1850
Den 21 januari kommer så forskarna till slottet och meddelar att man nu forskat fram en ny form av ångmotor. Oscar I uppges vara mycket nöjd och säger att Sverige fortsätter sin raka bana som en industrination. Men visst har folket blivit förskräckt av konflikten som drabbade Europa åren innan. Man har nu insett att det inte är säkert att endast lägga alla resurser på industrialisering, man behöver ett försvar.
Den 27 februari klubbas ett beslut som säger att Svea Livgarde ska utökas med en artilleri division. Sverige börjar nu snegla neråt kontinenten. Man skulle gärna se att man får minst en provins nere på kontinenten. Antingen så väljer man att gå på sin gamla allierade Danmark eller så väljer man att gå på dess allierade Holstein som gick obefläckade ur kriget. Oscar Is dröm är att en dag få ta plats i historien som en av de stora Svenska krigar kungarna.
I juni börjar Ekonomin blomstra igen. Sverige går nu väldigt mycket plus då exporten ökade kraftigt snabbt. Man hoppas att detta ska hålla i sig, men man vågar inte lita på det utan väljer istället att inte ta några beslut om inköp under en tid för att spara ihop en summa pengar som sedan kan användas som buffert om ekonomin kraschar.
Den 29 juli står så den nya artilleri divisionen klar. Den har mönstrats i Karlstad och ska nu förflyttas till Svea Livgardes kaserner i Stockholm, för att utgöra en del av det stoltaste regemente som Sverige har vid den här tiden.
Året avslutas för Sveriges del i lugnt gemak. Inkomsterna är inte lika stora som i Juli men dom är mycket tillfredställande. En konflikt mellan Ryssland och det Osmanska Imperiet har återigen lett till att länderna gått ut i öppet krig med varandra. Oscar I har nu sagt att Sverige borde utnyttja den här chansen. Dock så vill man självklart återigen införa Finland i det Svenska riket, men man anser att det är på tok för tidigt att gå i krig med en så stor nation som Ryssland. Men nu riktar man istället blickarna söderut. Om grannen i väst är uppbunden av en konflikt i söder, kanske skulle man utnyttja möjligheten till att göra det som Preussen valde att inte göra? Nämligen det att ockupera Det Danska fastlandet och införliva Danmark en gång för alla i den Stolta Svenska nationen. Man säger att detta vore en mycket gynnsam affär för Sverige, då man får provinser på det Europeiska fastlandet. Inget bestäms dock, men planer har börjat dras över en invasion av Danmark.
Victoria AAR: Sverige Normal/Aggressive
-
[Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
1851
Den 27 januari inkommer en Osmansk Delegation som förfrågar, den Svenska kungen om han vill ingå en allians med turkarna emot Ryssland och Egypten. Sverige avvisar genast förfrågan.
Sverige börjar den 25 februari att mönstra en hussar brigad kavallerister, som ingå i Svea Livgarde. Det är Svea Livgarde som planeras utgöra ryggraden i anfallet mot Danmark som man nu börjar planera mer och mer. Målet är att få igenom en fred som ger Sverige alla de Danska provinserna förutom Köpenhamn eller helt enkelt en annektering av Danmark.
Den 24 juni så inkommer ännu en Osmansk delegation och frågar om Sverige vill gå med i alliansen mot Ryssland man försöker den här gången med att alliansen ska vara invalid mot Frankrike. Men Sverige tackar blankt nej till förslaget.
Den 28 juli är rekryteringen till den nya kavalleri divisionen klar. Den placeras i K1s kaserner på Lidingövägen i Stockholm. Men den tillhör i alla falla Svea Livgarde.
Svenska diplomater får även en order om att se om en allians med Ryssland är möjlig. Detta för att man vill få möjlighet att föra Svenska trupper över Ryskt territorium, om så skulle behövas vid revanschkriget mot Danmark. Ryssland tackar dock nej till erbjudandet och kung Oscar I måste fundera över en annan taktik för att slå Danskarna.
