Hitlers dödsdömda svenskar
TV4
Säsong 1, Avsnitt 1
Ikväll 4/11: 21:00 - 22:00
Säsong 1, Avsnitt 2
Ikväll 4/11: 23:00 - 00:00
År 1942 smugglar den svenske ASEA-direktören Sven Norrman ut chockerande dokument från Polen med hjälp av dubbelbottnade resväskor. Materialet avslöjar att 700 000 judar redan har mördats av nazisterna och skickas via Stockholm till brittiska BBC.
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=nBUAxmlLAn4
/ currahee
Hitlers dödsdömda svenskar
-
- Medlem
- Inlägg: 2778
- Blev medlem: 08 jan 2004 11:54
- Ort: Stockholm
-
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 7392
- Blev medlem: 04 apr 2002 13:24
- Ort: Oxelösund
Re: Hitlers dödsdömda svenskar
Mycket intressant och lärande, som bara bevisar att det finns mer och mer och lära om VK2, även när man tror man visste allt.
Missade andra delen dock för jag trodde den skulle komma veckan därpå så jag gick och la mig.
Sonderling
Missade andra delen dock för jag trodde den skulle komma veckan därpå så jag gick och la mig.
Sonderling
-
- Medlem
- Inlägg: 1614
- Blev medlem: 21 maj 2009 14:23
- Ort: Esbo, Finland
Re: Hitlers dödsdömda svenskar
Båda delarna finns på TV4:s webbsajt.sonderling skrev: ↑05 nov 2019 07:09Mycket intressant och lärande, som bara bevisar att det finns mer och mer och lära om VK2, även när man tror man visste allt.
Missade andra delen dock för jag trodde den skulle komma veckan därpå så jag gick och la mig.
Sonderling
I serien figurerar även Felix Kersten och narrativet om hans hjältedåd. Om honom finns en skild kedja viewtopic.php?p=796529#p796529
-
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 7392
- Blev medlem: 04 apr 2002 13:24
- Ort: Oxelösund
Re: Hitlers dödsdömda svenskar
Äsch, de ville att man skulle skapa nått konto?! Jag är urless på sånt, alla vill att man ska skapa ett konto numera.
Men jag såg att bibblan hade en bok om Warzawa Svenskarna så den ska jag låna.
Sonderling
Men jag såg att bibblan hade en bok om Warzawa Svenskarna så den ska jag låna.
Sonderling
-
- Medlem
- Inlägg: 1614
- Blev medlem: 21 maj 2009 14:23
- Ort: Esbo, Finland
Re: Hitlers dödsdömda svenskar
Ha ett separat anonymt mejlkonto för dylik service (och välj att de inte skickar reklam till dig) så att dit vanliga konto inte får en massa skräpmejl.sonderling skrev: ↑07 nov 2019 07:26Äsch, de ville att man skulle skapa nått konto?! Jag är urless på sånt, alla vill att man ska skapa ett konto numera.
Men jag såg att bibblan hade en bok om Warzawa Svenskarna så den ska jag låna.
Sonderling
-
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 7392
- Blev medlem: 04 apr 2002 13:24
- Ort: Oxelösund
Re: Hitlers dödsdömda svenskar
Aha, vad smart! Det ska jag också göra.erep skrev: ↑07 nov 2019 07:40Ha ett separat anonymt mejlkonto för dylik service (och välj att de inte skickar reklam till dig) så att dit vanliga konto inte får en massa skräpmejl.sonderling skrev: ↑07 nov 2019 07:26Äsch, de ville att man skulle skapa nått konto?! Jag är urless på sånt, alla vill att man ska skapa ett konto numera.
Men jag såg att bibblan hade en bok om Warzawa Svenskarna så den ska jag låna.
Sonderling
tack för tipset.
