Om drottning Kristina aldrig abdikerat

Diskussioner om alternativa vägar historien kunde ha tagit.
Användarvisningsbild
von Adler
Medlem
Inlägg: 3521
Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
Ort: Årsta, Stockholm
Kontakt:

Re: Om drottning Kristina aldrig abdikerat

Inlägg av von Adler » 9 maj 2011, 08:39

Sverige och Danmark var vid den här tiden ärkefiender, i mer eller mindre dödlig kamp om dominansen av Östersjön, med djupa rötter i konflikterna under Kalmarunionen. Jag har svårt att se någon slags allians under den här tiden. Ett äktenskap skulle behöva komma förbi flera problem;

1. Kristinas ovilja att gifta sig och avsaknaden av någon som kan tvinga henne. Historiskt
2. En dansk prins skulle med största sannolikhet tvingas abdikera sin danska arvsrätt för att få bli prinsregent i Sverige - annars skulle nog alla stånden sätta sig på tvären, särskilt den svenska högadeln under Axel Oxenstierna. Och då blir den danske prinsen bara en spermiemaskin, krasst sett. Med hans död försvinner alla anledningar till en allians mellan Sverige och Danmark igen.
3. Sjömakternas ovilja att låta någon makt dominera Öresund och Östersjön - som levererade en stor del av både handel och vitala varor (tjära, tågvirke, hampa, brödsäd) till sjömakterna.
4. Det finns pretendenter, t.ex. Karl Gustav.

Säg att av någon anledning får Kristina en knäpp, blir annorlunda och gifter sig med en dansk prins, som inte avsagt sig arvsrätten. Den danske kronprinsen trillar av pinn och Kristinas prins blir tronarvinge i Danmark, och sedan Kung. Karl Gustav kommer då säkerligen att istället för att bli ställd åt sidan hävda att den danske prinsen inte är legitim till Sveriges tron, sätta igång ett uppror, stödd av sjömakterna och den svenska adeln och med största sannolikhet den svenska allmogen. Chansen att han är framgångsrik är rätt stor.

oilc
Tidigare medlem
Inlägg: 645
Blev medlem: 3 januari 2008, 14:05
Ort: Sverige

Re: Om drottning Kristina aldrig abdikerat

Inlägg av oilc » 10 maj 2011, 14:45

von Adler skrev:
Säg att av någon anledning får Kristina en knäpp, blir annorlunda och gifter sig med en dansk prins, som inte avsagt sig arvsrätten. Den danske kronprinsen trillar av pinn och Kristinas prins blir tronarvinge i Danmark, och sedan Kung. Karl Gustav kommer då säkerligen att istället för att bli ställd åt sidan hävda att den danske prinsen inte är legitim till Sveriges tron, sätta igång ett uppror, stödd av sjömakterna och den svenska adeln och med största sannolikhet den svenska allmogen. Chansen att han är framgångsrik är rätt stor.
Varför skulle Karl Gustav hävda att den danske prinsen inte hade rätt till Sveriges tron? Det förutsätter att Kristinas man skulle bestiga även Sveriges tron, och det skulle nog aldrig ha varit aktuellt under några omständigheter. Sverige tillät inte två monarker på samma tron. Hennes make skulle vara kung i Danmark, men bara prinsgemål i Sverige. Sverige skulle förenas först under deras barn, som ärvde båda troner efter sina föräldrar.

Det förekom diskussioner att arrangera ett äktenskap mellan Kristina och prins Ulrik av Danmark (1611-33). Han skulle ha blivit hennes man och haft samma ställning som en gemålsdrottning, inget konstigare än så. Om hans äldre bror dog, så skulle han bli kung i Danmark, men fortsätta vara make i Sverige. Karl Gustav skulle inte kunna protestera mot det, och ingen skulle ifrågasätta att Kristinas son/dotter hade rätt att ärva Sveriges tron. Då skulle Sverige och Danmark, om vi säger att Ulrik dog 1681 i stället för 1633, ha blivit en personalunion år 1689 under parets barn.

Karl Gustav skulle inte kunna ifrågasätta barnets arvsrätt, men han kunde samla dem som ogillade tanken på ännu en "Kalmarunion", som ju faktiskt inte skulle ha blivit mer positiv för något annat land än Danmark än det var förra gången. Tänk på Sigismund 1598. Nej, jag tror att Kristina skulle ha blivit en Svensk version av Englands "jungfrudrottning" Elisabet.

