AAR: Flottilj 22 - The Dhimari Campaign (Strike Fighters 2)

[Bromma_Herman]

Denna kampanj och historien därbakom är baserad på fiktiva händelser.
Spel: Strike Fighters 2
Spelsätt: Dead is Dead - Modifierad Kampanj

Bakgrundsinformation:
Mellan 1919 och 1933 fördes under en lång tid ett lågintensivt krig mellan Kungadömet Dhimar och Imperiet Paran. Denna konflikt gällde mångt och mycket de oljefyndigheter som upptäckts i Dhimar. Till slut tröttnade Parans kejsare, Shah Mushani på kriget och slöt fred.

Året är nu 1959. Under en lång tid har Dhimar varit trötta på att se sina grannar bli rika på oljepengar när deras folk lever i fattigdom. Ilskan mot grannlandet är stor. Under den senaste tiden har de dock diskuterat med nya allierade. Dyra flygplan har köpts in från England för att hålla övertaget i luften. Det är dags att börja skramla med sablarna.

Dhimar o sin sida har Spitfires och Mustanger till sitt försvar. När Paran hade samma nivå på sitt flygvapen dög detta, men inte längre. Det är för sent nu att köpa nytt. Dhimar skriker på hjälp. FN Resolution 5535 bestämmer att medlemsnationer har rätt att agera i Kungadömets försvar. Intresset är svalt, men Amerikanerna, som är rädd för en dominoeffekt i mellanöstern skickar skvadroner med F-100 Super Sabres och A-4 Skyhawk. Sverige, som köper 80% av all sin olja från Dhimar sätter upp Flottilj F22 - en skvadron med frivilliga som flyger J-29 Tunnan i Kungadömets försvar.

Paran har givit ett ultimatum. Överlämna oljefälten eller vi anfaller.

Noteringar:
Jag har modifierat 1959 kampanjen i SF2 för att bättre passa bakgrundshistorien

Jag vet inte om J-29F var tillgänglig 1959, men det är den enda versionen som fanns. Jag vet dock att EBR fanns på Tunnan vid tillfället, så skillnaden lär inte vara speciellt stor.

[Bromma_Herman]

Vi har precis anlänt till flygfält D8 i Dhimar. Det är en mycket varm plats, och vi ser till att dricka mycket vatten. Kriget verkar vara över oss när som helst. Vi ser Dhimarerna själva flyga patrull nästan varje dag i sina Spitfires och P-51:or. De skulle inte haft mycket till chans utan oss. Paran, på andra sidan gränsen har spenderat stort på vapenaffärer. De har Hunters, Vampires och Canberras. Vi och Jänkarna ska dock se till att de håller sig på mattan.

Uppdrag: Utför Jaktsvep i angiven sektor
Flygplan: 2x J-29

Mitt första uppdrag. Det gick inte riktigt som jag tänkt mig. Jag skulle ta upp två flygplan, med Berggren Larsson som min Rotetvåa. Vi skulle utföra ett jaktsvep precis vid gränsen. Det är vanligt att Paranierna flyger ärevarv över gränsen för att visa att Dhimarerna inte kan stoppa dem. De försökte de nu också. Två Paranska Spitfires kom flygandes över gränsen, och Larsson plockade sin nästan direkt. Den andra gav mig ett väldans sjå. Han svängde än hit, än dit och utnyttjade Spitfirens manöverduglighet till sin fördel. Det tog nästan tre minuter att få ner honom på marken. En kort salva från automatkanonen. Antingen så är Spitfiren bräcklig, eller så måste jag träffat bränsletanken, han flög i en massa delar!

Larsson fick skvadronens första seger och vi andra ska köpa honom en flaska whiskey när vi väl kommer över sådant här nere. Muhamedanerna är inte så förtjusta i det hela, men vi ska se om Jänkarna inte plockat med sig något...

Bekräftat nerskjuten Spitfire:


Uploaded with ImageShack.us

[Hans]

Jag vet inte om J-29F var tillgänglig 1959

J 29F
Fighter, 308 aircraft converted from available stocks from 1954 to 1956; featured the afterburning Ghost and dog-tooth wing; all remaining aircraft were further modified in 1963 to carry a pair of US-designed AIM-9B Sidewinder heat-seeking air-to-air missiles, built by SAAB under license as the "Rb 24."
http://en.wikipedia.org/wiki/Saab_29_Tunnan

Finns det någon karta över området?

