkt fällning över eller i nära anslutning till en flygbas kunde BMD eventuellt bli ett hot.

[Rickard]

Nu hade fienden luftlandsatt alternativt framryckt med konventionella förband mot basen. Markförsvaret syftade huvudsakligen till att fördröja fienden så att viktig material (flygplan, robotar osv.) kunde omgrupperas samt att basen skulle kunna spärras eller förstöras.

Angående förstöring, fanns det risk att fienden skulle kunna använda erövrad svensk bas för egen flygverksamhet? Jag har fått för mig att de svenska krigsflygbaserna var så pass korta att de i princip bara skulle fungera för stridsflygplan med ovanlig kort start- och landningssträcka såsom Viggen, Gripen etc?

[Erik Ljungberg]

Nu hade fienden luftlandsatt alternativt framryckt med konventionella förband mot basen. Markförsvaret syftade huvudsakligen till att fördröja fienden så att viktig material (flygplan, robotar osv.) kunde omgrupperas samt att basen skulle kunna spärras eller förstöras.

Angående förstöring, fanns det risk att fienden skulle kunna använda erövrad svensk bas för egen flygverksamhet? Jag har fått för mig att de svenska krigsflygbaserna var så pass korta att de i princip bara skulle fungera för stridsflygplan med ovanlig kort start- och landningssträcka såsom Viggen, Gripen etc?

Huvudbanor, eller vad de nu heter, var rejäla 2 km långa perfekta baser för det mesta utom B-52. Kolla t ex F16-Ärna och Romme.

Sido och reservbanorna kunde vara betydligt kortare.

[Bjernevik]

Övades även på att genomföra raid-företag mot egen bas - efter det att fi tagit över den. Har dock inte hittat något stöd för detta i TOEM motsv...men det kunde bli rätt spännande övningar då en ena plutonen skyddade området under några dagar och den andra försökte innästla och ställa till sattyg. Halvvägs i övningen bytte man roller. Många mörka nätter runt Kubbe, Sättna, Byholma mm har det blivit

Låter mer som ett sätt att få till bra övningar i fredstid. I verkligheten är det tveksamt om det funnits några fbj-/närskyddsplutoner kvar efter att fi erövrat en bas. De torde ha slutförbrukats under fördröjningsstriden.

[Viktor Lima]

Hur samordnades basbataljonens närskydd/bevakning med närliggande (icke-stationära) arméförband, så att inte cykelskytteförbanden tog flygbasjägarna för spetsnaz och kanske vice versa?

Denna samordning sköttes formellt av FObef som var territoriell chef. Dessutom skedde direkt samverkan mellan basbataljonen och eventuellt närliggande förband. Nivån på detta "problem" varierade från bas till bas. På de flesta norrlandsbaser var det långt till närmaste arméförband (förutom direkt underställda basen naturligtvis), men på västgötabaserna mobiliserade minst en pansarbrigad med tillbehör mitt i flygbasgruppen.

/VL

[Viktor Lima]

Jag har både i egenskap av vpl. utbildad Fbj samt motstyrka mot flygbaser övat flera gånger där förbanden nästan har varit kompletta.
Det stämmer att förvaret kring baserna var tätt, det var inte helt enkelt att smyga sig in för ex: spaning eller sabotage utan att bli upptäckt.

Vådabekämpning är alltid en risk men min uppfattningr att fbj oftast låg såpass långt ute att risken var liten. De flesta andra förband hade ju dessutom lite mer begränsade områden att verka på.

Med 1600-3000 man grupperade på några kvadratmils yta så blev det ganska tät mellan grupperingsplatserna och om man klev in i skogen på valfri plats från vägen och fortsatte rakt fram så dröjde det inte länge innan man snavade på någon larmmina vid några tält. Inom basområdet gällde att endast närskydd/flygbasjägare rörde sig utanför grupperingsplats, vägar och arbetsplatser (tex.klargöringsfickor) utan tillstånd. MAL godkände avsteg från detta tex. för linjebyggnad av sambandsplutonen och orienterade då aktuell närskyddspluton. Flygbasjägarna användes främst utanför basområdet så sammanstöt med egna var inget större problem för dem. Sammanfattningsvis skulle det inte varit lätt för en spetznasgrupp - även med lokalkännedom - att traska in på basen utan att råka traska in i några flygsoldater med k-pist. När detta hände kunde MAL kraftsamla med sina rörliga resurser och avgränsa/slå ihjäl fi.

