Det stjäls också i arkiven...

[sveahk]

Tråkigt kapitel...
----------------------------------------------
"French Historian Antonin Dehays Caught Stealing From US National Archives
Posted on June 19th, 2017 by: admin
Posted in WWII News

French Historian Antonin Dehays Caught Stealing From US National Archives

Antonin Dehays has been visiting the US National Archives facility in Maryland for more than two years. The 32-year-old Frenchman has a keen interest in the US involvement to liberate his country from the Nazi’s in World War Two and has been investigating files of US pilots who crashed in Europe as a focal point of his research.

Dehays, who earned both a master’s degree and a doctorate from universities in France, had been working as a researcher for National History Day, a nonprofit education organization based in Maryland. Dehays worked with schoolchildren, teaching them about American heroism and even appeared on a PBS NewsHour segment about the Battle of Normandy. Dehays kept a Facebook page with photos of vintage war planes and proclaimed a reverence for the American soldiers who fought in World War Two.

Dehays’ interest in history turned out to be much more than lauding American soldiers on his Facebook page or teaching children about the importance of remembering heroes who fought for liberty. Investigation into the historian’s activities came about from an article he had written featured in French history magazine. The article featured a shot down airman named Henry W. Davis, a photograph of Dehays and an excerpt from his book, “Sainte-Mere-Eglise: An American Sanctuary in Normandy 1944-1948.”

The article also included a photograph of Davis’ dog tag, which was identical to the one kept by the National Archives. Suspicion was aroused when the article stated that the tag was part of a “collection privée” — a private collection, rather than the government archives. The National Archives, had been unaware the dog tag was even missing and continued to let Dehays, a member of a respected history research NPO, continue to peruse the archives.
On May 12, 2017, Dehays asked to see Archive box 352, and looked through the contents for twenty four minutes before leaving. Two weeks later, a staff member discovered that about 30 dog tags that had been in box 352 were missing. A subsequent raid on Dehay’s home uncovered half a dozen stolen dog tags and the historian admitted to have been stealing tags for over two years and selling them on eBay for personal profit. If convicted, Dehays could spend up to ten years in prison."
-------------------------------------------------------------
http://ww2awartobewon.com/wwii-news/ant ... -archives/

Jag är inte helt överraskad - jag vet inte hur bevakningen är i USA och England, men de arkiv jag besökt, och det är ett flertal i tyskspråkiga Europa, har för det mesta en rudimentär övervakning. Sällan kameror, sällan speciell personal som kontrollerar. Större väskor är självklart portförbjudna, men det är också oftast det enda i säkerhetsriktning.

Jag förmodar att det stjäls mer än man tror, dokument, foton, kanske medaljer, etc...och tydligen dog-tags! Det är nog bara den egna girigheten och dumheten - se ovan - som gör att man åker fast. Det är helt enkelt omöjligt för arkivpersonalen att kontrollera att allt material kommer tillbaka i samma tillstång och mängd som när det lämnades ut...Tråkigt, tråkigt när det händer - vi kan bara hoppas att fransmannen får det straff han förtjänar...och inte blir tilltrodd fängelsets bibliotek eller eventuella arkiv...!

Och hur är det i Skandinavien?

Hans K

[currahee]

Kolla detta:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Anders_Burius

/ currahee

[Femtiotrean]

https://www.theguardian.com/education/2 ... ation.news
https://rbms.info/theft-reports/2002/05 ... sentenced/

[sveahk]

Det är inte alltid man kommer i åtnjutande av den svenska statstelevisionens alster, så här i utlandet. Kanske är det "alligevel" så, vem vet, men igår lät de mig kolla in tre-delaren "Guldfeber". Efter vad jag förstår en ny TV-serie, om myntstölderna på Kungliga Myntkabinettet, där den tidigare museidirektören Ian Wiséhn tydligen plockat på sig mynt från det egna museets samlingar. Dömd blev han för stöld av ett fåtal av de saknade 1.200 mynten. En ytterligare misstänkt anställd som tydligen gjort sammalunda, slipper straff - preskriberat!

Tv-serien är säkert duktigt gjord - men långtradig! Tre timmar med vackra Stockholm-bilder, uppifrån och nerifrån, långa svepande och intetsägande tysta bilder - en koncentrerad timme hade varit tillräckligt och säkert möjligt. För mycket pengar till förfogande?

Myntkabinettet som tidigare hittades i Stockholms Historiska Museum, och de senaste tjugo åren befunnits sig i ett förnämt ombyggt hus i Slottsbacken, (tvångs?)-förflyttas nu tillbaka till Historiska Museet...!

http://www.myntkabinettet.se/om_museet/ ... de-foremal

Hans K

[koroshiya]

...
Jag är inte helt överraskad - jag vet inte hur bevakningen är i USA och England, men de arkiv jag besökt, och det är ett flertal i tyskspråkiga Europa, har för det mesta en rudimentär övervakning. Sällan kameror, sällan speciell personal som kontrollerar. Större väskor är självklart portförbjudna, men det är också oftast det enda i säkerhetsriktning.
...

Eftersom det här kom upp i en annan tråd, men på de bibliotek jag har varit skulle man inte kunna stjäla en dyrare bok, såvida man inte är anställd.

Som inflikning har det försvunnit saker i affärer där jag har arbetat, där det har varit uppenbart att det måste ha varit en anställd.