MVH

Hans

[Bromma_Herman]

Hans: Tack för informationen. Då är alltså den J-29 som jag flyger tidstypisk för att passa in.

Den enda karta som finns är den spelet erbjuder, men det är också med fördelen att du ser frontlinjen och var fiendens flygfält finns. Området finns inte i verkligheten, utan är menat att symbolisera ett typisk proxy war.

[Bromma_Herman]

Det har inte varit speciellt lugnt häromkring. Vi delar bas med en skvadron F-100 Jaktplan, mycket vackra och aluminiumfärgade maskiner som det ibland känns ligger ljusår före oss. Men vi har skjutit ner fientligt flyg, och de har inte dem. Vi har blivit goda vänner, och de lyckas skaffa fram det mesta bara man frågar. De har också jaktrobotar på sina flygplan - vilket vi saknar. Det har efterfrågats men amerikanarna påstår att de ändå hellre använder sina fyra 20mm kanoner. Robotarna anses opålitliga.

Uppdrag: Spana efter fientlig trupp i Mosak
Flygplan: 2x J29F Tunnan

Jag tror att jag ska vara glad över att jag lever. Ett enkelt spaningsuppdrag som inte visade någonting på marken blev dock mycket mer intensivt uppe i guds blåa himmel. Efter att Mosak föll på krigets andra dag så har det varit tyst där från Paranierna. De skjuter på våra flygplan nerifrån och ibland har spaningsflyget störts av Spitfires, men ingenting allvarligt.

Så kom vår tur att avspana sektorn. Vi flög lugnt in i området, och efter konstaterandet att där inte fanns fientlig trupp som rörde sig i området svängde vi om för att återvända till basen. Det höll på att kosta oss mycket. Ner från skyn faller två av Parans Hawker Hunters, ett plan som är fruktat på våra egna luftstridsövningar. Ett av dem svänger genast in bakom min rotetvåa, Nils Sperling och börjar metodiskt beskjuta honom. Som tur är verkade han inte vara någon vidare skytt, och en inte alltför duktig flygare. Jänkarna försöker säga att Hunterns fart och manöverduglighet begränsades av att jaga en J29, men resultatet är detsamma. En kort salva från AKAN fick honom att veta hut och lämna rediga svenskar ifred.

Den andra Huntern ville dock inte ge sig så lätt, ty han hade sällskap av två Spitfires. Vi möttes på kontrakurs och beskjöt varandra samtidigt. Jag träffade. Han gjorde det inte, och fick svänga hem med ett skadat flygplan. Istället för att bry mig om honom ropade jag ut att vi skulle hålla koll på Spitfireplanen men de höll redan på att vända tillbaka. Smarta gossar. Vi bestämde oss för att inte förfölja.

På hemvägen fick höra över radion att två Mustanger anfallit positioner nära gränsen och att de var på väg mot vårt område. Vi fick syn på dem och det blev en enkel match. Mustangen må ha fina motoregenskaper, men den är inge vidare i svängstrid. De här gossarna försökte inte ens, utan ville nog bara hem för att få fler vapen så de kunde flyga fler rundor ovanför våran frontlinje.

Det skulle vi inte tillåta. Jag sköt ner en och min rotekamrat fick en. Det är tre stycken luftsegrar totalt - den skadade Huntern vet vi ingenting om, så den får jag inte måla på flygplanet.

Tills nästa gång!

Bekräftat nerskjuten Hunter.


Bekräftat nerskjuten Mustang.


Nils Sperling beskjuter Mustang:

[Fredrik Andersson]

Riktigt kul att läsa! Alltid trevligt med en AAR som inte enbart behandlar stora kampanjer på östfronten eller liknande. Ser fram emot fortsättningen!

[Bromma_Herman]

Det verkar som Mosak blivit en stridszon. Översten säger att flottiljen kommer få mycket mer arbete under de kommande dagarna vilket inte riktigt känns lockande. Samtidigt har Dhimarerna och Amerikanska Flottans A-4 Skyhawks anfallit Mosak dygnet runt för att tunna ut fiendens styrka i deras del av staden.

