Sverige kapitulerar 1945

[Fredrik Andersson]

Efter att sedan 1941 (midsommarkrisen) varit mer eller mindre frivilligt allierat med Tyskland kapitulerar Sverige inför de allierade i maj 1945.

Funderingar:

- Vilken allierad armé anfaller Sverige? Sovjet eller britterna?

- Hur skulle Sverige ha påverkats av den efterkrigstida uppdelningen av Europa?

- Oaktat om vi besegrats av öst eller väst - hade vi tvingats in i någon av försvarsallianserna NATO eller Warzsawa-pakten?

[Hans]

Förslag, utveckla lite vad som hänt däremellan. Hur är situationen i Sverige när vi kapitulerar?

MVH

Hans

[Fredrik Andersson]

Hmm, jag har lite dålig fantasi, men jag gör ett försök.

Efter att sedan 30-talet samarbetat alltmer intensivt med Tyskland utvecklades, och undertecknades, ett icke-angreppsavtal mellan Sverige och Tyskland sommaren 1936. Detta möjliggjordes genom den högerregering som vann riksdagsvalet 1934. Illasinnade tungor från partierna på vänsterkanten gjorde gällande att valet vunnits med hjälp av stöd från högerpartier i Tyskland. Detta påstående kunde dock inte bevisas.

I samband med ovan nämnda avtal utvecklades ett omfattande handelsavtal där Tyskland förband sig att sälja framförallt flygplan och stridsvagnar till Sverige i utbyte mot järnmalm och kullager. I praktiken innebar detta att Tyskland fick monopol på den svenska malm- och metallindutri-exporten.

De första leveranserna emellan länderna skedde våren 1937 och till Sverige anlände då en första sändning av 25 Ju 86:or och 30 Panzer I.

När angreppet mot Polen inleds i september 1939 förklarar sig Sverige neutralt men till skillnad mot omvärlden fördömer man inte angreppet utan hänvisar till Tyskland rätt att försvara sig mot ”de Polska provokationerna”.

Sovjetunionens angrepp på Finland i november 1939 utlöser en folkstorm i Sverige. Regeringen beslutar att bistå Finland genom att aktivt gå in i konflikten på Finlands sida. Detta sker med Tysklands goda minne och tysk materiel och ”observatörer” i form av 2500 man infanteri och materiel iförda svensk uniform skickas tillsammans med svensk trupp igenom Sverige och in i Finland strax efter nyår 1940.

De tyska flygplan som man numer är utrustade med i svenska flygvapnet, Me 109, klarar dock inte av kylan vintern 1939-40 och förblir stora delar av insatsen på marken. När det finska nederlaget blir alltmer uppenbart i februari 1940 drar sig de tyska ”observatörerna” tillbaka in i Sverige för att undvika en uppenbar diplomatisk kris i händelse av att de skulle bli krigsfångar hos den Röda armén.

När freden kommer mellan Finland och Sovjet i mars finns inga svenska/tyska soldater kvar i landet.

När Tyskland angriper Norge och Danmark i april faller ”observatörerna” in i Norge över gränsen i Värmland. I och med detta anfall i ryggen på norrmännen lyckas man tillfångata den norska statsledningen och den norska kungen innan dessa hinner fly till England. Norge konstaterar att svenskarna går tyskarnas ärenden och förklarar krig mot svenskarna. Inga svenska förband deltar dock aktivt i ockupationen av Norge. Dock grips och överlämnas officiellt alla norska flyktingar som försöker ta sig över gränsen till vänner i Sverige till tyska förband.

I och med detta uppenbara brott mot neutraliteten förklarar Storbritannien och Frankrike krig mot Sverige några dagar efter att angreppet mot Danmark och Norge inletts. Bortsett från några brittiska flygspaningsföretag längs västkusten i trakterna runt Göteborg sker dock inga aktiva stridshandlingar. Ett tiotal svenska handelsfartyg som befinner sig kring de brittiska öarna och i brittiska hamnar beslagtas dock och besättningarna skickas via Röda korsets försorg hem.

I och med Frankrikes fall i juni 1940 står Storbritannien ensamt i kampen mot Tyskland. Britterna tappar därför tillfälligt intresset av att engagera sig i det besvärliga landet i norr. I februari 1941 angriper man dock för första gången Göteborgs hamn och olika industrier i området med bombplan. I likhet med britternas bombningar av tyska mål träffas endast ett fåtal byggnader och skadorna är försumbara. De svenska luftvärnsbatterierna, nu utrustade med 88 mm kanoner och de svenska Me 110 nattjaktplanen orsakar britterna vissa förluster.

