Den nämner inga närgångna händelser på marken, utan uttrycker sig i bara i allmänna svepande ordalag av typen (s. 61):
Vad var det som hände i Irak? Det sägs alltså inte, utom att det var brutalt. Självständighetskriget på Irland förbigås också helt, inga Black and Tans eller några andra förekommer så läsaren får ett helt skevt intryck av händelseförloppet.Händelserna på Irland gick inte oförmärkt förbi i Storbritannien. Just då genomförde brittiske krigsministern Winston Churchill en synnerligen brutal likvidering av motståndet i det arabiska territorium han ville göra om till det nya landet Irak. Riktigt lika brutalt ansåg sig brittiska regeringen inte kunna ingripa mot imperiets äldsta koloni. Förhandlingar blev oundvikliga.
Några sidor tidigare angående påskupprorets slut (s. 58):
Så vitt jag kan se, var domen uttryckligen att de skulle skjutas ihjäl, och så skedde också.Därefter tillfångatogs överlevande motståndsmän. Sexton ledande nationalister dömdes till döden och hängdes.
I just detta fall hade jag en föreställning om sakerna sedan tidigare, men om resten av bokens episoder, där jag inte har någon föregående uppfattning alls, är lika långt ifrån både händelserna och sanningen, så är det inte någon lämplig läsning att rekommendera. Just dessa karaktäristika verkar också vara mycket vanliga vad gäller populärt skriven historia, för jag känner igen det från många andra verk. Författaren sägs vara journalist, så han är kanske mindre intresserad av det historiska än av det journalistiska.