Samtidigt har Paraniernas Canberraplan försökt göra något liknande mot våra linjer. De har inte lyckats, men häromnatten lyckades några okända maskiner med smalare vingar än Canberra få in några riktiga fullträffar. Vår underrättelseofficer fruktar att de är Iljushinplan av typ 28. Det vore mycket dåliga nyheter.

Det kom inte som någon överraskning när vi fick besked om att vår roll som jaktflottilj skulle omvärderas. Vi skulle från det ögonblicket delta i beredskap för att understödja soldaterna på marken. Ingen av oss var nöjd med uppgiften. Vad kan en Tunnan göra med ett gäng raketer - när Super Sabre och Skyhawk har bomber för att slå ut en mindre stad?

Vi skulle snabbt få veta svaret.

Uppdrag: Understöd försvaret av Mosak
Flygplan: 6x J29F Tunnan

Och så kom turen till slut till vår flottilj. För att göra saken värre så skulle vi inte bara anfalla fiendens trupp, utan det krävdes att vi skulle trycka tillbaka dem, för de avancerade mot jänkarna och dhimarerna som slogs med gevär och stridsvagn. Samtliga plan i Flottiljen var beväpnade med raketer och skickades iväg för att anfalla Paranerna.

Jag hoppas jag slipper se något liknande igen, men med den här posteringen är det inte troligt att så är fallet. Vi kom in över stridszonen när Paranerna öppnat eld. Det hade gett hemskt resultat bland stackarna där nere, och våra raketer kändes som de inte alls gjorde lika stor skada som deras kanoner gjort. Och de hade eget flyg på väg.

Två Iljushinmaskiner - av typ 28 vid gud! - kom in på låg höjd för att bomba våra linjer. Jag svängde skarpt och lyckades skjuta en - blott sekunder försent, för han hade redan fällt sin last. Ursinnig riktade jag in mig på hans rotetvåa och sköt bort hans stjärtparti, vilket fick honom att ramla mot marken som en tegelsten.

Samtidigt rapporterade Sperling att fienden föll tillbaka. Det var en seger, men det kändes inte som en sådan. Vår del av Mosak fortsätter i alla fall att vara det. Vi är mycket oroade av förekomsten av sovjetiska flygplan vid fronten. Amerikanarna talar redan om MiGs...

Bekräftat nedskjuten Il-28


Bekräftat nedskjuten Il-28

[Bromma_Herman]

Fan också! Fan ta underrättelsetjänsten, fan ta Paranierna, fan ta hela det jävla kriget! Jag är inte på det bästa humör nu, och det är ingen annan heller. Vi förlorade en J29:a igår. Piloten bekräftat tillfångatagen. Och detta för att vi råkar ut för vad fienden gör utan någon som helst förvarning. "Sovjet kommer inte beblanda sig med Paran" skriver Jänkare och Svenskarna. Sedan dök Iljushinplanen upp. "Begränsat stöd att vänta, men fienden nöjd med Hawker Hunters" skriver de sedan. Ja, de där som vi skjuter ner menar dem? Bifogar stridsrapporten. Den får tala för sig självt.

Uppdrag: Anfall fientlig fordonskonvoj nära Masada.
Flygplan: 2x J29F Tunnan

Jag och Berggren Larsson - ni vet, han som knäckte en Spitfire i flera delar med sin AKAN och fick vår första luftseger - skulle ut och besöka en av Paraniernas fordonskonvojer. Ännu ett uppdrag som vi egentligen inte ska utföra här nere, men vi vet att vi måste göra vårt yttersta och varje litet nålstick hjälper. Strax efter start tog jag ett foto på vår vackra rote. Det var en magnifik syn!

Rakt ut ur det blå kommer då en ensam MiG-17 - den tidiga versionen, den verkade inte ha EBR - och beskjuter Larssons flygplan som förlorar stjärtpartiet varpå MiG:en svänger undan för att flytta sig ut ur stridszonen. Jag visste inte då att han hade hoppat, men gud vet vad Paranierna gör med sina fångar !