Den 22 september går så våran allians med Preussen ut. Men förhoppningarna är stora att man snarast ska kunna återknyta banden med broderfolket i söder. I1 som består av två infanteri divisioner har nu börjat förflyttas ner till Malmö för att där kunna vara gränsvakter mot Danskarna som visat sig vara mer förrädiska än vad Moskoviterna har.
Året avslutas i lugn takt. Inkomsterna är goda och riket har valt att spara ihop en buffert för framtida investeringar.
Den 27 januari inkommer en Osmansk Delegation som förfrågar, den Svenska kungen om han vill ingå en allians med turkarna emot Ryssland och Egypten. Sverige avvisar genast förfrågan.
Sverige börjar den 25 februari att mönstra en hussar brigad kavallerister, som ingå i Svea Livgarde. Det är Svea Livgarde som planeras utgöra ryggraden i anfallet mot Danmark som man nu börjar planera mer och mer. Målet är att få igenom en fred som ger Sverige alla de Danska provinserna förutom Köpenhamn eller helt enkelt en annektering av Danmark.
Den 24 juni så inkommer ännu en Osmansk delegation och frågar om Sverige vill gå med i alliansen mot Ryssland man försöker den här gången med att alliansen ska vara invalid mot Frankrike. Men Sverige tackar blankt nej till förslaget.
Den 28 juli är rekryteringen till den nya kavalleri divisionen klar. Den placeras i K1s kaserner på Lidingövägen i Stockholm. Men den tillhör i alla falla Svea Livgarde.
Svenska diplomater får även en order om att se om en allians med Ryssland är möjlig. Detta för att man vill få möjlighet att föra Svenska trupper över Ryskt territorium, om så skulle behövas vid revanschkriget mot Danmark. Ryssland tackar dock nej till erbjudandet och kung Oscar I måste fundera över en annan taktik för att slå Danskarna.
Den 22 september går så våran allians med Preussen ut. Men förhoppningarna är stora att man snarast ska kunna återknyta banden med broderfolket i söder. I1 som består av två infanteri divisioner har nu börjat förflyttas ner till Malmö för att där kunna vara gränsvakter mot Danskarna som visat sig vara mer förrädiska än vad Moskoviterna har.
Året avslutas i lugn takt. Inkomsterna är goda och riket har valt att spara ihop en buffert för framtida investeringar.
-
[Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
1852
Året börjar lika lugnt som de föregående åren har gjort. Sverige står fortfarande allians fritt då man inte haft resurser för en delegation till Preussen men man hoppas att detta ska vara gjort inom några månader.
Den 13 april tar kungen det första spadtaget för att befästa Stockholm ytterligare, man investerar nu det intjänade kapitalet i en fästning i huvudstaden.
Den 29 maj kommer så Turkarna återigen till Stockholm och ber om en allians mot Ryssland. Men Sverige tackar återigen blankt nej.
Den 16 juli meddelar en strålande glad Monark att Sverige och Preussen nu återigen står troget vid varandras sida.
Svenska politiker har även fått i uppdrag att införa sjukvårdsförbättringar i landet. Man kommer att spara ihop till den kostnaden det kostar att införa det för att sedan genomföra det och på så sätt hoppas man att invandringen av arbetskraft ska öka.
Den 10 December tas så beslutet och Sjukvårdsförbättringar införs. Man hoppas att det nu ska börja komma in mer invandrare som kan börja arbeta och förbättra industrierna.
Året slutas lika lugnt som det börjat. Men förhoppningarna finns att inom några år ska revanschkriget mot Danmark sättas igång. Då ska Sverige visa att man minsann inte är en nation man trampar på fötterna.
Året börjar lika lugnt som de föregående åren har gjort. Sverige står fortfarande allians fritt då man inte haft resurser för en delegation till Preussen men man hoppas att detta ska vara gjort inom några månader.
Den 13 april tar kungen det första spadtaget för att befästa Stockholm ytterligare, man investerar nu det intjänade kapitalet i en fästning i huvudstaden.
