MarcuS Schober skrev:Jo lite mer positiv har man väl blivit, förra gången tröttnade jag efter att ha sett 5 avsnitt
Tyvärr så förstör TV4 alla chansar att man orkar se repriserna, kass sändningstid och massa reklam
. Jag är fortfarande fortfarande kritisk till dess historiska "representativitet/korrekhet" men det är ju ändå bara en TV-serie
Man ska inte vara någon historie-fascist som man var förrut
Håller med om det där med reklamen. Jag såg avsnittet "Day Of Days", och reklamavbrotten var lika välkomna som telefonsäljare på bröllopsnatten. Angående den historiska representativiteten/korrektheten, så har jag gjort en genomgång som jag postar här igen, med smärre justeringar.
Varning! Spoilers!
Jag har sett "Band of Brothers" (DVD-utgåvan) i sin helhet tre gånger nu. Den här posten är förhoppningsvis mer övergripande än tidigare inlägg, och med mer bakgrundsfakta. Till skillnad från de som klagat på BoB för att de inte tyckt att det var "realistiskt" att SS-soldater och Fallschirmjäger kunde få rejält med stryk, så har jag läst in mig på Easy Companys bedrifter. Jag har läst Ambroses bok med samma titel (som låg till grund för serien) och dessutom David Kenyon Websters memoarer "Parachute Infantry" (starkt rekommenderad!). Nu när man har mer information plus ögonvittnesskildringar, så framstår BoB-serien till största delen korrekt. Manusförfattarna har givetvis haft tillgång till än mer information, som t.ex. intervjuer med de inblandade, men de har ändå valt att göra vissa förändringar. En del av dem är tämligen harmlösa, där en person får säga något som en annan sa i verkligheten för att inte föra in än fler personer i en serie med ett redan omfattande och lätt förvirrande persongalleri. Andra händelser har dramatiserats något för att spetsa till situationerna, men inte i någon markant grad. Jag tänker ta upp de förändringar jag noterat avsnitt för avsnitt.
Del 1:
Currahee Skildringen av det 506:e fallskärmsjägarregementets träning och tiden i England stämmer väl överens med vad som hände. Några av huvudpersonerna etableras, men det viktigaste är att visa skillnaden mellan kapten Sobel och löjtnant Winters. Man förstår att det rör sig om ett kompani som tränats hårt och som har god sammanhållning. Vad som inte tagits med är hur några soldater blev utsparkade under förnedrande former, eller bataljonens imponerande 185 km:s marsch på bara tre dagar. Spänningen inför hoppet över Normandie skildras.
Del 2:
Day of Days Händelserna under D-dagen och de närmast följande dagarna skildras i stort sett så som de hände. Det som skiljer är att mötet med den amerikansk-tyske krigsfången egentligen skedde på en annan plats samma dag, och att löjtnant Speirs nedmejning av krigsfångar kanske aldrig ägde rum. [Korrektion: tydligen skedde det, men troligen inte just där och då.] Precis som nästa avsnitt och avsnitt 7 visar, så var det något av en vandringshistoria i bataljonen, där ingen sett händelsen, men alla kände någon som kände någon som skulle ha sett det hela. Winters anfall och förstörande av det tyska batteriet är nästan skott för skott en rekonstruktion av vad som hände. (Se
http://www.brecourtassault.com/index.htm.)
Del 3:
Carentan Vad vissa hängt upp sig på i det här avsnittet är att Fallschirmjäger-enheterna får stryk. Man ska dock komma ihåg att kvaliteten på FJ-förbanden inte var den bästa i det har skedet av kriget, och att den strategiska situationen var förvirrad. Carentan hölls tydligen av en svag bataljon, som dessutom inte hade order att hålla stan till sista man. Scenen där FJ-soldater mejas ner medan de försöker fly genom ett träsk låter till en del som vad Webster upplevde på annat håll samma dag, vid en by some hette Vierville. Den stora striden där 506:e och pansarunderstödda FJ drabbar samman kan vara något uppbiffad för att bli mer dramatisk, men förloppet och resultatet stämmer med vad Ambrose skriver. Den stridsrädde Albert Blithe dog inte 1948, utan 1967, och dessutom efter att ha varit en vända i Korea. Misstaget förklaras av att innan TV-serien visades, så var det någon veteran som hade för sig att Blithe hade dött i slutet av 40-talet, och det var den uppgiften som kom med i boken.
