Bv i org 77

[MD650]

Var det inte tvärtom? IB 77 hade tgb 20 i ett särskilt kompani, men i IB 77R så fördelades de ut på skytteplutonerna.

Det var under de första åren (hur länge vet jag inte) så hölls tgb 20 i ett särskilt tgbtpkomp.
Men sedan ändrades det så att tgb 20 organisatoriskt tillhörde resp brigskplut.

IB 77R kan ha haft två bv 206 och en tgb 20. Är osäker där. Det kan varit att det blev så när man hade IB 2000.

[Bjernevik]

IB 77R kan ha haft två bv 206 och en tgb 20. Är osäker där. Det kan varit att det blev så när man hade IB 2000.

InfR Skplut 1991 års upplaga anger att skytteplutonen hade två tgb 20 och en bv 206. Det reglementet avser i första hand brigadskyttekompani organisation 77R.

[MD650]

InfR Skplut 1991 års upplaga anger att skytteplutonen hade två tgb 20 och en bv 206. Det reglementet avser i första hand brigadskyttekompani organisation 77R.

Det stämmer! Det var mitt minne som svek där.
På I 12 gjordes det försök med ett IB 2000-kompani 91-92 och där hade man två bv 206 och en tgb 20 på varje brígskplut.

[Stellan Bojerud]

Skyttepluton i org 77 hade två tg 20 och en bv 206.

Vid närmare eftertanke slår det mig att detta ändrades efter några år. Då hade skplut endast en bv 206. Tgb 20 sammanhölls i ett personaltransportkompani. Ett skyttekompani tilldelades då vid behov en personaltransportgrupp, som bestod av sex Tgb 21 inf.

Var det inte tvärtom? IB 77 hade tgb 20 i ett särskilt kompani, men i IB 77R så fördelades de ut på skytteplutonerna.

Jag tänker början av 1990-talet då IB 77 fick fyra bataljoner. Då hade vi ptpkomp (chef lt Anders Samuelsson. mycket duglig för övrigt).

[MD650]

Jag tänker början av 1990-talet då IB 77 fick fyra bataljoner. Då hade vi ptpkomp (chef lt Anders Samuelsson. mycket duglig för övrigt).

Var det så sent som början av 90-talet som man hade ett särskilt tpkomp på brig och tgb ingick där?
Och tgb 20 inte ingick organisatoriskt i resp. brigskkomp?

Tänker du på Anders Emanuelsson?

[C Fagervall]

Fast att bandvagnarna inte sinkade den taktiska förflyttningen, i alla fall på kort sikt, är en sak. Börjar vi tala operativ förflyttning kommer väl saken i ett annat ljus? De flesta IB 77 ingick ju ändå i den strategiska reserven. En tgb kan väl hålla mycket högre marschhastighet med lägre underhållskrav än bv på distanser över tio mil?

Att få fram uh/sjtp långt i terrängen är ju ett argument för den valda organisationen, men jag har svårt att se den stora fördelen med integration bv/tgb på plutonsnivå framför en exempelvis på bataljonsnivå.

Tidigare i org 59 och 66 hade plutonen en traktorkärra 1 ton som stridstross (d.v.s. första behovet av ammunition, mat, sjuktp samt personalens stridspackning plus strvminor och sprängmedel - tämligen trångt).
Bandvagnen är en ren ersättare (med mer plats av skytteplutonernas först plutonshästkärra (org 43 och 49) sedan traktorn med traktorsläp 1 ton (org 59 och 66 R).
Stridstrossen skall vara så nära pluton som möjligt. Dessutom hade bataljonen tämligen skrala sjuktpresurser, IB 66 R med fyra pltgb 903, IB 77 med fyra sjuktptgb 1314. Prio ett var att skytteplutonernas samtliga fordon skulle inredas för sjuktransport, senast vid FAP. Alla bv och terrängbilar medför speciella remmar för att fästa upp bårar, bårkrokar finns monterade vid fordonens innerväggar redan vid leverans.
Att bära en skadad i terräng på bår är ej lätt, har du prövat detta en kilometer ?. Därför var Bv en stor tillgång.

