Landet hade också en politisk stabilitet som mycket få länder i världen. Det var en demokrati, och saker kunde förändras, men socialdemokratins pragmatism gestaltad av Nils Karlebys bok från 20-talet, "socialismen inför verkligheten", öppnade verkligen dörren för kompromisser.
I princip alla var med på tåget. Överklassen och läroverksmänniskor accepterade förändringarna, till en början genom att det borgerliga livet inte alls hamnade under tryck. En "elit" tog fortfarande studentexamen och kunde fortsätta som de hade gjort, och jag är ganska säker på att arbetsgivare snabbt förstod att det blev enklare att förhandla med ett stort fack, än att tjafsa om individuella löner.
Det är mycket tydligt också att socialdemokratin redan under 30-talet - när vanliga arbetare hade vunnit sina rättigheter - kom på att de var svenskar också.
I den situationen var uppoffringar, upprustning och försvar inte egentligen några problem. De försvarade det fina land de hade skapat.
Om något var de dock jävligt sura över Hitler, som såg till att ett antal reformer fick skjutas på framtiden.
Men som sammanfattning ur just den aspekten. Få länder hade den stabilitet som Sverige hade uppnått, och i mycket tack vare Socialdemokraternas pragmatism.
"Vår beredskap är god"
Re: "Vår beredskap är god"
Glöm inte Stalin, som hade visat aggression i närområdet, med finska vinterkriget 1939/1940 och ockupation av Baltikum sommaren 1940.
__________________________________
MVH
MVH
Re: "Vår beredskap är god"
Sant. Andra världskriget i Europa började inte med Tysklands angrepp på Polen. Det började med Tysklands OCH Sovjetunionens angrepp på Polen. Innan Weserübung var svenskarna mer rädda för Stalin än Hitler, med rätta.
MVH
Hans
MVH
Hans
Re: "Vår beredskap är god"
Jag tänkte på P A Hanssons dagbok från krigsutbrottet. Vid den tidpunkten hade inte Sovjet hunnit med att ställa till med så mycket.
Re: "Vår beredskap är god"
"Historia handlar inte om då och andra människor - historia handlar om nu och den handlar om oss"
Citat jag själv, i en föreläsning för högstadieelever häromdagen.
Bakgrunden är just Europa 1936-1939 och de frapperande likheterna mellan Hitlers trettiotal och Putins försök efter 2008 att upprepa Nazitysklands "upprättelse" efter Versailles - Putin ville återställa den sovjetiska storheten efter "århundradets största geopolitiska katastrof"; Sovjetunionens sönderfall. Samma tillvägagångssätt - "rysk population" i grannländer måste "skyddas" mot påstådda övergrepp. False flag utgör fullgott casus belli; alltmedan de demokratiska länderna tittar bort eller ger med sig i hopp om att slippa konfrontation. Det har aldrig fungerat.
Vår beredskap är god - PA Hansson avsåg försörjningsberedskapen, som till skillnad från 1915 var god 1939. Förutom kol för att värma våra städer och petroleumprodukter kunde vi producera det mesta. Militärt yrvaket, där de alltför sena satsningarna innebar att vi nådde avsedd förmåga lagom till kriget var slut. Ungefär som idag med andra ord.
Om man läser exempelvis Wigforss' memoarer så framgår att inga dubier fanns i Sverige kring vare sig Stalins eller Hitlers avsikter, men som alltid så är det impopulärt att lägga pengar på försvaret när pengar behövs i andra sektorer. Sovjetiska vidrigheter som Holodomor, utrensandet av egna officerare, uppviglandet av kommunistuppror i hela Europa var på intet sätt okända företeelser även om Hitlers framfart i Spanien, Österrike och Sudet för tillfället ansågs som mer akut.
Har vi lärt oss något? Högst oklart - meningslösa och obsoleta symbolfrågor som kärnkraft och lämplig ålder för fängelsedomar (där man dessutom totalt struntar i vetenskap och expertis) dominerar den politiska diskussionen i en tid då viktigare frågor som Europas strategiska framtid, demokratins fortbestånd, skola/utbildning och ekonomisk utveckling borde få utgöra grunden i det vi talar om.
Vår beredskap är ett slagord!
Citat jag själv, i en föreläsning för högstadieelever häromdagen.
Bakgrunden är just Europa 1936-1939 och de frapperande likheterna mellan Hitlers trettiotal och Putins försök efter 2008 att upprepa Nazitysklands "upprättelse" efter Versailles - Putin ville återställa den sovjetiska storheten efter "århundradets största geopolitiska katastrof"; Sovjetunionens sönderfall. Samma tillvägagångssätt - "rysk population" i grannländer måste "skyddas" mot påstådda övergrepp. False flag utgör fullgott casus belli; alltmedan de demokratiska länderna tittar bort eller ger med sig i hopp om att slippa konfrontation. Det har aldrig fungerat.
Vår beredskap är god - PA Hansson avsåg försörjningsberedskapen, som till skillnad från 1915 var god 1939. Förutom kol för att värma våra städer och petroleumprodukter kunde vi producera det mesta. Militärt yrvaket, där de alltför sena satsningarna innebar att vi nådde avsedd förmåga lagom till kriget var slut. Ungefär som idag med andra ord.
Om man läser exempelvis Wigforss' memoarer så framgår att inga dubier fanns i Sverige kring vare sig Stalins eller Hitlers avsikter, men som alltid så är det impopulärt att lägga pengar på försvaret när pengar behövs i andra sektorer. Sovjetiska vidrigheter som Holodomor, utrensandet av egna officerare, uppviglandet av kommunistuppror i hela Europa var på intet sätt okända företeelser även om Hitlers framfart i Spanien, Österrike och Sudet för tillfället ansågs som mer akut.
Har vi lärt oss något? Högst oklart - meningslösa och obsoleta symbolfrågor som kärnkraft och lämplig ålder för fängelsedomar (där man dessutom totalt struntar i vetenskap och expertis) dominerar den politiska diskussionen i en tid då viktigare frågor som Europas strategiska framtid, demokratins fortbestånd, skola/utbildning och ekonomisk utveckling borde få utgöra grunden i det vi talar om.
Vår beredskap är ett slagord!