Jag fällde tankar och raketer från flygplanet, och följde efter MiG:en i en svag kurva uppåt. Hans maskin var helt klart bättre, det tog lång tid att komma ifatt Ivan - eller Achmed om ni vill, för mig spelar det ingen roll - och ändå inget tecken av en EBR. Jag önskade mer än någonsin att vi fått jaktrobot tilldelad oss. Han flög i en rak linje och plocka honom hade inte varit ett problem.

Till slut kom jag nära och sköt en lång salva med kanonerna. Det är i alla fall en MiG 17 mindre. Eftersom jag fällt raketer och fälltankar återvände jag hem. Uppdraget anses misslyckats, även om de flesta piloterna här känner sig glada - jag har kunnat bekräfta att det finns MiGs, vilket politikerna inte vill tro på - för den ärade underrättelsetjänsten säger att det inte finns några.

Vi skickade ett besked över radio med klartext om vad som hänt några av Parans spaningsflygare över gränsen för några timmar sedan. En timma senare kom ett svar att Karlsson hade tillfångatagits av Kejsardömet Paran och skulle återställas när fientligheterna upphörde.

Frågan är bara när de gör det? Hur länge ska han sitta där?

Rotefotot jag tog efter start.


Bekräftat nedskjuten MiG-17

[Bromma_Herman]

Jag är på rätt gott humör nu, trots det som hänt under veckan. För det första visade det sig att nedskjutningen av J-29:an ledde till någonting bra. Vi har fått ut Robot 24 från Amerikanarna till våra J-29. Jag har redan fått avfyra en i strid. För det andra så ser Amerikanarna på våra "Tunnor" med helt nya ögon, då de vet att en av dessa är bland de första kärror i konflikten att plocka ner en MiG-17, något enbart deras F-86 Sabre - och då med jaktrobot - har lyckats med - och det var långt borta över Kina!

Deras F-100 Super Sabres har dock ännu inte hamnat i strid med MiGs, utan tunnar behjälpligen ut Parans förråd av Hawker Hunters, Spitfires, Mustanger och Canberras. De har dock förlorat några A-4:or till Parans nyaste flygplan, och det gör dem desto mer vänliga mot de som skjuter ner dem...

Uppdrag: Jaktskydd åt markstyrkor vid Najahafi
Flygplan: 4x J29F Tunnan

Fyra blänkande J29:or stod i beredskap då vi fick in larm att fienden har försökt anfalla frontavsnittet vid Najahafi. Stridsvagnar rapporterade att Mustanger, eskorterade av jaktplan anföll deras positioner och vi rusade dit för att vara allmänt behjälpliga. Som jag skrivit ovan hade vi även fått ut Jaktrobot 24 av amerikanarna för att öka våra Tunnans stridsvärde mot de snabbare MiG planen.

Striden påbörjades med att några Dhimarer i sina mustanger gick in lågt för att anfalla fiendens stridsvagnar som avancerade mot våra linjer. Fiendens MiG som eskorterade Mustangerna försökte ge sig på dem, men tji fick dem, för vi låg på hög höjd och dök ner på dem. I förbipasserande skadade jag en av fiendens mustanger, men den limpade sig bort från stridsområdet vid hyfsad vigör. Då såg jag den. Ett MiG-Plan i perfekt vinkel! Jag aktiverade Robot 24, och avfyrade en mot den lilla lorten. Den fungerade långt bättre än vad jänkarna påstår.

Lång historia kort, så är det MiG som inte längre kommer tjäna Kejsardömet. I en skarp sväng återvände jag över egna styrkor och besköt en Mustang som just skulle till att avfyra sina kulsprutor mot markstyrkorna. Han gick itu och jag såg honom hoppa ut ur planet när jag svepte förbi. Fienden verkade distraherad av vår ankomst, och mina rotekamrater plockade med enkelhet ner resten av Mustangerna från himlen. Det fanns dock en MiG kvar som gjorde sitt bästa för att undvika oss.

Han svepte förbi trean, kanoner spelandes men utan att träffa. Då tröttnade jag på hans Ohyss, och dök ner med egna kanoner och fick honom. Under tiden rapporterade min tvåa att han avfyrat jaktrobot mot en Canberra som dykt upp men att han missat - och Canberran gjorde hög fart därifrån.

