CMAK AAR: 2 pounders and Tigers

[Björn E]

Tänkte skriva en liten AAR på Combat Mission: Afrika Korps-slaget 2 pounders and Tigers. Kom gärna med tips och förslag på vad ni tycker att jag borde göra under slagets gång så får vi se hur det går

Slaget utspelar sig den 2 december 1942, mellan Djedeida och Tebourba i Tunisien. Jag kommer att föra befäl över delar av 10:e tyska pansardivisionen och anfalla brittiska 2/II Hampshire bataljonen som blockerar väg 50 mot Tebourba.
Slaget är halvhistoriskt och OoB och kartan baseras på det riktiga slaget. Det är första gången anglo-amerikanerna stöter på den fruktade Tigern...

Uppdrag: Att ta mig längs väg 50 och krossa allt motstånd jag kan tänkas stöta på.
Underrättelsetjänsten rapporterar att 2/II brittiska bataljonen håller olivlunden framför mig. Min enhet har störts av artillerield hela dagen.

Styrkor:
1 kompani pansargrenadjärer
6 SPW 232 8-hjuliga pansarbilar
1 105mm artilleriobservatör

Huvudstyrkan, anländer c:a 5 minuter in i slaget på väg 50:
3 Tiger I ausf. E
7 Pzkfw III ausf. N
1 kompani pansargrenadjärer
---

Så här ser kartan och min inledande plan ut:



http://www.cs.umu.se/~c03mln/041.jpg




Längst åt öster (upp på kartan) har vi Kampfgruppe Visser, ledd av Hpt Visser. KG Visser består av 1:a pansargrenadjärkompaniet, understött av 4 sMG42:or och 2 SPW 232:or.
De kommer att avancera norrut fram till den första wadin (sänkan), låta MG42:orna ta upp positioner och täcka resten av infanteriet medan det avancerar till nästa wadi. När infanteriet har kommit fram dit kommer de att rycka in i olivlunden och bekämpa alla fiender där och därefter svänga västerut och in i byn. SPW 232:orna kommer att hålla sig en bit bakom infanteriet och rapportera siktade fiender till artilleriobservatören och resten av min styrka.

På min vänstra flank har jag endast en pluton på 4 SPW 232:or ledd av Lt. Weichs. Dessa ska försiktigt avancera framåt så att jag får reda på var britterna har gömt sina pansarvärnskanoner. När mina förstärkningar kommer kan jag slå ut dessa, eller eventuellt använda mitt artilleri.

Fortsättning följer...

Om bilden inte syns, högerklicka och välj "Visa Bild" så ska det fungera

[Mikael E]

Låter fin fint, ska bli spännande att se hur det artar sig

[GrillKrydda]

Bilden syns inte även fast "visa bild"

[Björn E]

Bilden syns inte även fast "visa bild"

Hmm... testa att högerklicka, gå in på egenskaper, kopiera url:en till bilden och klistra in den i addressfältet.

Jag ska försöka hitta någon annanstans att lägga upp dem.

[Björn E]

Minut 1-4:
De första två minuterna kan mina trupper avancera oantastade. Stora dammoln rörs upp i öknen av PSW 232:orna och infanteriet döljs till viss del av dessa.

När 2 minuter och 20 sekunder har gått öppnar britterna eld mot mina pansarbilar med pansarvärnskanoner från olivlunden, förmodligen 2-pundare och lätta pansarvärnsgevär.

De 2 bilar som understödjer KG Vissers tar flera träffar, men på det här avståndet studsar de bara mot pansaret.

Lt. Weichs pluton går det dock värre för. En av bilarna fattar omedelbart eld och två andra slås ut efter att ha blivit träffade ett antal gånger. Den ensamme överlevande bilen, Unt. Gunzelmann lägger rök och retirerar skyndsamt medan de besättningar som lyckades fly ur sina utslagna bilar desperat försöker ta sig till skydd.


Unt. Gunzelmann retirerar

Inget undgår dock min artilleriobservatörs skarpa ögon. Han lokaliserar snabbt de fientliga positionerna (två kanoner av okänd typ) och telefonerar snabbt till sitt 105mm batteri att öppna eld. De första granaterna borde falla om c:a 2 minuter.

Samtidigt anländer förstärkningar genom väg 50 i form av Hpt. Schüsslers kompani B, understödda av 4 sMG42:or och 4 st 81mm granatkastare. Två av granatkastare tar upp positioner tillsammans med artilleriobservatören medan de två andra beordras avancera längs min vänstra flank tillsammans med resten av Kampfgruppe Schüssler.

