Tänkte pröva mig på att starta en alternativ tidslinje. Vore kul att höra vad ni tycker, lite respons positiv som negativ.
Har jag missat nåt så säg gärna till och förslag välkomnas
Hoppas det ger lite underhållning./Stefan1708
Den 4 Juli vid Holowczyn träffar en rysk muskötkula en sten och ändrar helt riktning, med en fruktansvärd fart tränger den in i höften på den unga svenska krigarkungen
Karl XII där han står och ser ut över slagfältet. Kungen staplar till och sjunker ned i gräset ett tiotal meter från den sten som kom att ha så stor betydelse för hans framtid.
Idag känner varenda skolpojke i sverige till denna sten, förmodligen den mest kända stenen i rikets historia, stenen som ändrade historians gång, självaste tidslinjen. Vem vet vad som hänt om den stenen inte legat just där eller om kungen stått ett steg längre fram, kanske hade sverige som vi vet idag inte existerat kanske hade kungen lett sin armé vidare längre och längre in i ryssland medan tsaren använde sig av den för oss idag välkända "brända jordens" taktik. Nog var det tur allt att det gick som det gick.
Fältmarskalk Rhensköld söker upp sin kära konung i dennes tält där han vårdas efter slaget är över och ryssen i sedvanlig ordning flytt fältet. Rhensköld lyckas efter lite stretande från krigarkungens sida övertyga honom om att det viktigaste för riket är kungens hälsa och välbefinnande och att han efter skärmytslingen med döden och mötet med karvarbladet bör ta sig tid att återhämta sig och inte riskera att ådra sig blodförgiftning och infektion. Eftersom kungen nu inte heller kan sitta till häst så måste han bli buren på bår insisterar fältmarskalken på vidare lyckas han övertala kungen i att man gör bäst i att ge upp fälttåget mot Moskva och istället vända om, möta upp Lewenhaupts kår och undsätta Riga(landets största stad) och de baltiska provinserna. Återigen ger Karl med sig efter lite övertalning och påminnelser om hans skyldigheter gentemot det svenska folket att överleva och leda dom mot ytterligare gloriska segrar att fröjdas och vara stolta över.
Efter ett par veckor på plats bryter så armén upp och styr kosan åt nordväst och Riga. På vägen möter man upp med Lewenhaupts kår och armén räknar nu kring 50 000 man, under marchen till Riga utsätts man för sporadiska räder men tar inga större förluster. Riga undsätts efter en stormning av de ryska linjerna i augusti. Kungen lämnas kvar med en del av armén i Riga för att återhämta sig medan Rhensköld tågar med resten till Reval och driver ryssarna på flykten. Kungen ansluter till Rhensköld i september och går via Narva in i Ingermanland och erövrar Peters egna lilla stad han låtit påbörja vid Nevas mynning, de ryska försvararna flyr hals över huvud om än efter en hård strid, många tillfångatas varav vissa möter sitt öde i en muskötkula i huvudet avfyrad från en meters håll, allt enligt Rhenskölds order. Kung Karl kvarlämnar en garnisson på platsen under Lewenhaupts befäl med order om att bygga befästningar innan tjälen kommer(med hjälp av ryska krigsfångar och arbetare) medan han går med armén i vinterkvarter i Reval. Vintern som kommer blir den strängaste i mannaminne och många dukar under för kölden lyckligtvis är armén inkvarterad i Reval och undgår större mannspillan.
1709
Stanislav i Polen har sen svenskarnas avmarch sökt få med turkarna i kriget, hans ansträngningar fortsätter under året med sändebud fram och tillbaka till Konstantinopel.
Till våren anländer färska förstärkningar till Reval och kungen tågar till Narva där han möter upp Lewenhaupt, armén räknar nu runt 60 000 man och gott om artilleri(mycket erövrat från de ryska belägringstyrkorna). Karl, fullt återhämtad, styr nu återigen in i ryssland mot Moskva. Peter själv har ridit ut vintern i staden och givetvis återigen beordrat all mark framför svenskarna att brännas, svenskarna har dock nu vant sig vid detta och har en anseelig tross med sig. Ju närmre svenskarna, under ständigt anfall, kommer Moskva ju mer pressad blir tsaren, han kan inte överge sin huvudstad och bränna den det är för mycket för till och med "den store" så han beslutar sig för att marchera ut med armén och själv välja plats för den slutliga uppgörelsen som nu är oundviklig. En plats vid namn Yesenovichi blir hans val, han börjar befästa sig på väl vald plats, uppför ett fort och ett antal redutter kring vilka är avsedda att splittra den anfallande styrkan. Tsarens tvekan har dock gjort att man inte har mycket tid på sig men med skiftarbete dygnet runt och "rekrytering" av ortsbor så står fortet och större delen av redutterna färdiga vid svenskarnas ankomst.
