Band of brothers

[Martin Tunström]

Håller med dig totalt, helt sjuk!!
Man får uppfattningen att hela SS var en drös idioter som inte kan något om konsten att strida, och det sjukas är att dom bara fortsätter att komma och låter sig dödas, helt sjukt!!!
Vilken idiot har fabriserat ihop detta???

[subskipper]

Det här är vad jag hittade om den incidenten. Observera att i verkligheten sköt inte Winters den unge SS-soldaten fullt så kallblodigt som framställs i dramatiseringen. Dessutom hade tyskarna av någon anledning fullständigt tappat koncepterna, och satte inte ut vaktposter i tillräckligt stor utsträcknng för att förhindra det som sedan hände.

Winters wheeled and dropped back to the west side of the road, pulled the pin of a hand grenade, and lobbed it over toward the lone sentry. Simultaneously the sentry lobbed a potato masher back at him. The instant Winters threw his grenade he realized he had made a big mistake; he had forgotten to take off the band of tape around the handle of the grenade he kept there to avoid an accident.

Before the potato masher could go off, Winters jumped back up on the road. The sentry was hunched down, covering his head with his arms, waiting for Winters' grenade to go off. He was only 3 yards away. Winters shot him with his M-1 from the hip.

The shot startled the entire company. The SS troops started to rise and turn toward Winters, en masse. Winters pivoted to his right and fired into the solid mass.

Winters described what happened next: "The movements of the Germans seemed to be unreal to me. When they rose up, it seemed to be so slow, when they turned to look over their shoulders at me, it was in slow motion, when they started to raise their rifles to fire at me, it was in slow, slow motion. I emptied the first clip [eight rounds] and, still standing in the middle of the road, put in a second clip and, still shooting from the hip, emptied that clip into the mass."

Germans fell. Others began aiming their rifles at Winters. Others started running away from him. But all their movements were awkward, hampered by those long overcoats. He dropped back to the west side of the road. Looking to his right he could see Talbert running crouched over leading his column. It was still 10 meters from the road. Winters' own column, in the middle, was struggling through the field. Peacock's columm on the left was 20 meters short of the road, held up by some wires running across the field.

Winters put in a third clip and started popping up, taking a shot or two, then dropping back down. The Germans were running away as best they could when the other American columns reached the road.

"Fire at will," Winters called out.

It was a duck shoot. The Germans were fleeing. The Easy Company riflemen were shooting them unmolested. "I got one!" Webster heard Hoobler call out. "Damn, I got one!" According to Webster, "Hoobler was in his element; he ate this stuff up."

A bunch of Germans were cut off, hiding in some tall weeds. Christenson spotted them. "Anybody here speak German?" he called out. Webster came up. "Heraus!" he yelled. "Schnell! Hände hoch! Schnell! Schnell!" One by one, eleven Germans came out. Husky, hard-boiled, they claimed they were Poles. Christenson motioned them to the rear.

Webster went back to the road to get in on the shooting. A German turned to fire back. "What felt like a baseball bat slugged my right leg," Webster recalled, "spun me around, and knocked me down." All he could think to say was, "They got me!" which even then seemed to him "an inadequate and unimaginative cliché." (Like all writers, he was composing his description of the event as it happened.)

It was a clean wound. The bullet went in and out Webster's calf, hitting no bone. A million dollar wound. I got it made, he thought to himself. When medic Eugene Roe got to him, Webster had a big grin on his face. Roe patched the wound and told Webster to retire. Webster gave his bandoliers to Martin, "who was still very calm and unconcerned, the calmest, most fearless person I ever saw," and his grenades to Christenson. He kept his pistol and M-1 and began limping to the rear.


Winters could see more German soldiers about 100 yards away, pouring over the dike from the south side, the previously unnoticed SS company. They joined their retreating comrades in a dash to the east, away from the Easy Company fire. This made the target bigger. Lieutenant Reese had brought the machine-guns forward by this time; Private Cobb set his up and began putting long-distance fire on the routed German troops.

The surviving German troops reached a grove of trees, where there was another road leading to the river. As Winters observed, they swung left and began to follow that road to the river.

Winters got on the radio and called for artillery. British guns began pounding away at the main force of retreating Germans. Winters wanted to push down to the river on his road, to cut off the Germans at the river, but thirty-five men against the 150 or so surviving Germans was not good odds. He got on the radio again to ask 2d Battalion HQ for support. HQ promised to send a platoon from Fox Company.

Waiting for the reinforcements, Winters made a head count and reorganized. He had one man dead (Dukeman) and four wounded. Eleven Germans had surrendered. Liebgott, slightly wounded in the arm, was a walking casualty. Winters ordered him to take the prisoners back to the battalion CP and then get himself tended by Doc Neavles.

Then he remembered that Liebgott, a good combat soldier, had a reputation of "being very rough on prisoners." He also heard Liebgott respond to his order with the words, "Oh, Boy! I'll take care of them."