Användarvisningsbild
von Adler
Medlem
Inlägg: 3521
Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
Ort: Årsta, Stockholm
Kontakt:

Re: Om drottning Kristina aldrig abdikerat

Inlägg av von Adler » 10 maj 2011, 15:12

Det går alldeles utmärkt att ifrågasätta arvsrätt. Tiden präglas av starka män som gör som de vill och uppfinner lagrummet för det efteråt. Johan III och Karl IX var ju inte direkt de legitima arvingarna till Sveriges tron, Gustav II Adolf var inte direkt sanningsenlig för att få riskdagen att stödja hans insats i Tyskland, o.s.v.

Karl Gustav kan antingen förklara Kristina som från sina sinnen eftersom hon gifter sig med en arvfiende, och hävda att han som rättmätig arvinge måste ta i med hårdhandskarna för att rädda Sverige. Med lite stöd, en seger och tre hundra års propaganda lär det vara vad som står i våra historieböcker också.

På samma vis går det att förklara att Ulrik och Kristinas barn egentligen är stalldrängen och Kristinas barn.

Eftersom sjömakterna, precis som Hansan innan, kommer att stödja varje upprorsmakare som utmanar en dansk-svensk union med pengar, flottstyrkor och legoknektar, samtidigt som Ryssland och Polen säkerligen gärna tar sig en munsbit av svenska provinser på andra sidan Östersjön vid minsta tecken på svaghet är det inte svårt att se Karl Gustav leda ett framgångsrikt uppror för att rädda landet undan den svaga monarken.

Var det inte exakt samma sak Wilhelm av Oranje gjorde i England bara trettio år senare, i 'Glorious Revolution'?

jeger
Medlem
Inlägg: 431
Blev medlem: 6 november 2010, 23:01

Re: Om drottning Kristina aldrig abdikerat

Inlägg av jeger » 15 maj 2011, 10:19

Bra von Adler,point taken, men kunne ikke "den svake monarken" ha blivit stark (nok) feks gjennom en ballansert allianse?
Jeger

oilc
Tidigare medlem
Inlägg: 645
Blev medlem: 3 januari 2008, 14:05
Ort: Sverige

Re: Om drottning Kristina aldrig abdikerat

Inlägg av oilc » 15 maj 2011, 14:42

von Adler skrev:Det går alldeles utmärkt att ifrågasätta arvsrätt. Tiden präglas av starka män som gör som de vill och uppfinner lagrummet för det efteråt. Johan III och Karl IX var ju inte direkt de legitima arvingarna till Sveriges tron, Gustav II Adolf var inte direkt sanningsenlig för att få riskdagen att stödja hans insats i Tyskland, o.s.v.

Karl Gustav kan antingen förklara Kristina som från sina sinnen eftersom hon gifter sig med en arvfiende, och hävda att han som rättmätig arvinge måste ta i med hårdhandskarna för att rädda Sverige. Med lite stöd, en seger och tre hundra års propaganda lär det vara vad som står i våra historieböcker också.

På samma vis går det att förklara att Ulrik och Kristinas barn egentligen är stalldrängen och Kristinas barn.

Eftersom sjömakterna, precis som Hansan innan, kommer att stödja varje upprorsmakare som utmanar en dansk-svensk union med pengar, flottstyrkor och legoknektar, samtidigt som Ryssland och Polen säkerligen gärna tar sig en munsbit av svenska provinser på andra sidan Östersjön vid minsta tecken på svaghet är det inte svårt att se Karl Gustav leda ett framgångsrikt uppror för att rädda landet undan den svaga monarken.

Var det inte exakt samma sak Wilhelm av Oranje gjorde i England bara trettio år senare, i 'Glorious Revolution'?
Det är sant förstås. Han skulle inte ha problem med att hitta opposition till en sådan allians, och förevändningar går alltid att skapa om det finns tillräckligt många som vill tro på dem. Men de skulle vara ganska uppenbara förevändningar, dock.

Men Kristina behöver dock inte ha varit en svag monark. Så mycket som hon gav bort till adeln bör hon ha haft en hel del anhängare bland den härskande klassen, och så viljestark som hon var bör hon inte ha haft svårt att handskas med situationen. Kristina bör inte ha varit mer förrädare genom sitt giftermål med en dansk prins än alla de svenska kungar som oupphörligt gifte sig med danska prinsessor; hennes man skulle som sagt ha precis samma ställning i Sverige som Karl XII:s fru Ulrika Eleonora den äldre av Danmark, och jag föreställer mig att Kristina inte skulle dra sig för att påpeka det.

