Påven var aldrig överhuvud för romerska riket. Däremot blev han överhuvud över den västra kyrkan vid pass 445, men likställd i rang med den östra kyrkans biskop i Bysans. I praktiken hade dock patriarken i Rom redan tidigare däremot gjort anspråk på att vara jämställd med kejsaren vad gäller världslig auktoritet redan under Siricius (384 - 399), med hänvisning till att påven är Petrus efterträdare. Gregorius den Store lyckades dock skapa påvens världsliga makt konkret när han övertar den administrativa förvaltningen över staden Rom med omnejd under Langobardernas rike.Björn Sandberg skrev:[*] Påven har faktiskt varit överhuvud för romerska riket. Vid sent 500-tal, vilket de flesta brukar se som klart efter imperiets undergång. Han hade dock fått politiskt inflytande innan det, så det här är ett gränsfall.
Att biskopen i Rom däremot fungerar som senare tiders Påve i filmen reagerade dock även jag på, för det är inte riktigt sanningen.
Det som störde mig mest var dock hur isen på nordbrittiska sjöar beter sig... Och när överlöparen sitter i trädet utanför muren och får en välriktad pil i sig, så hördes bara ett stort "Okej..." på biografen.
En konstig sak är väl främst att Artorius genom hela filmen förespråkar 1700-tals liberala ideal ("Freedom!"), snackar om allas lika värde, varefter han tar sig titeln Kung över alla britter... Rimligen borde han ha grundat en demokrati!
-Dan