Del 4:
Replacements Operation Market Garden skildras i stort sett som Ambrose beskriver i sin bok. Ersättarna har en svår tid - att smälta in i ett samtränat kompani och samtidigt överleva. Biten om "Bull" Randlemans äventyr bakom tyska linjer verkar något dramatiserad. Endast omkring en tredjedel av striderna som Easy Company var inblandade i tas med, men poängen med avsnittet är att visa hur tyskarna fortfarande kunde bita ifrån sig rejält, och hur ersättarna vann eller försvann. Vissa repliker och händelser fälldes respektive inträffade vid något skilda tillfällen, och har koncentrerats till det som visas i avsnittet. Webster nämner inget om att han skulle anmält sig som frivillig för att ta reda på Randleman, vilket hans rollfigur i serien gör. Hade någon av manusförfattarna ett gott öga till honom, och ville framställa honom som bättre än vad han var (och som han själv beskrev sig som)? Ändå så är avsnittet troget det som hände, om än i sammandrag.
Del 5:
Crossroads Det här avsnittet har fått en massa kritik för att två SS-kompanier blir utklassade. Om man utgår från vad Winters själv berättade och som inte bestridits av några andra än några förvirrade SS-romantiker, så skildras striden så som den faktiskt förlöpte. De enda märkbara skillnaderna är att Winters och den tyske vaktposten först kastade handgranater på varandra - det var alltså inte fråga om att skjuta en obeväpnad kille - och sedan att Webster såras vid ett senare tillfälle än vad som faktiskt hände. Med tanke på hur mycket som klagats på avsnittet, så är det anmärkningsvärt fritt från överdrifter eller förvanskningar. Om själva anfallet kan man läsa mer här:
http://www.worldwar2history.info/Band-o ... mpany.html
Del 6:
Bastogne Det här avsnittet beskrivs utifrån Doc Roes synvinkel, och koncentrerar sig inte så mycket på striderna. Easy had det också lugnare än grannkompanierna, och led färre förluster. Avsnittet tar upp hur viktig sjukvårdarna var, och vilken press som de var under - de skulle försöka hjälpa svårt sårade män som ofta var deras kamrater. Observera hur Roe håller sig för sig själv, som för att distansera sig från männen han vet kan bli dödade närsomhelst. Genom att inte lära känna dem, vill han slippa den psykiska smärtan. Hans möten med sjuksköterskan Renée kan vara påhittade, men hon fanns i verkligheten och dödades i en tysk bombräd. Samtidigt visas vikten av gott ledarskap, vilket löjtnant Peacock inte äger. Det tyska anfallet som slås tillbaka har kritiserats för att "tyskarna hade ju pansar". Nja, i scenen kan man se en StuG och möjligen en bandkanon, och ett par halvbandvagnar, men anfallet skedde mot en nedgrävd fiende. Easy dödade 38 tyskar, och det kan man förstå att det går inte att anfalla utan samverkan mellan pansar och infanteri. När infanteriet sköts bort blev risken för det lilla pansar som fanns för stor. Dessutom vet vi inget om hur anfallet gick mot de angränsande kompanierna. Det är dock ett historiskt faktum att 101 Airborne höll Bastogne, och att tyskarna inte lyckades bryta igenom. [Tydligen var detta en av de största stridscenerna som spelades in, men den klipptes ned för att inte tappa fokus på Doc Roe.]
Del 7:
The Breaking Point Här skiftas fokus till sergeant Lipton, som gör vad han kan medan löjtnant Dike verkar helt frånvarande och löjtnant Compton sakta börjar knäckas. Scenerna där Hoobler skjuter en ridande SS-kapten och tar hans Luger är tydligen en sammanslagning av två händelser, men däremot vådasköt han verkligen sig själv. Scenerna när tyskarna utsätter kompaniet för häftig artilleribeskjutning är otroliga, och Guarneres och Toyes avsprängda ben en kraftfull påminnelse om att inte ens veteraner sparas. Anfallet mot Foy, komplett med Dikes inkompetens och Speirs språngmarsch, har kritiserats för att de tyska enheterna slås alldeles för lätt (nja, de bet ifrån sig rätt bra). Man ska då veta att tyskarna inte hade för avsikt att hålla Foy, utan utförde bara en fördröjningsstrid. Huvuddelen av deras styrkor hade redan dragits tillbaka. Enligt Easy-veteraner är Speirs bedrift (tur och retur genom de tyska linjerna) något dramatiserad, men det hela inträffade verkligen. Ett par strider om andra byar/småstäder har strukits, då de inte skulle tillfört serien något väsentligt.