Den 29 maj kommer så Turkarna återigen till Stockholm och ber om en allians mot Ryssland. Men Sverige tackar återigen blankt nej.
Den 16 juli meddelar en strålande glad Monark att Sverige och Preussen nu återigen står troget vid varandras sida.
Svenska politiker har även fått i uppdrag att införa sjukvårdsförbättringar i landet. Man kommer att spara ihop till den kostnaden det kostar att införa det för att sedan genomföra det och på så sätt hoppas man att invandringen av arbetskraft ska öka.
Den 10 December tas så beslutet och Sjukvårdsförbättringar införs. Man hoppas att det nu ska börja komma in mer invandrare som kan börja arbeta och förbättra industrierna.
Året slutas lika lugnt som det börjat. Men förhoppningarna finns att inom några år ska revanschkriget mot Danmark sättas igång. Då ska Sverige visa att man minsann inte är en nation man trampar på fötterna.
-
[Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
1853
Året börjar underbart för den Svenska regeringen. Det är nämligen så att importen av vanliga kläder och maskin delar har fått fart och landet kan nu börja bygga nya fabriker samt även att vidareutbilda befolkningen till fabriksarbetare.
Landet får nu riktig fart på industrialiseringen. I rask takt utökas arbetskraften till stålverket i Falun och produktiviteten ökar. Sverige har nu fått riktig fart på industrialiseringen. Detta ser man som ett led i att man ska ta hand om Danmark i första hand och sedan vill man ha tillbaka Finland. Men först vill man föra ett revansch krig mot Danmark. Det förefaller sig nämligen så att fredsavtalet som skrevs efter kriget nu har gått ut.
Den 17 juli, frågar Frankrike om man är villig att ingå en allians med dom. Frankrike ligger i krig med Ryssland men man blir inte kallade att ingå i den konflikten. Oscar I ser dock sin chans att ta tillbaka Finland och man börjar genast planera ett ganska snart ingrepp i konflikten där man även kommer att kalla på Preussen. I1 som ligger stationerade i Malmö flyttas genast till Luleå för att försvara rikets gräns.
Kungen kommer med en militärstrategisk doktrin. Man ska dela upp Svea Livgarde temporärt. En infanteri division och en kavalleri division sänds upp till Luleå för att där ingå i gamla I1 som nu heter armégrupp nord. Denna armégrupp har i uppgift att storma in i Finland och ta territorium som ska hjälpa till i förhandlingarna med moskoviten.
En ny artilleribrigad mönstras och beräknas stå klar inom några månader. Denna ska placeras till Stockholmsförsvar i Svea Livgarde. Livgardets uppgift senare hoppas man ska bli den att om dom inte behöver försvara Stockholm så ska dom storma Åland och den vägen ta sig in i Finland.
Året avslutas dock utan att kriget verkställs. Krigsstarten är planerad till februari/mars nästkommande år. Ekonomin blomstrar och Sverige rustar för att ge sig in i striden om Finland.
Året börjar underbart för den Svenska regeringen. Det är nämligen så att importen av vanliga kläder och maskin delar har fått fart och landet kan nu börja bygga nya fabriker samt även att vidareutbilda befolkningen till fabriksarbetare.
Landet får nu riktig fart på industrialiseringen. I rask takt utökas arbetskraften till stålverket i Falun och produktiviteten ökar. Sverige har nu fått riktig fart på industrialiseringen. Detta ser man som ett led i att man ska ta hand om Danmark i första hand och sedan vill man ha tillbaka Finland. Men först vill man föra ett revansch krig mot Danmark. Det förefaller sig nämligen så att fredsavtalet som skrevs efter kriget nu har gått ut.
Den 17 juli, frågar Frankrike om man är villig att ingå en allians med dom. Frankrike ligger i krig med Ryssland men man blir inte kallade att ingå i den konflikten. Oscar I ser dock sin chans att ta tillbaka Finland och man börjar genast planera ett ganska snart ingrepp i konflikten där man även kommer att kalla på Preussen. I1 som ligger stationerade i Malmö flyttas genast till Luleå för att försvara rikets gräns.
