Arméstruktur om Sverige och Finland i Nato på 1980-talet

[Vysotskij]

De flesta som är intresserade av denna tråd är nog någorlunda bekanta med Natos uppdelning av Västtyskland i kårområden, med tyska och amerikanska kårer samt en vardera av nederländsk, belgisk, brittisk och tysk-dansk kår. (Andra kan söka efter CENTAG eller NORTHAG.)

Ponera att Sverige och Finland på något sätt varit fullt integrerade i Nato på 1980-talet och i likhet med våra allierade haft stående förband. Hur skulle Norden varit uppdelat på motsvarande sätt?

Med hänsyn till geografi och befolkning ser jag två principiella inriktningar:

Det troligaste är kanske en nationell lösning där Finland och Sverige har varsin division.

Skulle gissa att Finland har tre brigader (Lappland, Norra Karelen och östra Nyland, ungefär) och Sverige fyra brigader, varav möjligen en för överskeppning till (och underställande av) Finland, plus förstärkta bataljoner på Gotland och i Västergötland. Bägge länderna behöver nog ha lite längre värnpliktstjänst och rotera in repövande reservister i de stående brigaderna. Sannolikt skulle man ha en betydligt mindre krigsorganisation än de förhållandevis många och lätta brigader man på riktigt hade.

En geografiskt mer logisk men ledningsmässigt kanske svårare lösning är att integrera de nordligaste svenska och finländska brigaderna med den norska Brigad Nord till en nordkalottdivision, den skånska pansarbrigaden (och kanske bataljonerna i Göteborg och på Gotland) med danskarna på Själland och Bornholm till en Baltapdivision, och slutligen placera en svensk brigad direkt under den division som tar den finländska gränsen söder om Suomussalmi.

Låter det rimligt?

[Hans]

Hur och när skulle Rikshalvorna gått med i NATO?

MVH

Hans

[Vysotskij]

Har inte tänkt att det skulle påverka strukturen direkt, så har inte funderat så mycket, men tar gärna idéer.

[Hans]

Din tråd, du bestämmer.

Om Västra Rikshalvan kommer med från start 49 och låt säga att Östra lyckas slinka in efter Ungern 56 så har vi ett radikalt annat scenario än om bägge Rikshalvorna går med direkt efter 89. Därav frågeställningen.

MVH

Hans

[Vysotskij]

Fullt integrerade under 1970- och 1980-talen tänker jag mig. Så säg att vi varit med från 1949.

[Hans]

Vad jag spontant ser är svenska förband i norra Finland, kanske även något norskt. Kanske något symboliskt i Norge på gränsen mot Sovjetunionen. Ledning svårt att svara på. Jag misstänker att det är inga utomnordiska länder inblandade. Danmark och södra Sverige är komplicerat.

Vilda gissningar.

MVH

Hans

[Der Löwe]

Jag tror färre värnplikta längre värnpliktstid. Kanske 12 månader, första 6 månaderna utbildning upp till kompaninivå, därefter framgruppering till Finland och södra och östra Sverige resterande 6 månader i förbandsenheter. Med ett sådant upplägg borde vi kunna sätta upp en "stående" division i norra Finland från tex, I19, I20, I21, I5, I 13, I14,I2 , I 3, I17, A4, S3, LV 7 Ing3 mfl. Pansarförbanden sätter upp två pansarbrigader en för Skåne och en för Östergötland. I Mälardalen finns en bataljon. Huvuddelen av IB försvinner till förmån för lokalförsvarsbataljoner för infallsportar med pansarbrigaderna för lokala motanfall. Den strategiska reserven utgörs av förband som transporteras till Sverige på köl vid behov. De stående förbanden avkastar till ett stort antal reservförband för lokalförsvar.

[Hans]

Förhandslagrad materiel var och för vad? Jag tänker på Norge och REFORGER.

MVH

Hans

[Der Löwe]

Kanske en Marine expeditionery Brigade, MEB, förhandslagrad i Uppland kanske? En bergsdivision i Norrbotten fyrkanten? Sedan ett antal större flygbaser över hela Sverige för framgrupperade Amerikanska förband. Kanske kan svenska flygvapnet vara mer specialiserat på luftförsvar?