När Barbarossa inleds i juni 1941 kommer detta inte som en överraskning för svenskarna. Man har sedan tidigare låtit tyskarna bygga upp depåer längs den svensk-finska gränsen och den tyska förfrågan om transiteringen av division Engelbrecht är snarare förväntad än överraskande.

Överraskande är dock det tyska kravet på en aktiv svensk insats i kriget mot Sovjetunionen. De tyska argumenten är att man under lång tid mer eller mindre rustat Sverige och skyddat landet från bl a britterna. Man ställer därför följande krav:

- Tillgång till svenska hamnar för trupptransport och minering av Östersjön
- Tillgång till svenska flygbaser på Gotland och i Norrland
- Svensk militär insats med minst 20 000 man, i huvudsak infanteri.
- Svensk militär övertar viss bevakningsverksamhet i Norge och Danmark i syfte att frigöra tyska förband till östfronten.
- Svenskt flyg övertar försvaret av Norge och Danmark i syfte att överföra tyska flygförband österut.

I detta läge, när en tysk seger ser övertygande ut, beslutar sig den svenska regeringen att tillmötesgår de tyska kraven. Man insisterar dock på att de svenska förbanden ska samarbeta med de finska och hänvisar till de gamla band som finns länderna emellan. Man hänvisar vidare till att man kan nå större stöd från befolkningen om man framställer det som en insats för att stötta Finland snarare än att det är en del av den tyska insatsen för att krossa Sovjetunionen.

1941-42 deltar svenska förband i striderna sida vid sida med de finska förbanden. Man deltar inte i striderna om Leningrad utan stannar likt de finska förbanden vid 1939 års gränser.

Under 1942 intensifieras de brittiska bombningarna av Sverige och i november 1942 drabbas Göteborg och Malmö av omfattande förstörelse när Halifax- och Lancasterförband fullkomligt pulveriserar hamnar och industriområden.

Våren 1943 sker den första amerikanska bombraiden mot Linköping och flygindustrin där samt mot Hallsberg och järnvägsknuten där.

Under våren 1944 går Röda armén till storoffensiv och pressar tillbaka de finsk-svenska förbanden långt in i Finland. Den finska regeringen ser inget alternativ till att söka fred med ryssarna och detta beviljas av Sovjet. Villkoren är dock att inga tyska eller svenska förband ska tillåtas kvarstanna på finsk mark. Sålunda vänds de finska vapnen mot svenskar och tyskar.

I oktober 1944 har de sista svenska och tyska förbanden passerat över gränsen vid Haparanda. Där stannar även de finska soldaterna. Dock framrycker mer än 50 000 sovjetiska soldater understödda av pansarförband och markattackplan från Murmansk-regionen via Finland och in i Norrland. Kiruna ockuperas snabbt och malmfälten hamnar under Sovjetisk kontroll.

Vid den här tidpunkten har de flesta svenska städer utsatts för sovjetiska och allierade bombanfall. De sovjetiska flygförbanden har från baser i Finland och i Baltikum attackerat bland annat Stockholm och Mälardalen men även Gotland, Kalmar och Oskarshamn har utsatts.

Amerikanska och brittiska flygförband har vid det här laget i princip totalt luftherravälde över södra och västra Sverige. En majoritet av den svenska regeringen och befolkningen förespråkar nu att man ska dra sig ur kriget och kapitulera. De flesta förespråkar att man ska kapitulera inför de västallierade.

Efter att Ardenneroffensiven misslyckats framrycker de västallierade förbanden mot Tyskland. I mars 1945 rycker britterna in i Danmark. Sedan Royal Navy framgångsrikt tagit kontrollen över Kattegatt och Öresund kan en kanadensisk-brittisk styrka på cirka 30 000 man skickas över och landsättas i Skåne.

I det här laget väljer Sverige att villkorslöst kapitulera. Den 1 april lägger man ned vapnen.

De västallierade håller då Sverige i linjen Göteborg-Jönköping-Kalmar. Ryssarna kontrollerar allt territorium norr om Skellefteå.

I detta läge befinner vi oss alltså när kriget i Europa tar slut våren 1945 och nu inställer sig mina frågeställningar ovan.