Kungen kommer med en militärstrategisk doktrin. Man ska dela upp Svea Livgarde temporärt. En infanteri division och en kavalleri division sänds upp till Luleå för att där ingå i gamla I1 som nu heter armégrupp nord. Denna armégrupp har i uppgift att storma in i Finland och ta territorium som ska hjälpa till i förhandlingarna med moskoviten.
En ny artilleribrigad mönstras och beräknas stå klar inom några månader. Denna ska placeras till Stockholmsförsvar i Svea Livgarde. Livgardets uppgift senare hoppas man ska bli den att om dom inte behöver försvara Stockholm så ska dom storma Åland och den vägen ta sig in i Finland.
Året avslutas dock utan att kriget verkställs. Krigsstarten är planerad till februari/mars nästkommande år. Ekonomin blomstrar och Sverige rustar för att ge sig in i striden om Finland.
-
[Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
1854
Upprustningen för kriget fortsätter. Krigsstarten är lagd till tidig början av mars. Då står den nya Artilleribrigaden klar och kan förstärka försvaret av Stockholm.
Industrialiseringen går även den framåt. Rikets industrier fortsätter att producera bra trots det att riket rustar för krig. Ekonomin går stadigt plus. Kung Oscar I hyllas som en av de Största regenterna genom tiderna.
Så kommer då dagen för krigets början. I Stockholm står Livgardet redo med 20878 man redo att slåss för rikets heder med sitt liv som insats om så skulle bli fallet. I Luleå finns 25787 man i armégrupp nord. Konungen uppges vara mycket stolt över sin nya stående armé.
Så den 20 mars förklarar Sverige och Preussen krig gentemot Ryssland. Armégrupp nord ges omedelbart order om att storma Torneå. Livgardet ges order om att storma Åland innan moskoviten hinner föra dit förstärkningar.
Dock hinner inte stormningen av Åland äga rum innan moskoviten försöker sig på ett anfall av Stockholm. Dessutom står fortet klart precis dagarna efter försöket till Stormning. Vilket endast leder till att moskoviten får det svårare att slå livgardet.
Strider pågår även i Torneå. Även där ser läget mycket gynnsamt ut för Svenskarna.
Den 30 april retirerar moskoviten med svansen mellan benen tillbaka från Stockholm. Livgardet börjar genast att följa efter för att hinna ikapp fienden på Åland innan han hinner gräva ner sig och inta ställningar där.
Ledaren för armégrupp nord Sture stupar i slaget om Torneå den 13 maj. Han kommer att begravas under en mycket stor ceremoni i Stockholm som den krigshjälte han är.
Den 17 maj hinns så Svenskarna upp i Åland av de retirerande moskoviterna. Det förefaller sig nämligen så att Svenskarna lyckades gäcka ryssen och hinna före honom till Åland för att där gräva ner sig så mycket man kunde och sedan förhoppnings vis göra slut på de två divisionerna en gång för alla.
Den tolfte juli är ett datum som länge kommer att kommas ihåg. Då slog nämligen livgardet ut de sista av trupperna från de ryska divisionerna på Åland. Man börjar nu att ockupera Åland. Uppe i Torneå har trupperna tillåtits retirera för att få sin nya general tillsatt samt även då fylla på med nya färska trupper för att sedan anfalla på nytt och även här utrota de ryska divisionerna.
På kontinenten har Preussen avancerat en bit in i Ryssland och Sveriges plan på att Rysslands trupper skulle vara uppbundna för att försvara på kontinenten verkar ha lyckats.
Den 19 juni är så äntligen den första delen av Finland återigen under Svenskt beskydd.
Åland är återigen Svenskt proklameras det i Huvudstaden och över hela landet. Befolkningen sägs vara euforisk över krigslyckan. Livgardet får nya reserver tillsatta och luckorna i leden fylls ut. Sedan ges det order om att marschera mot Turku.
