Så mina vänner *flämt*...nu är äntligen nästa kapitel klart. Håll till godo!
1940 del 2
Utångspunkt inför attacken
Det har nu gått 41 dagar sen vi förklarade krig mot Sovjetunionen och våra trupper avancerade in i landet. Jag befinner mig i ett arméhögkvarter i Köningsberg i nordöstra Tyskland och skriver denna redogörelse i all hast. Rapporter, som behöver analyseras och lämnas svar på, strömmar in.
Klockan 6 den 25 juni anföll samtliga våra armégrupper (med undantag från Armégrupp Oden). Samtliga attacker tog våra motståndare med överraskning. Vi skar igenom deras försvarslinjer som en kniv i mjukt smör. Den primära uppgiften för Armégrupp Nord och 1:a o 2:a Armégrupp Midt var att omringa de sovjetiska trupperna som vaktade vid gränsen. De lyckades mycket bra med sin uppgift. Den femte juli var trupperna, inklusive Kiev, omringat och utan försörjningslinjer.
Följande veckor dödas och tas extermt många ryssar till fånga
Bara några dagar efter vår attack anlände frivilliga trupper från Ungern (3 inf div), Slovakien (3 inf div) och Italien (3 inf div, 2 mot div, 1 cav, 3 bergsjägar div och en mobil ledningscentral) Dessa trupper sattes i intensiv träning i läger utanför Berlin för att klara av kommande uppgifter.
Armégrupp Sydt avancerade utan problem genom försvarslinjerna i Rumänien. Det tog sig dock långsammare fram än planerat. Det var viktigt att de inte kom för långt efter armégrupperna i mitt. Den 4 juli annekterade vi Rumänien och tog kontroll över de viktiga oljefälten.
Vårt avancemang fortsätter utan några större problem. Den tredje juli förklarar vi krig mot Estland och Lettland (framför allt för att försvåra för ”Ivan” att försvara vägen till Leningrad.) Det tar bara några dagar föra våra trupper att ta kontrollen över dessa länder. Den trettonde juli står delar av trupper från Armégrupp Ubernord och Armégrupp Nord bara några mil från Leningrad. Den 13 juli anländer Armégrupp Oden till Tallinn för att ansluta sig till den kommande attacken mot Leningrad.
Den 18 juli möts jag av glädjande besked. Våra bröder i Finland har anslutet sig till vår allians och har förklarat krig mot Sovjetunionen. Därmed öppnas möjligheten att anfalla Viipuri, norr om Leningrad och strypa dess försörjningslinjer. Tyvärr har vi inga trupper för detta ändamål just nu. Våra utländska frivilligkårer i Berlin är inte ännu mogna uppgiften. Rester (2 bergsjägar div + 2 inf div) från Armégrupp Oden som stannade kvar i Luleå beger sig direkt mot fronten i Finland, deras uppgift blir att inta Murmansk och på så sätt stoppa de laster med proviant och förnödenheter som de allierade skickar till Stalin och hans män.
Den 24 juli anländer flera divisioner med frivilliga från Spanien. Divisionerna kom att kallas Division Azul (den blå divisionen) Så fort dessa män är klara kommer det att ansluta sig till de andra frivilliga kårerna och tillsammans med några tyska förband attackera Viipuri norr om Leningrad.
Den andre augusti har våra trupper nått Leningrad. Det högste befälet på plats är Armégrupp Odens befälhavare, General Brauchitsch. Inte den mest idealiska generalen för en sådant viktigt slag. Men vi har inte tid att invänta Generalfeldmarschall von Rundstedt, som har varit tvungen att bistå vid attacker gentemot staden Smolensk. Hitler ger order om attack. Dagen efter går 20 tyska divisioner till anfall mot staden som endast försvaras av 6 ryska divisioner under ledning av en okänd och gammal general vid namn Gamarnik. Jag är mycket segerviss.
Bild tagen strax efter attacken, kl. 06.00
Söder ut har våra trupper nått Sevastopol, den åttonde augusti går 3 bergsjägardivisioner till attack med understöd av två motoriserande divisioner. Efter några dagar är staden intagen och dessa trupper ansluter sig till de pionjärtrupper som redan påbörjat en försvarslinje några dagsmarscher väster om Stalingrad.
