Hur hade det Osmanska imperiet fortsatt utvecklas om det inte brutits upp efter första världskriget? Och hur påverkar det i övrigt utvecklingen i östra Medelhavet, Mellanöstern, Arabiska halvön, ja hela Europa och efterkrigsvärlden?
Hur kommer det att förhålla sig under det andra världskriget och vilken politisk relation har regeringen i Konstantinopel till såväl Stalins Sovjetunionen som Axelmakterna, USA och de allierade under 30- och 40-talet?
Om imperiet överlever även VK2, vilken relation kommer man då att ha till FN, det kalla kriget, det kommunistiska Kina, Nordkorea, Vietnam m.m.? Kommer 50- och 60-talets avkolonialisering att ge några återverkningar i imperiet? Kommer man att gå med i NATO, ansöka om EU-medlemskap och andra samarbeten som man gjort i verkligheten sedan 20-talet?
För att möjliggöra detta scenario förutsätter det att den osmanska regeringen år 1914 på något sätt ställer sig utanför första världskriget eller att man drar sig ur det hela tämligen fort, troligtvis innan årets slut eller i början av 1915 - sannolikt med oerhört ansträngda relationer till Tyskland, som ju investerat mycket i bl.a. infrastruktur i Osmanska imperiet, som följd.
Kanske man redan från början drar sig ur samarbetet med de övriga länderna i Centralmakterna och på något vis kan utropa neutralitet alternativt att man istället går över till Ententen (i likhet med Italien och Rumänien) och då står som en av segrarmakterna i slutet av 1918.
Alla svar är lika välkomna oavsett vad ni tycker, tänker eller tror. Jag själv finner det dock mest spännande och intressant med vad som hänt om man stått helt och hållet utanför hela kriget från dess första till sista dag, kanske genom att man aldrig anslutit sig till Centralmakterna eller att man på ett eller annat sätt utverkat Tysklands medgivande om fullständig neutralitet.
Hur blir fortsättningen? Vad innebär detta såväl politiskt, militärt, religiöst, kulturellt, som det civila livet i imperiet?




