Istället för Wunderwaffe?

[Fredrik Andersson]

En planmässig sattstning på Bf 109 serien, JU 88 serien, PzIV med den långa 7,5 mm kanonen och Stgz III med den långa 7,5 mm kanonen hade varit effektivare än plottrandet med diverse pansar "katter" med dubiös kostnadseffektivitet och flygplan med självbrinnande motorer.

Där är vi så rörande överens att jag får tårar av vapenfett 101 rinnande längs mina kinder. M a o satsa mer på den ryska filosofin med kvantitet framför ett fåtal "über-zuper-zehr-dür-ztridswagen". Möjligen hade jag hellre sett att satsningen på jakplan lagts på FW 190-serien men det är nog med en smaksak.

[mrsund]

Kanske ett jaktflyg som går på syntetisktbränsle eller gjorde de redan det?

[LasseMaja]

För västfronten, jetjaktplan och modernare u-båtar.
För östfronten, medeltung stridsvagn beväpnad med 88:an, handburna pansarvärnsvapen.

[koroshiya]

I det fallet måste man också ta hänsyn till att tyskarnas resurser var begränsade i krigets slut, medan de allierade byggde upp en större och större krigsmaskin för varje dag. En fattig som förlorar en tusenlapp får kännbara problem, en rik som förlorar två tusenlappar märker det knappt.

Jag vill också citera detta inlägg. fast det nu är några år gammalt.

Med tanke på resurserna är det möjligt att resultatet inte var så dåligt. Tyskland satsade redan tidigt på en industriell uppbyggnad, och hela invasionen i öster kan ses som en förberedande åtgärd, för att kunna skapa en ekonomi som skulle kunna försvara sig mot USA.

Som det var satsades redan väldiga resurser på flygvapen och annat, men ekonomin var begränsad och när man väl kom upp i volymer var flygplanen redan något föråldrade.

Det finns två olika svar beroende på hur man ser på Sovjetunionen. Ifall man vill invadera blir svaret såsom nämnts i tråden. Resurser borde styras om till järnvägsindustrin. Ifall man inte vill invadera Sovjet bör kanske resurserna istället gå till flygindustrin.

[von Adler]

Vad tyskarna behöver är inte i varje läge mer och mer standardiserad utrustning. Man behöver också besättningar till all denna utrustning. Det går rätt fort att bygga en stridsvagn. Att träna en stridsvagnsbesättning tar lång tid.

Tyskarna behöver överlag förbereda sig på ett långt krig.

1. Skicka tillbaka veteraner för att bli instruktörer istället för att använda dem tills de dör.

2. Använda veteranernas erfarenheter med i konstruktion och produktion. Om man bara har 100 stridsvagnsbesättningar är det bättre med 100 Panthrar än det är med 200 Pz IVH.

3. Fokusera på underhåll, logistik och depåer, kadrer och reserver så att tyska förband kan slias ner utan att förlora stridskapacitet. De västallierade var mycket bättre på detta än tyskarna.

Man behöver öka produktionen, men man behöver också öka träningen av besättningar, förbättra logistiken (så den nya utrustningen kan komma till fronte, få olja, bensin och ammunition, reparation, besättning och annat underhåll) och mycket mer.

[LasseMaja]

Kanske skulle man byggt järnväg efter sig i framriktningsriktning genom Sovjetunionen.

[varjag]

Kanske skulle man byggt järnväg efter sig i framriktningsriktning genom Sovjetunionen.

Järnvägar fanns redan. I mån av resurser - ändrades spårvidden här och där till att passa tyska lok och vagnar.
Vill minnas fanns till Minsk - Smolensk och Kiev.

Varjag

[LasseMaja]

En fungerande järnväg, där kol/trä-eldade lok kunde sköta transporterna måste ha sparat enormt mycket olja som istället kunde ha använts till pansar, flyg, flotta, Rommel osv. Jag kan dock tänka mig att tyskarna var så inne på att kriget skulle avgöras snabbt så man förbisåg logistikproblemen. En järnväg som mynnade ut bakom linjen måste också innebära att man blixtsnabbt kunde föra fram förstärkningar, något som kanske kunde ha stoppat upp den Sovjetiska anstormningen en smula.

[varjag]

En fungerande järnväg, där kol/trä-eldade lok kunde sköta transporterna måste ha sparat enormt mycket olja

Bäste LasseMaja - ALLA tyska tåg, eldades JUST DET - med kol. (Trä k a n användas med bara i nödfall, då kådan/tjäran snabbt beckar pannans inre och rökgången- och minskar värmeutbytet. Och - är nästan omöjligt att rengöra.) Tyskarna hade nog med kol för att hålla jvg-kommunikationerna igång intill det bittra slutet.

mvh, Varjag

[von Adler]

Ja, kol var ingenting tyskarna hade brist på.

