Britterna spränger Helsingörs hamn och...

[Stilleben]

Ur "Bomber över Sverige", viewtopic.php?f=6&t=3050&p=527111#p527111 :

"Observera att enligt ovan fälldes magnetminor i Öresund även den 9-10 juli 1942! Britterna ägnade således ett stort intresse åt att försöka spärra Öresund med minor och även färjetrafiken Helsingör-Helsingborg! Den ville man tydligen p.g.a. av den där mycket omfattande tyska transiteringstrafiken genom Sverige gärna avbryta!

Detta är nog ämnet för en särskild tråd, men det framgår av boken "Fönster mot den fria världen om "Den danska motståndsrörelsen - och dess verksamhet i Sverige under ockupationstiden 1940-1945" av Ulf Torell. Se http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185597155.

Några sidor av den finns återgivna under http://www.warne.se/docs/Fonster_till_56-61.pdf. Det är verkligen häpnadsväckande och nytt även för mig att läsa om de brittiska planerna att, trots motståndsrörelsens absoluta avrådande av det, spränga färjorna och färjeläget i Helsingör!!! Ja, de fallskärmslandsatte den 1 augusti 1942 t.o.m. en sabotagegrupp för detta...."

Planerna för sabotaget var alltså långt framskridna. Det framgår klart av de ovan nämnda sidorna ur boken som förlaget haft vänligheten att lägga ut. Ur dessa: "Top” /Rottböll /och ”Hertugen”/ Borch Johansen /skulle leda operationen, som hade kodnamnet ”Table Talk”. Tre fallskärmsmän med specialutrustning skulle flygas in över Danmark i slutet av juli. De var tränade och utrustade för att genomföra just sprängningen av färjeläget och färjorna i Helsingör…”it is sencerely hoped that you will not feel too strongly opposed to their work…”. ----Orsaken till det starka brittiska intresset för Helsingörfärjorna var främst att tyskarna använde dem för transporter av soldater och varor, bl a olja, via Sverige till och från Norge. Möjligen var operationen också ett led i britternas försök att oroa och vilseleda tyskarna om var en eventuell invasion var att vänta".

Motståndsrörelsen hade som ovan framgår bestämt motsatt sig operationen, men "För att ändå visa Ligans goda vilja att medverka, om engelsmännen insisterade, hade örlogskapten Mörch skaffat fram fotografier av detaljritningar av färjelägena och av alla DSB:s trettiotvå färjor".

Vidare: "Table Talk-gruppen, som var specialutrustat för att förstöra färjorna i Helsingör, bestod av Hans F. Hansen, Peter Nielsen och Knud E. Pedersen. De hoppade ut över Farsö i Himmerland i Mitdjylland natten till den 1 augusti 1942. De tre männen kom lyckligt ner och mottogs av Rottböll och folk från Dansk Samling, men containrarna med sabotageutrustningen kastades ut så klantigt, att det hamnade flera kilometer från den planerade nedslagsplatsen. De återfanns inte – förmodligen föll det i tyskarnas händer – så det fanns inte längre några tekniska möjligheter för fallskärmsagenterna att utföra ”Table Talk”. Hansen och Pedersen greps f ö några månader senare av tyskarna".

Det kontrafaktiska är alltså: Vad hade hänt om hamnen och färjorna i Helsingör sprängts i luften!! (Uppenbart hade ju knappast danskarna kunnat göra det själva!)Vad hade reaktionen blivit i Sverige och hade det påverkat Sveriges neutralitet?

[patrik blom]

Betydelsen av permittent- och transitotrafiken genom Sverige till Norge överskattas ofta. Enligt utrikesminister Günther skedde, medan denna pågick, ändå 80-90% av transportarbetet mellan Tyskland och Norge på fartyg. Tyskland hade inga svårigheter att flytta över resten till fartyg när Sverige i augusti 1943 inte längre medgav transport genom Sverige. Om britterna hade förstört Helsingörs hamn och några av färjorna så hade det inte inneburit något stort avbräck för tyskarna.

Britterna eftersträvade att ge tyskarna intrycket att man planerade en invasion av Norge. Tyskarna räknade uppenbarligen med att detta var fullt tänkbart. Om Norge åter hade blivit krigszon hade Sverige stoppat permittent- och transitotrafiken. Samtidigt hade Tysklands behov av denna transportväg ökat. Till råga på allt kunde tyskarna befara att Sverige skulle samarbeta med eller ansluta sig till de allierade i Norge, särskilt om dessa trängde fram till den svenska gränsen så att samband kunde upprättas. Av dessa två skäl övervägde tyskarna sannolikt att angripa och ockupera Sverige, om en stor allierad invasion av Norge ägde rum. I det läget hade det inneburit ett mycket större avbräck för tyskarna om Helsingörs hamn och några av färjorna förstördes.

Jag tror därför att den planerade brittiska sabotageaktionen syftade till att förstärka tyskarnas intryck att en invasion av Norge var att vänta. Att förstöra en länk i en tysk transportkedja som skulle öka starkt i betydelse om de allierade invaderade Norge, men som annars har rätt måttlig betydelse, är ägnat att skapa intrycket att de allierade förbereder en invasion av Norge.

Om sabotageaktionen hade genomförts tror jag tyskarna genast skulle ha insett att det inte var danskar som stod bakom, utan snarare britter. Det låg inte i danskarnas intresse att sabotera färjetrafiken till Sverige. Och jag tror att tyskarna skulle befara att en allierad invasion av Norge var nära förestående, och handla därefter. En möjlig konsekvens härav vore ett tyskt angrepp på Sverige. Och så skulle man naturligtvis genast börja reparera Helsingörs hamn. Under tiden kunde man använda Snekkerstens hamn några kilometer söder om Helsingör. Att göra om några fartyg till provisoriska färjor hade inte varit svårt.

Eftersom ingen allierad invasion av Norge var påtänkt hade tyskarnas akuta åtgärder för att möta en sådan efterhand inhiberats.

Om Kronborgs slott, känt från Shakespeare's Hamlet och beläget mycket nära Helsingörs hamn, som var ett lokalt tyskt högkvarter, hade blivit skadat under sabotageaktionen mot hamnen, hade danskarna blivit förbannade på - svenskarna. "Det är p g a era permittenttåg som Kronborg är förstört!" skulle man säga.

Jag avstår här från att spekulera om vad som skulle bli följden i nästa led, t ex p g a försvagning av andra frontavsnitt om trupperna i Norge skulle få förstärkning och om Sverige skulle erövras snabbt.