Sonderling
-
- Medlem
- Inlägg: 2778
- Blev medlem: 08 jan 2004 11:54
- Ort: Stockholm
Re: Hitlers dödsdömda svenskar
Så här skrev DN om boken "Warszawasvenskarna" / currahee
______________________________
Berättelsen om "Warszawasvenskarna" är en av de intressantaste om man vill förstå den roll Sverige - eller olika svenskar - spelade under andra världskriget. I juli 1942 gick en arresteringsvåg över Polen, i takt med att Gestapo avslöjade stora delar av den polska motståndsrörelse som stod under kommando från den polska exilregeringen i London. Hundratals polacker arresterades, många av dem avrättades eller dog i koncentrationsläger. Men bland dem som greps fanns också sju lokala representanter för de svenska storföretagen Svenska Tändsticks AB och L M Ericsson.
Gestapo hade inte gjort något misstag: samtliga av de gripna, liksom Sven Norrman som undgick arrestering, var djupt inblandade i kurirtrafiken och fraktade under sina resor stora summor och dessutom stora mängder information. Inte minst bidrog man till att sprida information om det
gigantiska folkmord som höll på att ta fart på polsk mark under 1942.
"Warszawasvenskarna" fick ett kapitel i Lennart Lundbergs "Under kriget. Svenska spioner och hjältar i skuggan av andra världskriget" och de nämns kanske i andra sammanhang som har gått mig förbi. Ändå har historien om Warszawasvenskarna svårt att hitta ett fäste i det allmänna medvetandet. Raoul Wallenbergs och Folke Bernadottes insatser är välkända och omdebatterade. I den polska litteraturen lär "The Swedish connection" vara väldokumenterad. Men i svenska sammanhang dyker historien upp och försvinner utan att lämna några spår vare sig i det allmänna medvetandet eller i historieskrivningen. Det gäller även en del andra berättelser om svenskar som aktivt deltog i motståndet mot nazismen eller som flyktingräddare, som den om "bombprästen" Erik Perwe i Berlin, vars öde dock nyss skildrades i en tjock biografi (se DN 14/6).
Scenen med Sven Norrman framför rakspegeln är hämtad ur historikern Jozef Lewandowskis nya bok, som bär den anspråkslösa titeln "Knutpunkt Stockholm". Det är såvitt jag förstår den första sammanfattningen av den hjälp som svenska medborgare faktiskt gav den polska motståndsrörelsen under kriget. Lewandowski själv har tidigare gett ut "Swedish Contribution to the Polish Resistance Movement during World War Two" (1979) och också skrivit en längre artikel om Sven Norrman här i DN (15/6 -97).
"Knutpunkt Stockholm" är en minutiös genomgång av den polska motståndsrörelsens kontakter med Sverige. Lewandowski har forskat i ämnet i trettio år och samlat på sig enorma mängder fakta. Han har också tidigare redovisat mycket av sina rön i böcker på polska: jag föreställer mig att "Knutpunkt Stockholm" är tänkt som en stor inkörsport till hela materialet, allt på en gång, och Lewandowski skriver också i efterordet att han nu lämnar över stafettpinnen till yngre forskare.
Under tjugotalet hade svenskt näringsliv på allvar börjat intressera sig för den polska marknaden: man ville bland annat flytta sina intressen västerut ur ett Ryssland präglat av inbördeskrig och förstatliganden. Så hade Ivar Kreuger 1923 skaffat sig monopol på tändsticksproduktionen i Polen. Några år senare grundade L M ett polskt telefonbolag; även Asea fanns på plats vid samma tid. I samband med det tyska anfallskriget och ockupationen i september 1939 evakuerades de svenska affärsmännen, men de flesta återvände efter några månader. De som kom att utgöra kärnan i kurirgruppen var alltså väl förtrogna med Polen och i hemlighet solidariska med landet mot ockupationsmakten - samtidigt som de gjorde affärer med de nya makthavarna.