Allt som allt så har det varit en god dag. Vi hoppas att detta lär Paran vart skåpet ska stå. Amerikanerna brukar säga "Mess with the best, die like the rest", och just nu är jag bäst. Jag är flygbasens första flygaress - enligt våra egna sätt att räkna. Mustanger räknas inte. Bombplan räknas inte. Bara jaktplan som kan erbjuda värdigt motstånd.

Jag har en Hunter, en Spitfire och tre MiG-plan på min lista, och amerikanarna överlämnade så vänligt några chockladkakor och en back med öl till oss som erkännande. Givetvis delade vi detta med våra vänner, och vi skålade hjärtligt till MiG:ens oförmåga att överleva i strid.

J29 med Robot 24 (Aim-9B Sidewinder)


Bekräftat nedskjuten MiG-17


Bekräftat nedskjuten Mustang


Bekräftat nedskjuten MiG-17

[Bromma_Herman]

Jag vet inte vad jag trodde om hur det skulle vara här nere, men det här är ingenting likt någon av oss hade trott. Jag vet inte riktigt hur vi trodde det skulle vara här nere, men det börjar gå upp för många att det faktiskt är ett krig vi är inblandade i. Somliga tror att skvadronen skall dras tillbaka. Vi har varit här i närmare sex månader, och inblandade i de intensivaste strider Sverige varit med om sedan Poltava. Det är få som säger det högt dock. Det mesta hålls inlåst, även om man kan höra rotepar tyst prata om det i barackerna eller i undangömda hörn.

Det blev inte bättre av dagens strid.

Uppdrag: Flygpatrull över Mosak
Flygplan: 6x J29F Tunnan

Vi skulle flyga patrull igen. Fyra flygplan var menade för ändamålet, men jag valde att ta med alla skvadronens sex. Det talades om att fienden skulle försöka anfalla där igen, och då ville jag använda femman och sexan som höghöjdsskydd. De skulle då patrullera över oss. Innan vi ens lyft så fick vi ord i radion som ändrade den planen. En stor skvadron Canberras hade siktats över Mosak.

Vi skulle gå in på hög höjd och engagera med Robot 24. Det var vår förhoppning att detta skulle kunna göras innan MiG-Planen hann engagera oss. Vi fick till hälften rätt. Många av MiG planen var upptagna med att engagera luftvärn och marktrupp så när vi dök upp fanns bara spillror kvar ovanför bombplanen.

Fyran, femman och sexan skickades för att driva iväg MiG-planen och jag gick rakt på Canberrorna tillsammans med mina rotekamrater. Det som blev intressant var att en av mina robotar tappade spårningen halvvägs i flykten och lät en Canberra slippa undan. Kanoner gjorde slut på en annan, men sedan ropade Nr fyra, Lindqvist över radion att han blivit träffad. Femman svängde in och drev bort honom, men Lindqvist hade fått en kula genom axeln. Högst obekvämt att flyga tillbaka till basen med, men läkarna säger att han kommer bli helt återställd. Förhoppningsvis gäller även det hans flygplan.

Efter att Lindqvist svängt mot basen beodrade jag full jakt mot MiG:arna. Canberraplanen höll på att sprida ut sig, och jag ville försöka få Paranierna att inse - en gång för alla - att deras jaktplan inte kunde stå emot våra maskiner. Det blev ett evinnerligt zick-zackande fram och tillbaka mellan Canberraplanen, marken och alla möjliga håll och kanter.
Jag har aldrig varit med om en mer förvirrande strid!

Det som räddade oss alla var nog att vi höll på att få slut på ammunition - både vi och MiG:arna och ingen av oss hade reserver. Striden började så småningom ebba ut när vi båda sakta och med sporadiska utfall flög tillbaka till våra baser.

Just då visste vi inte om vi vunnit eller förlorat...

Bekräftat nedskjuten Canberra.


