Stefan Karlsson skrev:Det jag menade med mitt senaste inlägg var att man från förespråkarna för ett svenskt alternativ nog lyfte fram de argument som gynnade deras alternativ - jag tror inte att de resonerade - vi bygger "billig skit" till våra soldater bara för att pengarna skall stanna i landet.
Ambitionen var nog att bygga det absolut bästa, till och med bättre än vad man räknade med att omvärlden kunde och naturligtvis med syftet att därigenom utveckla den svenska industin till att kunna bygga "top of the line".
Bofors har byggt världens bästa vapen, Landsverk var länge värdsledande inom stridsfordon, Eriksson, SAAB, Kockum...osv
Man köpte från utlandet när man behövde, Hawker Hunter, Hawk för att ge några exempel (landsverk var knappast värdsledande efter ca 1940) Jag tror inte heller man medvetet sket i soldaterna utan man hade någon bevekelsegrund som man sedan försökte rationalisera. Vi har ju exempel med flygmotorer där man valde licenstillverkning av ett utländskt alternativ, och vem satt i styrelsen för bolaget som fick ordern? Flygvapenchefen, ett annat liknande fall är väl AG M/42. Idag hade såna jävssituationer slutat i rätten.
Både Strv 103 och Pbv 302 var menade att vara det bästa som gick att få vid den tidpunkten.
Vilka stridsvagnar var bättre än Strv 103 på att skjuta prick på långa håll i mitten av 60-talet? Leo 1 med kortare eldrör?
Vilka motsvarande pansarbandvagnar var bättre än Pbv 302 i mitten av 60-talet? - M 113 med bensinmotor och en ksp jämfört med 20 mm Akan och diesel?
Knappast menade att vara det bästa utan det som uppfyllde dom satta kraven bäst, och man kan ju alltid tweaka sina krav så att det passar det man vill köpa in. I fallet med PBV så fanns det ett krav med uppsutten strid vilket gjorde att M113 föll bort. Hade man tex haft ett krav att stridsvagnen skulle kunna strida från grävda eldställningar hade vi nog inte köpt Strv103. Den M113 som hade varit aktuell A1, var utrustad med Diesel och kunde utrustas med olika torn (Tex NM-135), M113 har ett sämre skydd (tror jag) men vad är viktigare, att ett fåtal soldater har det bästa som finns eller att dom flesta soldaterna kan åka splitterskyddat?
Man börjar tex skissa på Strv-S 1956 och man börjar ta fram en UTTEM 1957, jag tror att det blev KATFs lilla skötebarn med mycket prestige i.
Det gäller att se saken ur dåtidens perspektiv - och vad som fanns på marknaden när besluten fattades. Samma sak gäller ägarförhållanden - vilka ägde Bofors mfl industier i början/mitten av 60-talet?
Att vara efterklok är alltid lätt, men man måste se saker i sitt rätta perspektiv - med de förutsättningar som var då, vid det tillfället.
Man behöver inte vara speciellt "efterklok" för att inse att prisskillnaden inte är motiverad, varken då eller nu. Hade JAS 39 varit dubbelt så dyr som F-18 hade vi idag flugit Amerikanskt, oavsett industripolitik och arbetstillfällen. Jag är inte förvånad över att det är så svårt att hitta prisjämförelser mellan S och tex LEO
Att gynna den egna försvarsindustrin kan vara ett nog så viktigt argument - jämför de som skriker att man vill ha sin lokala mack och affär kvar i byn, men man handlar på stormarknaden därför att det är billigare. Klart som f-n att den lokala affären tvingas stänga om ingen handlar där. Samma sak med jobben - vi klagar på att det inte finns några jobb i Sverige, samtidigt som vi köper billigt från andra länder och gynnar den industrin istället - går liksom inte ihop vare sig på 60-talet eller nu.
PÅ 60 talet var väl knappast arbetstillfällena ett problem, vi hade arbetskraftsbrist i industrin och glöm inte att även om vi hade köpt LEO1 så skulle vi ha en ca 230 miljoner kvar att beställa lufvärnskanonvagnar mm från Bofors
