Framom främsta linjen
Såg filmen igår kväll. Till att börja med måste jag rätta mig själv med att Järv inte skulle ha svurit i filmen och att inget kortspelande förekom, jag lyckades förväxla honom med en annan karaktär i filmen.
Hur som haver. Filmen är långt ifrån en hollywoodfilm från samma genré. Realismen är väll ordet som beskriver filmen bäst, både på gott och ont. Den är inte precis en film som man tittar på en helgkväll med chips och annat tillbehör.
Filmen är delad, en halvan handlar det om Järvs spaningsuppdrag, andra halven om försvaret av Tienhaara. På så sett känns det som om filmen inte har en genomträngande handlig. Verkligheten ter sig alltid inte så bra på film.
Den är dock sevärd. Det var ett bra initiativ att göra filmen för om tio år så finns det inga veteraner längre, då återstår det endast att göra dramatiserade och romantiserade filmer om andra världskriget.
Hur som haver. Filmen är långt ifrån en hollywoodfilm från samma genré. Realismen är väll ordet som beskriver filmen bäst, både på gott och ont. Den är inte precis en film som man tittar på en helgkväll med chips och annat tillbehör.
Filmen är delad, en halvan handlar det om Järvs spaningsuppdrag, andra halven om försvaret av Tienhaara. På så sett känns det som om filmen inte har en genomträngande handlig. Verkligheten ter sig alltid inte så bra på film.
Den är dock sevärd. Det var ett bra initiativ att göra filmen för om tio år så finns det inga veteraner längre, då återstår det endast att göra dramatiserade och romantiserade filmer om andra världskriget.
- Marcus Svernvik
- Medlem
- Inlägg: 546
- Blev medlem: 16 maj 2003, 20:08
- Ort: Göteborg
Jag såg filmen igår och måste säga att jag fick lite blandade intryck. Som helhet tyckte jag att filmen var sevärd och det kändes faktiskt lite mäktigt i biosalongen under stridsscenerna. Det fanns dock inga riktiga masscener, men striderna var välgjorda enligt mitt tycke.
Skådespeleriet var dock ett litet minus för denna film. Bl.a. tolkningen av Mannerheim känns rent ut sagt löjlig och de österbottniska pojkarna är inga stora skådespelare - men det är tillika charmen med filmen. Diskussionerna och händelserna i korsun ger en känsla av sammanhållning och gör att man ibland får dra på mungipan. Själva handlingen tappar dock lite mark när Järv försvinner ur filmen och fokus faller mera på Marttinen och hur han leder regementet vid Tienhaara.
Då filmen så väl representerar verkligheten blir det en hel del hoppande genom datum och händelser, som gör att man inte får någon riktig kontakt med de olika karaktärerna. Dock anser jag att Ilkka Heiskanen spelar Överstelöjtnant Marttinen med stor självsäkerhet, samt Zilliacus tolkning av Harry Järv gav ett gott intryck.
Filmen utspelar sig även i nutid, där en ung flicka intervjuar de verkliga Harry Järv och Orvar Nilsson, men hur detta blandats in i filmen faller inte mig riktigt i smaken. Tilläggsvis används riktigt filmmaterial och Harry Järvs autentiska foton i övergångarna mellan olika scener, vilket jag tycker ger en intressant stämning.
Blandningen av finska, finlandssvenska, österbottniska dialekter och rikssvenska i filmen kan för vissa te sig konstig, men det liknar precis som det är i t.ex. Nylands Brigad idag. Dock såg jag inte någon större användning av bred dialekt, utan det är mest högsvenska som pratas.
För oinsatta kan det vara svårt att bilda sig en helhet över filmen och jag anser att det mestadels är på finlandssvenskt håll som denna kommer att bli populär. På finskt håll och i Sverige kan det vara svårt att förstå vad och vilka det egentligen handlar om - att det är svenskspråkiga soldater från Finland.
Skådespeleriet var dock ett litet minus för denna film. Bl.a. tolkningen av Mannerheim känns rent ut sagt löjlig och de österbottniska pojkarna är inga stora skådespelare - men det är tillika charmen med filmen. Diskussionerna och händelserna i korsun ger en känsla av sammanhållning och gör att man ibland får dra på mungipan. Själva handlingen tappar dock lite mark när Järv försvinner ur filmen och fokus faller mera på Marttinen och hur han leder regementet vid Tienhaara.