Värt att tänka på i diskussionen:

Vi får räkna med att svensk trupp varit inblandade i krigsförbrytelser mot sovjetisk och finsk civilbefolkning i samband med reträtten sommaren och hösten 1944. Detta kan påverka behandlingen av Sverige i de kommande fredsförhandlingarna.

Svensk infrastruktur är till stora delar förstörd. Likaså mycket av industrin. Vi kan alltså inte räkna med några rekord-år under återuppbyggnaden av Europa som vi gjorde i verkligheten.


Som sagt, jag har dålig fantasi och mycket av ovanstående skulle förmodligen många kunna argumentera sönder och samman. Men det är i alla fall ett försök.

[B Hellqvist]

Jag har bollat lite med ett liknande scenario, och där delas Sverige i två ockupationzoner i höjd med Dalälven. Sovjet håller den norra delen, Storbritannien den södra. När det kalla kriget bryter ut håller Sovjet ett "fritt" val i den norra zonen, med resultat att den Svenska Demokratiska Republiken Sverige ("SDR" eller "Nordsverige") bildas 1949. I söder vinner sossarna valet, och Konungariket Sverige ("Sydsverige") ses som fortsättningen på den gamla statsbildningen. Gustaf V har abdikerat på grund av stödet för Tyskland, och sonen Gustaf VI Adolf, med sina goda relationer till Storbritannien, kröns som svensk konung. I och med NATO:s bildande blir Sydsverige medlem, och när världsläget spetsas till i och med Koreakriget uppstår även spänningar utmed gränsen Sydsverige/Nordsverige.

Den sydsvenska industrin återhämtar sig, och då den bördigaste jordbruksmarken ligger i syd, kan ransoneringarna upphöra 1950. Verkstadsindustrin lider dock av att gruvnäringen och vattenkraften till stor del hamnat i norr. I norr sker återhämtningen långsamt, då jordbruket inte är lika effektivt, och då nordsvenska resurser beslagtas av Sovjet som krigsskadestånd. Ett arbetaruppror 1954 slogs ned brutalt av ockupationsmakten, men redan nästa år blev SDR en självständig (nåja) nation. Gränsen befästes av båda sidor, och gränsincidenter var inte ovanliga. Med åren utkristalliserar sig Sydsverige som en industrination med hög teknologisk kompetens i stil med Västtyskland och Sydkorea, medan SDR förblir beroende av export av stål, timmer och papper, utan att kunna hänga med i de teknologiska framstegen. SDR:s mindre folkmängd är en faktor som påverkar utvecklingen.

Warszawapakten ställer upp med trupp baserad vid gränsen mot Sydsverige, medan Storbritannien har sin BAOD (British Army of the Dalälven). SDR upprättar en 200 meter kalhuggen "antifascistisk skyddszon" med ett kontinuerligt stängsel från Östersjökusten till norska gränsen, förstärkt med ett sammanhängande minfält. Sammanlagt ett par hundra flyktingar från norr dödas när de försöker ta sig över gränsen. Det är först när kommunistregimerna i Östeuropa faller 1989-90 som man ser en ljusning, och 1991 återförenas Sverige.

[Amund]

Sovjet håller den norra delen
I norr sker återhämtningen långsamt,
SDR förblir beroende av export av stål, timmer och papper, utan att kunna hänga med i de teknologiska framstegen.

Kul scenario! Så förutom de långa avstånden, de mörka vinternatterna, den förfärliga kylan och de erbarmerliga somrarna så skulle vi ha varit ett sorts europeiskt Nordkorea dessutom.... och sen mygg och knott på det. Men Norrland skulle åtminstone blivit en betydligt värdigare representant för det s.k spritbältet.

För övrigt: Skulle verkligen Gustav V avgått pga stödet till Tyskland?
När skulle invasionen ha skett eftersom Sovjet kanske inte hade tillräckliga resurser innan Tyskland besegrats? Jag tänkte att man släppte ju ett ensamt Finland i verkligheten, men kanske man hade tingat på Norrland redan på Jalta?

[Fredrik Andersson]

Gustav V:s kapitulation skulle möjligen ha kommit ändå till följd av tvåfrontsangreppet då kungafamlijen förmodligen flytt landet. Vad jag har förstått så var Gustav V ganska tyskvänlig. Läste någonstans att han till och med erbjöd sig att ställa sin tron till förfogande om vi inte gick tyskarna till mötes sommaren -41. Men det kanske hade mer med motvilja emot tyskarna att göra snarare än att han likte ett tjurigt barn "inte ville vara med" om vi inte samarbetade i juni 1941?