Ett exempel: en ganska stor redan såld tavla försvinner, strax efter att ledningsgruppen har varit på besök i affären, en tavla som också visades för dem. Ingen kund tar en tavla som man knappt ens kan bära ensam, och går rakt ut förbi kassan.

Ett annat: sex flaskor dyr sprit försvinner från systemet, flaskor som står på en särskild plats på lagret och med i princip bara en ute i butiken, just för att folk vill snatta dem. Ingen chaufför är så precis i sitt snattande och skulle också ha problem att ens hitta den lagerplatsen, som är en bit in i lagret. Dessutom brukar de aldrig vara ensamma, utan alltid tillsammans med personal som tar emot leveransen.

Helt klart var det någon anställd som hade stulit varorna, även om det även här inte nödvändigtvis var butikspersonalen. Det kan ha varit en högre boss.

Tillbaka till bibliotek. Vad jag skulle kunna tänka mig är att man skulle kunna ta brev ur en samling. Biblioteken har ju ett antal kända personers brevväxling. Och om det är hundratals brev man får titta på, kan det nog gå att ta ett och annat. Det är liksom inte så roligt för en bibliotekarie att gå igenom en lång lista och bocka av. Dock har jag aldrig velat titta på några sådana samlingar, så jag vet inte säkert.

På institutionsbibliotek har jag brukat kunna låna det jag har velat, och ingen har sagt något en enda gång, eller förmodligen ens noterat det. Liksom, håller man på och skriver en uppsats i ett ämne och institutionen har de böcker som ämnet handlar om... det är klart jag har lånat dem, och utan att fråga. Nästan ingen är ändå i ett skriande behov av att läsa författare som Columella, Varro eller snart sagt vem som helst. Visst kan man läsa på institutionen, men om man skriver om något blir det lättare att även ha med sig boken hem. Det är ju inte som att man stänger av studierna bara för att institutionen stänger på kvällen.

Böckerna i sig kostar kanske 3-400 kr och ingår i långa serier, så det är ur ett ekonomiskt perspektiv rätt så meningslöst att stjäla dem.

En gång har jag lämnat tillbaka en bok till ett bibliotek, som av någon anledning aldrig hade blivit registrerad. Det var Alcuins historia om York, dess fäder, kungar, helgon och kyrka.

Som sagt, jag har en bok som jag borde lämna tillbaka, och det skall jag göra en vacker dag.

Institutionsbibliotek kan vara nog så intressanta, för vem vill inte sno verk som Kim Il Sungs samlade? Oj oj, de är dyrbara, och går åt som smör i solsken Nä, men det kan vara intressant läsning som är både lärorik och roande. En artikel - flera sidor lång förstås - kan ha en titel, som om man översätter den till svenska förhållanden kanske skulle vara, "majsodlingarna runt Torneträsk, hur de kan förbättras". På fullt allvar skriver människan om sådant och förklarar hur viktigt det är för nationen. Det måste vara jobbigt att leva i ett sådant land.

Förmodligen får institutioner sådana skrifter gratis ibland. Man kan väl tänka sig att dessa kom från Nordkoreas ambassad.

[sveahk]

Som jag skrev i den andra tråden viewtopic.php?f=37&t=49904&start=90 så gäller det framför allt utsnittade och stulna kartblad, gamla, urgamla och sällsynta. Ofta med en någorlunda okänd upplaga, de riktigt dyra, de som överlevt är förmodligen i en högst tvåsiffrig upplaga. Men utan att man egentligen vet hur många som fysiskt fortfarande finns. Kartorna sitter ofta i gamla böcker och kartverk, tryckta från 1500-talet och framåt.

Böcker som finns i en hel del ställen runt om jordklotet - bibliotek och arkiv som inte sällan har dålig visuell kontroll. Kostnadspunkt. Bara rena turen om arkivmänniskorna upptäcker att något saknas.

De stulna bladen kan så dyka upp på auktioner, med en påhittad grådaskig proveniens, vissa sällsynta blad köps av samlare för stora summor. Väldigt stora. Det finns en marknad...

Hans K

[koroshiya]

Mm - ett jävla sätt måste jag säga.

Det är en sak att stjäla något, men här "förstör" man själva objektet också: som att ta gamla objekt i metall och smälta ned dem.

Visst, det är inte som att använda våld och råna folk och affärer, men det är ett dåligt brott som förstör kulturarv.

[Stefan Lundgren]

Det har också förekommit i Sverige och har för tillfället inte tid eller möjlighet att utveckla det p g a att jag kör natt.

Stefan

[Stefan Lundgren]

I Sverige;

Nu vet jag inte hur stor omfattningen är eller hur den har varit igenom åren. Men landsarkivet i Uppsala så har folk smugglat ut böcker, material som är ombunden och t o m mikrofilmer. Nu finns kyrkoböcker ända fram till det förra sekelskiftet tillgänglig på Riksarkivets hemsida. Nu har även börjat läggas ut Polisunderrättelse som jag kom kontakt med för dryga tjugo år sedan. När jag lånade Polisunderrättelser på Uppsalas Universitetsbibliotek så fick jag ta ut dessa i själva läsesalen och fick bara läsa dem i den lokalen som jag hämtade dessa i, den lokalen stängdes några timmar tidigare än biblioteket i sig själv.

Stefan