Vad hade hänt om Stalin inte blivit ledare för kommunistpartiet?
Vad hade då hänt med revolutionen, vem hade tagit över och hade det blivit något andra världskrig?
What if Stalin aldrig blivit ledare för kommunistpartiet
Leo Trotskij hade förmodligen tagit över efter Lenin om inte Stalin gjort det. Då hade Sovjet förmodligen utvecklats annorlunda (trotskism istället för stalinism).
Världspolitiskt hade denna skillnad haft stor betydelse då trotskismen var internationalistisk och stalinismen var nationalistisk.
Möjligen hade Fjärde internationalen bildats tidigare och blivit vad det var tänkt - ett världsparti.
Det hade troligen blivit ett andra världskrig, kanske t.o.m. några år tidigare.
mvh ingmar
Världspolitiskt hade denna skillnad haft stor betydelse då trotskismen var internationalistisk och stalinismen var nationalistisk.
Möjligen hade Fjärde internationalen bildats tidigare och blivit vad det var tänkt - ett världsparti.
Det hade troligen blivit ett andra världskrig, kanske t.o.m. några år tidigare.
mvh ingmar
Trotskij? Intressanta spekulationer.
Också jag har vid något tillfälle varit inne på Trotskij som en del i spekulationen "what if".
Jag vet för lite om Trotskismen för att våga uttala mig om dess ev. utrikespolitik; men en stor skillnad var väl dock att trotskismen är öppen för diskussioner på ett helt annat sätt än stalinismen. Så jag tror inte de hade haft alls så många utrensningar och inre terror. Och av samma skäl hade de kanske kunnat samexistera med andra länder bättre än Stalins sovjet. (nå, i början höll sig även Stalins Sovjet ganska lugnt gentemot andra, även om omgivningen var mycket misstänksam).
Vidare var ju Stalin en nästan lika urusel general som Hitler; skillnaden dem två emellan är att Stalin efter ett tag lärde sig att åtminstone lyssna på sina generaler; man kan ju säga att kriget vände iom detta att han började lyssna på dem! Medan det vart tvärtom med Hitler: han lyssnade allt mindre på sina generaler.
Alltnog. Trotskij var en man av en helt annan halt. Fastän civilist var han en god general; det var han och inte Lenin som skapade Röda Armén, och vid minst ett tillfälle när de vita höll på att närma sig Petrograd, och Lenin och hans medarbetare gav upp alltl hopp och höll som bäst på att förbereda flykt; då steg Trotskij upp; bådade upp de vapenföra män han kunde få tag i, samlade resterna av trupperna - marscherade ut mot den antågande vita armén, levererade batalj - och slog dem eftertryckligt.
- Kort sagt. En motsvarande konflikt med Hitlertyskland skulle vinnas på två olika sätt: Mycket bättre krigsledning, och en försklassigt armé som inte vore grovt handikappat av officersbrist pga utrensingar...
Men det är klart. Just existensen av en förstklassig, modern, jättelik armé, under ledning av den duglige generalissimus Trotskij, och det operativa befälet av den geniale marskalken Tuchatsevskij och duglige marskalken Blucher (gardering för stavning!) (alla tre alltså avrättade av Stalin) - klart, Sovjet hade kunnat diktera villkoren nästan som de ville, de hade kanske inte ens behövt gå ut i fullskaligt krig....
Jag vet för lite om Trotskismen för att våga uttala mig om dess ev. utrikespolitik; men en stor skillnad var väl dock att trotskismen är öppen för diskussioner på ett helt annat sätt än stalinismen. Så jag tror inte de hade haft alls så många utrensningar och inre terror. Och av samma skäl hade de kanske kunnat samexistera med andra länder bättre än Stalins sovjet. (nå, i början höll sig även Stalins Sovjet ganska lugnt gentemot andra, även om omgivningen var mycket misstänksam).
Vidare var ju Stalin en nästan lika urusel general som Hitler; skillnaden dem två emellan är att Stalin efter ett tag lärde sig att åtminstone lyssna på sina generaler; man kan ju säga att kriget vände iom detta att han började lyssna på dem! Medan det vart tvärtom med Hitler: han lyssnade allt mindre på sina generaler.