Den 20 juni sätts Wimark som ny ledare för armégrupp nord och luckorna i leden fylls ut. Därefter kommenderas anfall mot Torneå.
Turku är den 7 augusti Svenskt. Spanare har nu upptäckt en rysk division i Helsingfors som är helt ny anländ till fronten. Därför kommenderas anfall direkt, för att ta hand om hotet innan dom hinner gräva ner sig. Dom tar tillflykten den 18 september och Svenskarna påbörjar ockupationen av den Finländska huvudstaden. När denna är klar bara några dagar senare kommenderas utmarsch mot Kotka för att om möjligt slå ut den ryska divisionen helt där.
Dock så måste Armégrupp nord retirera då de långa striderna med dom mycket inbitna moskoviterna har malt ner Svenskarna för mycket. Man planerar att stanna i Luleå fylla på luckorna och gräva ner sig. Samt invänta den nya artilleribrigad som mönstras. Det är även så att moskoviten skickar minst tre divisioner infanteri för att förstärka Torneå fronten. Men man hoppas att Livgardet ska kunna gå längs Finlands östgräns och sedan hjälpa till att slå ut moskoviterna i norr.
Ställningarna står sig på detta sätt fram tills årets slut. Livgardet Avancerar uppåt i Finland och hoppas kunna hjälpa till ordentligt på nordfronten senare under nästa år.
Upprustningen för kriget fortsätter. Krigsstarten är lagd till tidig början av mars. Då står den nya Artilleribrigaden klar och kan förstärka försvaret av Stockholm.
Industrialiseringen går även den framåt. Rikets industrier fortsätter att producera bra trots det att riket rustar för krig. Ekonomin går stadigt plus. Kung Oscar I hyllas som en av de Största regenterna genom tiderna.
Så kommer då dagen för krigets början. I Stockholm står Livgardet redo med 20878 man redo att slåss för rikets heder med sitt liv som insats om så skulle bli fallet. I Luleå finns 25787 man i armégrupp nord. Konungen uppges vara mycket stolt över sin nya stående armé.
Så den 20 mars förklarar Sverige och Preussen krig gentemot Ryssland. Armégrupp nord ges omedelbart order om att storma Torneå. Livgardet ges order om att storma Åland innan moskoviten hinner föra dit förstärkningar.
Dock hinner inte stormningen av Åland äga rum innan moskoviten försöker sig på ett anfall av Stockholm. Dessutom står fortet klart precis dagarna efter försöket till Stormning. Vilket endast leder till att moskoviten får det svårare att slå livgardet.
Strider pågår även i Torneå. Även där ser läget mycket gynnsamt ut för Svenskarna.
Den 30 april retirerar moskoviten med svansen mellan benen tillbaka från Stockholm. Livgardet börjar genast att följa efter för att hinna ikapp fienden på Åland innan han hinner gräva ner sig och inta ställningar där.
Ledaren för armégrupp nord Sture stupar i slaget om Torneå den 13 maj. Han kommer att begravas under en mycket stor ceremoni i Stockholm som den krigshjälte han är.
Den 17 maj hinns så Svenskarna upp i Åland av de retirerande moskoviterna. Det förefaller sig nämligen så att Svenskarna lyckades gäcka ryssen och hinna före honom till Åland för att där gräva ner sig så mycket man kunde och sedan förhoppnings vis göra slut på de två divisionerna en gång för alla.
Den tolfte juli är ett datum som länge kommer att kommas ihåg. Då slog nämligen livgardet ut de sista av trupperna från de ryska divisionerna på Åland. Man börjar nu att ockupera Åland. Uppe i Torneå har trupperna tillåtits retirera för att få sin nya general tillsatt samt även då fylla på med nya färska trupper för att sedan anfalla på nytt och även här utrota de ryska divisionerna.
