Ernst Brunner: ”Anckarström och kunga­mordet"

[Jokke]

Är nyfiken på denna bok som har fått fina recensioner, bland annat ska den vara årets julklapp för historie­nördar enligt Lars Linder på Dagens Nyheter. Vet att Brunner fått mycket kritik för alla faktafel i sin Karl XII-biografi och denna ska väl vara mer vetenskapligt, men jag kommer dock personligen fortfarande läsa den som en roman.

Någon som läst och har några reflektioner?

Intervju med Brunner i Vetenskapsradion Historia.
http://static.sr.se/Laddahem/Podradio/p ... 228f73.mp3

[Ori]

Inte bara positiva recensioner: Kungamördaren i minsta detalj

Jag kan inte bedöma om kritiken stämmer eller ej, men det kan kanske vara intressant med en avvikande åsikt?

[Hexmaster]

Intressant, fast nog på fel sätt.

Jag har gått igenom vad som finns av tillgängligt material och i vissa avgörande fall kunnat lägga ny kunskap till den gamla. Tidigare teorier har kunnat överges och kända data tolkas ur ett nytt perspektiv.

Fantastiskt! Vad som måtte vara den största sensationen är att någon som hittills varit en hjälte i själva verket var en skurk, citerar tidningen:

att den ökände polismästaren Nils Henric Liljensparre, en maktlysten karriärist som skapade ett nät av informatörer liknande en första hemlig polis, i förväg kände till att Anckarström skulle skjuta kungen, men att han avstod ifrån att rapportera det vidare då han inte längre hade Gustaf III:s förtroende.

Med tanke på mängden av missar i Karl XII-verket så undrar jag hur många av de där myriader detaljerna som är korrekta.

[Ben]

Skillnaden mellan denna och Karl XII-boken är att det nu verkligen ska vara 100 % biografi. Det är så Anckarström och kungamordet säljs, det är så biblioteken har klassificerat den. Det som återstår att se är om någon recensent med ämneskunskaper "törs" recensera boken just så.

Angående fel: Jag kan rekommendera en jämförelse av sidorna 13-17 med exempelvis Elgenstiernas ättartavlor och historiker över Söderfors ankarbruk. Den som gör en sådan lär finna att det är en hel del som inte går ihop. Och staden vid floden Peene (s. 17) heter förstås inte "Dennim" utan "Demmin" - en stackares renskrivare har inte lyckats tyda B:s handskrivna manus.

I hans litteraturlista saknas Jakob Christenssons Lyckoriket trots att den boken innehåller en redogörelse för förhållandet mellan Anckarströms far och Gjörwell (som verkligen inte var kungamördarens "styvfar"). Det är ganska anmärkningsvärt för en biografi som gör anspråk på att återge "historien i sin helhet".

[Ben]

För att göra en liten lista över märkliga uppgifter på de tre första sidorna:

Sid. 13: Baltzar Kemna dör. Året därpå, 1759, lät änkan Drufwa sig förföras av mördarens far.

Enligt såväl ättartavlorna som Vallentuna församlings död- och begravningsbok dog Kemna den 26 augusti 1759. Alltså inte 1758 som här antyds.

Sidan 14: Änkan var 37, Anckarströms far 30.

Enligt ättartavlorna var Hedvig Drufwa född 5/11 1724. Vare sig hon "lät sig förföras" 1759 eller 1760 (då hon gifte sig med Anckarströms far) var hon alltså 37.

Sidan 14: Kungamördarens farfar Claes Depken var bruksägare.

Claes Depken (1627-1702) adlades under namnet Anckarström 1676. Depkens styvson David Futtje (1656-1720) adlades under sitt styvfars namn och nummer 1683. Denne David Futtje, adlad Anckarström, blev far till bl.a. majoren Claes Anckarström (1688-1759). Denne Claes Anckarström var kungamördarens farfar.

Sidan 15: Farfar Claes Depken anlade Harnäs bruk.

Claes Depken var som ovan redovisats inte kungamördarens farfar.

Sidan 15: Harnäs bruk ägdes ännu vid tiden för mordet av släkten Anckarström.

Enligt vad som sägs här (http://www.visituppsala.se/visituppsala ... bruken.htm) köptes Harnäs 1772 av Thomas Tottie. Bör naturligtvis kontrolleras hur det var 1792.

Sidan 15: Anckarström kände Harnäs väl.

Vilket alltså ter sig tveksamt.

Sidan 15: Farfar Depkens första hustru Brita Leijoncrona gifte barnlös om sig med överste Fabre.

Detta låter ganska egendomligt. Hur kan en "första hustru" gifta om sig om inte maken är död? Förklaringen är att hon inte alls var gift med "farfar Depken" (som inte var kungamördarens farfar) utan med dennes styvson David Anckarström, se ättartavlorna.

Sidan 15: I Depkens andra äktenskap med Brita Insenstierna kom som femte barn Anckarströms pappa till världen.

Brita Insenstierna var gift med den verklige farfadern, nämligen majoren Claes Anckarström. Se ättartavlorna.

Sidan 15: Anckarströms pappa togs alltså från föräldrarna vid Söderfors bruk och sattes i helpension hos Fabre på Styngsberg. Han gav styvsonen ofullkomlig underbyggnad i studierna.

Den som var gift med överste Fabre (1671-1756) var Brita Leijoncrona (1668-1748), David Anckarströms änka. Kungamördarens far Jakob Johan var född 1729. Enligt Sven Sjöbergs bok Söderfors hade allt Anckarströmskt ägande i bruket upphört redan under den 1702 avlidne Claes tid.

Att Fabre med hustru skulle ha uppfostrat kungamördarens far är en uppgift som kommer från Biographiskt Lexicon öfver namnkunnige Svenska Män. Det är möjligt, men i så fall skedde det kanske först efter moderns död 1742?

