Det Nya Riket (Heart of Iron Doomsday AAR)

[Freud]

1941 del 2

Hitler är en mycket lycklig man. Jag har till och med sett han skratta högt vid flera tillfällen. Jag har nyss anlänt till Madrid där jag ska övervaka våra nya operationer i och runt Medelhavet. Tidigare veckan har jag tillsammans med Hitler och en stab gjort upp nya riktlinjer för Det tredje Rikets framtid de kommande åren.

Följande delmål ska prioriteras:
1. Herravälde i luften runt Medelhavet
2. Herravälde i luften i Engelska Kanalen och runt Englands kuster.
3. Med hjälp av marina bomplan ska samtliga skepp i ovan regioner bombas. Även hamnar ska bombas. Engelska flottan måste decimeras.
4. Inta hela Nordafrika. Med eller utan Vischy Frankrike som allierad.
5. Inta brittiska öarna.


Togs emot av regionsansvariga representanter för partiet utanför Madrid, 20 september 1941

Majoriteten av vår armé avancerar nu mot de östliga städerna som utpekats som strategiskt viktiga områden.


Östfronten, 3 oktober

Vår krigsindustri bygger nästan uteslutande nu marina bomb- och stridsflyg. Mängder med flygdivisioner som ingått i våra kampanjer mot Sovjet är nu förflyttade till flygfält i Spanien, Grekland och Italien. Efter några månader av hårda luftstrider får vi till slut det luftherravälde vi eftersträvat i Medelhavet. Även våra marina bomplan gör mycket bra ifrån sig. När vi uppnått våra mål i denna region skickas flera av dessa flygdivisioner till Frankrikes norra kust för att uppnå delmål 2. Även i detta område går luftstriderna vår väg. Hamnarna i Norwich och Portsmouth bombas med stor framgång. Flera brittiska krigsskepp sänks.


Taktiska bombplan någonstans i Nordafrika


När väl herravälde i dessa regioner uppnåtts ger Hitler order om att bygga 8 stycken tunga kryssare, första steget mot en utökad flotta för Tyskland har inletts. Flera av våra amiraler är optimistiska när det gäller att ta upp kampen mot Storbritannien på de öppna haven. Jag är av en annan åsikt. Trots att vi bombat sönder många av deras skepp har de stora flottstyrkor i andra delar av världen som kommer att kunna användas vid behov. Hangarskepp rår inte våra marina bomplan på. Får hoppas att de inte lyckas påverka Hitler allt för mycket. Min tanke när det gäller vår flotta är att den primärt, under korta perioder, kan skydda våra transportskepp för att sedan snabbt retirera. Att undvika regelrätta slag på det öppna havet blir en absolut nödvändighet för att de inte ska sluta i katastrof. Jag får hoppas att den marina ledningen också delar den åsikten.


8 stycken tunga kryssare beställs


Våra trupper i öst avancerar utan några större problem. Vår största fiende där just nu är vädret och de enorma avstånden. Vår transportkapacitet är sedan en tid tillbaka överansträngd. Vi får inte fram förnödenheter i samma utsträckning som vi tidigare åstadkommit. Detta faktum kan komma att bli ett allvarligt problem i framtiden.


Det märks var vår armé dragit fram

När väl den ryska vintern anländer har våra trupper redan nått fram till sina mål. Vintern visar sig vara värre än på många år. Jag ber en stilla bön för att vi anföll ett år tidigare än vad som var tänkt. Jag skulle inte vilja se våra trupper utanför Leningrad, Moskva och Stalingrad nu.


Vintern slår hårt


Glädjande är att Skandinavien fortsätter att dela med sig av sina teknologiska framsteg. De ligger verkligen i topp inom vissa spetsområden.

[Freud]

1942

Året börjar dramatiskt. Den 9 januari bombar Japan Pearl Harbor och USA dras på allvar in i kriget.