Allt tyder på att det var det snabbt upptrappade våldet mot och förnedringen av de polska judarna som fick svenskarna att engagera sig. Även motståndsrörelsen var tidvis präglad av antisemitiska attityder, vilket Lewandowski redovisar. Men Sven Norrman och flera andra berördes mycket illa av vad de såg: gettoiseringen, tvånget att bära gula markeringar på kläderna, det "vardagliga" våldet.
En av de ledande i den svenska "kolonin" var Svenska Tändsticks Carl Herslow, som själv hade militär bakgrund och så småningom blev generalkonsul i Warszawa. Kring honom samlades en kärna av tiotalet personer, som alla kom att spela en stor roll för möjligheterna att få ut information ur det ockuperade Polen: från STAB också Einar Gerge, Reinhold Grönberg, Stig Lagerberg och Tore Widén, från L M Ericsson Sigvard Häggberg och Nils Berglind - och alltså Aseas Sven Norrman samt svenska handelskammarens Hilding Molander. I början av 1940 börjar "The Swedish connection" fungera. Under ett drygt år flyter trafiken relativt smärtfritt mellan Warszawa och Stockholm: dokument och sedelbuntar smugglas ut med hjälp av dubbelbottnade resväskor eller insydda i tidens rejält tilltagna axelvaddar.
Vändpunkten kommer sommaren 1942. I januari har Wannseekonferensen ägt rum i Berlin, där SS-generalen Heydrich beordrat att "slutlösningen" på "judeproblemet" skulle genomföras. Massmördandet med gaskammare i bland annat Auschwitz har pågått sedan i mars och information om vad tyskarna håller på med har redan börjat komma i omlopp.
Flera historiker menar att det tal som den polske exilgeneralen Sikorski höll i BBC:s utlandssändningar den 9 juni var det ögonblick då tillförlitlig information om Förintelsen för första gången spreds i massmedierna. Redan den 2 juni har BBC meddelat att det i Polen pågår "ett mördande av den judiska befolkningen i ofattbar skala". När Sikorski tar till orda är det med ordentligt detaljerade uppgifter, med siffror på antalet mördade och ortnamn där det har ägt rum. Sikorski säger också att tyskarna nu har börjat använda sig av gas för själva dödandet, och nämner bland annat lägret i Chelmno.
Bakom Sikorskis tal ligger ett ofattbart arbete med att i lönndom samla in en fruktansvärd kunskap. Uppgifterna har han fått via två hemliga dokument, sammanställda av den socialdemokratisk-judiska motståndsrörelsen Bund. Men hur det gick till när informationen nådde väst var oklart - tills Lewandowski 1976 kom att intervjua den då pensionerade Sven Norrman om saken. Denne hade kontaktats av två judiska män, som bett honom förmedla dokumenten via Stockholm. Och för att han skulle kunna bekräfta vad som skedde smugglade man in honom i Warszawagettot, där han under några timmar en eftermiddag i slutet av maj 1942 själv kunde se hur judarna behandlades, och även sade sig ha tagit en serie foton, som dock har förkommit. Lewandowski skildrar levande hur den då åttiofemårige Norrman under samtalet bad att få slippa berätta mer: det hela var ännu trettiofyra år senare alltför plågsamt att tänka på. Men den 21 maj 1942 lämnar Norrman Polen för en resa till Stockholm: och allt talar för att resväskans dubbla botten den här gången rymde vad som i efterhand har blivit känt som "Bunds andra brev."
Enligt beräkningarna hade hittills 700.000 människor mördats, en siffra som i efterhand visade sig vara tilltagen i underkant. Som alla vet ledde publiceringen inte till de ingripanden som delar av motståndsrörelsen hade hoppats på. Men Lewandowskis tes - som är bestickande - är att tyskarna in i det längsta försökte hålla kunskapen om förintelselägren hemlig och att räden mot motståndsrörelsen och i synnerhet mot de kurirer som hade förmedlat informationen västerut syftade till att täppa igen läckorna. Norrman fick man inte tag på. De övriga svenska affärsmännen satt häktade ett år och lär ha behandlats väl: men Herslow fick ett sammanbrott och var rädd för att ha förrått några av sina kontakter. Herslow, Widén, Häggberg och Berglind dömdes sedan till döden för spioneri, Gerge fick livstid medan Lagerberg och Grönberg faktiskt frikändes men hölls internerade.