Del 8:
The Last Patrol Det här avsnittet är faktiskt det som mest tänjer på vad som hände, om man ska vara petig. Det hela berättas utifrån Websters synvinkel, men jämfört med vad han skriveri sina egna memoarer, så är det bara den yttre handlingen, den sista patrullen, som gick till som det visas i avsnittet. Han skriver inte något om att han skulle behandlats på det sätt som visas. Vidare så deltog han inte i patrulluppdraget, utan bemannade en kulspruta vid flodstranden. Han erbjöd sig att ersätta Winn, en relativt ny kille, men det togs inte i beaktande. Det var alltså inte fråga om att ta Liebgotts plats, då det inte var aktuellt att skicka Liebgott överhuvudtaget; de medföljande tolkarna kom från bataljonsstaben. Sergeant McCreary ersätts i serien av Martin, troligen för att inte föra in nya rollfigurer i ett redan stort persongalleri. Den tysk som såras och lämnas kvar omnämns bara ytterst kort, medan Websters egen skildring är mycket bistrare. Den sårade hade ett skott genom en lunga, och höll på att sakta dö. Amerikanerna ville inte att han skulle kunna röja deras position (samt att hans dödsrosslingar gick dem på nerverna), så man kastade handgranater på honom tills han dog. Så även om avsnittet visar en koncentrerad och modifierad version av vad som hände (viktigast: den sista egentliga striden, Winters struntar i att skicka ut en andra patrull), så är det Websters berättelse som blivit mest förvanskad.
Del 9:
Why We Fight Här får vi se ett sönderfallande Tyskland och de fruktansvärda hemligheter som doldes. Plundringen av civila berörs i förbigående. En förbiflimrande scen, där tre tyska krigsfångar avrättas av franska soldater, beskrivs mer ingående i Websters memoarer, där de dödade soldaterna dessutom är i nedre tonåren. Scenerna där Webster häver ur sig ovett mot tyska fångkolonner samt hans hot av bagaren beskrivs inte i memoarerna, men samma känslor uttrycks där. Webster ömsom avskydde, ömsom tyckte synd om tyskarna. Han hade inget till övers för nazisterna och fanatikerna, men kvinnor, barn och enskilda soldater respekterade han. Upptäckten av fånglägret och händelserna runt detta stämmer. Annars lyckas avsnittet fånga stämningen av att kriget nästan är över, men att det finns mycket kvar att göra.
Del 10:
Points De som följt BoB bara för att se krigsaction har nog svårt för det här avsnittet, då det är närmast kemiskt fritt från skottlossning. I stället får man följa Easys ankomst till Hitlers Örnnäste (de var ingalunda först), vilket skulle varit billig symbolik ("från D-dagen till Örnnästet") om det nu inte hade inträffat i verkligheten, och sedan svårigheterna att få över hundra unga män att varva ned. Man lever ett liv i sus och dus; sover i riktiga sängar, snor Hitlers matsilver och dricker Görings champagne, men bristen på yttre hot kopplat med sprit, vapen och bilar skördar nya offer. När det sedan blir en massa krångel med demobiliseringen så har veteranerna svårt att svälja nytillkomna officerares exercis och krav på puts och studs. Webster skildrar den här tiden utförligt i sin bok. Titeln på avsnittet syftar på det poängsystem som infördes i armén för att låta de som tjänstgjort längst och mest få mucka först, men systemet fungerade dåligt och gav upphov till än mer missnöje. Av någon anledning har Webster åter blivit instoppad lite här och där, trots att hans memoarer berättar något annnat. Han var inte i närheten när Janovec blev dödligt skadad, och han var inte med på Liebgotts "bergsexpedition" där en misstänkt tysk lägerkommendant blir skjuten (dessutom var det Sisk som avlossade det dödande skottet, inte Liebgott). Vidare så var inte 506:e regementet kvar i Österrike när meddelandet om Japans kapitulation kom, utan i några tröstlösa kaserner i Frankrike. Hur som haver, så slutar avsnittet med att några av veteranerna får säga några avslutande ord, och man förstår än bättre att det de gick igenom förändrade dem för resten av livet.
Här är ett förslag på hur man kan titta på avsnitten så att man får mer långfilmskänsla. Svit 1 = Currahee, Day of Days och Carentan ger en sammanhängande skildring av Easys tid i Normandie. Svit 2 = Replacements och Crossroads för att få tiden i Holland. Svit 3 = Bastogne och The Breaking Point ger Ardenneroffensiven. Del 8: The Last Patrol kan ses för sig, eller ingå i svit 4 = Why We Fight och Points för att få tiden i Tyskland och hur kriget närmar sig sitt slut, med allt vad det innebär av komplikationer.
"Band of Brothers" är en imponerande TV-serie, som på ett trovärdigt sätt skildrar hur ett elitkompani förändrades av två års träning och elva månaders krig. Serieskaparna har tullat lite på faktabiten för att strama upp handlingen, men i allt väsentligt är serien en korrekt skildring av förloppet.
