De välvilliga

[Marcus]

"Bröder, låt mig berätta vad som hände". Med de orden ­inleder författaren Jonathan Littell sin våldsamt om­debatterade roman "De välvilliga". På 900 sidor följer han en SS-officer under andra världskriget. I veckan kommer den på svenska.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2230&a=819899

/Marcus

[Wooster]

Får väl börja med att deklarera att jag inte läst boken, utan bara fått min bild via medias recensioner, men..

När jag först hörde om den verkade den intressant - att ta på sig rollen som SS-officer som deltog i krigsförbrytelser och efter kriget ge sin förklaring. Visserligen blir ju frågan, som det nämns i Ola Larsmos text, om man kan vittna om något man inte själv inte har erfarenhet av - och vilket värde det egentligen ger. Men så är det ju med all skönlitteratur.

Men ju mer jag läser om boken blir jag mer och mer skeptisk. Visserligen kan det vara medias vinkling, men boken känns mer som en kulturyttring än ett sätt att försöka skapa förståelse. Dels verkar Littells person vara av den mer extravaganta sorten. Dels känns hans historia-intresse något konstlat när han i en intervju (SvD?) kläcker ur sig att han läst 200 böcker om nazismen innan han skrev de välvilliga (som om det var antalet böcker som gav insikten).

Det som gjort mig mest skeptisk är dock resumerna av bokens form och handling. 900 sidor, tydligen utan styckeindelning eftersom "det skall vara jobbigt att läsa" enligt Littell (artikel i Dagens Industri Weekend) och med en händelserik karriär inkluderande såväl massmord som administration av koncentrationsläger, skottskador och träff med Hitler. Sånt där ger bara associationer till Sven Hassel.

Om det varit en 300 - 400 sidor lång bok om en SS-officer som varit delaktig i krigsförbrytelser under kriget och som nu ger sin förklaring utan att träffa Hitler och dyka upp varhelst i kriget hade jag köpt boken så snart jag fått syn på den och läst den. Men just nu känns det inte så aktuellt. Även om ämnet är ytterst intressant och greppet fascinerande.

[Jokke]

Här är en mer positiv recension. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/ar ... 622417.svd

Om jag bara hade tid att läsa boken skulle jag definitivt göra det.

[Artur Szulc]

OT,

Läste en längre intervju med Litell i SvD för några dagar sedan.

Karln ger inget sympatiskt intryck. Men det har ju inget med hans bok att göra.

[sonderling]

Det här är boken som jag hade velat skriva, faktum är att jag skrev en kort novell på samma tema på en skrivar kurs som jag gick i Göteborg för länge sedan. (Den mottogs också med lite blandade känslor.)Dock utan de sexuella pervisionerna som jag tycker förenklar bilden av ett monster. (Min tes har ju alltid varit att vem som helst kan göra vad som helst om omständigheterna är de rätta.) Och visst jag håller med: är det inte lite Sven Hassel varning över att huvudpersonen varit överallt och mördat Judar.
Jag ser fram emot att läsa boken någon gång framöver, trots att man är lite avundsjuk. Författaren verkar dock skit dryg men det finns ju flera bra författare som är.

Sonderling

[affe]

Jag har läst ca hälften nu sedan i söndags och jag tycker att den är helt OK. Visst, förväntar man sig en "trovärdig" (fiktiv) memoarsamling så kanske man blir besviken. Jag förväntade mig en god historia och en god historia tycker jag att det är.
Sven Hassel har jag aldrig orkat läsa mer än ett par sidor av, huruvida detta är "Sven Hassel varning" eller ej låter jag vara osagt. Själv tycker jag att den är lite som en VK2-blandning av Neal Stephenson "The Baroque Cycle" med sin mastodontblandning av verkliga personer och fiktion (eller för den som så vill, Normal Mailers "Harlots Ghosts") (som dessutom utspelar sig på relativ detaljnivå) samt American Psycho - dock INTE pga. "perversioner" (om man nu tycker att någon av böcker innehåller det) utan av den totala avsaknaden gällande djupare känslor e dyl. hos huvudpersonen. En stor likhet mellan AP och DV är väl också, enligt mig, att det finns rätt stora mått av hallucinatoriska passager och känslan av att personen det handlar om inte riktigt är "där" rent medvetande-mässigt.

Sen blir jag lite smågäspig av ett evigt detaljrapande, men det kan jag köpa eftersom det ger en bra känsla som helhet.

/a

[King Kong]

Jag har läst den.

Bra eller dålig...,hmm..., den är då inte förutsägbar.


Har nån fler läst ut boken, jag skulle vilja ta upp några grejer från storyn...

[Battler]

En som läst den.
http://www.etc.se/kronika-maria-pia/