Drottning Alexandra av Sverige

[frejs väpnare]

1795 annonserades Gustaf IV Adolfs förlovning med den mecklenburgska prinsessan Lovisa Charlotta, vilket fick Rysslands kejsarinna Katarina att bli ”förargad”, ty hon har tänkt sig att hennes brorsdotter Alexandra Feodora ska bli Sveriges drottning. Och när Katarina II blir ”förargad” blir Sveriges ambassadör v Stedink skräckslagen. Geografi är som bekant inte förhandlingsbart och ett krig i Finland är perfekt för kejsarinnans senaste gunstling att – samtidigt - skörda krigarära och sköta sina sängkammarplikter i S:t Petersburg.
Så den Mecklenburgska förlovningen bryts, och förhandlingar om en rysk förlovning inleds. Den stora svårigheten är Alexandras ortodoxa tro, eftersom Sveriges drottning naturligtvis måste vara av den rena evangeliska, lutheranska läran. Reuterholm och v Stedink förhandlade fram en kompromiss att drottningen skulle få fira grekisk-ortodoxa gudstjänster i sina egna gemak, och så kunde datum för förlovningens proklamerande fastställas. Innan förlovningen skulle ske, begärde emellertid Katarina att Gustaf IV Adolf skriftligen skulle lova att aldrig lägga sig i sin drottnings religion – vilket Gustaf IV Adolf vägrade göra. Ingen förlovning, en rasande kejsarinna, en uppgiven ambassadör, en glad sängkammarfavorit.
Men kejsarinnan hinner dö, innan det blir allvar.

Hur hade Sveriges historia sett ut med en personlig släktförbindelse mellan furstehusen?

Inget angrepp på Finland 1808? Ingen revolution 1809? Ingen dynasti Bernadotte? Inget prinsessbröllop 2010???
Ett bevarat Sverige-Finland under 1800-talet, med besvärliga nationalitetsstrider vid sekelskiftet 1900??? Ett nytt, fritt Finland 1907 (t.ex) eller ett inbördeskrig mellan språkgrupper istället för klasser? Eller efterträds Tage Erlander av Matti Koivisto?

Ett världsföretag Ericson-Nokia? Ett närmast monopolärt knivföretag Frost-Fiskars?
Spjut och långdistanslöpning – en svensk paradgren i Friidrott?
Och tänk vilket ishockeylag vi skulle skapat!

[Markus Holst]

Det har väl redan dikusterats om scenarion där Finland behålls, och där Gustav IV blir kvar. Men en fredlig realtion till Ryssland i sammanhanget, har kanske inte diskuterats.

Ryssland hade återigen sett Sverige som en manipulerbar vasallstat, vilket väl var vad Gustav III lyckades få bort med sitt krig? Sverige hade krigat på Rysslands sida mot Napoleon.

Finlands öde hade varit osäkert i lång loppet, och fortsatt att vara ett trätoämne mellan Sverige och Ryssland. Nya försök hade gjorts från Ryssland att erövra Finland eller än större delar av Sverige.

[Jurgen Wullenwever]

G4 verkar hur som helst inte ha gift sig med rätt kvinna, vilket kan ses av att hon lämnade honom bara för att han förlorat jobbet och var litet på dekis. Ingen odödlig kärlek i nöd och lust där inte.

[oilc]

1795 annonserades Gustaf IV Adolfs förlovning med den mecklenburgska prinsessan Lovisa Charlotta, vilket fick Rysslands kejsarinna Katarina att bli ”förargad”, ty hon har tänkt sig att hennes brorsdotter Alexandra Feodora ska bli Sveriges drottning. Och när Katarina II blir ”förargad” blir Sveriges ambassadör v Stedink skräckslagen. Geografi är som bekant inte förhandlingsbart och ett krig i Finland är perfekt för kejsarinnans senaste gunstling att – samtidigt - skörda krigarära och sköta sina sängkammarplikter i S:t Petersburg.
Så den Mecklenburgska förlovningen bryts, och förhandlingar om en rysk förlovning inleds. Den stora svårigheten är Alexandras ortodoxa tro, eftersom Sveriges drottning naturligtvis måste vara av den rena evangeliska, lutheranska läran. Reuterholm och v Stedink förhandlade fram en kompromiss att drottningen skulle få fira grekisk-ortodoxa gudstjänster i sina egna gemak, och så kunde datum för förlovningens proklamerande fastställas. Innan förlovningen skulle ske, begärde emellertid Katarina att Gustaf IV Adolf skriftligen skulle lova att aldrig lägga sig i sin drottnings religion – vilket Gustaf IV Adolf vägrade göra. Ingen förlovning, en rasande kejsarinna, en uppgiven ambassadör, en glad sängkammarfavorit.
Men kejsarinnan hinner dö, innan det blir allvar.