När vi började öva med PBv 401 (MTLB) 1994 hade fortfarande varje pluton en Bv 206 som stridstross. Denna följde då inte sin plutons tre Pbv 401, utan kompaniets fyra Bv 206 grupperades som stridstross c:a 1 - 2 km bakom fronten.
Stridstrossen försökte sedan kontinuerligt hålla detta avstånd till fronten. Kompaniets kvartermästare disponerade sedan dessa fyra Bv för att köra ut ammunition och livsmedel till plutonerna samt på återvägen ta med skadade.
Kompkvm var alltså vid strid främst en ambulanscentralledare med fyra sjuktpinredda bv (ambulanser).
Dessa Bv skulle sedan köra direkt till förbandsplatsen med de skadade. När en kompanibv gick för att hämta skadade ersattes ofta denna tillfälligt vid kompaniet av en sjuktpbil 1314 eller sjuktpbv 206 ur förbandsplatsen.(någon av dessa var normalt redan vid uppmarschen underställda främre skyttekompanier).
Vid återhämtning efter strid återgick respektive plutonsbv till sin pluton med plutonens trosspackningar och tält m.m.

En stridsinredd Bv 206 hade ett lager med packningar, am, m.m. från golvet till 1 m höjd invändigt (i både fram och bakvagn med ett hål på förarplatsen och främre passagerarplats. I bakvagnen hängde två bårar ovan detta lager i taket. Andre föraren fick försöka agera vårdare, knästående på detta textillager i bakvagnen (dock ganska mjukt och bekvämt, som ett bollhav på IKEA). Tälten låg på bandvagnens tak.

MVH kn. C Fagervall (Yoff på f.d. I 15 och I 16)

[Hans]

@ C Fagervall

Stort tack för denna utmärkta beskrivning, ja inte bara denna utan även flera andra långa och informativa inlägg av hög kvalité du gjort på senare tid.

MVH

Hans

[Axial]

(---)
När vi började öva med PBv 401 (MTLB) 1994 hade fortfarande varje pluton en Bv 206 som stridstross. Denna följde då inte sin plutons tre Pbv 401, utan kompaniets fyra Bv 206 grupperades som stridstross c:a 1 - 2 km bakom fronten.
Stridstrossen försökte sedan kontinuerligt hålla detta avstånd till fronten. Kompaniets kvartermästare disponerade sedan dessa fyra Bv för att köra ut ammunition och livsmedel till plutonerna samt på återvägen ta med skadade.
Kompkvm var alltså vid strid främst en ambulanscentralledare med fyra sjuktpinredda bv (ambulanser).
Dessa Bv skulle sedan köra direkt till förbandsplatsen med de skadade. När en kompanibv gick för att hämta skadade ersattes ofta denna tillfälligt vid kompaniet av en sjuktpbil 1314 eller sjuktpbv 206 ur förbandsplatsen.(någon av dessa var normalt redan vid uppmarschen underställda främre skyttekompanier).
Vid återhämtning efter strid återgick respektive plutonsbv till sin pluton med plutonens trosspackningar och tält m.m.

En stridsinredd Bv 206 hade ett lager med packningar, am, m.m. från golvet till 1 m höjd invändigt (i både fram och bakvagn med ett hål på förarplatsen och främre passagerarplats. I bakvagnen hängde två bårar ovan detta lager i taket. Andre föraren fick försöka agera vårdare, knästående på detta textillager i bakvagnen (dock ganska mjukt och bekvämt, som ett bollhav på IKEA). Tälten låg på bandvagnens tak.

MVH kn. C Fagervall (Yoff på f.d. I 15 och I 16)

Jag låg inne 96/97 i Falun på 401-kompani och vi gjorde inte så. Våra bv med plutonstrossen följde med plutonerna till respektive förläggning och stod där, mer eller mindre färdigpackade, vi tog bara ur vad som behövdes för förläggningen. De fungerade dessutom som taxi för plutonernas extrasoldater (ca 2-4 per pluton).

Transporten av skadade sköttes istället "som vanligt", dvs plutsjv -->samlingsplats-->osv där bv-transport sköttes av den ordinarie sjuktransportplutonen. Jag hade "förmånen" att få vara skademarkör under en sjvövning och det var väl sådär skoj att bli släpad på bårmatta genom snön, bli fastspänd på en bår och få snö sparkad i ansiktet av mindre välvilliga kamrater (grrr) för att slutligen bli inlyft i bv och sedan ända in på operationsbordet.