Sevastopol
Dagarna går men inga framgångar uppnås i Leningrad. Vi intensifierar attackerna och våra taktiska bombplan bombar staden dag och natt. Jag får en klump i magen. Håller vi på att få se en upprepning av historien? Hur kan det komma sig? Vi är ju nästan fyra gånger så många. Efter fem dagar med frenetiska strider dag och natt tvingas vi dra oss tillbaka och avbryta attacken. Vårt första bakslag är ett faktum. Fuhren är ursinnig och kallar General Brauchitsch för en odugling. Nu gäller det att agera snabbt, vi måste under alla omständigheter strypa försörjningslinjen via Viipuri. Hinner ryssen få in nya divisioner i Leningrad kan vi inte räkna med att inta staden innan vinterns ankomst, tanken får mig att rysa. Transportskepp sätter full fart mot Stettin där våra frivilligarméer nu står klara. Till min fasa landstiger tre brittiska divisioner vid kusten utanför Köln. Attacken är vansinnig, men ställer till problem för oss nu när tiden inte är på vår sida. De spanska, Italienska och slovakiska trupper sänds till Helsingfors medan tre divisoner från Ungern skeppas till Lubeck för att ta upp kampen med britterna. Kort efter deras landstigning attackerar de med understöd av två skandinaviska divisioner i Kolding. Det blir en lång och intensiv strid med höga dödstal men till sist är de tre brittiska divisionerna förintade.
Kort efter landstigningen i Helsingfors inleds det viktiga slaget om Viipuri. Sammanlagt 15 divisioner ingår i attacken. Attacken blir framgångsrik och vi kan pusta ut för tillfället. Om och hur många divisioner som Stalin lyckats få in i Leningrad vet vi inte. Det vi vet är dock att en ny attack måste äga rum väldigt snart. Vi kommer bara att få en chans till innan vintern. Jag har många sömnlösa nätter.
Tidigt på morgonen den 23 augusti anländer General Dietl med tre bergsjägar divisioner till våra besittningar utanför Leningrad. Hitler gör honom till högsta ansvarig för den kommande attacken. Ett enormt ansvar vilar på hans axlar.
General Dietl
Vi har kontroll över luftherraväldet ovanför staden. Våra plan kan utan problem överskölja de ryska trupperna med bomber dag och natt. Något som pågått ända sen den första attacken. Jag tänker på alla stackars civila som oundvikligen tvingas ta del av dessa grymheter.
Leningrad innan vår massiva andra attack.
Dagen efter Dietls ankomst inleds vår nya attack. Staden är helt omringad, den anfalls från tre olika områden. Samtidigt som den beskjuts från luften och från våra krigsskepp till havs.
Denna gång uppgår våra trupper till 49 divisioner. Inne i Leningrad har Stalin nu 14 divisioner (där ett flertal divisioner är slitna trupper som retirerat från Viipurii) under ledning av Fältmarskalk Budennij. Rapporter strömmar in, extremt hårda strider äger rum…men efter sex nervösa dagar möts vi äntligen av nyheter som vi så länge längtat efter. Staden är intagen och står nu under vår kontroll! Vi har åstadkommit något historiskt!
I ett skogsområde någon veckas dagsmarscher från Moskva rasar intensiva strider. Förutom de trupper som tidigare försvarat området har vi sett en ny rysk armé på runt 30 divisioner som samlats utanför Moskva för att ansluta sig till försvaret. Var kom dem ifrån??? Nåväl, nu begår ryssarna ett fatalt misstag. I sin iver att stärka upp försvaret vid Moskvafloden, skickar de förstärkningarna från Moskva rakt in i vår ”säck”.
Vi tar snabbt tillvara på misstaget, Generalfeldmarschall von Rundstedt anfaller Mozhaisk samtidigt som general Guderian och hans pansartrupper anfaller Kaluga och på så sätt knyts säcken ihop och stryper försörjningslinjerna till de instängda ryska trupperna. Tyvärr hinner flera ryska divisioner och retirera till Moskva, men säkerligen 15 divisioner blir kvar. Därefter inleds en slakt som färgar skogarna i området röda, i dubbel bemärkelse.
Våra trupper påbörjar omringningen
Från söder kommer förband från Armégrupp Sydt att kunna ansluta sig inom några dagar. Det kommer nu att bli en kamp mot tiden. Helst vill vi invänta de segrande trupperna från Leningrad, så vi helt kan omringa staden innan en attack. Frågan är om vi hinner med en sådan attack mot Moskva innan vintern? Det återstår att se….
Andra viktiga händelser
För att minska trycket på vår transportkapacitet och få loss trupper till partisanbekämpning i Rumänien och Sovjetunionen beslutar vi oss för att frigöra områden i det forna Jugoslavien. Bosnien och Serbien bildas, under Tysk kontroll och överhöghet. Till vår stora förvåning förklarar sig Serbien självständigt efter några dagar och går ur vår allians. I dagsläget har vi inte tid och resurser att göra något åt detta. Men inom tid är jag övertygad om att de kommer att straffas för denna provokation.
Den 4 juli slutar Japan och Sovjetunionen en icke angrips pakt.
Tre transportsskepps divisioner som låg i hamn i Barcelona bombas sönder av brittiska slagskepp till havs.
Werner von Braun sätter igång med sitt arbete kring raketteknologi.
Jag använder GIP Doomsday 0.5. Här kommer fortsättningen.
