Plats: Yankee Station, Vietnam. 1972
Uppdrag: Anfall Long Bien bron i Hanoi.
Flygplan: 2x A-4F Skyhawk
Ok, Grabbar. Ni vet vad det gäller. Vi är nu officiellt med i det som kallas Operation Linebacker. Vår division kommer att anfalla mål i Nordvietnam under dagen för att öka pressen på den där jäveln som kallar sig ledare för stället. Han ska till förhandlingsbordet där vi ska lära honom veta hut, och för det behöver staten sin flotta...
Satans politiska fåne. Det är ett under att han fortfarande har sin flygstatus kvar, men det är väl snarare på grund av hans stora käft. Det brukade inte vara så farligt, men sedan fick han någon slags självbild om att han skulle bli Senator. Ända sedan den där Stennis var på besök. Han var den enda som faktiskt lyssnade på vad som sades. Förstår verkligen inte vad vi gör här egentligen. Jag trodde det var Röda Ryssen som var vår fiende, och nu ger han vapen åt gulingarna så då måste vi döda gulingarna. Det är ungefär så logiskt det är på vår nivå, men jag får flyga min Skyhawk och det är inte fy skam det.
Dagens uppdrag var den där förbannade bron igen. Trodde landkrabborna tagit hand om den, men tydligen inte. Så nu var det vår tur. Förra gången krävdes tjugo Thunderchiefs för att åstadkomma resultat. Nu skickade de in två stycken Skyhawks istället. För att garantera resultat krävdes lite mer noggrann planering dock. Mitt plan laddades med raketer och fyra bomber. Jag skulle gå in först, avfyra raketer mot suspekta ställningar och fälla bomberna - missade jag skulle tvåan med sex bomber komma in efter.
Start skedde från gamla Tico och den gick väl såväl det gick. Min roteman var inte den jag tänkt mig utan en ny grabb som ville ha lite action så han kunde skryta hem till Flickvännen. Han trodde vi inte visste, men han hade slickat röv på CAG så det var ingenting att göra. En komplicerad plan, och en ny pilot på min vinge.
Jippie.
Det hela gick väl rätt bra i alla fall tills vi nådde Hanois utkanter. "Migs" ropade han, och fällde sina fälltankar och bomber, utan minsta tanke på att det inte var hans jobb att engagera MiGs. Vidare var det inte ens MiGs han sett - utan våra egna F 8 Crusaders vilket jag påpekade för honom. "Oroa dig inte cheifen, jag ger bron storkanonen och täcker dig, det ska nog gå bra".
Idiot.
Här någonstans började det gå upp för gulingarna där nere att flygplan flög över dem, och de började skjuta måttligt på oss. Långsamt, långsamt började jag rikta planets nos uppåt. Min tanke var att gå in i en klassisk stördykning mot målet - den första planen skulle längre inte fungera då vi inte hade uppföljning. Min största rädsla var SAMs. Man är väldigt sårbar mot dem på optimal dykhöjd, och jag visste inte ens om jag skulle se dem komma ! Sade till tvåan att hålla koll efter SAMs varpå han ser till att dyka ner över stadens toppar och skjuter allt han kan med milimeterskanonen.
Sade åt honom att lägga av med det där, men han ropade något om att här skjöts det SAMs och MiGs till höger och vänster, och VC skjöt från varenda gathörn. Ni må tro att det var en lockande tanke att dirigera egen jakt till att plocka honom, men jag tror CAG skulle vilja ha tillbaka sitt flygplan. Jag svor att detta skulle bli hans sista uppdrag. Att vara grön är en sak, men det här var någon slags fars på hela yrket.
Till slut nådde jag optimal höjd, slog på luftbroms och dök ner mot bron, raketer spelandes mot brofästet. Bomberna fälldes och mitten av bron gick i bitar. Tror jag bara fick en träff, resten av bomberna måste ha gått i vattnet.
Gick in på medelhöjd, för tvåan hade ju fällt sina extratankar för tidigt och vi behövde spara in hans bränsle. Rutten tog oss rakt över en vietnamesisk flygbas, och tvåan skulle med bestämdhet gå in och ge den AKAN. Jag beodrade tillbaka honom men luftvärnet skickade iväg lite skott mot oss och en kärve splitter for rakt igenom flygkroppen. Försökte hålla kursen men det gick trögt. Motorn verkade ha säckat ihop helt.
Förberedde vattenlanding och hamnade nu i den här jävla flotten - inom synhåll från kusten. Får bara hoppas att SAR och inte några arga gulingar får se mig först...