"There are eleven prisoners," Winters said, "and I want eleven prisoners turned over to battalion." Liebgott began to throw a tantrum. Winters dropped his M-1 to his hip, threw off the safety, pointed it at Liebgott, and said, "Leibgott, drop all your ammunition and empty your rifle." Liebgott swore and grumbled but did as he was ordered.

"Now," said Winters, "you can put one round in your rifle. If you drop a prisoner, the rest will jump you." Winters noticed a German officer who had been pacing back and forth, obviously nervous and concerned over Liebgott's exuberance when he first got the assignment. Evidently the officer understood English; when he heard Winters' further orders, he relaxed.

Liebgott brought all eleven prisoners back to battalion HQ. Winters knew that for certain, as he checked later that day with Nixon.

Lite "food for thought" bara. :-)

Källa: http://worldwar2history.info/


~Henric Edwards

[B Hellqvist]

Det verkar som om en del här har svårt att acceptera att tyska Wehrmacht och W-SS hade högst skiftande kvalitet mot slutet av kriget, och att en dramatiserad skildring av vad som faktiskt hände är svår att svälja, när de "oövervinnerliga" tyskarna åker på däng.

Jag minns en incident från vår slutövning. Vi hade vår stabsplats i en sänka, och var väl 15-20 man där. Plötsligt var vi omgivna på två sidor av B-styrkan, och stridsdomarna förklarade oss döda. Med tanke på att inte alla här har gjort lumpen och varit med om situationer där man blivit utraderad (eller utraderat), så kan det nog vara svårt att fatta hur lätt det är att slå ut en fientlig styrka när man har bra stridsställningar och överraskningen på sin sida.

[hangatyr]

Håller med dig totalt, helt sjuk!!
Man får uppfattningen att hela SS var en drös idioter som inte kan något om konsten att strida, och det sjukas är att dom bara fortsätter att komma och låter sig dödas, helt sjukt!!!
Vilken idiot har fabriserat ihop detta???

Upprörande!
det måste vara ZOG som ligger bakom detta! Lugna dner dig ett par hekto.

[Jonteman]

Även om avsnittet kanske var historiskt korrekt så drar det ändå ner BoB helhets betyg. Först så är fienden jättemäktig sen kan man springa över ett fält utan att ens fienden upptäcker en...

[Patrik]

ja det e ju förjävligt när tyska soldater - som dessutom såg ut att bestå av smågrabbar inte stannar och skjuter tillbaka.

[Kompanichefen]

Det verkar som om en del här har svårt att acceptera att tyska Wehrmacht och W-SS hade högst skiftande kvalitet mot slutet av kriget, och att en dramatiserad skildring av vad som faktiskt hände är svår att svälja, när de "oövervinnerliga" tyskarna åker på däng.

Jag minns en incident från vår slutövning. Vi hade vår stabsplats i en sänka, och var väl 15-20 man där. Plötsligt var vi omgivna på två sidor av B-styrkan, och stridsdomarna förklarade oss döda. Med tanke på att inte alla här har gjort lumpen och varit med om situationer där man blivit utraderad (eller utraderat), så kan det nog vara svårt att fatta hur lätt det är att slå ut en fientlig styrka när man har bra stridsställningar och överraskningen på sin sida.

Ja, jag delar helt din uppfattning. Det finns oerhört många krigsskildringar, olika till såväl tid som rum, där en till synes oövervinnerlig blir styrka besegrad och tillfälligheter spelar in. Händelser liknande den vi såg på BoB idag finns säkert att berätta i olika arméer, inte minst den tyska.

Visst finns det detaljer som kan ifrågasättas, t.ex. den scen som inleder avsnittet (och som sedan återkommer) då den tyska soldaten skjuts med ett skott från höften. Alla som har provat att skjuta från höften med t.ex. en AK4 eller AK5 vet hur oerhört svårt det är att träffa, t.o.m. från tio-tjugo meter. Den scenen kändes inte helt trovärdig, särskilt eftersom han träffar skott efter skott.

Till sist, det tål att upprepas: SS var inte oövervinnerliga. Amerikanerna hade vid denna tidpunkt fått en del stridserfarenhet och kunde sätta hårt mot hårt då det behövdes.

--

[Patrik]

Även om avsnittet kanske var historiskt korrekt så drar det ändå ner BoB helhets betyg.

Ja det e ju förjävligt när de faktiskt beskriver något korrekt...
Först gnälls det på att man är slarvig i framställningen, och när de följer historieskrivningen så får de skäll för att det är felaktigt.
Nu får ni för fan skärpa er...

[Martin Tunström]

Håller med dig totalt, helt sjuk!!
Man får uppfattningen att hela SS var en drös idioter som inte kan något om konsten att strida, och det sjukas är att dom bara fortsätter att komma och låter sig dödas, helt sjukt!!!
Vilken idiot har fabriserat ihop detta???

