Storkommunistiskt rike..?! (what if)
Storkommunistiskt rike..?! (what if)
..OM inte kinesen inte hade lånat så mycket pengar av ryssen och/eller OM kinesen inte hade fått för sig att ryssen genom dessa lån ville få ett stort inflytande över kinesen, och därmed avbröt samarbetet med ryssen och gick ifrån dennes modell, hade vi då fått sätt - hemska tanke - ett storkommunistiskt enat rike, eller var ideologierna/ambitionerna som sådana ändå för olika för att kinesen och ryssen skulle kunna bli bundisar..?
Re: Storkommunistiskt rike..?! (what if)
Båda var nog för nationalistiska/makthungriga, och ville hellre bli bundisar med/underkuva mindre och svagare kompanjoner, alt göra den andra så svag att man kunde göra detsamma med dem. Enade på lika villkor ligger inte riktigt för den typen av stormakter. Det var väl också just det som låg bakom problemen du beskriver.Kampuchea skrev:... eller var ideologierna/ambitionerna som sådana ändå för olika för att kinesen och ryssen skulle kunna bli bundisar..?
..
..kom på en sak som jag var tvungen att skriva..tänk om Kina och Sovjetunionen hade bildat nån slags union, eller kanske en stat, vilket är föga troligt..men hursomhelst..vilka maktkamper och intriger det hade varit mellan Mao och Stalin 
Om japanerna hållit ut längre på fastlands-Kina och Kineserna behövt rejäl hjälp av för att besegra dem skulle kanske läget varit ett annat. Kanske om Chiang Keichecks(stavning?) styrkor gick under pga inre stridigheter och amerikanarna väntade ett tag med atombomberna. Ryssarna intar mot slutet av kriget ett flertal nordkinesiska städer, bland annat beijing, och har trupper kvar där när mao får utropa sin folkdemokratiska republik.
Tänk om han varit så illa tvungen och behövt hjälp. När japanerna, och koumingtang väl är besegrade och ryssarna står en bra bit in i Kina vill de säkert inte dra sig tillbaka direkt. Det finns då två alternativ:
1. Mao försöker slänga ut befriarna med våld
2. Han försöker hålla sig på god fot med Stalin
Jag tror att en och annan inom KKP skulle dra öronen åt sig om Mao började tala om att starta krig mot Sovjet.
1. Mao försöker slänga ut befriarna med våld
2. Han försöker hålla sig på god fot med Stalin
Jag tror att en och annan inom KKP skulle dra öronen åt sig om Mao började tala om att starta krig mot Sovjet.
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
Sovjetiska trupper stod även i Jugoslavien efter krigsslutet, trots detta lyckades Tito att minska det sovjetiska inflytandet och få trupperna att relativt snart efter krigsslutet att lämna landet.
Problemet annars med att sovjetiska trupper skulle ha erövrat norra Kina 1945 är att Maos styrkor kontrollerade just norra Kina medan Chang Kai-Cheks styrkor kontrollerade södra Kina . Röda Armén skulle alltså ha stridit mot kommunistgerillan : ) Stalin rekommenderade f ö Mao upprepade gånger att ansluta sig till Koumintang och gemensamt bekämpa japanerna under nationalisternas ledning... han hade större förtroende för Chang Kai-Chek.
Lindirs analys är annars tankvärd. Kina har aldrig litat på Ryssland/Sovjetunionen, i synnerhet inte efter Ryska Imperiets inflytande i Manchuriet och annekterandet av "Vladivostokfickan" och motsv Uzbekistan 1858-60 samt övertagandet av nordkinesiska hamnar (bl a Port Arthur) i slutet av 1800-talet. Kinas framtid som enhetlig stat var heller inte alls säker 1945 eftersom landet de senaste tjugo åren slitits av inbördeskrig och de tjugo åren dessförinnan präglats av västmakternas intervenerande arméer som upprättade kontroll över kusthamnar lite som de ville (bl a Storbritannien, Frankrike, Tyskland och USA) samtidigt som både Mongoliet och Tibet proklamerade självständighet.
Detsamma kan sägas mellan Kina och Vietnam. Staterna är misstänksamma mot varandra oavsett ideologiskt statsskick.
Kina och Sovjetunionen hade stabila förhållanden under 1950-talet, bl a hjälpte sovjetiskt kärnteknologi till att etablera Kina som en kärnvapenmakt 1960. Brytningen skedde sedan succesivt efter avstaliniseringen i Sovhetunionen (1963) och kulturrevolutionen i Kina (1966-76).
Vad gäller rödgardisterna i Kina behövde de knappast provocera fram förhållanden för Mao att stärka sin makt. Mao utropade folkrepubliken Kina redan 1 okt 1949 sedan Beijing erövrats och både KKP:s makt och Maos personkult var väl etablerad i slutet av 1960-talet.
/Forsberg
Problemet annars med att sovjetiska trupper skulle ha erövrat norra Kina 1945 är att Maos styrkor kontrollerade just norra Kina medan Chang Kai-Cheks styrkor kontrollerade södra Kina . Röda Armén skulle alltså ha stridit mot kommunistgerillan : ) Stalin rekommenderade f ö Mao upprepade gånger att ansluta sig till Koumintang och gemensamt bekämpa japanerna under nationalisternas ledning... han hade större förtroende för Chang Kai-Chek.
Lindirs analys är annars tankvärd. Kina har aldrig litat på Ryssland/Sovjetunionen, i synnerhet inte efter Ryska Imperiets inflytande i Manchuriet och annekterandet av "Vladivostokfickan" och motsv Uzbekistan 1858-60 samt övertagandet av nordkinesiska hamnar (bl a Port Arthur) i slutet av 1800-talet. Kinas framtid som enhetlig stat var heller inte alls säker 1945 eftersom landet de senaste tjugo åren slitits av inbördeskrig och de tjugo åren dessförinnan präglats av västmakternas intervenerande arméer som upprättade kontroll över kusthamnar lite som de ville (bl a Storbritannien, Frankrike, Tyskland och USA) samtidigt som både Mongoliet och Tibet proklamerade självständighet.
Detsamma kan sägas mellan Kina och Vietnam. Staterna är misstänksamma mot varandra oavsett ideologiskt statsskick.
Kina och Sovjetunionen hade stabila förhållanden under 1950-talet, bl a hjälpte sovjetiskt kärnteknologi till att etablera Kina som en kärnvapenmakt 1960. Brytningen skedde sedan succesivt efter avstaliniseringen i Sovhetunionen (1963) och kulturrevolutionen i Kina (1966-76).
Vad gäller rödgardisterna i Kina behövde de knappast provocera fram förhållanden för Mao att stärka sin makt. Mao utropade folkrepubliken Kina redan 1 okt 1949 sedan Beijing erövrats och både KKP:s makt och Maos personkult var väl etablerad i slutet av 1960-talet.
/Forsberg