Hur hade Sveriges historia sett ut med en personlig släktförbindelse mellan furstehusen?

Inget angrepp på Finland 1808? Ingen revolution 1809? Ingen dynasti Bernadotte? Inget prinsessbröllop 2010???
Ett bevarat Sverige-Finland under 1800-talet, med besvärliga nationalitetsstrider vid sekelskiftet 1900??? Ett nytt, fritt Finland 1907 (t.ex) eller ett inbördeskrig mellan språkgrupper istället för klasser? Eller efterträds Tage Erlander av Matti Koivisto?

Ett världsföretag Ericson-Nokia? Ett närmast monopolärt knivföretag Frost-Fiskars?
Spjut och långdistanslöpning – en svensk paradgren i Friidrott?
Och tänk vilket ishockeylag vi skulle skapat!

Jag tror faktiskt inte att det äktenskapet skulle ha spelat så stor roll. Äktenskapen var förvisso allianspartier, men de fungerade knappast väl och monarkerna brukade inte ta någon politisk hänsyn till sina släktingar om det missgynnade dem själva. GA hade redan släktband med tsaren eftersom deras fruar var systrar, och då hans drottning Fredrika på råd av sin syster, den ryska kejsarinnan, försökte övertala honom att sluta fred med Napoleon vägrade han.

Allt handlar så mycket om de kungligas personligheter då man talar om politik under enväldets tid.

GA skulle aldrig ha kunnat övertalas av någon att sluta fred med Napoleon, och eftersom detta gav tsaren tillfälle att ta Finland skulle tsaren inte heller försöka övertala honom att göra det. Landvinningar var viktigare än släktband för monarker och tsaren skulle inte avstå från Finland för sin systers skull.

Alexandra med sin ortodoxa uppfostran skulle stödja GA i hans avsky för Napoleon; hon skulle nog försöka övertala GA att sluta fred med honom om hennes bror bad henne, men det skulle tsaren inte göra eftersom GA:s Napoleonfientlighet gav Ryssland möjlighet att få Finland. Visst kunde Alexandra ha haft politisk begåvning och på eget initiativ försökt övertala GA, men hon skulle inte ha lyckats - GA skulle inte lyssna mer på hennes råd än på Fredrikas, han lät ingen påverka sin politik.

Dessutom dog Alexandra 1801, vilket nog också skulle ha spelat en viss roll.

Så det realistiska är att precis samma sak skulle ha hänt vare sig drottningen var tsarens syster Alexandra eller tsarens svägerska Fredrika: GA skulle aldrig kunna övertalas att sluta fred med Napoleon, vilket skulle ge tsaren Finland.

Den enda skillnaden skulle vara att Sverige drottning 1796-1801 skulle hetat Alexandra.

[oilc]

G4 verkar hur som helst inte ha gift sig med rätt kvinna, vilket kan ses av att hon lämnade honom bara för att han förlorat jobbet och var litet på dekis. Ingen odödlig kärlek i nöd och lust där inte.

Ja, men för att kärleken ska hålla i nöd måste den ju också ha funnits där i lust, och kungliga äktenskap var arrangerade. GA valde visserligen Fredrika och älskade henne, men hon valde inte honom, och även om hon med tiden tyckte bättre om honom tycks det inte som om hon blev förälskad i honom, så det är svårt att bevara något som egentligen aldrig funnits där.