På kontinenten har Preussen avancerat en bit in i Ryssland och Sveriges plan på att Rysslands trupper skulle vara uppbundna för att försvara på kontinenten verkar ha lyckats.
Den 19 juni är så äntligen den första delen av Finland återigen under Svenskt beskydd.
Åland är återigen Svenskt proklameras det i Huvudstaden och över hela landet. Befolkningen sägs vara euforisk över krigslyckan. Livgardet får nya reserver tillsatta och luckorna i leden fylls ut. Sedan ges det order om att marschera mot Turku.
Den 20 juni sätts Wimark som ny ledare för armégrupp nord och luckorna i leden fylls ut. Därefter kommenderas anfall mot Torneå.
Turku är den 7 augusti Svenskt. Spanare har nu upptäckt en rysk division i Helsingfors som är helt ny anländ till fronten. Därför kommenderas anfall direkt, för att ta hand om hotet innan dom hinner gräva ner sig. Dom tar tillflykten den 18 september och Svenskarna påbörjar ockupationen av den Finländska huvudstaden. När denna är klar bara några dagar senare kommenderas utmarsch mot Kotka för att om möjligt slå ut den ryska divisionen helt där.
Dock så måste Armégrupp nord retirera då de långa striderna med dom mycket inbitna moskoviterna har malt ner Svenskarna för mycket. Man planerar att stanna i Luleå fylla på luckorna och gräva ner sig. Samt invänta den nya artilleribrigad som mönstras. Det är även så att moskoviten skickar minst tre divisioner infanteri för att förstärka Torneå fronten. Men man hoppas att Livgardet ska kunna gå längs Finlands östgräns och sedan hjälpa till att slå ut moskoviterna i norr.
Ställningarna står sig på detta sätt fram tills årets slut. Livgardet Avancerar uppåt i Finland och hoppas kunna hjälpa till ordentligt på nordfronten senare under nästa år.
-
[Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
1855
Ryssen börjar det nya året med att marscher in med en division i Nordnorge samt att dom anfaller armégrupp nord, men det anfallet slås givetvis tillbaka utan problem.
Dock så är läget ganska allvarligt. Preussen sluter fred med Ryssland och ryska trupper börjar välla upp mot Sverige. Kungen ser sig nu manad till att så fort som möjligt sätta sig vid förhandlingsbordet. Man hoppas dock på att man ska få delar av syd Finland utan problem.
Förhandlingarna går dock inte alls bra. Krigslyckan har nu vänt till att mest luta åt att bli en stor katastrof om inte något händer snart. Sverige mobiliserar nu och börjar mönstra 11 infanteri divisioner som främst ska sättas in på nordfronten om dom nu kan bli klara i tid… Kungen uppges vara mycket deprimerad och folkets hyllningar har med ens slutat. Må gud vara med oss nu säger kungen hela tiden. Men man vågar dock inte släppa hoppet. Livgardet ges order om att retirera till Turku för att försvara vägen till Stockholm.
Ekonomin har även den slagit rakt bakåt på grund av alla nya kostnader för militären. Men det är inte stadsskulden man är oroad för nu det är rikets framtid!
En snabb krigslist och en stor portion mod leder riket fram till att en bra fred kan förhandlas fram. Armégrupp nord lastas någon gång i maj på de nya trupptransporterna som Sverige har byggt några år innan. De flyttas därefter så fort seglen håller till vattnen utanför Sankt Petersburg och genomför en mycket lyckad amfibie operation som leder till att den ryska huvudstaden blir ockuperad. Därefter kan Sverige förhandla sig till Åland och Turku i fredsavtalet som sluts den 3 juni. Kungen och folket är mycket lättat. Sverige avbryter givetvis mönstringen av de 11 nya divisionerna och demobiliserar fort. Nu ska trupperna vid den ryska huvudstaden hämtas hem för att återigen befästa Luleå tills vidare. Ekonomin vänder genast till ett stort överskott när alla hemvändande från den avbrutna mobiliseringen återigen sätts i arbete. Stadsskulden som inte hann hamna på mer än 2500 kan nog snabbt betalas av.