Men historien om Warszawasvenskarna och omvärldens kunskap om Förintelsen har ännu ett tragiskt kapitel. I augusti 1942 gör den svenske diplomaten Göran von Otter en resa mellan Polen och Berlin för de fängslade svenskarnas räkning, och i tågkorridoren för han en lång och smärtsam konversation med SS-officeren Kurt Gerstein. Denne betraktar sig som infiltratör i naziapparaten och har nyligen varit vittne till användningen av gasen Zyklon B mot människor i Belzec. Han vädjar till von Otter att föra kunskapen vidare. Allt tyder på att von Otter gör en muntlig rapport till sin överordnade ambassadör Richert - och att informationen stannar där.
von Otters arbete, och inte minst ingripandet från Himmlers märklige massör Felix Kersten, en person som ständigt dyker upp i berättelser om krigets slutskede, ledde till att svenskarna fick dödsdomarna omvandlade till livstid. I slutet av 1944 hade samtliga släppts.
Varför är det då viktigt att rota i den här sortens historier? Somliga menar nog att det handlar om att hitta några svenska hjältar att putsa upp och ställa framför den rätt ömkliga bilden av Sveriges mellanhavanden med nazistregimen. Det handlar naturligtvis också om att påminna sig om att det fanns andra utvägar och handlingssätt än den rena opportunismen och pragmatismen. Men en lika självklar som svårbesvarad fråga är den om hur det gick till när Sverige, liksom stora delar av omvärlden, lyckades intala sig själva att man ingenting visste om Förintelsen före 1945.
Ola Larsmo
______________________________
______________________________
Berättelsen om "Warszawasvenskarna" är en av de intressantaste om man vill förstå den roll Sverige - eller olika svenskar - spelade under andra världskriget. I juli 1942 gick en arresteringsvåg över Polen, i takt med att Gestapo avslöjade stora delar av den polska motståndsrörelse som stod under kommando från den polska exilregeringen i London. Hundratals polacker arresterades, många av dem avrättades eller dog i koncentrationsläger. Men bland dem som greps fanns också sju lokala representanter för de svenska storföretagen Svenska Tändsticks AB och L M Ericsson.
Gestapo hade inte gjort något misstag: samtliga av de gripna, liksom Sven Norrman som undgick arrestering, var djupt inblandade i kurirtrafiken och fraktade under sina resor stora summor och dessutom stora mängder information. Inte minst bidrog man till att sprida information om det
gigantiska folkmord som höll på att ta fart på polsk mark under 1942.
"Warszawasvenskarna" fick ett kapitel i Lennart Lundbergs "Under kriget. Svenska spioner och hjältar i skuggan av andra världskriget" och de nämns kanske i andra sammanhang som har gått mig förbi. Ändå har historien om Warszawasvenskarna svårt att hitta ett fäste i det allmänna medvetandet. Raoul Wallenbergs och Folke Bernadottes insatser är välkända och omdebatterade. I den polska litteraturen lär "The Swedish connection" vara väldokumenterad. Men i svenska sammanhang dyker historien upp och försvinner utan att lämna några spår vare sig i det allmänna medvetandet eller i historieskrivningen. Det gäller även en del andra berättelser om svenskar som aktivt deltog i motståndet mot nazismen eller som flyktingräddare, som den om "bombprästen" Erik Perwe i Berlin, vars öde dock nyss skildrades i en tjock biografi (se DN 14/6).