Men ett förhållande med Alexandra kunde kanske ha blivit lyckligare : då de möttes 1796 ska de ha blivit ömsesidigt förtjusta. Eftersom hon var vacker och beskrivs som troskyldig och ödmjuk kunde hon nog ha blivit ganska populär som svensk drottning, och med tanke på att ingen vid svenska hovet brydde sig om drottning Josefinas katolska kapell skulle man nog inte ha brytt sig om hennes ortodoxa. Däremot skulle hon nog ogillas för att hon var ryska - det fanns ju en stor ryssfientlighet i Sverige. Hennes sammanfattning som drottning skulle nog låta ungefär: " A, beskriven som vacker och älskvärd, bemöttes med viss kyla pga av sin nationalitet, men blev strax omtyckt för sitt ödmjuka sätt, och äktenskapet med GA beskrivs som lyckligt fram till hennes förtidiga död efter endast fem år som Sveriges drottning. Hon gav bla bidrag till byggandet av ett kapell åt den lilla ryska minoriteten. Det finns ingen historisk grund för påståendet att hon bedrev sin bror tsarens ärenden. "

I verkligheten blev Alexandra bortgift med en österrikisk prins efter den uppslagna förlovningen, som ska ha gjort henne förtvivlad eftersom hon blivit imponerad av GA:s utseende. Hon blev olycklig i Österrike eftersom det katolska hovet avskydde hennes icke-katolska tro och dog ung. Så kan det gå.

[a81]

Dessutom dog Alexandra 1801, vilket nog också skulle ha spelat en viss roll.

Hon dog dock i barnsäng och det är ju inte säkert att detta hade hänt om hon blivit svensk drottning.

[Gavrilo Princip]

Om vi utgår från att religionstvisten för Alexandra Pavlovnas del lösts på något sätt så kanske Alexander I och Gustav IV Adolf haft något lättare att kunna komma överens. I så fall hade ju de båda monarkerna haft en ovärderlig tillgång i sin syster respektive gemål, eftersom hon ju med all säkerhet fått den stora uppgiften att mäkla och medla.

Dessutom hade Gustav IV Adolf förmodligen ansetts stå närmare tsaren, eftersom han ju då varit "ingift" i dynastin Romanov (enligt officiellt håll) och inte som i verkligheten där de båda var gifta med varsin syster av huset Zähringen i Baden. Om Alexandra tillika det hade fått behålla sin ortodoxa tro så hade nog chansen till vänskap ökat något.
Men kanske inte helt. Det finns ju andra exempel i vår svenska historia där olika dynastiska äktenskap ändå inte medfört någon längre fred.

Vi håller oss också till hypotesen att drottningen inte hade dött i barnsäng när Sofia Vilhelmina föddes 1801, utan att Alexandra levat till någon gång på 1820- eller 1830-talet. Om allt detta nu hade medfört att den ryske tsaren och svenske kungen stått på samma sida i Napoleonkriget så hade Finland med stor sannolikhet varit fortsatt svenskt även efter 1809.

Däremot är det inte helt säkert att unionen med Norge sett dagens ljus. Den var ju Karl (XIV) Johans idé, eftersom hans uppfattning var att Finland var oåterkalleligt förlorat. Alltså hade Norge kanske lösgjort sig från Danmark och utropat sig som en egen nation med prins Christian August som dess förste konung. Eller så kanske danskarna lyckats behålla sitt grepp om Norge några decennier till. Följden hade blivit att Norden bestått av två eller på sin höjd tre suveräna nationer.

Om Finland hade varit svenskt efter 1809 så hade dess gränser i alla fall sett annorlunda ut. Flera stora landområden, t.ex. Kymmene och Kexholms län återlämnades till Finland, samt att en del andra områden som aldrig ingick i Sverige-Finland blev också en del av storfurstendömet Finland.

Så min gissning är att Finland hade nog varit svenskt under återstoden av tsar Alexander I:s regering. Men när hans nästan 20 år yngre bror Nikolaj I övertog tsartronen (Konstantin, en annan bror till Alexander I, avsade sig raskt tronen till förmån för den yngre brodern Nikolaj) hade tongångarna möjligen skärpts.
Han hade kanske kastat lystna blickar på Finland. Om det i så fall verkligen hade lett till en rysk krigsförklaring vet jag inte. Möjligen hade det gjort det för att på så vis vända bort blicken från de problem som fanns på hemmaplan, nihilisterna, för att på så sätt få en yttre "fiende" istället för inrikes sådana.

Under Alexander II:s tid (1855-1881) hade hotet möjligen kvartstått till in på 1860-talet, men därefter hade det nog klingat av.