Bakgrund:
I ett försök att bereda väg för den Brittiska 30. kåren har jag fått till uppgift att säkra broarna över floden Maas och Maas-Waal-kanalen. Dessutom är det av största vikt att landningszonen sydväst om byn Osterbeek säkras för efterföljande luftlandsättningar som väntas senare under dagen.
Min plan för att ta och hålla övergångarna. Tjocka streck är tänkta försvarslinjer, blå pilar är anfallsvägar.
Till mitt förfogande har jag initialt följande styrkor:
505. FSJ-regementet (82. Airborne ”All American”):
1/505 under Överstelöjtnant Talton W. Long
2/505 under Överstelöjtnant Ben Vandervoort
3/505 under Överstelöjtnant Kaiser
HK-trupper och understödsenheter:
82. Airborne HQ under Brigadgeneral James Gavin
82. Airborne Divisional Base
505. FSJ-regementets HQ-del
505. Regimental Base
A-batteriet 80 Flygburna LV-bat.
B-batteriet 80 Flygburna PV-bat.
B-komp. 307. Flygburna ing. bat.
376. lätta fältart. Bataljonen (75mm pack-haubits)
Det kuperade området domineras av Groesbeekhöjderna och den intilliggande skogen. För att säkra landningszonen behöver jag etablera en försvarslinje löpandes mellan Mook i väster och Groesbeek i öster. Fienden har endast en svag truppnärvaro i Groesbeek bestående av tre LV-plutoner samt en infanteripluton. 505. FSJ-regementets första bataljon torde därför inte ha några större problem att inta byn. Jag beordrar dem att snabbast möjligt samla sig för ett anfall strax söder om Groesbeek, och attackera med två kompanier i första linjen. Det tredje får agera reserv och anfallet understöds av bataljonens GRK-plut.
Groesbeek, 1. bataljonens anfallsmål
När Groesbeek väl är i våra händer kommer det att utgöra den vänstra flanken i försvarslinjen. De delar av regementet som inte aktivt deltar i anfallen mot broarna gräver ner sig i skogsbrynet på Groesbeekhöjden. Därifrån kan de med eld dominera det lägre liggande landskapet söderut, kring Knapheide. I själva Knapheide kommer luftvärnskompaniet med sin 12 tunga ksp bilda förpost. PV- batteriet intar position vid Mook för att på så sätt blockera vägen som löper norrut mot St. Anna. Det är sannolikt att en tysk pansarstöt kommer att försöka slå sig igenom här söderifrån, och förhoppningsvis kan batteriets fyra sexpundare decimera fienden eller rent av stoppa honom. På grund av sitt utsatta läge beordrar jag 2. bataljonens F-kompani att gå i ställning väster om vägen för att därifrån understödja PV-batteriet. Ett utskjutande skogsparti ger utmärk sikt och är perfekt för ett bakhåll. Därigenom får både jag och PV-batteriet lite förvarning om ett eventuellt tyskt motanfall.
De viktigaste målen, broarna vi Honinghutje väst-sydväst om St. Anna, anvisas 3. bataljonen. De beordras marschera norrut längs skogsvägarna och formera sig för ett anfall i Jonker Bosch, en mindre skogsdunge en dryg kilometer sydöst om målet. Förhoppningsvis hinner de inta broarna innan de tyska försvararna, två lätta LV-plutoner hinner reagera och sänka dem i floden.
Honinghutjebroarna och 3. bataljonens anfallsväg
Flodövergången längre söderut, strax norr om Blankenberg, blir 2. bataljonens E-kompanis mål. Jag hyser inga större förhoppningar om att kunna ta bron, men det är värt ett försök. Ett kompani kan jag avvara för det uppdraget.
E-kompaniets mål, bron norr om Blankenberg
Resten av bataljonen avdelar jag för ett anfall mot Mook-bron. De har kortast anfallsväg av de enheter vars uppgift det är att säkra övergångarna, så mina förhoppningar är höga. Lyckas de kommer 30. kåren att kunna fortsätta sin färd norrut även om Honinghutjebroarna inte erövras.
Mook