/VL

[Viktor Lima]

Övades även på att genomföra raid-företag mot egen bas - efter det att fi tagit över den. Har dock inte hittat något stöd för detta i TOEM motsv...men det kunde bli rätt spännande övningar då en ena plutonen skyddade området under några dagar och den andra försökte innästla och ställa till sattyg. Halvvägs i övningen bytte man roller. Många mörka nätter runt Kubbe, Sättna, Byholma mm har det blivit

Låter mer som ett sätt att få till bra övningar i fredstid. I verkligheten är det tveksamt om det funnits några fbj-/närskyddsplutoner kvar efter att fi erövrat en bas. De torde ha slutförbrukats under fördröjningsstriden.

Det var vanligt att delar av eget förband användes som B-styrka vid övningar. Samtidigt så hade det nog inte varit ett alltför otroligt scenario att några enheter överlevt fördröjningsstriden och hade möjlighet att störa basen. Dock slutade i princip reglementena efter beskrivningen av fördröjningsstridens förande och förstörande av banor....

/VL

[J.K Nilsson]

Med 1600-3000 man grupperade på några kvadratmils yta så blev det ganska tät mellan grupperingsplatserna och om man klev in i skogen på valfri plats från vägen och fortsatte rakt fram så dröjde det inte länge innan man snavade på någon larmmina vid några tält. Inom basområdet gällde att endast närskydd/flygbasjägare rörde sig utanför grupperingsplats, vägar och arbetsplatser (tex.klargöringsfickor) utan tillstånd. MAL godkände avsteg från detta tex. för linjebyggnad av sambandsplutonen och orienterade då aktuell närskyddspluton. Flygbasjägarna användes främst utanför basområdet så sammanstöt med egna var inget större problem för dem. Sammanfattningsvis skulle det inte varit lätt för en spetznasgrupp - även med lokalkännedom - att traska in på basen utan att råka traska in i några flygsoldater med k-pist. När detta hände kunde MAL kraftsamla med sina rörliga resurser och avgränsa/slå ihjäl fi.

/VL

Som en tekniker som lämnat jordelivet uttryckte det, "vi pissar inte ens utanför hårdgjord yta". Däremot kunde ju i basen ingående förbandsdelar också användas utanför hårdgjord yta för att binda en fiende men det ställde rätt så hårda samverkanskrav mellan t.ex. klargöringstropp och förstärkande närskyddsgrupp.

Dessutom skulle det finnas ett inte allt för föraktfullt antal personminor finnas utströdda i skogen på basen. En innästlande fiende hade det ganska tufft.

J.K Nilsson

[Camarilo]

Basområdet i såväl 60- som 90-baser var mycket stort. Trots 3-400 man dedikerat i markförsvar och 1000 man i övriga basbataljonen som kunde sättas in vid behov så är det inte särskilt mycket i förhållande tll ytan. Visst kan man slå en ring runt huvudbanan med ett begränsat antal soldater men baserna hade ju viktig objekt, inklusive flygplan, 10 km från huvudbanan och dessutom i olika väderstreck. Jag har aldrig riktigt förstått hur man skulle få ihop denna gigantiska ytövervakning mot en duktig motståndare.

[Sarvi]

En gammal tråd om markförsvaret av Tullinge flygplats (f.d. F 18) som kanske kan vara av intresse: viewtopic.php?f=54&t=29514

[Der Löwe]

Vad jag kommer ihåg så fanns en "yttre ring" eller linje som patrullerades med hundpatruller med jämna och ojämna mellanrum. Tanken var att hunden skulle få markering om någon passerat den linjen. Man kunde då larma försvaret i den tårtbitssektor som den inpasserade upptäcktes i. När man då tänker på tidsåtgång för att "smygande" ta sig från den yttre linjen till lägen varifrån skada kan göras lades patrulltätheten i motsvarande intervall. En av LVplutonerna grupperades i omedelbar anslutning till en sån här patrullslinga, de fick inte genomföra sina behov i anslutning till grupperingsplatsen utan fick gå flera hundra meter för att int störa hundearnas arbete. Det här gällde ju ett tidigt skede då sabotage och spaningsinsatser var mer utalat än direkta markanfall. Det jag skriver bygger på egna samtal med markförsvarsbefäl vid olika flygbaser i samband med rek och övningar under 90talet.