Det var en sådan mörk efterkrigstid som du Hellqvist målar upp som gnagde i bakhuvudet på mig när jag funderade. Men jag undrar om landet verkligen enats -91 eller som södra Sverige snarare uppgått i någon slags Öresundsregion.

Jag måste dock erkänna att jag gillar skarpt "the British army of the Dalälven"!

[B Hellqvist]

Mitt scenario är lite tillspetsat, men är inspirerat av delningen av Tyskland efter kriget. Jag funderade ut det efter att ha läst Hasse Alfredsons "Attentatet i Pålsjö skog", och blivit besviken över den mesiga avslutningen. "BAOD" var ett infall jag fick när jag skrev inlägget ovan - jag funderade på vad britterna skulle ha för motsvarighet till BAOR. Sannolikhet för en återförening? Likt många andra sovjetiska satellitstater, så bör ekonomin varit skakig och industrin föråldrad. Lägg till detta folklig opinion på båda sidor gränsen. När Sovjet kollapsar försvinner SDR:s viktigaste exportmarknad. Sydsverige, sedan länge en integrerad del i EU och NATO, gör bedömningen att man klarar av en återförening, även om man inte behöver t.ex. vattenkraften då man byggt sju kärnkraftverk för att täcka energibehovet.

[Fredrik Andersson]

Icke att förglömma att man nu skulle få tillgång till älvar och vattenkraft. Men det är klart att om man bedrivit samma typ av rovdrift i Norrland som man gjorde i övriga östblocket så kanske det inte fanns så mycket naturresurser kvar.

[Palm]

Intressanta scenarion båda två!

Jag har dock lite svårt att se en sovjetisk attack i övre Norrland om Sverige fortfarande besitter en armé. Infrastrukturen är nära nog obefintlig däruppe, med myrar och älvar (helt enkelt naturlig försvarsterräng). Betänk att Sverige i mitten av kriget hade en linjearmé på ca. 400.000 man + hemvärn.

Dessutom förefaller en amerikansk attack mot Linköping med flyg vara svårgenomförd då detta är en rejäl extrasväng med baser i England jämfört med bombning av Berlin. Dessa flygplan borde då hinna utsättas för både tyskt och svenskt flyg (som borde hålla god klass på grund av tysk hjälp). Dessutom av luftvärn.

En allierad attack mot Skåne förefaller mer trolig om Tyskland nedkämpats och skulle nog bli svår att stoppa med tanke på deras avancerade landningsfarkoster och troliga skeppsartilleristöd.

V-Gurras abdikation känns trovärdig om man jämför med vad som hände den italenska kungen efter andra världskriget.

Ett problem med ett "SSR" är ju det otroligt låga befolkningstalet om gränsen dras norr om Gävle.

[Göstring]

- Vilken allierad armé anfaller Sverige? Sovjet eller britterna?

- Hur skulle Sverige ha påverkats av den efterkrigstida uppdelningen av Europa?

- Oaktat om vi besegrats av öst eller väst - hade vi tvingats in i någon av försvarsallianserna NATO eller Warzsawa-pakten?

- Vilken allierad armé anfaller Sverige? Sovjet eller britterna?

Inte mycket till verklig strid. Kriget är avgjort och Sverige ger upp tillsammans med Tyskland. Att Sverige skulle fortsätta kriget på egen hand efter en tysk kapitulation verkar otroligt, samtidigt som stormakternas ansträngningar för att anfalla Sverige + tysk trupp i Norge, efter att man redan vunnit kriget och med utmattade trupper, hade varit svåra att motivera (också enligt argument redan framförda i tråden). Den här situationen ger ändå Sverige ett visst förhandlingsutrymme.

- Hur skulle Sverige ha påverkats av den efterkrigstida uppdelningen av Europa?

Europa delades upp mellan stormakterna och Sverige och Finland hade ingått i överenskommelsen.
Det enda land i Europa som delades mellan öst och väst var Tyskland. I övrigt drog sig ryssarna tillbaka från Bornholm, Nordnorge, Österrike och Jugoslavien. Sverige och Finland hade bibehållits som sammanhängande länder, men med vissa territoriella förändringar – ryssarna hade fått Haparanda-Pajala-remsan och i gengäld hade Åland tillfallit Sverige, fortfarande DMZ:at.

