Nordens Förenta Stater - tre alternativa scenarion

Diskussioner om alternativa vägar historien kunde ha tagit.
Skriv svar
Gavrilo Princip
Medlem
Inlägg: 671
Blev medlem: 11 april 2010, 02:40

Nordens Förenta Stater - tre alternativa scenarion

Inlägg av Gavrilo Princip » 22 november 2012, 04:51

Det som frågan syftar på, är hur ett sammanhållet ( i alla fall utåt) nordiskt imperium skulle fungera och vad som krävs från varje unionsland och dess befolkning samt kyrkan och de världsliga lokala ämbetsmännen (fogdar, aristokratin m.fl.) för att det ska råda någotsånar frid och harmoni runtom i Stor-Norden, så att det inte ändå spricker utan istället kanske blir en medeltida och tidigmodern "smältdegel".
Och hur länge kan detta Stor-Norden som längst hålla? Eller kanske det består än idag? 8-)
Vilket land kommer dessutom att bli det tongivande? Här utgår jag från att det endast kan handla om endera Danmark eller Sverige. Norge, Island och Finland får ursäkta, men jag tror inte de kan vara aspiranter i just denna enskilda fråga. Vilka städer kommer t.ex. att vara de största och mest betydelsefulla, och vilka städer och försvarsverk i Sverige och Finland kommer eventuellt aldrig att grundas pga en helt annan politik och politiska beslut fattade i kanske Köpenhamn?

Jag tänker mig att ett av följande tre scenarion utgör själva grunden för byggandet och vidmakthållandet av detta nordiska imperium:

1) Att Kalmarunionen förflyter som den gjorde till 1448, året då Kristoffer av Bayern dog. Här lever han istället vidare och får ett flertal barn med gemålen, drottning Dorotea av Brandenburg. I verkligheten gifte hon som änka sedan om sig med blivande Christian I av Oldenburg, varefter den Oldenburgska ätten innehade, och fortfarande genom sidolinjer har det, inte bara i Danmark, utan även i Norge, Storbritannien och tidigare även Grekland. Han är borta här och det är således Kristoffers av Bayern ättlingar (svärdssidan) som innehar Danmarks, Norges och Sveriges troner. Kristoffer hade ju avlägsna släktband till alla tre rikena, och en acceptans av hans ättlingars legitima krav på den svenska tronen kan väl därför sägas vara ganska stor? Kristoffer själv lär ha tyckt mycket om att vistas i Sverige och tillbringade en stor del av året här (1400-talets svenska gränser givetvis), och han var en varm förespråkare för de olika rikenas största möjliga självständighet. Så vem vet - KANSKE han, om han fått leva 20-30 år till - hade flyttat centralmakten till Stockholm?

Detta förutsätter också att han och hans förtrogna kan hantera t.ex. Karl Knutsson Bonde, Kettil Vase, Jöns Oxenstierna, Erik Tott, sturarna och andra på ett sådant sätt att lugnet inom landet (fr.a. Sverige) kunde behållas.

Med detta tänker jag mig att Kalmarunionen skulle kunna hållas ihop för lång tid framåt, kanske flera sekler som nämnts.

2) Situationen blev i alla fall som den blev efter Kristoffers av Bayern död 1448. Därefter gör Oldenburgarna entré på i första hand Danmarks, men även Norges och Sveriges troner. Sedan blir utvecklingen såsom vi känner den idag. Stockholms blodbad och allt annat, Gustav Vasa blir riksföreståndare och sedermera kung i Sverige och även här hos oss samt i Finland blir det som i verkligheten var.

Kung Christian IV lyckas sedan med sin återerövring av Sverige och här blir Sverige-Finland samt våra relativt nya besittningar i Baltikum med tvång inlemmade i Danmark-Norge.