Den 28 juli står så de två kolosserna redo för den avgörande striden, relativt jämnstarka i antal men med en förlorare och en segrare på var sida.
Efter ett artilleribombardemang med tunga mörsare och alla tillgängliga kanoner inleder det svenska infanteriet så striden genom att storma reduttlinjen, kavelleriet har tagit upp position norr och söder om redo att angripa ryssarnas flank om de går till motanfall dock hamnar den norra avdelning i strid med ryska kosacker medan den södra stöter på ytterligare redutter som man håghalsigt rider rätt igenom för att omgruppera på andra sidan allt enligt kungens egna plan. Under tiden pågår striderna om redutterna för fullt och turligt nog för svenskarna erbjuder några ofärdiga redutter gott skydd, de ryska bönderna som kommenderats att bygga dessa har börjat i fel ända så att de står nästan öppna mot svenskarna som enkelt kan promenera in i dom och tacka och ta emot folkets gåva till sin tsar. Till slut efter stora förluster är så de flesta redutter intagna och man börjar gräva löpgravar, under ständig beskjutning, mot det ryska fortet som sitter inklämt mellan två skogar till norr och syd. Med kavelleriet ,förstärkt av några bataljoner fotfolk, på andra sidan är nu tsarens armé innesluten i sitt fort. Härnäst börjar mörsarna göra sig gällande och allt artilleri förs fram för att bombardera ryssarna till stenåldern, man spar inte på krutet kungen har gett order att skjuta konstant till sista kulan det är nu eller aldrig.
Efter det yttre försvarets kollaps och svenskarnas kringång av flanken inser tsaren nu att han är fångad mellan hammaren och städet och samlar sin stab för att höra deras åsikter om läget, det är inga muntra miner som möter han även om förråd finns att utstå en lång belägring så är soldaterna chockade, rädslan för svenskarna är stor och moralen låg. Så mitt i konseljet avbryts beskjutningen och bud kommer från svenske kungen med löfte om fritt avtåg för tsaren och hans trupper aväpnade men med sina fanor i behåll. Peter, väl medveten om sitt prekära läge och turkarnas inkomna krigsförklaring bestämmer sig för att lyssna till de svenska kraven, vapenstillestånd förklaras medan kung Karl XII och tsar Peter den store inleder förhandlingar i ett tält strax utanför byn Yesenovichi. Efter ett par timmar vid bordet över en middag och vin så kommer de båda härskarna ut, skakar hand och skiljs åt som till synes två goda vänner.
Freden i Yesenovichi 28 juli 1709 hade följande huvudpunkter.
* Fjärrkarelen(Vita karelen) avstås.
* Ingermanlands gränser utvidgas.
* Ryssland erkänner sveriges gränser och avstår från alla krav på dess områden.
* Ryssland erkänner Stanislav Leczynski som kung av Polen och landets suveränitet.
* Ryssland avhåller sig vidare ifrån att blanda sig i polska tronföljden och landets inre angelägenheter.
Peter marcherar med sin avväpnade armé mot Moskva medan Karl XII med svenska armén vänder tillbaka hem till Sverige.
1710
Denna vår skiner solen extra starkt på Sverige, fred råder i alla väderstreck för landet. Hemkommen till stockholm med sin armé spiller kungen ingen tid på att slå dank.
I Ukraina slåss ryssar och turkar mot varandra, i Polen sitter Stanislav på tronen med en svensk kår på plats och nere på kontinenten slåss alla europas större makter i Spanien där fransoser occh spanjorer står mot engelsmänn och österikare i det spanska tronföljdskriget. Det politiska läget ser mycket bra ut för europas yngsta stormakt och borta i Ingermanland påbörjas den starkaste fästning världen skådat, Sveaborg vid Nevas mynning garanten mot öst.