Upprörande!
det måste vara ZOG som ligger bakom detta! Lugna dner dig ett par hekto.

Det verkar som om en del här har svårt att acceptera att tysk Wehrmacht och W-SS hade högst skiftande kvalitet mot slutet av kriget, och att en dramatiserad skildring av vad som faktiskt hände är svår att svälja, när de "oövervinnerliga" tyskarna åker på däng.

Klubben för "hata tyskar" har talat, som vanligt har ordförande B Hellqvist uttalat sig om tyskarnas oduglighet(se tysk utrustning och tyska stridsvagnar)! Där fick ni tillbacks

Nä jag är ingen jävla snubbe som tror att tyskarna var några übermenchen, men det mest elementära som lägga sig ner under beskjutning eller att inte springa ut som yra höns på ett öppet fält som är under beskjutning har jag svårt att tro SS hade problem med.

[Rally]

Jag tycker att scenen visar ganska tydligt den panik som kan utbryta då man inte riktigt vet vart fienden är eller hur många de är. Man ser bara sin kamrater falla runt omkring sig. De sprang ju till synes åt alla håll och kanter. Och, väldigt många av tyskarna såg ut att vara väldigt unga.

Jag tycker dock att det är lite konstigt att tyskarna inte har några som helst vaktposter/försvarsposter utplacerade. Och speciellt konstigt är det eftersom de redan har blivit attackerade under natten. De vet ju till och med vart fienden är eftersom man sköt tillbaka under natten som varit.

/Rally

[Patrik]

Ja, man kan fråga sig varför de inte hade några vaktposter utposterade, men uppenbarligen verkade även jänkarna något förvirrade över att tyskarna inte beskjuter dom när de stormar över fältet.

Men precis som Rally skrev så verkade det var en väldig blandning av gamla och unga soldater.

Dessutom ska vi ha i åminne att det runtomkring Arnhem faktiskt återfanns förband som bestod av en salig mix av stabsfolk, HJ, lägervakter o.s.v., det är väl iofs inte helt orimligt att ett kompani bestående av denna typ av trupper kanske inte håller den högsta klassen när det börjar skjutas omkring om. Är man dessutom nyvaken kanske det inte heller är så lätt att hålla reda på vad som händer och fötter och vad man ska göra...

[Martin Tunström]

Är man dessutom nyvaken kanske det inte heller är så lätt att hålla reda på vad som händer och fötter och vad man ska göra...

men om du ser att att dinna kamrater blir beskjutna nedanför en kulle skulle du då springa ner dit för att vara med och bli ihjälskjuten...

[Kompanichefen]

Nä jag är ingen jävla snubbe som tror att tyskarna var några übermenchen, men det mest elementära som lägga sig ner under beskjutning eller att inte springa ut som yra höns på ett öppet fält som är under beskjutning har jag svårt att tro SS hade problem med.

Människor reagerar olika på beskjutning. Vissa lägger sig platt ner på backen och gör ingenting, andra står upp och skjuter tillbaka och en tredje grupp kanske gör ett motanfall eller och framrycker växelvis. Det är lätt att sitta framför en dator och säga hur man "bör göra", men i verkligheten är det inte riktigt samma sak. I Bosnien var jag med om att bli beskjuten vid några tillfällen, t.ex. sittandes i en pebba, och jag kan tala om för dig att folk reagerade väldigt olika då det klonkade i plåten. Övning är en sak, verklighet är en annan.

--

[Johan Elisson]

Nu är det knappast så att jag tycker att tyskarna är oövervinnerliga och att Waffen-SS är de bästa soldater som finns, trots att B Hellqvist och Kompanichefen gång på gång verkar tro det.

Jag ifrågasätter inte att tyskarna fick på däng, eller att de förlorade 50-100 man och amerikanarna en, men jag ifrågasätter att av närmare 200 tyskar i flera SS-kompanier helt tappar konceptet, och bara springer, utan att besvara elden det minsta.

Nu har jag inte gjort lumpen, men vad jag kan tänka mig skulle inte min första tanke vid överraskande beskjutning vara att resa mig upp ur min skyttegrav och springa ut på ett fält. Oavsett hur rädd och ung och dåligt tränad jag var. Antagligen skulle jag kura ihop mig så mycket det gick i skyttegraven och börja lipa (men det är en annan historia ).

Nu var det som sagt en tysk av de åtminstonde femtio man såg, som sköt tillbaka. Det verkar minst sagt konstigt.

/Johan

[Patrik]

men om du ser att att dinna kamrater blir beskjutna nedanför en kulle skulle du då springa ner dit för att vara med och bli ihjälskjuten...

Som kompanichefen skriver så är det inte så lätt. Rör det sig dessuto om soldater med liten träning och dålig erfarenhet av beskjutningen ökar troligen risken för panik.
Vilket leder oss till nästa problem - har en börjat springa är det stor chans att resten också får panik.