Då filmen så väl representerar verkligheten blir det en hel del hoppande genom datum och händelser, som gör att man inte får någon riktig kontakt med de olika karaktärerna. Dock anser jag att Ilkka Heiskanen spelar Överstelöjtnant Marttinen med stor självsäkerhet, samt Zilliacus tolkning av Harry Järv gav ett gott intryck.
Filmen utspelar sig även i nutid, där en ung flicka intervjuar de verkliga Harry Järv och Orvar Nilsson, men hur detta blandats in i filmen faller inte mig riktigt i smaken. Tilläggsvis används riktigt filmmaterial och Harry Järvs autentiska foton i övergångarna mellan olika scener, vilket jag tycker ger en intressant stämning.
Blandningen av finska, finlandssvenska, österbottniska dialekter och rikssvenska i filmen kan för vissa te sig konstig, men det liknar precis som det är i t.ex. Nylands Brigad idag. Dock såg jag inte någon större användning av bred dialekt, utan det är mest högsvenska som pratas.
För oinsatta kan det vara svårt att bilda sig en helhet över filmen och jag anser att det mestadels är på finlandssvenskt håll som denna kommer att bli populär. På finskt håll och i Sverige kan det vara svårt att förstå vad och vilka det egentligen handlar om - att det är svenskspråkiga soldater från Finland.
Jag såg filmen på premiären förra fredagen, och historikern i mig var nog nöjd. Men precis som Jonas skrev led dramat av realismen. I vilken annan film skulle huvudpersonen ligga på sjukhus i Sverige under slutstriden? Den korthuggna dialogen gör också att man inte riktigt kommer personerna in på livet. Att ha någon att spela Mannerheim var ett stort misstag. Man skruvade riktigt på sig för det såg så pinsamt ut.
Det som däremot var mycket bra var patrulluppdragen och livet vid fronten. Det verkade mycket autentiskt. Slutstriden vid Tienhaara led av den lilla budgeten; man fick inte riktigt intrycket av att här utkämpades en stor, blodig och avgörande strid.
Min slutsats; som dramafilm är den inget vidare, men som historiskt dokument synnerligen sevärd. (Det enda kvinnfolk man ser är i en kort scen när Järv äter en munk på ett soldathem och lottan som serverar ler åt honom. Ingendera säger ens något.)
Det som däremot var mycket bra var patrulluppdragen och livet vid fronten. Det verkade mycket autentiskt. Slutstriden vid Tienhaara led av den lilla budgeten; man fick inte riktigt intrycket av att här utkämpades en stor, blodig och avgörande strid.
Min slutsats; som dramafilm är den inget vidare, men som historiskt dokument synnerligen sevärd. (Det enda kvinnfolk man ser är i en kort scen när Järv äter en munk på ett soldathem och lottan som serverar ler åt honom. Ingendera säger ens något.)
Ganska liknande intryck, jag stördes dock tilll viss del av att Järv kom fram så mycket med sina filosofiska åsikter i filmen...störde den i övrigt riktigt trevliga handlingen en aning.
Effekterna ar bra gjorda, man fick god inblick i skyttegravskriget och patrullverksamheten. Järv fick också fram sin poäng att militär "kaserndisciplin" åtminstone inte fungerar för spaningsförband.
Fick lite konstiga känsor då hela filmen kom så "nära" på något sätt, Järv far min farfars kamrat från officersskolan o.s.v. . Att filmen dessutom i sin helhet bygger på en true story och på intet sätt förvränger verkligheten(jmf. Ryan) ger också filmen en mycket speciell känsla. Det var såhär det faktiskt gick till!!
Till er svenskar kan jag nog säga att några svenskar också syntes till, bl.a. en Major Hedengren som tyctes vara Bataljonskommendör eller liknande.
Kort och gott, en sevärd och speciell film.
Effekterna ar bra gjorda, man fick god inblick i skyttegravskriget och patrullverksamheten. Järv fick också fram sin poäng att militär "kaserndisciplin" åtminstone inte fungerar för spaningsförband.
Fick lite konstiga känsor då hela filmen kom så "nära" på något sätt, Järv far min farfars kamrat från officersskolan o.s.v. . Att filmen dessutom i sin helhet bygger på en true story och på intet sätt förvränger verkligheten(jmf. Ryan) ger också filmen en mycket speciell känsla. Det var såhär det faktiskt gick till!!