Ett något sämre alternativ än ovan citerade lösning kan tyckas men å andra sidan så var plutonerna ganska snabbt på rull efter marschorder, bara att kasta in tält och annat bråte och dra.

[MD650]

(---)
När vi började öva med PBv 401 (MTLB) 1994 hade fortfarande varje pluton en Bv 206 som stridstross. Denna följde då inte sin plutons tre Pbv 401, utan kompaniets fyra Bv 206 grupperades som stridstross c:a 1 - 2 km bakom fronten.
Stridstrossen försökte sedan kontinuerligt hålla detta avstånd till fronten. Kompaniets kvartermästare disponerade sedan dessa fyra Bv för att köra ut ammunition och livsmedel till plutonerna samt på återvägen ta med skadade.
Kompkvm var alltså vid strid främst en ambulanscentralledare med fyra sjuktpinredda bv (ambulanser).
Dessa Bv skulle sedan köra direkt till förbandsplatsen med de skadade. När en kompanibv gick för att hämta skadade ersattes ofta denna tillfälligt vid kompaniet av en sjuktpbil 1314 eller sjuktpbv 206 ur förbandsplatsen.(någon av dessa var normalt redan vid uppmarschen underställda främre skyttekompanier).
Vid återhämtning efter strid återgick respektive plutonsbv till sin pluton med plutonens trosspackningar och tält m.m.

En stridsinredd Bv 206 hade ett lager med packningar, am, m.m. från golvet till 1 m höjd invändigt (i både fram och bakvagn med ett hål på förarplatsen och främre passagerarplats. I bakvagnen hängde två bårar ovan detta lager i taket. Andre föraren fick försöka agera vårdare, knästående på detta textillager i bakvagnen (dock ganska mjukt och bekvämt, som ett bollhav på IKEA). Tälten låg på bandvagnens tak.

MVH kn. C Fagervall (Yoff på f.d. I 15 och I 16)

Jag låg inne 96/97 i Falun på 401-kompani och vi gjorde inte så. Våra bv med plutonstrossen följde med plutonerna till respektive förläggning och stod där, mer eller mindre färdigpackade, vi tog bara ur vad som behövdes för förläggningen. De fungerade dessutom som taxi för plutonernas extrasoldater (ca 2-4 per pluton).

Transporten av skadade sköttes istället "som vanligt", dvs plutsjv -->samlingsplats-->osv där bv-transport sköttes av den ordinarie sjuktransportplutonen. Jag hade "förmånen" att få vara skademarkör under en sjvövning och det var väl sådär skoj att bli släpad på bårmatta genom snön, bli fastspänd på en bår och få snö sparkad i ansiktet av mindre välvilliga kamrater (grrr) för att slutligen bli inlyft i bv och sedan ända in på operationsbordet.

Ett något sämre alternativ än ovan citerade lösning kan tyckas men å andra sidan så var plutonerna ganska snabbt på rull efter marschorder, bara att kasta in tält och annat bråte och dra.

Det berodde på vilken uppgift man hade. Ibland så var det lämpligt att ha bv samlad i en stridstross och ibland var det lämpligt att ha bv vid resp. pluton.

[jorjoh]

[Helt rätt. Blandningen tgb/bv sinkar inte hastigheten. Den taktiska rörlighet blev en revolution i org 77. Dessutom kunde skyttekompaniet snabbt lämna fordonen & rinna in i svår terräng med all tyngre materiel med på bandvagnen i kön.
Och när fordonen fanns organisatoriskt på skyttekompaniet så uppnås snabbhet vid förflyttningar. Gjorde vpl vid 77R (I12) -87/-88 och då ingick 2 tgb/1bv per skytteplut. Inte övergick men till särskilda tgbtpkomp efter det?

Jag tror förvirringen transportkompani /organisatoriskt ingående fordon beror på att man fattat beslut om att hälften av våra IB skulle bli 77 & hälften kvarstanna som IB66M.
Alla årskullar utbildades med 77-materiel/taktik, men vid krigsplacering föll de vissa år in i 66M. Så var det bla på 80-talet på I12. Jönköpingsbrigaden (66M) utgick organisatorisk ur rullorna så sent som på 90-talet!
Då hade man passerat 77, 77R, 91, 2000 & siktade mot IB2001