Alltnog. Trotskij var en man av en helt annan halt. Fastän civilist var han en god general; det var han och inte Lenin som skapade Röda Armén, och vid minst ett tillfälle när de vita höll på att närma sig Petrograd, och Lenin och hans medarbetare gav upp alltl hopp och höll som bäst på att förbereda flykt; då steg Trotskij upp; bådade upp de vapenföra män han kunde få tag i, samlade resterna av trupperna - marscherade ut mot den antågande vita armén, levererade batalj - och slog dem eftertryckligt.
- Kort sagt. En motsvarande konflikt med Hitlertyskland skulle vinnas på två olika sätt: Mycket bättre krigsledning, och en försklassigt armé som inte vore grovt handikappat av officersbrist pga utrensingar...
Men det är klart. Just existensen av en förstklassig, modern, jättelik armé, under ledning av den duglige generalissimus Trotskij, och det operativa befälet av den geniale marskalken Tuchatsevskij och duglige marskalken Blucher (gardering för stavning!) (alla tre alltså avrättade av Stalin) - klart, Sovjet hade kunnat diktera villkoren nästan som de ville, de hade kanske inte ens behövt gå ut i fullskaligt krig....
Jag vet inte jag om det hade blivit så mycket mindre utrensningar. Kronstadtupproret 1921 slogs ner under Trotskijs ledning han så då något i stil med att man skulle skjuta dem som rapphöns, och då var det socialister som var missnöjda med centralstyret som sköts. De flesta av Trotskijs verk är väl dessutom skrivan efter att han blivit utmanövererad av Stalin och då var han ju i opposition dvs då är det taktiskt att utmåla sig själv som bättre. Jag tror nog att det blivit svårare för britterna och usa att ha ett sovjet under Trotskijs ledning som samarbetespartner än ett under stalin just pga den mer expansiva och internationella synen på kommunismen. Men det är ju ganska möjligt att Hitler aldrig kommit till makten också pga en annan syn på fascismen och socialdemokratin som kanske gett vänstern i tyskland ett annat stöd än vad de fick ifrån stalin.
mvh
mvh
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
Förhållandet till Västeuropa och USA hade knappast förändrats. I synnerhet under 1920-talet var ju rädslan för kommunistkupper i Europa stark och de diplomatiska relationerna till Sovjetunionen var minimala. Delar av Rysslands inland var i det närmaste okända i Väst. Den antikommunistiska retoriken i USA var stark långt in på 1930-talet.
Hade historien haft samma förlopp hade däremot troligen Sovjetunionen slagits ut 1941-42. Utan Stalins utresningar, och framförallt centraliseringen av staten, hade statsapparaten troligen kollapsat under det tyska fällttåget. Samma satsning på tung industri under stark kontroll från Moskva hade antaligen inte heller funnits vilket resulterat i mindre krigsmaterial. Röda Armén hade stått utan utrustning sommaren 1942.
Risken för en splittring hade troligen också ökat med starkare lokala centralkommittéer. De centralasiatiska sovjetrepublikerna hade kunnat slå sig fria från en svag centralmakt och många officerare och politiker hade troligen resonerat likt von Stauffenberg-cirkeln i Tyskland 1944.
Stalins skapande av en lojal statsapparat och militär ledde till ett enormt lidande, men räddade troligen Sovjetunionen 1941-42.
/Forsberg
Hade historien haft samma förlopp hade däremot troligen Sovjetunionen slagits ut 1941-42. Utan Stalins utresningar, och framförallt centraliseringen av staten, hade statsapparaten troligen kollapsat under det tyska fällttåget. Samma satsning på tung industri under stark kontroll från Moskva hade antaligen inte heller funnits vilket resulterat i mindre krigsmaterial. Röda Armén hade stått utan utrustning sommaren 1942.
Risken för en splittring hade troligen också ökat med starkare lokala centralkommittéer. De centralasiatiska sovjetrepublikerna hade kunnat slå sig fria från en svag centralmakt och många officerare och politiker hade troligen resonerat likt von Stauffenberg-cirkeln i Tyskland 1944.
Stalins skapande av en lojal statsapparat och militär ledde till ett enormt lidande, men räddade troligen Sovjetunionen 1941-42.
/Forsberg