Sverige är lättat över freden. Att krigslyckan vände så fort kommer man att ha i baktankarna länge. Nu är allt som det brukar förutom det att Sverige nu har två nya provinser Turku och Åland. Bönderna på Åland vidare utbildades snabbt till fabriksarbetare och sattes i arbete i Stålverket. Svea Livgarde är för tillfället placerade i Turku på obestämd tid. Armégrupp nord har bytt namn till det mer i fredstid passande Norrlands Regemente.
Den elfte november är så det lilla lånet avbetalat. Landet har även genomgått en mycket kraftig vidareutbildning. Mängder av lantbrukare och grovarbetare har satts i arbete i industrierna istället.
Året avslutas också på detta sätt. Landet slickar sina små sår, industrialiseringen har gått bra. Ekonomin är vid årets slut i alla fall på fötter och man hoppas att den stannar så.
Ryssen börjar det nya året med att marscher in med en division i Nordnorge samt att dom anfaller armégrupp nord, men det anfallet slås givetvis tillbaka utan problem.
Dock så är läget ganska allvarligt. Preussen sluter fred med Ryssland och ryska trupper börjar välla upp mot Sverige. Kungen ser sig nu manad till att så fort som möjligt sätta sig vid förhandlingsbordet. Man hoppas dock på att man ska få delar av syd Finland utan problem.
Förhandlingarna går dock inte alls bra. Krigslyckan har nu vänt till att mest luta åt att bli en stor katastrof om inte något händer snart. Sverige mobiliserar nu och börjar mönstra 11 infanteri divisioner som främst ska sättas in på nordfronten om dom nu kan bli klara i tid… Kungen uppges vara mycket deprimerad och folkets hyllningar har med ens slutat. Må gud vara med oss nu säger kungen hela tiden. Men man vågar dock inte släppa hoppet. Livgardet ges order om att retirera till Turku för att försvara vägen till Stockholm.
Ekonomin har även den slagit rakt bakåt på grund av alla nya kostnader för militären. Men det är inte stadsskulden man är oroad för nu det är rikets framtid!
En snabb krigslist och en stor portion mod leder riket fram till att en bra fred kan förhandlas fram. Armégrupp nord lastas någon gång i maj på de nya trupptransporterna som Sverige har byggt några år innan. De flyttas därefter så fort seglen håller till vattnen utanför Sankt Petersburg och genomför en mycket lyckad amfibie operation som leder till att den ryska huvudstaden blir ockuperad. Därefter kan Sverige förhandla sig till Åland och Turku i fredsavtalet som sluts den 3 juni. Kungen och folket är mycket lättat. Sverige avbryter givetvis mönstringen av de 11 nya divisionerna och demobiliserar fort. Nu ska trupperna vid den ryska huvudstaden hämtas hem för att återigen befästa Luleå tills vidare. Ekonomin vänder genast till ett stort överskott när alla hemvändande från den avbrutna mobiliseringen återigen sätts i arbete. Stadsskulden som inte hann hamna på mer än 2500 kan nog snabbt betalas av.
Sverige är lättat över freden. Att krigslyckan vände så fort kommer man att ha i baktankarna länge. Nu är allt som det brukar förutom det att Sverige nu har två nya provinser Turku och Åland. Bönderna på Åland vidare utbildades snabbt till fabriksarbetare och sattes i arbete i Stålverket. Svea Livgarde är för tillfället placerade i Turku på obestämd tid. Armégrupp nord har bytt namn till det mer i fredstid passande Norrlands Regemente.
Den elfte november är så det lilla lånet avbetalat. Landet har även genomgått en mycket kraftig vidareutbildning. Mängder av lantbrukare och grovarbetare har satts i arbete i industrierna istället.
Året avslutas också på detta sätt. Landet slickar sina små sår, industrialiseringen har gått bra. Ekonomin är vid årets slut i alla fall på fötter och man hoppas att den stannar så.