Till er svenskar kan jag nog säga att några svenskar också syntes till, bl.a. en Major Hedengren som tyctes vara Bataljonskommendör eller liknande.
Kort och gott, en sevärd och speciell film.
-
Gutekrigaren
- Medlem
- Inlägg: 4120
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:38
- Ort: Rom
Å vänta bara tills det blir som i Sverige. Så fort en svensk film skall göras blir det Lassgård, Bergqvist, Persbrandt och Haber. I olika kombinationer.Jonas Ström skrev:Ytterligare en liten sak som jag störde mig på i filmen var att det är precis samma person som spelar den sårade ryssen i "Vägen till Rukajärvi", som är prickskytten i "Framom främsta linjen".
Tydligen finns det bara en ryskspråkig person i Finland med skådespelartalanger.
Mvh Petter
- Nicolas von Schmidt-Lauss
- Medlem
- Inlägg: 91
- Blev medlem: 29 mars 2002, 14:35
- Ort: Uppsala
- Kontakt:
.
Orvar anser också att fortsättningskriget pågick 1942-1944 och att Finland under denna tid försvarade sig mot sovjetiska anfall. Två påståenden, noll rätt. Orvar påstår vidare att autenticitet blir lidande i filmen. Vem är Orvar att avgöra detta?
Strunta i Orvar. Är ni intresserade av fortsättningskriget, se den.
Strunta i Orvar. Är ni intresserade av fortsättningskriget, se den.
- Wolfblitzer
- Medlem
- Inlägg: 971
- Blev medlem: 7 oktober 2002, 16:39
Re: .
Orvar är kanske inte bra på historia, Orvar är bra på att se vissa saker i filmer som kanske vi inte ser. Tänk på det.Nicolas von Schmidt-Lauss skrev:Orvar anser också att fortsättningskriget pågick 1942-1944 och att Finland under denna tid försvarade sig mot sovjetiska anfall. Två påståenden, noll rätt. Orvar påstår vidare att autenticitet blir lidande i filmen. Vem är Orvar att avgöra detta?
Strunta i Orvar. Är ni intresserade av fortsättningskriget, se den.
Re: .
En rätt av två. Finland försvarade sig mot Sovjetiskt anfall 1941.Nicolas von Schmidt-Lauss skrev:Orvar anser också att fortsättningskriget pågick 1942-1944 och att Finland under denna tid försvarade sig mot sovjetiska anfall. Två påståenden, noll rätt. Orvar påstår vidare att autenticitet blir lidande i filmen. Vem är Orvar att avgöra detta?
Strunta i Orvar. Är ni intresserade av fortsättningskriget, se den.
Men gick till själv till anfall efter anfallet.
/Martin
Björneborg
Republiken Finland
Hej,
Jag såg filmen idag och kan väl säga att jag är grymt besviken. Jag hade nog hoppats på att den skulle ha samma kvaliteer som tex "Vinterkriget".
Halvdåliga skådespelar insatser med för stort fokus på att visa vilken super hjälte Harry Järv var. Missförså mig rätt, Harry Järv var en hjälte, Men det blev lite för mycket. Och att dom hade dragit in den där unga tjejen var ju bara pinsamt, Påminde om instruktionsfilmerna i lumpen.
Filmen lyfte en aning när han var på sjukhus. Dock så började jag (Och en del andra) faktiskt att skratta när Rachel Molin dök upp som Friherrinnan.
Nä, Det där var ingen höjdare.
Den får 1 av 5 från mig.
Jag såg filmen idag och kan väl säga att jag är grymt besviken. Jag hade nog hoppats på att den skulle ha samma kvaliteer som tex "Vinterkriget".
Halvdåliga skådespelar insatser med för stort fokus på att visa vilken super hjälte Harry Järv var. Missförså mig rätt, Harry Järv var en hjälte, Men det blev lite för mycket. Och att dom hade dragit in den där unga tjejen var ju bara pinsamt, Påminde om instruktionsfilmerna i lumpen.
Filmen lyfte en aning när han var på sjukhus. Dock så började jag (Och en del andra) faktiskt att skratta när Rachel Molin dök upp som Friherrinnan.
Nä, Det där var ingen höjdare.
Den får 1 av 5 från mig.