Pearl Habor

Efter att ha nått luftherraväldet i Medelhavet flyttar vi flera divisioner från Östfronten till Murcia i östra Spanien för att börja förbereda sig för attacker mot Nordafrika. General von Manstein blir befälhavare för denna armé, kallad Afrika Korps Väst. Det visar sig att dessa truppförflyttningar är väldigt bra tajmade. En kort tid efter att våra trupper anlänt till Murcia så börjar Vichyregimens områden i norra Afrika att svikta och vi tvingas att omedelbart intervenera tillsammans med Italienska trupper. Vårt första drag blir att landsätta Afrika Korps Väst i Melilla i nuvarande Marocko. Till vår stora överraskning hade USA samtidigt landstigit flera divisioner i Casablanca. Skulle vår överskeppning av trupperna skett några dagar senare skulle troligen en landstigning vara omöjlig.




Det tar inte många dagar innan våra trupper ryker ihop. I Marrakech den 6 februari anfaller fem amerikanska divisioner under ledning av General Collins. Vi lyckas nätt och jämt hålla oss kvar i området. Jag blir överraskad av rapporterna av slaget. Det visar sig att de amerikanska trupperna är mycket hårdare och mer samordnade än vad vi hade räknat med.


USA-anfall

Högste ansvarig för de amerikanska trupperna i området är den välkände General Patton. Den 19 februari anfaller vi Casablanca och de två giganterna Von Manstein och Patton drabbas för första gången samman. Trots att vi anfaller från två håll och är numerärt överlägsna både på marken och i luften blir det extremt hårda strider. Patton håller staden i flera dagar och vi tar förluster men till slut tränger vi igenom försvaret och de retirerar söderut till Mogodor.


Vår attack

Den 18 mars anländer General Rommel till Trippoli. Han kommer från och med nu ansvara för attackerna österut mot Alexanderia (som är i brittisk kontroll) längs Nordafrikas kust. Han blir också befälhavare med samtliga italienska förband i området. Kort efter ankomsten börjar våra trupper avancera österut. Denna armé får namnet Afrika Korps Öst.


Rommel efter ankomsten till Trippoli

Den 24 mars kommer en förfrågan av Italien, de vill anfalla ön Malta som är under brittisk kontroll. Jag råder Rommel att ge grönt ljus för denna operation då vi kommer att kunna bistå med massiva bombningar innan och under attacken. Rommel delar min uppfattning och attacken genomförs tätt där efter. Med hjälp av vårt flygunderstöd lyckas de italienska trupperna att inta ön efter några dagars strider.




I Rostock börjar vi förbereda för Operation Balder. Operationen syftar till att ta tillbaka kontrollen över Island. Just nu är ön under Fransk kontroll. Ön kommer att kunna bli en viktig strategisk plats i framtiden. Operationen kommer att ske i största hemlighet. Vår flotta kommer att ligga kvar i Östersjön. Endast en division kommer att transporteras över helt utan skydd. Upptäcker våra fiender transportskeppen är divisionen troligen helt utan hopp. Våra bedömningar är att ön är obevakad så utmaningen blir att ta sig dit osedd. Lt Hossbash får befälet över divisionen. Efter några nervösa dagar når divisionen ön som mycket riktigt är obevakad. Divisionen tar snabbt kontroll över ön. Samtliga i divisionen belönas med Järnkorset.


Expeditionen påbörjar sin farofyllda resa från Narvik


I de östra delarna av Nordafrika pågår intensiva strider mellan Von Manstein och Pattons styrkor. Områden intas och förloras, fram och tillbaka. Jag inser att denna region kommer att behöva förstärkas och fler divisioner från östfronten förflyttas till Spanien för vidare transport till Casablanca. Vi lyckas sakta pressa tillbaka de amerikanska styrkorna söderut ner till Agadir.


Afrika Korps Väst avancerar söderut


Samtidigt fortsätter Rommels män att avancera österut mot Alexandria. Inte heller här går det riktigt som jag tänkt. Engelsmännen står emot bra och vi får kämpa hårt för varje avancemang.




Efter att det varit väldigt lugnt på Östfronten får en jag en tidig majdag en brådskande rapport som får mig att rysa. Sovjet har gått till stor massiv motattack mot Orsk, staden vid fronten…

Övriga händelser
Vi har nu kommit en bra bit i vår raketforskning. Forskning på V1 raketer har påbörjats.

Fritz Todt dör i flygolycka, Albert Speer tar över som rustningsminister.

Brasilien ansluter sig till de allierade och förklarar oss krig.