Bekräftat nedskjuten MiG-17F


Bekräftat nedskjuten MiG-17F

[Bromma_Herman]

Mosak har fallit. Efter flera månaders hårda strider om staden så föll den när det Dhimariska flygfältet närmast staden blev sönderbombat av Canberraplan. Det var vårt uppdrag att stoppa dem - men fienden slogs skickligt, även om vi lyckades ge dem en hel del förluster på köpet. Problemet är att fienden får in fler jakt och bombplan från Sovjetunionen än vi kan skjuta ner. Eller det är i alla fall det som det känns som...

Uppdrag: Stoppa fientligt bombflyg på väg mot Flygfält D1
Flygplan: 4x J-29F Tunnan

Vi fick ropet i tid. Flygspaning hade siktat en stor våg Canberras, eskorterade av Hawker Hunters och MiG. De verkade uppdelade i två grupper, där den ena gick efter våra markstyrkor. Den andra - mycket större delen - gick efter flygfält D1 som har varit ansvarigt för det mesta av närunderstödet till trupperna i Mosak. Sex amerikanska F-100 jaktplan gick in för att täcka trupperna, och rasande sköt de ner de flesta av maskinerna som närmade sig marktrupperna.

Samtidigt gick vi Svenskar in mot Canberraplanen. Det gick fantastiskt bra - i början. Med precis eld från automatkanon sköt jag ner ledarplanet och hans rotekamrat. Sedan svängde jag åt sidan, lade mig längre bak och gav fyr med Robot 24. En av dem tappade låsningen, men den andra sprängde skjärten av en Canberra.

Jag fick höra ett högt, gällt rop i mina hörlurar. En av Amerikanarna sade åt mig att svänga. Det var tur att jag gjorde det, för från ovan kom en Hawker Hunter som dock lätt lurades bort, och bekämpades med den saxtaktik vi utvecklat, just för dessa flygplan.

Mina bekymmer var dock ännu inte slut. En MiG-17F kom uppdykandes från marknivå där han gjort gud-vet-vad och det var bara att sätta full gas och gå lågt. Efter någon minut verkade Achmed tycka att den galna svensken inte var värd det - för deras mål var redan uppfyllt. En hel dhimarisk skvadron av P-51:or samt flygfältets startbana och hangarer stod i brand några kilometer bort. Det fanns ingenting kvar för oss här. Jag beodrade skvadronen att avbryta, och återvända till basen.

Bekräftad nedskjuten Canberra


Bekräftad nedskjuten Canberra


Bekräftad nedskjuten Canberra


Bekräftad nedskjuten Hawker Hunter

[Bromma_Herman]

OOC - Out of Character:
Om Krigets utveckling:


Fienden (Paran) har ryckt fram in en utbuktning i fronten. Detta är deras genombrott som segern vid Mosak gav dem - och de fortsätter rycka fram mot D8 som är flygfältet där svenskarna är baserade. Då luftkriget enbart existerar för att stödja markkriget är det inte mycket F22 kan göra åt det hela, förutom att understödja markoperationerna - antingen direkt eller indirekt. Huvudsaken är att markstriderna måste vinnas om Paran ska kunna slås tillbaka.

Några noteringar:

För den som undrar så är Flottilj 22 egentligen en reducerad Division vid den här tidpunkten. Sex flygplan (just nu, maxantalet är åtta) och max tolv piloter.

I spelet går tiden snabbare än vad jag skriver här. Det är för att spelets dynamiska kampanj är mindre hektisk. Det betyder dock att spelets datum är Juni, 1963 - AAR:ens är våren 1960.

Spelarens grad är inte korrekt. Detta dels för att svenska grader inte finns i spelet - och för att piloten skapades specifikt för kampanjen. Spelet är inte gjort för det, och att bli befodrad tar lång tid.

Konstruktiv kritik, beröm eller andra kommentarer - eller idéer - är mycket välkomna.

[Hans]

Jag har sedan länge inte tid att spela själv. Du skriver medryckande och riktigt bra samt får mig sugen på att börja igen.

Det var positiv kritik

MVH

Hans

[Bromma_Herman]

Vi har varit tvungna att retirera från flygfält D8. När de bröt igenom försvaret vid Mosak hade varken Jänkare eller Dhimarer något att sätta emot, och den enda markdivision i närheten avancerar längst kusten. Det blev ohållbart, och vi lämnade därför basen för en vecka sedan. På vägen dit lyckades vi dessutom skrämma några Canberras på flykten, även om det dessvärre inte blev några nedskjutningar för egen del. Andra Roten var effektiva med kanonerna och såg till att de fick spendera lång tid på den här sidan gränsen.

