Ja77 skrev:Ragnar Svedje: "Varje kilometer skulle alltså försvaras av 6600 man, 47 artilleripjäser och 11 stridsvagnar"
Där har vi problemet mes statiska försvarslinjer.... du sätter upp hela franska armen gjämt fördelat vid gränsen och du har "bara" 6600 man, 47 artilleripjäser och 11 stridsvagnar, vet inte hur mycket plats en hel tysk pansararme?/spjutspets tar i brädd men låt oss säga för enkelheten att det är 10km så är det ca 1000? tyska stridsvagnar mot 110 franska....vem tror du vinner?
Efter genombrottet finns det inga franska trupper längre bak som kan skydda dina underhållslinjer eller hindra Tyskarna att köra till Paris, eftersom hela franska armen ligger nergrävda längs fronten.
Rent historiskt så var de flesta av Maginotlinjens trupper intakta, men de spelade ingen roll, eftersom de var på fel plats vid fel tid....
Enligt Wikipedia hade de allierade 2 800 000 man så jag tog medvetet till i underkant för att resten även skulle räcka till för att bemanna Maginotlinjen, gränserna mot Italien och Spanien samt till en strategisk reserv. Sedan skulle nog inte ens 2 miljoner man sättas upp i en linje, och hur det skulle se ut i detalj vet jag själv inte. Ville bara bryta ner resurserna per km för att åskådliggöra vilken häxkittel södra Belgien och norra Frankrike skulle kunna vara för tyskarna.
Hans
De kraftsamlar där de vill bryta igenom och uppnår överlägsenhet där. När de väl har brutit igenom så gör deras större manöverförmåga, deras bättre ledning och deras aggresivare taktik (och uppdragstaktik) att de väljer var de vill ha strid och ser naturligtvis till att det blir på deras villkor.
Glöm inte att de allierade skulle välja lämplig terräng för försvar, sannolikt bakom en flod eller annat naturligt hinder.
Hur i detalj skulle tyskarna kunna passera en väl befäst flod även om de kraftsamlar?
Det första som korsar floden måste vara
amfibiepansar i riklig mängd (eftersom alltannat skulle förintas till sista man och fordon på några minuter). Även om 300 amfibietanks lyckas korsa floden och kasta tillbaka försvaret några km så är det inte fritt fram att slå en pontonbro och pumpa in fler tanks för det, bron är nämligen inom skotthåll för flera hundra artilleripjäser som kan ledas via radio från motståndsfickor inom synhåll från bron, eller via flygspaning.
Hade tyskarna ens 300 amfibietanks?
Ej att förglömma kan allierat flyg sniffa fram i hög fart från de egna territoriet på låg höjd och avverka de få km som återstår till målet på mindre än 30 sekunder och låghöjdsbomba pontonbron med hög precision och kort responstid för de tyska flyget att svara och skydda bron. Anledningen till att jag resonerar så mycket kring pontonbron är att de vanliga tanksen och underhållsfordonen riskerar att fastna på fel sida om pron och gå förlorade vid en allierad motoffensiv. Amfibietanksen kan dock simma tillbaka om situationen så kräver...
Ett tyskt anfall över en gränsflod kan, om det underdimensioneras eller planeras på ett icke-perfekt sätt, mycket väl bli en fälla som slår igen med förödande resultat där flera hundra tanks och övriga fordon går förlorade.
En annan sak som vi inte skall förglömma är att tyskarna hade flow, de tog sig för djärva operationer och lyckades. Resultatet blev ökat självförtroende för tyskarna och minskad dito för de allierade vilket även innefattar minskad aktivitet. Initiativet blev tyskarnas mer och mer. En djärv och fräck tysk operation som slutar med totalt fiasko skulle rimligen innebära minskat självförtroende för tyskarna och ökat dito för de allierade. Dessutom skulle den tyska krigföringen sannolikt bli mer försiktig och mer förutsägbar efteråt. Hitlers generaler Guderian, Rommel och Manstein mfl var hjältar så länge de vann, lyckades och erövrade. Ordertrots kunde snarast uppskattas som något positivt för Hitler, åtminstonde gällde detta den general som fick haltorder men ändå fortsatte frammåt och vann. Den general som fick haltorder, fortsatte frammåt och ledde sin styrka till ett totalt fiasko med stora förluster kanske inte hade blivit lika populär hos Hitler...