3) Karl X Gustav dör inte vintern 1660, utan kanske 20-25 år senare, och lyckas med sitt fullständiga erövrande av Danmark. Kriget kanske eventuellt inte avbryts 1660, utan pågår något år till. Eller så lyckas han med endera stormningen eller belägringen av Köpenhamn, så att Danmark i alla fall ger sig relativt snart därefter.
Och sedan är hela Norden förenad till ett stort rike. Beträffande detta 3:e scenario finns det olika uppgifter om var kungen tänkt sig förlägga huvudstaden. Vissa källor talar om Köpenhamn medan andra gör gällande att Göteborg skulle blivit den nya huvudstaden.

Både scenario 2 & 3 innebär att endera Sverige-Finland respektive Danmark-Norge kuvas och utraderas som nation, och såväl historien som logiken lär oss ju, att kuvade länder och folk sällan låter sig assimileras av frivillighet och någon större entusiasm. Å andra sidan är vi ju, bortsett från finländarna, samerna och de baltiska folken, ett ganska homogent sammansatt rike, både etniskt, religiöst, kulturellt, historiskt, varför det trots allt kanske sker, och då på ett smidigare sätt än vad vi annars lärt oss.

Så hur kommer en nordisk enhetsstat byggd och underhållen på dessa premisser att se ut och fungera?
Senast redigerad av 3 Gavrilo Princip, redigerad totalt 23 gång.

Användarvisningsbild
von Adler
Medlem
Inlägg: 3529
Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
Ort: Årsta, Stockholm
Kontakt:

Re: Nordens Förenta Stater - tre alternativa scenarion

Inlägg av von Adler » 22 november 2012, 08:25

Ska du ha Kalmarunionen att överleva måste du nog få bort Erik av Pommern och hans ambitioner på kontinenten - de alienerade svenskarna ordentligt, och efter Engelbrektupprorets framgångar hade den svenska allmogen smak på att hävda sin gamla rätt med vapen i hand - och den danske kungen var tvungen att med dyra legoknektar tvinga svenskarna att välja honom kung varje gång.

Låt Margaretas son överleva och dela sin tid mellan Stockholm och Köpenhamn, låt inte danskarna sälja det revolterande Estland till Livländska Konfederationen (på det viset har Danmark och Sverige gemensamma politiska intressen gentemot Novgorod och senare Ryssland och i förlängningen Polen-Litauen), då har du förutsättningarna för en överlevande Kalmarunion. På Christoffer av Bajerns tid tror jag redan att det är försent.

Gavrilo Princip
Medlem
Inlägg: 671
Blev medlem: 11 april 2010, 02:40

Re: Nordens Förenta Stater - tre alternativa scenarion

Inlägg av Gavrilo Princip » 22 november 2012, 14:48

Låt oss säga så då, att Margaretas son lever längre och för dynastin vidare. Så hur blir fortsättningen? :idea:

Knurd
Medlem
Inlägg: 358
Blev medlem: 8 augusti 2006, 04:14
Ort: Stockholm

Re: Nordens Förenta Stater - tre alternativa scenarion

Inlägg av Knurd » 9 maj 2013, 21:05

En mer intressant divergenspunkt är nog mitten av 1800-talet, då det fanns en stark skandinavistisk rörelse.

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 13601
Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
Ort: Västergötland
Kontakt:

Re: Nordens Förenta Stater - tre alternativa scenarion

Inlägg av Markus Holst » 9 maj 2013, 22:48

Oberoende av vilket scenario vi väljer, så hade väl utlandet haft starka åsikter mot ett stornorden och nog inte låtit det bestå.

Robert Warholm
Medlem
Inlägg: 22
Blev medlem: 3 april 2012, 09:07

Re: Nordens Förenta Stater - tre alternativa scenarion

Inlägg av Robert Warholm » 15 maj 2013, 09:09

Markus Holst skrev:Oberoende av vilket scenario vi väljer, så hade väl utlandet haft starka åsikter mot ett stornorden och nog inte låtit det bestå.
Nja, om det nordiska väldet hade bildats tidigt nog hade det nog inte funnits några som hade kunnat sätta kraft bakom sina starka åsikter. Och om inte Norden agerade alltför expansivt, skulle knappast England, Frankrike eller Habsburgväldet ha haft så mycket intressen i ett avlägset nordrike.

