Wismar svenskt igen efter 100 år

[Gavrilo Princip]

I början av 1800-talet genomfördes en valutareform i Sverige-Finland, och som ett led i detta pantsattes staden Wismar med kringliggande områden till Mecklenburg på 100 år.
År 1903 löper avtalet ut, men som vi vet avstod Sverige tyvärr från detta. Jag skriver tyvärr, eftersom jag personligen anser att Sverige borde gjort det motsatta. Det hade nog varit en trevlig liten "koloni", en enklav, som ett fotfäste på "Kontinenten" - och granne med Tyskland dessutom. Först det andra riket (Kaiser Wilhelms), sedan Weimarrepubliken, sedan Tredje riket och därefter de av segrarmakterna kontrollerade och delade Tyskland, därefter DDR och sedan oktober 1990 det återförenade Tyskland.

Vad innebär det nu för Sveriges del om vi sedan 110 år tillbaka har Wismar i vår ägo? Finns det enbart fördelar med det, eller enbart nackdelar? Eller bådadera? Så hur blir det? Kan det t.ex. inverka på den svensk-norska unionskrisen på något sätt? I så fall hur?

[CvD]

Tror nog vi skulle få en sur kaiser som granne. Att lämna över en tysk stad till lilla Sverige precis när Tyskland började karska till sig och börjat skaffa sig kolonier hade nog inte varit populärt, varken hos kaisern eller hos tyskarna i allmänhet.

/CvD

[Ben]

Om jag inte alldeles missminner mig skulle det 1903 ha kostat så mycket att lösa in Wismar att de svenska statsfinanserna hade kapsejsat. Det hade dessutom sannolikt lett till betydande utrikespolitiska komplikationer.

[Gavrilo Princip]

Om jag inte alldeles missminner mig skulle det 1903 ha kostat så mycket att lösa in Wismar att de svenska statsfinanserna hade kapsejsat. Det hade dessutom sannolikt lett till betydande utrikespolitiska komplikationer.

Intressant. Kan du utveckla detta mer?

[Ben]

Med reservation för att jag kan minnas fel: jag tror att en inlösen 1903 skulle, såsom pantsättningsavtalet var utformat, ha kostat något under 100 miljoner kronor i dåtida penningvärde. De samlade årliga statsinkomsterna låg vid samma tid på runt 150-160 miljoner.

Wismar hade säkerligen varit en pittoresk tillgång idag, men jag tror inte att staden var någon större "vinstmaskin" före 1803.

[Ben]

Enligt proposition 1903:75 var det dessutom redan vid pantsättningen överenskommet mellan parterna att någon inlösen aldrig skulle komma att ske. I praktiken rörde det sig om en försäljning, men man valde pantsättningsformen för att göra det hela mer "aptitligt" för dem i Sverige som ogillade att man avhände sig besittningar.

[von Adler]

Även om Sverige skakade fram pengar misstänker jag att den tyska regeringen helt enkelt sagt nej, lagt ett par bataljoner trupper och ett par pansarkryssare utanför staden och mer eller mindre sagt "Vad ska ni göra?"

[koroshiya]

Jag kanske kan få lyfta fram ett annat scenario.

Vad om man inte alls hade pantsatt staden, och vad om man inte hade förhandlat bort svenska Pommern?

Vad hade hänt då?

Kan man då inte tänka sig en starkare skandinavism och förmodligen krig mellan Sverige och Preussen och Österrike?

Kanske hade det slutat med svenska soldater bredvid danska runt Danevirke? Och att svenska Pommern och Wismar hade blivit tyska efter krig omkring år 1850 eller så?

[Jurgen Wullenwever]

Jag kanske kan få lyfta fram ett annat scenario.

Vad om man inte alls hade pantsatt staden, och vad om man inte hade förhandlat bort svenska Pommern?

Vi hade något liknande i den här tråden för ett tag sedan, fast utan Wismar.
viewtopic.php?f=43&t=40518

[svartekaptenen]

Tja anta att vi hade behållt Wismar och S:t Barts i Västindien, hur tror ni det hade sett ut? Systembolag och konsum i statsbilden.