[Viktor Lima]

Hallå MD650,

Föreslår att tråden delas vid lämplig brytpunkt och vi fortsätter diskutera flygbasförsvar tex.under rubriken "Flygbasförsvar under kalla kriget".

/VL

[Viktor Lima]

Från början av 80-talet och fram till mitten av 90-talet byggde närskyddsplutonernas taktik på att patrullera fasta patrullslingor medelst hund. Basen var som sagt uppdelad i "tårtbitar" där varje närskyddspluton ansvarade för var sin del. Plutonens fyra grupper arbetade enligt följande schema (avvikelse förekom givetvis för särskild uppgifter tex. eskort):
En grupp patrullerade
En grupp i omedelbar reserv (i praktiken vila i stridsutrustning, käka, motivera hund osv.)
En grupp utförde förläggningsarbeten, fältarbeten etc.
En grupp i vila sovandes i tält.

Så snurrade det på över tiden tills den patrullerande patrullen upptäckte att fienden passerat bevakningslinjen. Då rasslade det till och MAL började knyta ihop säcken genom att spåra fienden, lägga ut förband i SSL, beordra ut andra grupperade förband i eldställning osv. Flygbasjägarna var också särskild resurs för att slå ihjäl fi uppspårad av närskydd. Fram till mitten av 90-talet hade närskyddsplutonerna inga motorfordon utan var cykelburna. Flygbasjägarna hade tgb 20. Med tidens mått var flygvapnets markförsvarsförband väl beväpnade med 2 ksp per grupp (ksp 58 eller ksp 90) samt två granattillsatsskyttar utöver AK 5/AK 5B för övriga gruppmedlemmar. Närskyddsplutonerna hade också tillgång till stora mängder truppminor för att kunna kanalisera en fiendes framryckning - 1600 st truppmina 10 per pluton om jag inte minst fel.

/VL

[Grönis]

Från början av 80-talet och fram till mitten av 90-talet byggde närskyddsplutonernas taktik på att patrullera fasta patrullslingor medelst hund. Basen var som sagt uppdelad i "tårtbitar" där varje närskyddspluton ansvarade för var sin del. Plutonens fyra grupper arbetade enligt följande schema (avvikelse förekom givetvis för särskild uppgifter tex. eskort):
En grupp patrullerade
En grupp i omedelbar reserv (i praktiken vila i stridsutrustning, käka, motivera hund osv.)
En grupp utförde förläggningsarbeten, fältarbeten etc.
En grupp i vila sovandes i tält.

Så snurrade det på över tiden tills den patrullerande patrullen upptäckte att fienden passerat bevakningslinjen. Då rasslade det till och MAL började knyta ihop säcken genom att spåra fienden, lägga ut förband i SSL, beordra ut andra grupperade förband i eldställning osv. Flygbasjägarna var också särskild resurs för att slå ihjäl fi uppspårad av närskydd. Fram till mitten av 90-talet hade närskyddsplutonerna inga motorfordon utan var cykelburna. Flygbasjägarna hade tgb 20. Med tidens mått var flygvapnets markförsvarsförband väl beväpnade med 2 ksp per grupp (ksp 58 eller ksp 90) samt två granattillsatsskyttar utöver AK 5/AK 5B för övriga gruppmedlemmar. Närskyddsplutonerna hade också tillgång till stora mängder truppminor för att kunna kanalisera en fiendes framryckning - 1600 st truppmina 10 per pluton om jag inte minst fel.

/VL

Mycket intressant. Tre frågor

Hade man inga GRG inom närskyddet utan bara inom Jägarplutonerna?
Hur var statusen bland de värnpliktiga inom närskydd. Jämförbart med säg skyttesoldater inom infanteri. Förelåg högre fysiska krav etc eller var det likvärdigt?
Tränade man på någon form av samverkam med flygstridskrafterna för att spana eller anfalla en fiende, tänkte om avsaknaden av pansarvärnsvapen motverkades av att man skickade upp en rote SK 60 om ett kompani stridsfordon plötsligt närmade sig basen?