Men eftersom de nordiska länderna inte behövde öda så mycken kraft på att bekämpa varandra, är det ju möjligt att expensionen österut hade fortsatt.

svartekaptenen
Medlem
Inlägg: 601
Blev medlem: 9 september 2007, 19:31
Ort: Malmö

Re: Nordens Förenta Stater - tre alternativa scenarion

Inlägg av svartekaptenen » 15 maj 2013, 09:30

Intressant det där om Karl X Gustaf, 1658 var det ett enormt sjöslag i Öresund, Holländare mot Svenskar man får väl nästan betrakta det som en Svensk taktisk seger men en Holländsk strategisk seger eftersom den Holländska förråds-konvojen lyckades nå Köpenhamn, utan denna konvoj med förnödenheter hade Köpenhamn tvingats kapitulera och 1658 var Karl vid god vigör så frågan är vad som hade hänt då? Tror kanppast han hade nöjt sig med Roskildefredens villkor.

diskutera
Medlem
Inlägg: 344
Blev medlem: 18 februari 2004, 20:51
Ort: Bengts gärde

Re: Nordens Förenta Stater - tre alternativa scenarion

Inlägg av diskutera » 15 maj 2013, 16:31

Hmm... såvida Sverige klarlagt intentionen att INTE expandera väster om Öresund, kanske det hade varit möjligt att 1658 övertyga stormakterna om att "låta Sverige hållas" medan man förhandlar fram en fred i Köpenhamn, som innebär avträdande av resterande Norge (kanske med Island, Grönland och Färöarna) till Sverige. Danmark kanske kompenseras med tyska områden, såsom vid freden i Kiel.

I sådana fall tror jag Norges utveckling blir ungefär som Skånes. Tillsammans med svenskarna, hittar man en Skandinavisk identitet, språkbarriären överbryggas lagom till att nationalismen gör entré på 1800-talet. Sedan tror jag det Svenska Imperiet faller isär ungefär som historiskt, med undantag för att man har bättre uppbackning i krigen med Ryssland (Stora Nordiska, Hattarnas, Gustav III och Finska Kriget) då man inte har dansken i ryggen på samma sätt.

Finska kriget slutar ungefär som historiskt, med undantag för att Ryssland även passar på att inkorporera Finnmark i deras "Storhertigdömet Finland". Utvecklingen under 1800-talet blir ungefär densamma som Sveriges och Norges historiska utveckling, med undantag för unionsupplösningen (Norge minus Finnmark tillhör nu Sverige). Inget skandinavianistiskt genomslag, trots att rörelsen blir större än historiskt. Sverige ingriper inte på Danmarks sida i kriget mot preussarna, ej heller i Krimkriget.

Finland förlorar delar av Finnmark i freden 1944, men har idag kvar ishavskust. I Sverige ger sig de tyska ockupationstrupperna av efter kapitulationen 1945. Sverige blir objekt för Marshallhjälpen och upplever ändå en stark efterkrigsekonomi. Storföretag som Ericsson, SAAB, LKAB och Volvo finns som historiskt, vilka i samverkan med den norska riksdelens handelsflotta och oljefyndigheter, gör Sverige till ett av världens rikaste länder, sett till genomsnittlig levnadsstandard. Politiskt sett, ser fördelningen ut ungefär som den gjort under 2:a halvan av 1900-talet.

Kontenta: Sverige + Norge, tror jag är det närmaste ett "Nordens Förenta Stater" man kommer med en någorlunda hållbar sammansättning. Då gäller nog att Norge tas vid tiden runt 1660, för att det ska hinna bli en integrerad del av riket, innan nationalismen kommer och knackar på dörren, 200 år senare.

Skriv svar