Vi tvingas vidta åtgärder för att lätta på trycket på vår transportkapacitet samt att kunna möjliggöra omgrupperingar bland anti-partisan förband. Den 24 april ger vi de baltiska staterna viss villkorlig självständighet. Tätt där efter skapar vi Reich´s Poland i östra Polen. Samtliga dessa stater blir lydstater till det Tyska riket.

[maddog]

Heart of Iron Doomsday.. är beställt.. jag hoppas du har provision annars borde du ha det

[Freud]

Haha har faktiskt inte tänkt på det, men du är inte den första som blivit intresserad av spelet efter denna AAR....hmm....får se till att skicka ett mail till Paradox

[Freud]

1942 del 2

21 maj. Rapporten som fick mitt hjärta att banka hårt berättade att våra 14 divisioner som var förlagda vid staden Omsk (vid den östligaste fronten), under ledning av General von Leeb, nu blev attackerad från 7 olika håll av 36 ryska divisioner.


Röda pilar: Deras attacker. Svarta pilar: Våra motattacker

För att underlätta försvaret attackerar vi flera av de ryska trupperna som ingår i attacken mot Omsk. Det är ytterst nära att von Leeb tvingas retirera. När attacken avbryts har våra styrkor i området tagit stor skada. Vår transportkapacitet är fortfarande väldigt överansträngd vilket gör att det tar extra lång tid för våra trupper att återhämta sig.


Utmattade soldater efter dagar av intensiva strider vid Omsk



När vi verkar börja få kontroll över striderna i Nordafrika drabbas vi av en stor motgång. Det visar sig att våra konvojer inte klarar av att skicka förnödenheter och olja i den utsträckningen som våra arméer i regionen behöver. Både i väst och i öst hejdas våra trupper. Tätt där efter kommer nästa bakslag. Patton gör en oväntad storoffensiv. Han går förbi Mansteins frontarmé och tränger istället in i Marrakech och inom några dagar har han även tagit kontroll över Casablanca. Fyra taktiska bombplansdivisioner förintas. Dessutom uppstår ett annat synnerligen allvarligt läge. Von Manstein och 10 elitdivisioner (pansar och infanteri) är nu omringade och instängda i Agadir och Mogador. Han inser detta snabbt och påbörjar genast ett utbrytningsförsök med understöd av andra trupper. Försöket lyckas med en hårsmån. En misslyckand utbrytning skulle troligen ha resulterat i att hela den afrikanska västfronten skulle ha brakat samman. Än en gång har vi sett prov på Patton och de amerikanske truppernas styrka.


Strax innan Pattons oväntade attack.

På östfronten rasar nu nya intensiva strider vid fronten vid Orsk. Vår armé har klara instruktioner att inte attackera, endast hålla de strategiska platser som vi märkt ut. Det uppstår dock en situation som både jag och Hitler bedömer vara av en sådan karaktär att en attack är rättfärdigad. Planen går ut på att retirera tre divisioner från Kokchetav, lura in ryska trupper i detta område och sedan blixtsnabbt attackera Turgui, Ekibastuz med panzartrupper, vilka sedan möts upp i Akmolinsk. Det är en riskabel manöver men det finns för mycket att vinna för att inte genomföra den, resonerar vi.


Den taktiska reträtten

Den 10 augusti sätts planen i verk och våra trupper sätts i rullning. Hårda strider äger rum men efter några dagar bryter vi igenom på båda sidor om Kokchetav. I början av september har våra trupper förenats i Akmolinsk och hela 20 ryska divisioner är instängda.


Inringning

Våra trupper har tagit stor skada under operationen men jag är ändå segerviss när vi från fyra olika håll går till attack mot den instängda ryska armén. Det går en hel dag men inga framsteg. Detta förvånar mig. Attackerna fortsätter i dagar, våra trupper börjar ta enorma skador. Vad i all fridens namn är det som händer? Varifrån får den ryska armén förnödenheter ifrån?!! Jag får telegram där våra generaler ber om tillstånd för få avbryta attacken. Jag vägrar, när som helst måste vi bryta igenom. De nästföljande dagarna är fruktansvärda. Rapporter strömmar in om döda tyskar. Samtidigt så är den ryska armén ytterst nära att bryta samman. Ska hela inringningen bli ett fiasko? Jag biter ihop och ger instruktioner om att attacken ska fortsätta. En tidig morgon en dryg vecka efter att attacken påbörjats får jag rapporter som får det att knyta sig i magen. I stort sett alla tyska arméförband som ingått i attacken går på knäna. På sina ställen har halva divisioner utplånats. Vi är så fruktansvärt nära att tränga igenom men jag inser att vi inte kan fortsätta. Det smärtar mig enormt men slaget är förlorat. Jag ger order om att avbryta samtliga attacker. Än i dag vet jag inte vad som gjorde att vi inte lyckades knäcka denna instängda armé.