[Ben]

Inte bara positiva recensioner: Kungamördaren i minsta detalj

Jag kan inte bedöma om kritiken stämmer eller ej, men det kan kanske vara intressant med en avvikande åsikt?

Man kan, apropå fel, notera den av recensenten återgivna uppgiften om en kos genomsnittliga årsproduktion av mjölk. 3 300 kg vore högst respektabelt ännu under första delen av 1900-talet och som synes här (http://www.slu.se/Documents/externwebbe ... o06-07.pdf) kom inte ens importerade "toppkor" på en uppländsk storgård i mitten av 1800-talet i närheten av en sådan siffra.

Möjligen var Anckarström en fullkomlig överdängare till mjölkbonde, men det sannolikaste lär nog vara att Brunner har hittat en 1900-talssiffra och utan betänkande stoppat in den i 1700-talsmiljö.

[Ben]

Det kan också vara värt att tillägga att Stig Jägerskiöld redan 1962 vände sig mot den klassiskt nattsvarta bilden av Anckarström, se hans artikel i Scandia: http://nile.lub.lu.se/ojs/index.php/sca ... le/728/513 (särskilt sid. 140 ff.).

[Ben]

På Axess-TV kan man nu se en längre samtal med Ernst Brunner om den nya boken: http://www.axess.se/tv/program.aspx?id=2067

Bland de mer intressanta "uppgifter" som framkommer märks B:s påstående att han vid tolkning av handskriven 1700-talstext inte kunde få någon hjälp av personal på KB:s handskriftsavdelning och på Slottsarkivet eftersom de inte kan läsa denna s.k. "kurrent". Han var därför tvungen att falla tillbaka på sin egen uppväxt och sina österrikiska föräldrars skrivstil (som var av just den typen).

[Hexmaster]

Bland de mer intressanta "uppgifter" som framkommer märks B:s påstående att han vid tolkning av handskriven 1700-talstext inte kunde få någon hjälp av personal på KB:s handskriftsavdelning och på Slottsarkivet eftersom de inte kan läsa denna s.k. "kurrent". Han var därför tvungen att falla tillbaka på sin egen uppväxt och sina österrikiska föräldrars skrivstil (som var av just den typen).

Hm, är det månne något i stil med Sütterlin? (Har inte sett programmet, än.)

[Ben]

Bland de mer intressanta "uppgifter" som framkommer märks B:s påstående att han vid tolkning av handskriven 1700-talstext inte kunde få någon hjälp av personal på KB:s handskriftsavdelning och på Slottsarkivet eftersom de inte kan läsa denna s.k. "kurrent". Han var därför tvungen att falla tillbaka på sin egen uppväxt och sina österrikiska föräldrars skrivstil (som var av just den typen).

Hm, är det månne något i stil med Sütterlin? (Har inte sett programmet, än.)

"Kurrent" är enligt SAOB:

(i fackspr.) om skrift: i vilken de olika bokstäverna i ett ord äro förenade med varandra (o. i samband därmed undergått vissa modifikationer);

Alltså närmast det som brukar kallas "tysk skrivstil".

[Göstring]

"Kurrent" är enligt SAOB:

(i fackspr.) om skrift: i vilken de olika bokstäverna i ett ord äro förenade med varandra (o. i samband därmed undergått vissa modifikationer);

Alltså närmast det som brukar kallas "tysk skrivstil".

Snarare skrivstil. Schreibschrift.

Men han menar nog "tysk skrivstil" eller det som på fackspråk verkar heta "nygotisk kursiv". http://www.fyrisfonts.se/typsnitt/beckhem/index.asp

[Ben]

Det ter sig hur som helst mer än lovligt osannolikt att personalen på KB:s handskriftsavdelning och på Slottsarkivet inte kan läsa för 1700-talet alldeles utomordentligt vanlig skrivstil. Det kan ju den genomsnittlige släkt- och hembygdsforskaren göra utan några större besvär.

[Göstring]

Det ter sig hur som helst mer än lovligt osannolikt att personalen på KB:s handskriftsavdelning och på Slottsarkivet inte kan läsa för 1700-talet alldeles utomordentligt vanlig skrivstil.

Ja, självfallet.

[Ben]

Det var också en smula beklämmande att höra resonemang om bilden av Anckarström och om konspirationens omfattning utan att namnen "Anders Larsson" & "Stig Jägerskiöld" nämndes en enda gång. Den i ämnet helt oinvigde kunde lätt få intrycket att mordet på Gustav III hittills endast skildrats av några generationer fullkomligt inkompetenta historiker som inte ens har kunnat läsa källorna.

Men jag förmodar att det i dylika program är totalt "förbjudet" att ifrågasätta eller på något sätt förhålla sig kritisk till den inbjudne författarens tolkningar. I annat fall skulle väl rimligen åtminstone detta uppseendeväckande påstående om arkiv- och bibliotekspersonals totala oduglighet när det gäller läsning av gamla handskrifter ha mötts av något slags invändning.

[Ben]

Sedan finns det f.ö. en artikel av historikern Jöran Wibling, publicerad i Svenska Dagbladet 26/10 1963, med titeln Var Anckarström brutal? som en reaktion på Jägerskiölds artikel. I den ger Wibling exempel från Vallentuna häradsrätts protokoll under framför allt 1780-talet, där Anckarström anklagats för misshandel. Wibling påpekar att detta är källor som tillkommit före 1792 och alltså inte påverkats av propagandabilden därefter.

Artikeln nämns i Svenskt biografiskt lexikon, artikeln om Gustav III. Den förekommer däremot inte i Brunners litteraturförteckning och jag kan inte se att något av de rättsfall som Wibling nämner tas upp i boken.