Nej, Andreas. Med all respekt för dig och dina kunskaper håller jag bara delvis med dig.
Din bild är den tillfällige japanske turisten som kan bara några svenska och engelska fraser. Visst, han behöver ett handfast och enkelt svar. Så han blir inte hjälpt av vilda gissningar ur det blå. Inte heller blir han hjälpt av kunniga tips att han kan gå till stora universitetsbiblioteket, där finns en alldeles utmärkt bok lärd bok i tre volymer av professor XY om stadens gatunät (vilket svar ges ofta till halvintresserade högstadieelever som skall lämna in sin redovisning i övermorgon).
Men den turisten som är vanligast här på Skalman vill ju egentligen komma åt att samtala med några av stadens invånare. Han tycker bara det är roligt att få träna sig i vårt ädla språk och diskutera med likasinnade. Han har gott om tid och tycker förhoppningsvis att det gör inget ifall det blir lite omvägar. Hans förståelse för stadens geografi och kultur blir djupare - och han kommer ju ändå att hitta till målet.
Och väl där blir inte målet bara ytterligare en bild i fotoalbumet, utan det blir mycket av omkringsnacket också, sas. osv.
Tro mig. Jag har sett detta i skolsammanhang. Visst är det ett otyg med elever som bara kommer med vilda gissningar. Eller att de har lärt sig att för att komma ifråga för högre betyg så måste man vara aktiv och komma med frågor - och så kommer de med meninglösa frågor som bara tar tid och krafter från lektionen - de svagare mindre uthålliga eleverna tappar ju ork när lektionen går på tomgång.
Men. Om läraren är ute att skapa kreativt, intelligent tänkande elever och ställer öppna frågor. Först kommer de korrekta facitsvaren - eller iaf försök att hitta dessa. Läraren godtar dem men vill ha mera. Sedan kommer diverse roliga svar. De flesta lärare lägger locket på i det här läget. Men om våran lärare har is i magen, dämpar "roligheterna" bara varsamt och försöker bejaka de positiva sidorna ur dem.
Och då. Ofta. Då kommer flödet fram. De sanna, intelligenta tankarna. Då när insikterna kommer, kunskap skapas. De studerande växer. Sanningens ögonblick.
Det är detta som är DET.
Det andra som pågår i skolan är egentligen oftast bara transportsträcka.
Tyvärr, i bästa fall 99% av verksamheten i skolan är transportsträcka, många klasser och många lärare når aldrig hit till momentet jag talar om.
I bästa fall lär de in grundfakta ordentligt och lite enklare samband, oftast via utantillplugg.
Det är viktigt det här.
Vad är det här för pansarvagn??
- Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.
-
- Tidigare medlem
- Inlägg: 282
- Blev medlem: 26 mars 2002, 06:49
- Ort: Borgnäs, Finland
- Kontakt:
Jag håller inte med dig på någon punkt över huvudtaget... Det är bra om det funkar sådär i skolan nuförtiden. Men detta är inte skolan och man kan inte intelligent diskutera sig fram till vilka år diverse pansarvagnar har producerats. Fakta är fakta och då är facitsvaren de enda rätta svaren. Allt annat är struntprat.Stefan skrev:. . . ute att skapa kreativt, intelligent tänkande elever . . .
För min del är diskussionen avslutad. Detta eftersom denna inte på något sätt längre berör "Militär utrustning genom tiderna".
Rätt typiskt för andan här tycker jag, lite torrt och trist Men bra fakta finns här gott om.Andreas Lärka skrev:[Sur och grinig mode på]
Arma elände gott folk! Om vi kunde låta bli att "ha för oss" och vagt "komma ihåg något" så kanske det inte skulle spridas så mycket disinformation här och annarstans på nätet!
Okunskap är ingen synd. Men att sprida en massa "jag läste något någongång någonstans om någonting" leder ingen vart. Vet man inte svaret på en fråga så är det bättre att vara tyst.
Om en turist frågar er var Hamngatan är, svarar ni fast ni inte vet? Bara för att det är roligt att tala? "Jag har för mig att den eventuellt kunde ligga i österstan. Du vet, som en hyllning till fackföreningarna..."
[Sur och grinig mode av]
Hur som helst. Angående T-34:an. Om vi läser på samma site (http://www.battlefield.ru/t34_76_1.html) där vi läste om T-35:an, så ser vi att prototypen för T-34:an utvecklades från "A-20" via "A-32" till slutligen "factory index A-34". Denna vagn togs ibruk som T-34. T står för "tank" och "34" är alltså bara ett givet ordningsnummer.
T-35:an fick sitt namn efter den planerade vikten, 35 ton.
T-60:an startade som "projekt 060" och togs ibruk som T-60.
Alltså inga industrireformer och annat romantiskt proletärt hockus-pockus...
Andreas