Döda tyska soldater vid fronten

Plötsligt ser det väldigt oroväckande ut på östfronten. Mer ryska divisioner strömmar till och samtliga våra trupper vid i fronten vid Orsk blöder. Det tar mig emot men jag beordrar reträtt i flera områden. Med tur och skicklighet lyckas vi rädda de flesta av de trupper som avancerade runt Kokchetav. Den ryska storoffensiven som just börjat blev ett stort nederlag för oss. Den tidigare så självsäkra känslan har nu fått sig en ordentlig törn. Vad är björnens nästa drag?


Våra retirerande trupper


Som om inte vi hade tillräckligt med påfrestningar vid fronten så ökar partisanverksamheten allt mer bakom fronterna. Våra militärpolisförband är i ständiga strider. Den värsta partisanattacken var mot Baku, där de nu har tagit kontrollen över oljan. En SS pansardivision är på väg för att brutalt slå ner upproret.


Revolter



Övriga händelser
Vi bygger ut samtliga flygfält i norra Frankrike för att kunna utvidga våra bombattacker mot deras flotta. Vi har nu totalt luftherravälde i haven runt de brittiska öarna.

Reinhard Heydrich mördas i Prag. Det är personligen inget jag sörjer över.



Josef Göbbels blir ny inrikesminister.

Den 29 maj gör vi Grekland till en lydstat. Tyvärr bryter de sig loss och förklarar sig självständiga efter bara någon vecka. Detta kommer de så småningom om att få betala för. Vi har dock fortfarande kontroll över Kreta, där vi har viktiga flygfält. En förhoppning är att Italien invaderar landet.

[Gröfaz]

Riktigt spännande läsning just nu!
jättebra skrivet!

[Ferocius]

Mycket bra updatering, som vanligt. Du är riktigt bra på det här, Freud.

[Freud]

Här kommer sista delen av 1942.



1942 del 3

Den 9 juli är äntligen våra nya konvojer klara och förnödenheter kan återigen komma fram till våra väntande trupper. Von Manstein blir utnämnd till fältmarskalk inför vår storoffensiv. Den 17 juli anfaller vi de amerikanske trupperna i Västafrika med över 30 divisioner för att slänga ut jänkarna en gång för alla. Attacken blir förödande och våra trupper slås brutalt tillbaka. Patton ser sin chans och fullföljer och attackerar våra retirerande trupper som tvingas tillbaka på alla håll. I ett kuperat område i den allra nordvästra regionen av Afrika omringas sju tyska divisioner. Mina trupper i närheten är alldeles för svaga för att hjälpa till med ett utbrytningsförsök. Något fruktansvärt håller på att hända. Jag skickar genast transportskepp från Tobruk för att försöka evakuera de instängda trupperna. Det tar tre dar för skeppen att komma fram, redan andra dagen krossas dock dessa sju divisioner i fruktansvärda strider , där våra män kämpar till sista man. Det är en enorm förlust. Samtliga sju divisioner var alla mycket erfarna trupper. De ingick både elitjägarförband och tungt artilleri. Som om inte detta vore nog lyckas de amerikanska pansarförbanden inta Villa Sanjuro där vi förvarade alla förnödenheter till Afrikakorps Väst. Som tur är får vi kort tid därefter hjälp av Italien med nya förnödenheter. Till slut lyckas våra trupper samla ihop sig och sätta stopp för framryckningen. USA har dock rejält utvidgat sitt område.