[LasseMaja]

(Trä k a n användas med bara i nödfall, då kådan/tjäran snabbt beckar pannans inre och rökgången- och minskar värmeutbytet. Och - är nästan omöjligt att rengöra.)

Den där förklaringen köper jag inte. Visst går det att elda ångpannor/lok med trä. Det är säkert så att du får mer sot men kåda och tjära förbränns nog oftast i eldstaden. Och sotning är ingenting som är omöjligt att göra. Man skall ha eldat svenska lok med trä under kriget då vi hade kolbrist.

http://www.jvmv2.se/forum/index.php?mod ... &id=115226

En tråd om vedeldade svenska ånglok (+ bilder) från Järnvägshistoriskt forum.

[erep]

Det finns två olika svar beroende på hur man ser på Sovjetunionen. Ifall man vill invadera blir svaret såsom nämnts i tråden. Resurser borde styras om till järnvägsindustrin. Ifall man inte vill invadera Sovjet bör kanske resurserna istället gå till flygindustrin.

Men kriget mot Sovjet hade man ju i alla fall på kommande. Stalin skulle sannolikt ha anfallit 1942, efter att han samlat utrustat, utbildat och sina trupper. De var ju redan i en proto-anfallsformation, varför det tyska anfallet 1941 var så förödande.

Själv tror jag på ensriktande av vapenproduktionen på några få modeller som skulle ha varit enkla att producera , industrin på krigsfot redan sommaren 1939, eller senast efter att kriget brutit ut och huvudanfallet mot Moskva och Ukraina/Kaukasus från början. Om Moskva fallit skulle St. Petersburg inte ha stridit länge. Sannolikt skulle även balterna ha gjort uppror mot sovjetryssarna, efter en tid då Baltikum blivit en enklav. Om tyskarna skulle ha fått tag på en stor del av fabrikerna som ryssarna han evakuera bortom Ural, skulle läget ha sett annorlunda ut. Så även om tyskarna skulle ha gjort ett lydrike av Ukraina, med lokala ledare.

Om ladan skulle ha rasat efter att man sparkar dörren in, som tyskarna trodde, och Hitler tagit över Europeiska Ryssland och instiftat ett lydrike där, skulle planerna att invadera från Afrika eller England ha haft lite sämre förutsättningar. Kanske Storbritannien ändå hade gjort fred med Tyskland, efter att folket blivit trött på Churchill och andra krafter tagit över regeringen. Efter en sådan fred skulle livet i Europa inte ha varit en dans på rosor, men förr eller senare skulle Naziväldet ha fallit samman. Kanske 1989?

Men som man konstaterat i tråden, var administrationen i Nazityskland en röra och närmast jämförbart med maffiafamiljers stridigheter, där en Capo de tutti capi lät de olika faktionerna slåss om inflytande och makt. Denna djungelns kamp och Hitlers möpighet och micromanagement ledde ju till alla dessa tokiga vapenprojekt.

[Axial]

Vad tyskarna behöver är inte i varje läge mer och mer standardiserad utrustning. Man behöver också besättningar till all denna utrustning. Det går rätt fort att bygga en stridsvagn. Att träna en stridsvagnsbesättning tar lång tid.
(---)

Jo, men ju fler olika stridsvagnstyper med unika reservdelar, desto mer belastad blir UH-kedjan, inte i volym men i komplexitet. Ryssarnas stora övertag var ju inte tekniken utan mängden, dvs kvantitet har sin alldeles egna kvalitet.
Även träning av besättningar kan underkastas LEAN-konceptet.

EDIT: vinsten som uppstår vid standardisering och effektivisering måste inte nödvändigtvis tas ut i form av ökade produktionsvolymer utan kan omfördelas så att man t ex sparar resurser eller lägger "vinsten" på andra områden.

[millgard]

Tyskarna använde sina resurser klokt.

De led av såväl bränslebrist som materialbrist och särskilt vissa legeringar. Alltså kunde de aldrig konkurrera med antal när det gäller vapen och fordon utan måste nischa sig mot högre verkningsgrad hos befintlig materiel. Färre stridsvagnar och flygplan måste alltså ges ett högre stridsvärde än motståndarnas. Vilket man lyckades med, i kombination med god utbildning, samband, organisation och ledarskap.

Men kniven mot strupen var man tvungen att hitta nya lösningar på gamla problem och i många fall lyckades man ju. Alternativet att tex tillverka stora serier av billiga stridsvagnar hade medfört betydligt lägre stridsvärde till en större bränsleåtgång.