Kung Karl bevisar återigen sitt välförtjänta epitet "krigarkungen" genom att under sommaren samla ihop en armé vid norska gränsen, en kår i Jämtland under befäl av Lewenhaupt, en mindre kår av mestadels nyutskrivna i Dalarna samt huvudstyrkan under sin egen ledning i Värmland.
Kungen vill gå en andra rond med Danmark, denna gång utan engelsk inblandning, och erövra Norge åt Sverige. Utan formaliteterna med en krigsförklaring(förrän efter inmarchen) korsar han gränsen. I norr går allt planenligt för Lewenhaupts kår som rycker in i Tröndelag och går mot Trondheim som fallit innan sommaren är till ända, han vänder sen åt sydväst mot Bergen som intas i september. Anfallet från Dalarna går sämre man stöter på oväntat hårt motstånd och tvingas efter ett misslyckat anfall mot en norsk styrka göra halt bara föra att själva bli anfallna, anfallet slås dock tillbaks men till en stor kostnad i liv och offensiven för detta år är i praktiken slut dock har man order att inte retirera så man fortifierar sig för vintern.
För kungen själv stoppas snart anfallet vid den formidabla fästningen Fredriksten som läggs under belägring.
Till sjöss lämnar den svenska flottan Karlskrona och styr mot Öresund, förvånande nog möter man syd om Falsterbo på den Dansk-Norska flottan, trots förvåningen blåses klart skepp och de två flottorna möts i ett taktiskt oavgjort slag där båda sidor förlorar ett linjeskepp var. Svenska flottan drar sig dock vid skymning tillbaka till Karlskrona för att fylla på kanonkulor, vilka man nästan skjutit slut på. Flottans uppgift var att tillfoga den danska betydande förluster och ta sig genom öresund för att kunna skydda en planerad landstigning på Själland om anfallet på Norge skulle köra fast eller gå enligt planen d v s ett sommarfältåg, så den strategiska vinsten hamnade hos danskarna.
I oktober så löper flottan återigen ut och styr mot öresund där den danska ligger och väntar. Den 8 oktober med en sydlig vind går flottan in i sundet och slaget om öresund startas, vid skymningen har den svenska flottan kommit igenom till Kattegatt dock till priset av 5 linjeskepp och 4 fregatter å andra sidan har man erövrat 5 danska skepp och sänkt 6 linjeskepp och 5 fregatter med hjälp av bla. brännare så slaget blir en överväldigande svensk seger 9 förlorade skepp mot 16 danska innebär att det danska numerära överläget ätr brutet och flottan har kommit igenom sundet.
Karl XII tar emot nyheten om flottans seger i löpgravarna vid Fredriksten och blir överlycklig, hans krigsplan ser ut att gå i lås. Lewenhaupt har tagit Bergen men på väg mot Kristiania måste han avbryta framryckningen efter oväntat hårt motstånd, han möter här danska trupper som överskeppats.
Skagerack, i flottans frånvaro har guvernören av Göteborg utfärdat kaparbrev till en drös kaptener och skutor, ibland dom en viss Lars Gathe och hans bror Christian(1712 adlade som Gathenhielm). Dessa härjar med stor framgång mot danska och norska skepp, dussintals uppbringade skepp förs in till Göteborg, bland dom ett tillhörande det danska ostindiska companiet på hemresa från Indien. Detta pris får stor uppmärksamhet till och med så att Göteborgs guvernör skriver i ett brev till riksrådet i Stockholm om det och överdriver inte när han säger att detta skepps last är värt 4 vanliga skepps. Till sensommaren är Norge i princip avskuret från Danmark med ankomsten av stora flottan som inleder en aktiv blockad av landets hamnar.
En kula förändrade kung Karls öde en gång tidigare och kom den 30 november att göra det igen, denna gång träffar kulan kungen i tinningen och dödar honom omedelbart. Hans livlösa kropp blott 28 år gammal sjunker ihop i en löpgrav utanför Fredrikstens fästning i Norge.