Scenen med Sven Norrman framför rakspegeln är hämtad ur historikern Jozef Lewandowskis nya bok, som bär den anspråkslösa titeln "Knutpunkt Stockholm". Det är såvitt jag förstår den första sammanfattningen av den hjälp som svenska medborgare faktiskt gav den polska motståndsrörelsen under kriget. Lewandowski själv har tidigare gett ut "Swedish Contribution to the Polish Resistance Movement during World War Two" (1979) och också skrivit en längre artikel om Sven Norrman här i DN (15/6 -97).
"Knutpunkt Stockholm" är en minutiös genomgång av den polska motståndsrörelsens kontakter med Sverige. Lewandowski har forskat i ämnet i trettio år och samlat på sig enorma mängder fakta. Han har också tidigare redovisat mycket av sina rön i böcker på polska: jag föreställer mig att "Knutpunkt Stockholm" är tänkt som en stor inkörsport till hela materialet, allt på en gång, och Lewandowski skriver också i efterordet att han nu lämnar över stafettpinnen till yngre forskare.
Under tjugotalet hade svenskt näringsliv på allvar börjat intressera sig för den polska marknaden: man ville bland annat flytta sina intressen västerut ur ett Ryssland präglat av inbördeskrig och förstatliganden. Så hade Ivar Kreuger 1923 skaffat sig monopol på tändsticksproduktionen i Polen. Några år senare grundade L M ett polskt telefonbolag; även Asea fanns på plats vid samma tid. I samband med det tyska anfallskriget och ockupationen i september 1939 evakuerades de svenska affärsmännen, men de flesta återvände efter några månader. De som kom att utgöra kärnan i kurirgruppen var alltså väl förtrogna med Polen och i hemlighet solidariska med landet mot ockupationsmakten - samtidigt som de gjorde affärer med de nya makthavarna.
Allt tyder på att det var det snabbt upptrappade våldet mot och förnedringen av de polska judarna som fick svenskarna att engagera sig. Även motståndsrörelsen var tidvis präglad av antisemitiska attityder, vilket Lewandowski redovisar. Men Sven Norrman och flera andra berördes mycket illa av vad de såg: gettoiseringen, tvånget att bära gula markeringar på kläderna, det "vardagliga" våldet.
En av de ledande i den svenska "kolonin" var Svenska Tändsticks Carl Herslow, som själv hade militär bakgrund och så småningom blev generalkonsul i Warszawa. Kring honom samlades en kärna av tiotalet personer, som alla kom att spela en stor roll för möjligheterna att få ut information ur det ockuperade Polen: från STAB också Einar Gerge, Reinhold Grönberg, Stig Lagerberg och Tore Widén, från L M Ericsson Sigvard Häggberg och Nils Berglind - och alltså Aseas Sven Norrman samt svenska handelskammarens Hilding Molander. I början av 1940 börjar "The Swedish connection" fungera. Under ett drygt år flyter trafiken relativt smärtfritt mellan Warszawa och Stockholm: dokument och sedelbuntar smugglas ut med hjälp av dubbelbottnade resväskor eller insydda i tidens rejält tilltagna axelvaddar.
Vändpunkten kommer sommaren 1942. I januari har Wannseekonferensen ägt rum i Berlin, där SS-generalen Heydrich beordrat att "slutlösningen" på "judeproblemet" skulle genomföras. Massmördandet med gaskammare i bland annat Auschwitz har pågått sedan i mars och information om vad tyskarna håller på med har redan börjat komma i omlopp.
Flera historiker menar att det tal som den polske exilgeneralen Sikorski höll i BBC:s utlandssändningar den 9 juni var det ögonblick då tillförlitlig information om Förintelsen för första gången spreds i massmedierna. Redan den 2 juni har BBC meddelat att det i Polen pågår "ett mördande av den judiska befolkningen i ofattbar skala". När Sikorski tar till orda är det med ordentligt detaljerade uppgifter, med siffror på antalet mördade och ortnamn där det har ägt rum. Sikorski säger också att tyskarna nu har börjat använda sig av gas för själva dödandet, och nämner bland annat lägret i Chelmno.