Humöret var dock på topp. Vi hade blivit informerade - och piloterna som tjänstgör i F22 var utvalda med den här eventualiteten i åtanke. HK var snabbare än vanligt, nästan lika snabba som vid införskaffningen av J34. Men F22 flyger inte längre J-29F Tunnan.

Jänkarna tittar avundsjukt på oss och ber om att få titta på ritningar och specifikationer. Vi går omkring och ler malligt för vi vet att vi är först med att flyga Sveriges modernaste maskin in i strid. Lindkvist, som precis kommit tillbaka från sjukhuset i Dhimars huvudstad har målat en symbol som vi kopierar på våra hjälmar, till Överstens flin och HKs förtret.

Vi är drakryttare nu.



Fakta:
J35A i sitt slutliga serieutförande flög för första gången i februari 1958. Mellan mars 1960 och december 1961 levererade Saab 82 J35A till flygvapnet som då tillfördes F13, fördelade på 3 divisioner. De första 59 flygplanen hade EBK-65 och kort bakkropp. Av dessa saknade de första 32 flygplan radar och sikte. De efterföljande 23 J35A hade EBK-66 och lång bakkropp.

J35A var beväpnad med två 30 mm automatkanoner AKAN vilka var placerade i resp innervinge och försedda med magasin om 90 skott per AKAN.
Under vingarna och flygkroppen kunde hängas jaktrobotar av typ RB24B samt 13.5 cm attackraketer ARAK under vingarna i speciella balkar. Medförde flygplanet extra bränsletank, s k Fälltank FT kunde endast vinghängda RB24B medföras.

[Bromma_Herman]

Vi har nu flugit vårat första stridsuppdrag i Flygplan 35 Draken. Det var ett enkelt patrulluppdrag över en av fiendens jaktbaser, och tanken var att ta reda på hur deras nattjakt plötsligt blivit så effektiv. Tidigare var den några äldre Vampires som gick upp och störde bombplanen, men på senare tid har vi förlorat flygplan och vet inte ens hur. Det har spekulerats om att Paran utrustat några MiG-17 med jaktrobotar och flyger lågt för att sedan skjuta ner dem underifrån.

Så vi skulle gå upp med Draken för att ta reda på svaret. Tanken var att inte skjuta utan tillstånd.

Uppdrag: Flygpatrull över flygbas P10
Flygplan: 2x J-35A Draken

Att lyfta över den mörka öknen var inte som jag väntat mig. Vi hade flugit på natten - givetvis - men det var i Tunnan och inte för att leta strid! Vi flög med god hastighet över gränsen och svängde runt för att se vad vi kunde se över flygfältet. Det var upplyst, vilket man kan vänta sig, men vad vi inte förväntade oss var att se något som bara kunde vara fiendens nattjaktplan i luften. Ett av dem patrullerade nedanför oss, tydligen ovetandes om vår närvaro. Varför han inte såg oss är oklart. Vi såg till att följa efter honom av ett mycket viktigt skäl.

Det var inte en MiG-17. Och det hade inte några Paranska symboler på sig.

Vad det var... det har jag egentligen inte tillåtelse att yttra. När vi landade belades vi med yttrandeförbud om denna händelse, för jag begärde eldtillstånd mot flygplanet och avlossade en brittisk RedTop missil som vi fått ut för nattjakt. Men jag måste skriva ner det. Det är viktigt för skvadronens fortsatta verksamhet här, och kan ha konsekvenser.

Jag tog en bild på planet med min kamera. Bilden bifogas.

I alla händelser blev nedskjutningen upptäckt. Deras luftvärn öppnade eld och det blev full gas därifrån. Under hemfärden tänkte jag på vad detta kunde få för konsekvenser. Men sedan log jag. Ivan hade fått se på konsekvenser. Han hade mött Drakens eld - och förlorat.

Mysteriet med fiendens nattjakt löst.


Bekräftad nedskjuten MiG-21C Fishbed