
Den franska Maginotlinjen visade sig i efterhand vara en mindre god idé, kanske framförallt för att den slukade penningsummor som bättre behövts till annat. Den byggdes heller aldrig ut ordentligt genom Ardennerna, p.g.a. Petains åsikt att terrängen där var olämplig för storskaliga anfall, och inte heller mot den belgiska gränsen och konflikt med industriintressen där. Tyskarna hade som bekant ofinheten att inte bete sig som förväntat och bröt igenom den franska linjen vid Ardennerna, med känt slutresultat. Maginotlinjen var dock en seg nöt att knäcka, och tyskarna lyckades enbart inta ett fort (Villy la Ferté) av ca 50 innan kapitulationen. Det är klart, man var väl nöjd med att ha dem inneslutna och hade annat att tänka på, men ändå. Det var inget Eben Emael.
So far so good, och inga större kontroverser. Men, ponera att:
1. Petain och Maginot hade lyckats övertyga lämpliga instanser (om nyttan och nödvändigheten med en rejäl befästningslinje) redan när idén kom upp f.f.g., dvs i början på 1920-talet istället för 1930.
2. Sagda instanser hade hostat upp francs nog för att
3. Bygga ut befästningslinjen som den ursprungligen var tänkt, dvs ändå från Schweiziska gränsen till Nordsjöns stränder, i full styrka hela vägen, och
4. Ändå haft pengar nog till ungefär samma manöverarmé som man faktiskt hade 1939-1940.
Min bekant är övertygad om att en fullt utbyggd stark befästningslinje på full bredd hade varit nog för att hejda tyskarna från att genomföra sitt förödande genombrott. Om ett genombrott hade skett så hade tillräckliga styrkor stått till buds för göra framgångsrika motanfall, istället för att som i verkligheten stå i Belgien och bli avskurna av en tysk omfattning.
Jag hävdar å andra sidan att tyskarnas flexibilitet och bättre taktik, och framförallt det franska "maginottänket" skulle gjort att slutet skulle blivit detsamma, men efter en längre tid och större förluster.
Vad säger ni?

En annan diskussion om bl.a. Maginotlinjen i VK2: Anfall mot befästningar.