Bakom Sikorskis tal ligger ett ofattbart arbete med att i lönndom samla in en fruktansvärd kunskap. Uppgifterna har han fått via två hemliga dokument, sammanställda av den socialdemokratisk-judiska motståndsrörelsen Bund. Men hur det gick till när informationen nådde väst var oklart - tills Lewandowski 1976 kom att intervjua den då pensionerade Sven Norrman om saken. Denne hade kontaktats av två judiska män, som bett honom förmedla dokumenten via Stockholm. Och för att han skulle kunna bekräfta vad som skedde smugglade man in honom i Warszawagettot, där han under några timmar en eftermiddag i slutet av maj 1942 själv kunde se hur judarna behandlades, och även sade sig ha tagit en serie foton, som dock har förkommit. Lewandowski skildrar levande hur den då åttiofemårige Norrman under samtalet bad att få slippa berätta mer: det hela var ännu trettiofyra år senare alltför plågsamt att tänka på. Men den 21 maj 1942 lämnar Norrman Polen för en resa till Stockholm: och allt talar för att resväskans dubbla botten den här gången rymde vad som i efterhand har blivit känt som "Bunds andra brev."
Enligt beräkningarna hade hittills 700.000 människor mördats, en siffra som i efterhand visade sig vara tilltagen i underkant. Som alla vet ledde publiceringen inte till de ingripanden som delar av motståndsrörelsen hade hoppats på. Men Lewandowskis tes - som är bestickande - är att tyskarna in i det längsta försökte hålla kunskapen om förintelselägren hemlig och att räden mot motståndsrörelsen och i synnerhet mot de kurirer som hade förmedlat informationen västerut syftade till att täppa igen läckorna. Norrman fick man inte tag på. De övriga svenska affärsmännen satt häktade ett år och lär ha behandlats väl: men Herslow fick ett sammanbrott och var rädd för att ha förrått några av sina kontakter. Herslow, Widén, Häggberg och Berglind dömdes sedan till döden för spioneri, Gerge fick livstid medan Lagerberg och Grönberg faktiskt frikändes men hölls internerade.
Men historien om Warszawasvenskarna och omvärldens kunskap om Förintelsen har ännu ett tragiskt kapitel. I augusti 1942 gör den svenske diplomaten Göran von Otter en resa mellan Polen och Berlin för de fängslade svenskarnas räkning, och i tågkorridoren för han en lång och smärtsam konversation med SS-officeren Kurt Gerstein. Denne betraktar sig som infiltratör i naziapparaten och har nyligen varit vittne till användningen av gasen Zyklon B mot människor i Belzec. Han vädjar till von Otter att föra kunskapen vidare. Allt tyder på att von Otter gör en muntlig rapport till sin överordnade ambassadör Richert - och att informationen stannar där.
von Otters arbete, och inte minst ingripandet från Himmlers märklige massör Felix Kersten, en person som ständigt dyker upp i berättelser om krigets slutskede, ledde till att svenskarna fick dödsdomarna omvandlade till livstid. I slutet av 1944 hade samtliga släppts.
Varför är det då viktigt att rota i den här sortens historier? Somliga menar nog att det handlar om att hitta några svenska hjältar att putsa upp och ställa framför den rätt ömkliga bilden av Sveriges mellanhavanden med nazistregimen. Det handlar naturligtvis också om att påminna sig om att det fanns andra utvägar och handlingssätt än den rena opportunismen och pragmatismen. Men en lika självklar som svårbesvarad fråga är den om hur det gick till när Sverige, liksom stora delar av omvärlden, lyckades intala sig själva att man ingenting visste om Förintelsen före 1945.
Ola Larsmo
______________________________