Överallt i Afrika sörjs de förintade divisionerna


I öst har flera av våra trupper retirerat till strategiskt lättförsvarade områden i väntan på nya direktiv. Jag har flera samtal med en alltmer stressad Hitler. Han vill se attacker på alla fronter. Både jag och generalerna försöker få honom på andra tankar. Jag har länge varit väldigt bestämd med att försöka undvika att blanda in svenska soldater i våra fältslag. Men i det här läget ser jag inga alternativ. Vi måste kräva att Skandinavien skickar förband. Vi är alla eniga om detta. General von Bock kommer då plötsligt med spektakulär plan som han planerat under en längre tid. Den innefattar i högsta grad svenska soldater. Planen går ut på att en stor Skandinavisk armé landsätts i Leningrad för vidare transport till Archangelsk, där de efter vintern ska attackera Mezen, som är ett gigantiskt träskområde bakom den ryska fronten. Det kommer att bli fruktansvärda förhållanden och utmaningar för de oerfarna nordiska trupperna. Samtidigt inser jag att det är en brilliant plan ifall den lyckas. Operationen får namnet ”Karl”, efter den kända och, bland dessa herrar, högaktade svensken. Bara några dagar efter detta beslut börjar trupper från framförallt Sverige och Danmark att skeppas över till Leningrad.


Värvningsaffischer i Skandinavien


I östra Afrika har Rommel nått El Alamein. Efter en kortvarig attack mot befästningarna i området rapporterar Rommel att han behöver förstärkningar för att kunna inta El Alamein. Han förfrågan avvisas. Det är då jag, i samspråk med Rommel, iscensätter en genial plan. Eftersom de allierade i nuläget inte har någon flotta i närheten av Alexandria (på grund av våra bombningar) är vägen öppen till Gaza. Vi landsätter 4 divisioner där. Dessa trupper avancerar sedan och attackerar Suez, den östra porten till Medelhavet, som snabbt intas. Efter denna operation skeppas Rommel och 8 divisioner (varav tre marinsoldatdivisioner) till Port Said (vilket nu är möjligt eftersom vi kontrollerar Suez) där majoriteten av förnödenheterna till Englands trupper i Nordafrika förvaras. Eftersom engelsmännen inte räknade med denna landstigning blir de totalt överraskade och inom några dagar är både El Alamein och Alexandria omringat. Det blir blodiga sammandrabbningar där de engelska trupperna står chanslösa utan förnödenheter. Hitler beordrar hämnd för det som skedde någon vecka tidigare i Västafrika då sju av våra divisioner blev helt förintade. Inga fångar tas, det hela blir en massaker av sällan skådat slag.


Vägen mot inringning


Efter vi intaget Suez har vi totalt herravälde över Medelhavet. Vi bestämmer nu vilka som ska få tillträde till havet. Tyvärr lyckas majoriteten av den brittiska Medelhavsflottan, under ledning av Storamiral Backhouse, komma undan och fly ut till havet utanför Egypten


Övriga händelser
Vi beställer 10 nya jagare, som ett led i vår ambition att bygga ut vår flotta.

Från Österrike bildas en SS division av frivilliga som genast ansluter sig till vår armé i öst.

Baku tas tillbaka från partisanerna i området. Oljan pumpar återigen för det tredje riket.

Irak bryter sig loss från det engelska förtrycket, vi stödjer naturligtvis denna kupp.

[Freud]

1943

Efter att Alexandria och Nordostafrika säkrats förflyttades Afrikaarmé Öst för att förstärka vår Nordvästafrikafront i området kring Casablanca. Våra spaningsflyg såg att hamnen i Mersa Matruh, söder om Casablanca, var obevakad varför vi valde landsatta hela denna armé där. Vi öppnade plötsligt ett tvåfrontskrig mot de amerikanska trupperna.



Vi är nu fler trupper än USA i denna region och vi iscensätter en rad attacker från båda fronterna. Vi tar små områden (med höga förluster) för att sedan snabbt tvingas retirera igen. Gång på gång inträffar samma sak.



De mesta av vårt marina bombflyg har nu flyttats till nordfrankrike. Hamnarna i England bombas dag och natt. Min bedömning är att vi troligen bombat sönder 60% av hela deras flotta. Det är fantastiska siffror.


Ett urval av de brittiska skepp vi sänkt



Den 20 april iscensätts Operation Karl. Den massiva Skandinaviska armén på 14 divisioner inleder attacken mot Mezen. Då de saknas tillräckligt med erfarenhet bland officerarna i den Skandinaviska armén, får en ungersk fältmarskalk vid namn Catlos befäl.