Konungens död mitt under kriget leder till krigsledningens beslut att försöka hemlighålla det, alla som var vittnen till det(utom skytten) får medfölja entaraget med kungens kropp till Stockholm. Trots ihärdiga försök att hemlighålla kungens död på slagfältet sprids nyheten som en löpeld, måhända av skytten själv? För soldaterna dementeras dock uppgiften och avfärdas som ett falskt rykte spridit av norrmännen för att demoralisera de svenska soldaterna i ett desperat försök att skapa oro.
Strax före jul anländer kungens kropp till stockholm och riksrådet får ryktet om hans död bekräftat. Omgående dyker tronföljdsfrågan upp, kungens syster Ulrika Eleonora är tronföljare och medan man debatterar om hurvida man ska kröna henne till drottning eller ej så beslutar man sig för att till att börja med få slut på det av många oönskade kriget. Det har nu pågått i 10 år, finanserna är i botten och missnöjet med krig är utbrett både bland de styrande och hos den breda massan. Mot slutet av året görs trevanden hos kung Fredrik om fred.
1711
Hos August II har inte ryktet om Karl XII:s död gått ohört, han ser nu sin chans att ta tillbaka Polens krona och marcherar med sin saxiska här in i Polen. Han får ett stort stöd av flera ledande polacker som inte vill ha en protestantisk kung över självaste Polen, Stanislav flyr skyddad av den svenska kåren till säkerhet i Riga och tar sig därifrån till Stockholm.
För att sätta press på Fredrik så förstärks den mittre armékåren med bland annat livdragonerna och beordras att avancera och möta upp med Lewenhaupt för ett anfall på Christiania. I april står kåren utanför Christiania och påbörjar en belägring i väntan på order om att anfalla från Stockholm.
Fredrick visar sig till allas förvåning vara villig att prata fred och stormningen av Christiania blir aldrig av istället sluts fred i Malmö den 9 april på grundval av Köpenhamnsfreden med följande tillägg.
* Sverige får rätt till 50% av öresundstullen vilken ska indrivas genom ett gemensamt tullverk med säte i Helsingborg.
* Svenska handelskompanier får tillgång till de danska kolonierna och rätt att driva handel där mot sedvanlig tullavgift dock samma tullsats på utförsel som de danska
kompanierna åtnjuter.
* Vidare avhåller sig Danmark från att teckna väpnat förbund med annan makt riktat mot Sverige eller svenska intressen.
För detta får Danmark av Sverige den tyska staden Wismar.
Stanislavs ankomst till Stockholm får ett svalt bemötande, riksrådet och framför allt kanslipresident Arvid Horn har inget intresse av denna kungens protegé eller hans mediokra rike som man ser som mer nackdelar än fördelar att involvera sig i. Man låter ändå sända förstärkningar till Riga och låta en armé gå in i Kurland medan sändebud beger sig till Krakow med ett avtal för August den Starke. Sverige är trött på krig och statskassan är tom och man är inte beredda att fortsätta kriga för en värdelös allierads skull utan nöjer sig med att August avsäger sig alla anspråk på Svenska Livland och accepterar Sveriges besittningar och gränser samt utbetalar en pension åt Stanislav i utbyte mot att Sverige erkänner August som kung av Polen, han får även gå med på att inte teckna försvarsförbund med annan makt riktat mot Sverige eller svenska intressen. August går mer än villigt med på detta och undertecknar avtalet förvånad över hur lätt det gick.
För att kompensera Stanislav så utnämns han av rådet till Generalguvernör och Hertig av Ingermanland vilket han efter lite funderingar ser bäst i att acceptera, han får också ett löfte om svenskt stöd vid en framtida Polsk tronaspiration. Stanislav gör det bästa av situationen och anländer följande vår till Sveaborg och tar sig an sin nya position med förvånansvärt stor entusiasm och ambition.
Tronföljdsfrågan avgörs till sommaren, i Augusti kröns Ulrika Eleonora till Drottning av Sverige i Storkyrkan av Uppsalas ärkebiskop. I och med det så accepterar hon även en ny konstitution som ger regenten mindre makt, dock har hon veto i rådet och kan utlysa omval av rådet hos ständerna.