- Oaktat om vi besegrats av öst eller väst - hade vi tvingats in i någon av försvarsallianserna NATO eller Warzsawa-pakten?

De sannolikaste alternativen verkar vara 1) Finland blir formellt en del av Warzawapakten och Sverige Nato, eller 2) Finland blir öst-neutralt och Sverige väst-neutralt. Det som skulle kunna tala för det senare är att båda sidor kan ha haft intresse av att minska konfliktytorna och att inrätta buffertzoner – både Finland och Österrike blev fördragsmässigt neutrala. En sådan svensk neutralitet hade nog innefattat begränsningar vad gäller antal flygplan och kanske förbud mot u-båtar.

[Fredrik Andersson]

Intressanta scenarion båda två!

Jag har dock lite svårt att se en sovjetisk attack i övre Norrland om Sverige fortfarande besitter en armé...

Dessutom förefaller en amerikansk attack mot Linköping med flyg vara svårgenomförd då detta är en rejäl extrasväng med baser i England jämfört med bombning av Berlin. Dessa flygplan borde då hinna utsättas för både tyskt och svenskt flyg (som borde hålla god klass på grund av tysk hjälp). Dessutom av luftvärn.

Angående den hypotetiska svenska armén 1944-45 - tanken är ju att vi deltagit i kriget på östfronten sedan 1941 och att armén därmed skulle vara kraftigt decimerad. Å andra sidan skulle den vara stridsvan. Frågan är dock om en liten, men härdad, krigsmakt skulle ha kunnat avskräcka Röda armén? Jag tror inte det. Ville de i ovan beskrivna scenario ha malmfälten så hade de nog rullat in med T-34:orna.

Angående bombningen av Linköping. Sveriges flygproduktionscentrum torde ha stått högt på prioriteringslistan. Om vi varit allierat med Tyskland hade vi sälert producerat Messerschmitts och Focke Wulf-kärror snarare än egna maskiner. De som inte behövdes i Sverige borde i ett sådant läge varit välkomna i försvaret av Tyskland och i stället skickats dit. När de västallierade uppnått luftherravälde i Europa under 1944 och dessutom fick eskorthjälp av P51:or med fälltankar så borde storskaliga luftangrepp således ha varit möjliga.

[Palm]

Angående den hypotetiska svenska armén 1944-45 - tanken är ju att vi deltagit i kriget på östfronten sedan 1941 och att armén därmed skulle vara kraftigt decimerad. Å andra sidan skulle den vara stridsvan. Frågan är dock om en liten, men härdad, krigsmakt skulle ha kunnat avskräcka Röda armén? Jag tror inte det. Ville de i ovan beskrivna scenario ha malmfälten så hade de nog rullat in med T-34:orna.

Fast, saken är den att det skulle vara oerhört svårt att föra fram underhåll för Sovjet, då man får anta att huvudbanan som går ett par mil innanför kusten sprängs i luften när armén retirerar söderut. Men visst, malmfälten hade de nog kunnat ta, men dessa är ju ganska nära gränsen till Finland.
Underhållet vid en attack söderut skulle troligtvis gå från Leningrad upp längs finska kusten, över gränsen och sedan med lastbil söderut på nära nog obefintliga vägar över stora avstånd.
Succesivt kanske sovjetiska ingenjörsförband kan reparera inlandsbanan, men en attack söderut förbi malmfälten skulle med all sannolikhet ta mycket lång tid.

Vår doktrin under det kalla kriget byggde ju mycket på tron att några vältränade regementen + hemvärn kan utföra nålstick och utan problem sakta ner en attackerare avsevärt p.g.a. den ogästvänliga terrängen. Jag vet inte om du har tittat på kartan, men mängden älvar är enorm.

[Fredrik Andersson]

Sant. Att som i min beskrivning utgå från att de kan rycka fram så pass långt som till Skellefteå är nog lite väl kontrafaktiskt. En sådan framryckning bygger på fungerande infrastruktur och obegränsat motstånd. Man får väl utgå från att svenskar och tyskar samarbetat i fördröjningsstriden som skulle ha ägt rum och ryssarna hade nog fått problem då.

Något som jag inte tog med i min hypotes var det faktum att ryssarna efter befrielsen/annekteringen av baltstaterna vid krigets slut fått tillgång till både flygbaser och hamnar som man kunnat utnyttja för ett ev angrepp.