Inför attacken, 20 april

Det är en oväntad attack och där finns endast tre ryska divisioner i området. Jag följer noga utvecklingen. Det är svåra förhållanden i det jättelika området som mestadels består av kärr och träskmarker. Men den stora numerära överlägsenheten gör att mina landsmän intar området relativt enkelt, jag tackar en högre makt för detta.


En svensk kulsprutepatrull vid fronten vid Mezen

Nästa fas i denna operation är general Messe attack mot Syktyvkar. Även denna attack bli framgångsrik och i mitten av maj är hela den ryska fronten öster om Moskva inringat och utan förnödenheter. Jag inser att ännu ett blodbad står inför dörren.



Vi får mycket irriterande rapporter från Island. Det visar sig att tre amerikanska divisioner landstigit på öns västra sida som låg obevakad då vår enda division på ön stred mot partisaner på den östra sidan. Kort därefter blir denna division förintad, lång innan vi hunnit skicka förstärkningar. Ön är nu under amerikansk kontroll.



Efter månader av intensiva strider med höga förluster och utan framgångar beslutar vi oss för att nedprioritera fronten i Västafrika. Inga mer stora offensiver ska äga rum. Uppgiften blir istället att hålla de områden vi redan besitter. Vi gör kort därefter några intressanta iakttagelser. Vårt marina bombflyg sänker mängder med amerikanska tranportskepp som hela tiden skickas till Casablanca. De få som väl kommer fram landsätter inga trupper. Det verkar istället som deras mål är att hämta trupper. Detta kommer vi däremot inte att tillåta. Vid en närmare eftertanke är det ju utmärkt att uppehålla nästan 60 amerikanska divisioner (varav 25 pansar) i ett område som egentligen föga saknar strategisk betydelse.



Övrigt
I mitten av januari börjar arbetet med att uppgradera våra pansarband, den nya pansarvagnen får namnet Panther.


I slutet av januari väljer vi att göra Ukraina till en ny lydstat. En nationalsocialist vid Andrej Vlassov blir ledare för landet. Även Armenien och Georgien blir lydstater till vårt rike denna månad.


Den 26 april förklarar vi utbrytarlandet Grekland krig på nytt. Vår plan är att Italien ska få ta över kontrollen över landet. Till vår stora glädje attackerar italienska trupper snabbt med viss framgång.


En ny taktisk bombflygsmodell har tagits fram, Junkers Ju -388. Inledningsvis har detta plan stora framgångar. Tyvärr mattas detta av rätt snabbt i samband med att våra fiender får bättre vapen att försvara sig med.


Den 28 augusti lyckas vi äntligen få Bulgarien att gå med i vår allians.


Resten av året flyter på relativt händelselöst. Våra fronttrupper vid Orsk har order om att inte gå anfall fören inringningen av det ryska frontavsnittet öster om Moskva är avslutat. Detta tar längre tid än beräknat, varför en ny offensiv inte kan äga rum fören nästa år.


Stora delar av den tyska befolkningen kan för första gången på länge slappna av något och välförtjänt njuta av sensommarens värme.


Stralsund, 16 augusti, 1943

[maddog]

nu djävlar skall jag hämta spelet imorron..

[Freud]

Då har du snart mycket roligt framför dig Glöm dock inte att patcha och modda.

[Andreas K]

Stort beröm till dig Freud. Dina AAR har blivit mitt veckoläsande.

[maddog]

Då har du snart mycket roligt framför dig Glöm dock inte att patcha och modda.

några bra siter för detta spelet? dvs var kan jag hämta patchar?
Vilka moddarär bäst enligt dig?

[Freud]

Maddog, kolla in Stonyroad.de, tanka hem senaste modden till DD + GIP 0,5. Här kommer nästa del, den satt långt inne


1944
Första delen av året blir relativt händelselöst. I Västafrika har det varit ett dödläge under lång period. Båda sidor inser att en framgångsrik attack inte kan bli möjlig med befintliga trupper. Luftwaffe fortsätter att med framgång bekämpa brittiskt och amerikanskt flyg runt England.