-
[Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
1856
Året börjar lugnt och stilla, man arbetar fortfarande med industrialiseringen av landet som får vidare. Men den 19 februari beordras det att man ska bygga två slagskepp som ska ligga till grund för den nya Svenska flottan. Sverige ska återigen visa vilket virke Svenskarna är byggda av även på haven.
En otrolig export våg slår Sverige i slutet av Februari. Andra länder är som tokiga i Svenska varor, stadskassan går nu enorma mängder plus. Man bestämmer att man ska vänta ut den här vågen och inte göra några investeringar under tiden och spara ihop en så stor summa pengar som bara är möjligt. För att sedan använda dessa till möjligen införandet av en reglerad arbetstid. Vågen mattas dock inte av de första två månaderna så nu bestäms det att landet ska satsa på en demokratisering. Man hoppas att detta ska leda till att folk börjar invandra till landet och att man på så sätt ska få ännu mera industriarbetare. Det första som tillåts är att alla fack föreningar är tillåtna, alla partier är tillåtna samt att pressfrihet nu råder. Nästa reform man ska genomföra är den allmänna rösträtten.
Sveriges exportkraft är nu mycket stark. Detta leder till att regeringen bestämmer sig för att sänka skatterna. Man hoppas på att det snart ska börja flytta in mängder av folk till landet som kan börja arbeta i industrierna.
Så den 18 november kommer en nyhet som får folket att jubla. Den store konungen har tillåtit allmän rösträtt. Folkets jubel vill aldrig ta slut. Nu säger kungen att nu är man snart redo att ge folket mera sociala reformer. Den 16 december ändras så konstitutionen och kungens makt inskränks. Sverige är nu helt demokratiskt. Folkets jubel vill aldrig ta slut.
Detta år som kommer att stå med stora bokstäver i historier böckerna slutar lugnt och fint. Ekonomin är lite turbulent med stora kast upp och ner men man går inte minus. Man hoppas att det ska lösa sig under näst kommande år.
Året börjar lugnt och stilla, man arbetar fortfarande med industrialiseringen av landet som får vidare. Men den 19 februari beordras det att man ska bygga två slagskepp som ska ligga till grund för den nya Svenska flottan. Sverige ska återigen visa vilket virke Svenskarna är byggda av även på haven.
En otrolig export våg slår Sverige i slutet av Februari. Andra länder är som tokiga i Svenska varor, stadskassan går nu enorma mängder plus. Man bestämmer att man ska vänta ut den här vågen och inte göra några investeringar under tiden och spara ihop en så stor summa pengar som bara är möjligt. För att sedan använda dessa till möjligen införandet av en reglerad arbetstid. Vågen mattas dock inte av de första två månaderna så nu bestäms det att landet ska satsa på en demokratisering. Man hoppas att detta ska leda till att folk börjar invandra till landet och att man på så sätt ska få ännu mera industriarbetare. Det första som tillåts är att alla fack föreningar är tillåtna, alla partier är tillåtna samt att pressfrihet nu råder. Nästa reform man ska genomföra är den allmänna rösträtten.
Sveriges exportkraft är nu mycket stark. Detta leder till att regeringen bestämmer sig för att sänka skatterna. Man hoppas på att det snart ska börja flytta in mängder av folk till landet som kan börja arbeta i industrierna.
Så den 18 november kommer en nyhet som får folket att jubla. Den store konungen har tillåtit allmän rösträtt. Folkets jubel vill aldrig ta slut. Nu säger kungen att nu är man snart redo att ge folket mera sociala reformer. Den 16 december ändras så konstitutionen och kungens makt inskränks. Sverige är nu helt demokratiskt. Folkets jubel vill aldrig ta slut.
Detta år som kommer att stå med stora bokstäver i historier böckerna slutar lugnt och fint. Ekonomin är lite turbulent med stora kast upp och ner men man går inte minus. Man hoppas att det ska lösa sig under näst kommande år.