En intressant sak: låt oss ponera att parets barn var en flicka. Hon kunde ärva Sverige, men hade Danmark kvinnlig arvsföljd? Hade inte Margareta erövrat tronen och valts till den snarare än ärvt den?

* Vad skulle hända om parets barn var flicka? Skulle oppositionen varit nöjd om barnet då endast ärvde Sverige och unionen undveks?

*Om paret hade två barn, låt säga att den äldsta ärvde ett rike och den yngsta ett annat. Tex att dottern ärvde Sverige och den yngre sonen Danmark. Då skulle en union undvikas.

*Låt säga att Kristina gick med på att skilja sig.

*Låt säga att hon föredrog att gifta sig med en mer ofarlig person, en obetydlig tysk småprins.

*Låt säga att hon gjorde som det var tänkt från början och gifte sig med Karl Gustav.

Användarvisningsbild
von Adler
Medlem
Inlägg: 3521
Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
Ort: Årsta, Stockholm
Kontakt:

Re: Om drottning Kristina aldrig abdikerat

Inlägg av von Adler » 18 maj 2011, 09:07

jeger skrev:Bra von Adler,point taken, men kunne ikke "den svake monarken" ha blivit stark (nok) feks gjennom en ballansert allianse?
Jeger
Du har en grundläggande konflikt i att de danska bönderna under den här tiden mer och mer hamnar i en situation som liknar kontinentens livegenskap, medan de svenska bönderna har representation i riksdagen, fri- och rättigheter och en god ekonomisk styrka eftersom de äger mellan 1/3 och 1/2 av landets odlingsbara jord. Även om den svenska högadeln, som flyttat fram sina positioner under Kristina, skulle vara för alliansen så är det inte svårt att se att en tronpretendent stödd av allmogen skulle kunna vinna, särskilt med stöd av sjömakterna.

Skilllnaden mellan att gifta sig med en dansk prinsessa och att gifta sig med en dansk prins är uppenbar. Det är på svärdssidan kungahusen styrs och lever vidare (de bär ätten), kvinnan 'tas' in i mannens familj, inte tvärtom. Därför vore det enligt många att sälja ut Sverige till Danmark om Kristina gifte sig med en dansk prins, men inte samma sak om en svensk kung eller prins gifte sig med en dansk prinsessa.

Men för all del, säg att äktenskapet och alliansen blir av och det föds barn ur den. Adeln i Danmark har redan flyttat fram sina positoner och allmogen är på väg mot kontinental livegenskap. I Sverige är adeln allt mäktigare och kan om processen fortsätter, förmodligen bli lika starka som adeln i Danmark och många andra länder, d.v.s. stark nog att vräka kungen över ända om han hotar dem för mycket. Den svenska fria bondeklassen lär inte tigande se på när adeln ökar sin makt och sitt jordinnehav. Ett uppror som stöds av sjömakterna, men ändå dränks i blod? Ett bra tillfälle för Polen och Ryssland, Brandenburg/Preussen och diverse andra att öka sin makt på den svensk-danska alliansens bekostnad. Sverige, och för den delen Danmark, hade starka centraliserade kungamakter som var på reträtt vid den här tiden, mot en allt starkare adel. Danmark hade gått lite längre än Sverige och trots massiva inkomster i reda pengar från Öresundstullen, överlägsen flotta och utmärkt strategisk position var man förloraren mot Sverige i krigen om Östersjön. Den svensk-danska alliansen kommer få samma problem, eftersom Karl X Gustavs och Karl XIs reduktioner av jord och reducering av adelns makt inte kommer att ske om Kristina och en dansk prins regerar.

Det blir en stat med inre slitningar som gör den svag för yttre attacker, precis som Polen under 1700-talet.

jeger
Medlem
Inlägg: 431
Blev medlem: 6 november 2010, 23:01

Re: Om drottning Kristina aldrig abdikerat

Inlägg av jeger » 25 december 2011, 13:00

Jeg vet ikke om jeg helt fikk svar, jeg spurte " hva med en ballanset alliance?".Vil du helt avskrive en slik situasjon?
Jeg ser for meg den muligheten at den svakere nasjon, i dette tilfellet Danmark, ville ha endt med å " gå opp i Sverige", men da gjenstår selvfølgelig spørsmålet, hva med Norge? Kunne man likevel ha tenkt seg en slik løsning,dvs en slags retur til Kalmar-unionen ? Jeg bare spør
Jeger

Skriv svar