Som jag misstänkte gick de omringade ryska trupperna öster om Moskva fruktansvärda öden till mötes. Efter denna slakt började våra trupper i området den långa färden till fronten vid Orsk för att förstärka detta område. Trupperna vid Orsk hade nu legat i beredskap i nästan ett år och moralen hade börjat svikta. Soldaterna var oerhört angelägna att få bryta det långa dödläget. Så när väl dagen för vår massiva sommaroffensiv till slut kom, var det stridslystna män som gick ut i strid. Det var i de täta skogarna i Kokchetov, där vi några år tidigare lidit stora förluster vid vårt inringningsförsök, som huvudattacken skulle äga rum.


Otåliga fronttrupper vid Orsk dagar innan den stora sommaroffensiven

Till mångas förvåning utnämndes Von Shobert till fältmarsalk och blev ansvarig för huvudattacken. Denna man hade utmärkt sig som en fantastisk befälhavare vid skogsstrider tidigare, där av detta val. Hela året hade vi planerat för detta anfall och vi visste att anfallet troligen skulle kunna ge oss en indikation på hur resten av vår östkampanj skulle utveckla sig. Denna gång vågar vi inte genomföra ett inringningsförsök utan den första attacken kommer att koncentreras mot ett mål. Trots att vi hade flyg i området visste vi väldigt lite vad som väntade oss. Vi hade opålitliga rapporter om våra fiendestyrkor och enligt vissa källor var marken oerhört lerig i området. Detta gjorde att vi väntade enda till den 15 juni för att inte riskera att våra pansartrupper skulle köra fast.

Tidigt denna dag gick 40 tyska divisioner till attack från två håll mot 21 försvarande sovjetiska divisioner. Överraskande nog har de inga pansardivisioner i området vilket gör att vi relativt enkelt bröt igenom. Visserligen förintade vi många pansarförband vid inringningen tidigare under året, men nog måste de ha fler förband kvar. Kort efter detta framgångsrika avancemang anfaller vi Ekibaztuz för att tvinga de sovjetiska trupperna söderut. Vår plan är nämligen att inta alla områden rakt söder ut från Ekibaztuz och på detta sätt skapa en gigantisk inringning där ingen kommer ut eller in.





I Östafrika har franska trupper under general de Gaulle börjat avancera norrut mot Alexandria. Det ser så pass hotfullt ut att jag skickar trupper från de ockuperade Grekland samt Västafrika till området. Dessa trupper hindrar effektivt den fransk/engelska markoffensiven. För första gången möter vi även trupper under ledning av Montgomery.





Lagom till höstens ankomst är den gigantiska inringningen i Sovjet ett faktum. Utan förnödenheter är de instängda ryska trupperna ingen match. Sammanlagt går 30-40 ryska divisioner under och vi kan i oktober börja koncentrera oss på ett av de sista stora ryska fästena, Novobirsk. Den 10 oktober anfaller vi detta kuperade område med 44 divisioner. Till vår stora lättnat finns inte heller här något Sovjetiskt pansar. Det blir en enkel seger och de ryska trupperna tvingas retirera i snabb takt. Våra trupper är hungriga och de kämpar med frenetisk beslutsamhet samtidigt som det verkar vara dålig moral i fiendetrupperna.





I Grekland lyckas inte Mussolinis trupper att ta över det sista Grekiska området. Detta område är befäst och ligger i svårtillgängliga berg. Jag skickar dit General Haase som är en av tredje rikets mest erfarna officer när det gäller strider i berg. Med honom anländer fyra divisioner. Trots upprepande anfall tog det flera veckor att få kontroll över detta bergsområde. Detta tack vare att Bulgarien ställde upp med trupper som kunde anfalla parallellt från öst. Den 15 november tar slutligen Italien kontroll över Grekland, vilket var vårt mål från början.





Övrigt
Den fjärde november får vi rapporter om att Japan tagit kontroll över Kina och installerat en egen regering i landet. Detta är goda nyheter!





I början av året lyckas vår underrättelsetjänst sabotera produktionen på en rad fabriker långt inne i Sovjet.




Framsidan på Aftonbladet i början av året 1944

[maddog]

efterlängtat Roligt som vanligt att läsa din ARR.
Själv har jag spelat en hel del men är inte på långa vägar lika "uktig" som du. Men jag kommer