Förhoppningsvis anländer mitt pansar inom de närmaste minuterna. Utan det blir det svårt att avancera vidare med mitt infanteri i KG Visser på högerflanken.

[Christian Ankerstjerne]

Forsøg at køre udenom de nordlige Britiske stillinger, og angrib dem bagfra. Kør dine Sd.Kfz. 232 hurtigt frem, og hold dem i bevægelse så de Britiske kanoner ikke kan ramme ordenligt. Lad infanteriet følge, eller brug eventuelt infanteriet som afledning (angrib direkte med dem og evt. en Sd.Kfz. 232 frontalt, og send de sidte 5 rundt om fjenden). Brug artilleriet til at ødelægge mest muligt mod nord først, og så mod syd efter dine styrker er i nærkamp nor nord. Når dine Tigere ankommer burde du kunne ødelægge de sidste fjendtlige styrker...

Christian

[Stefan]

Av det lilla jag läst nyligen om striderna vid den tiden i Afrika, var britternas standard 2-punds-pvkanoner inte speciellt effektiva; och det skriver du ju också om. Fast jag tror att eftersom britterna visste ju om det, så inte sköt de på långt håll; utan väntade då till fienden kom på närhåll...
Flera skott på långt avstånd som studsar ifrån tyder på en oerhörd träffsäkerhet. Överdrift?

Däremot deras 6-pundingar var tydligen väldigt effektiva, gjorde hackmat av äldre tyska stridsvagnar och utan vidare sidopansar på Tigrar; tigrarnas frontpansar klarade sig dock tydligen någotsånär även mot 6-pundarna.

Så taktiken mot tigrar var antingen att låta dem gå in i en eldfälla och skjuta från sidan, eller också att försöka få in dem i korseld; då sköt minst en eldställning per definition från sidan

[Björn E]

Stefan:
Avståndet till olivlunden för mina pansarbilar var ungefär sju hundra meter, så det räknas nog som kort avstånd och c:a 50% av skotten borde ha träffat. De skott som studsade var antagligen från Boys Anti-Tank Rifles som jag ännu inte har sett.

Ja, hade britterna vetat att jag hade "riktiga" stridsvagnar i reserv så hade de väntat med att öppna eld, men det enda de har sett av mina trupper än så länge är pansarbilar och möjligen lite infanteri.

Christian: Jag ska försöka göra som du säger, men tänker vänta tills mitt artilleri har börjat falla på de kända fientliga positionerna. Gör jag inte det blir jag garanterat slaktad.

[Olof Larsson]

Jag håller med Christian.

Kringgång och/eller skenanfall med den första styrkan
runt /mot fiendens vänsterflank (din högerflank)
följt av flankanfall med huvudstyrkan mot fiendens högerflank (din vänsterflank).

Tigrarna skulle jag hålla till höger i stridslinjen och III:orna till vänster,
med inbrytningspunkten för Tigrarna i eller bakom fiendens bedömda front.

Detta för att utnyttja III:orna högre rörlighet (längre väg att köra än Tigrarna)
och att Tigrarna sätts in mot den farligaste delen av anfallsområdet.

Skjut gärna nedhållande eld med "kartlösning" mot misstänkta punkter innan dina enheter bryter in.

[Stefan]

Ett litet tillägg om en tysk specialitet, som du kanske kommer åt att använda om det blir något efteråt.

De var tydligen duktiga på att återanvända utslagna vagnar, om de inte var totalförstörda. Bogserade bort dem och lagade om det gick att laga, annars tog de väl tillvara reservdelar.

Minns skildringen av ett berömd träffning i öknen, där britterna besatte i smyg en sänka mitt i tyskarnas anfallsväg. Det var där deras 6-pundare gjorde hackmat av massvis av tyska stridsvagnar som jag berättat om. Och tyskarna gick i samma fälla flera gånger, för när nya styrkor anlände nästa dag utgick de ifrån att sänkan var redan rensad... Vid ett par stormningar hade de hjälp av egna stridsvagnar; på det viset fick de upp korselds-situationer.

Så småningom uppmärksammades förbandets rapport även hos självaste överkommandot, och man skickade en undersökningskommission om de verkligen slog ut så många vagnar som de påstod. Man hittade tydligen bara några få totalt utbrända vagnar. Det blev uppenbart att tyskarna dagarna direkt efter slaget måste ha bogserat bort/reparerat upp allt som inte var totalförstört.

Sånt måste de ha gjort, de hade ju ont om leveranser hemifrån.