1712
Efter tolv hårda krigsår är det så äntligen fred i riket gränserna är tryggade för nu. I stockholm närvarar drottning Ulrika Eleonora vid ständernas sammankomst för första gången på 15 år. Detta blir drottningens kröningsriksdag då hon hyllas som drottning av ständerna och den unga drottningen gör ett gott intryck på dessa och förvånar alla då hon ställoer sig och talar inför dom som hon inte gjort annat. Hon har sannerligen både talets gåva och intellektets liksom även en utstrålning som gör intryck på bönder som borgare, den konservativa högadeln är inte lika imponerade. Den unga drottningen har blivit väl skolad i rikets affärer och göranden, och visar sig ju även ha karisma Arvid Horn som blivit drottningens lojala rådgivare och lärare gottar sig åt hur hon för sig som en riktig drottning inför ständerna, han kan inte undgå att känna stolthet.
Den nya drottningens första dagordning består i att lösa den ekonomiska krisen samt trygga rikets nyförvärvade territorier och provinserna i allmänhet. Hon föreslår försvenskningsreformer som syftar till att knyta riket och dess folk samman genom språk och styre. Riksdagen står enig bakom drottningen som uppmärksammar att bondeståndet i praktiken inte har något att säga till om, något hon kommer lägga på minnet.
För att kolonisera och befolka Ingermanland och Fjärrkarelen så sänds uppmaningar till de svenska guvernörerna i Tyskland att söka rekrytera tyskar att bosätta sig i dessa områden med löften om skattelättnader och förmånliga handelsavtal, samma erbjudande sprids i hela riket kring östersjön.
Sveaborg blir beboeligt detta år, och en garnisson inkvarteras. Arbetet med fästningen kommer dock fortsätta i flera år till.
På Arvid Horns initiativ bildas Ostindiska Companiet med säte i Göteborg. Dess första oktroj gällande i 12 år undertecknas av Ulrika Eleonora. Horn har fått upp ögonen för den lukrativa asiatiska handeln och är upphovsman till avtalet vilket b l a innehåller följande artiklar.
* Companiet får monopol på den sveska handeln bortom Goda Hopps udden.
* Regenten av sverige ges en plats i styrelsen med vetorätt.
* Det får inte från Sverige utföra silvermynt.
* Companiet har rätt att anskaffa och förvalta land, detta kommer att om inte annat utfärdas att lyda under svensk lag och är svenskt territorium.
* Kronan ålägger sig om så önskas att bidra med adminstration, justarie samt försvar mot överenskommen ersättning.
* Skeppen ska byggas om praktist möjligt och utrustas i Sverige.
* Companiet har rätt att möta våld med våld, dock inte inleda väpnade handlingar.
* Det har rätt att bära vapen och dess officerare åtnjuter samma status som krigsmaktens.
* Kronan åtar sig att på begäran skydda companiets handel, dess skepp samt dess besittningar om rikets säkerhet medger detta.
Till vintern har tillräckligt med medel anskaffats, främst genom drottningens och kanslipresidentens förtjänst, och dess första expedition avseglar till Indien med destinationen Trankebar, en dansk lots och styrman har lejts.
1713
En rad reformer genomförs i de svenska provinserna, svenska faställs som rikspråk och all undervisning och predikning ska ske på svenska. Estland, Livland, Ingermanland och Pommern indelas som svenska län helt jämstäldiga med övriga län. I samband med detta införs även indelningsverket i de nya länen.
De första tyskarna bosätter sig i Fjärrkarelen och Ingermanland.
Ulrika Eleonora spenderar mycket tid i att förkovra sig i statstyre samt studera uppbuggnaden utav detta. Kanslipresident Horn står helhjärtat bakom henne och bidrar med sina egna ideér och förslag. Inkomster från öresundstullen detta år blir en välbehövlig injektion till statskassan.
I april tecknas freden i Utrecht vilken avslutar det spanska tronföljdskriget, för Sveriges del innebär den inte mycket. Dock stärker den engelsmännens välde i Nordamerika samt ger dom Gibraltar.
I Trankebar har de svenska skeppen anlännt och man bygger innanför stadens murar sitt första faktori, ett vitputsat muromgärdat tvåvåningshus som kommer att kallas "svenskhuset". Till sin förvåning blir expeditionen varmt välkomnad i staden, man ser det svenska kompaniets närvaro som en bra utveckling för staden och handeln.