[Hans]

Tja, varför inte. Men borde det i Uppland inte räcka med ett 'vanligt' US Army förband? Mer POMCUS https://en.wikipedia.org/wiki/POMCUS Och efter en snabbtrål fanns det väl bara en bergsdivision då.

Flygbaser, ja. Fanns väl redan innan lite för långa banor för svenska behov.

Skojig frågeställning från start.

MVH

Hans

[Der Löwe]

Jag tänker mig fler banor i norra Sverige, framflyttning av en del av de norska baserna. MEB förhandslagrad i Uppland, men för insats i skärgårdsområdet, Sverige-Åland-Finland. En MEB är mycket mer än bara en infanteribrigad. När det gäller bergsdivison var det en av de lätta divisonerna som USA tog fram för att snabbt kunna framgrupper från CONUS till konfliktområden. Klipp från Wiki artikel om lätt infanteri.
In the 1980s, the United States Army increased light forces to address contingencies and increased threats requiring a more deployable force able to operate in restrictive environments for limited periods. At its height, this included the 6th Infantry Division (light), 7th Infantry Division (light), 10th Mountain Division (light infantry), 25th Infantry Division, and the 75th Ranger Regiment. Operation Just Cause is often cited as proof of concept. Almost 30,000 U.S. Forces, mostly light, deployed to Panama within a 48-hour period to execute combat operations. On 30 September 1985, the 29th Infantry Division (Maryland and Virginia Army National Guard) was reactivated at Fort Belvoir, Virginia as the only light Infantry Division in the US Army's reserve components.
https://en.wikipedia.org/wiki/Light_infantry

[Bjernevik]

Varför skulle USA överhuvudtaget förhandslagra materiel för arméförband i Sverige (och Norge) om Finland utgör frontlinjen? Att man gjorde det i Norge historiskt var ju för att Norge var frontlinjen i norr.

Att det med Natomedel hade byggts ett antal stora flygbaser i Sverige kan vi nog ta för givet. De svenska särlösningarna Bas 60 och 90 hade inte varit aktuella, däremot hade vi sett flygbaser av den typ som historiskt sett byggdes i Norge.

Sveriges roll torde ha varit liknande den nu är på väg att bli i Nato, att utgöra ett bakre basområde. Våra arméförband torde i första hand vara planerade att skickas som stöd antingen till Finland eller Danmark. Den svenska kusten hade huvudsakligen försvarats på och över Östersjön, några landstigningar som nedgrävda infanteribrigader skulle fördröja mot hade knappast varit aktuella. En betydligt större del av flottan hade troligen varit rustad över tiden, malpåse/depå hade på sin höjd varit aktuella för fartyg som var på väg att fasas ut.

[Der Löwe]

Det beror på operativt djup och hur långt fram man kan skydda de obeväpnade transportflygen som flyger in truppen till platser där materielen finns. Pomcus förbanden behöver även lite tid att hinna aktivera sin materiel och formera sig till stridande förband. Tid kan vara lika med djup. Jag länkar till en Wiki som beskriver hur amerikanska förband för strider i Västtyskland bla var förhandslagrade i Belgien och Nederländerna. https://en.wikipedia.org/wiki/Exercise_Reforger

[Bjernevik]

Avståndsmässigt är det längre från Vaasa till ryska gränsen än det är från Nederländerna till dåvarande inomtyska gränsen.

Men än viktigare är att det inte ligger motsvarande Bottenviken mellan dåvarande Västtyskland respektive Belgien och Nederländerna.

Visst tar det tid att genomföra RSOM, men just därför man bör flyga till en plats varifrån man inte sedan behöver antingen åka båt alternativt genomföra landsvägsmarsch runt Bottenviken eftersom detta tar tid det också.

Om försvarsplaneringen varit att Finland i princip gavs upp och att Sovjetunionen skulle hejdas vid den svenska kusten hade det varit en annan sak. Men jag tvivlar starkt på att Finland hade accepterat detta. Västtyskland accepterade inget annat än att striden skulle tas upp vid inomtyska gränsen och fienden hejdas där, även om det kanske varit bättre rent militärt att planera för fördröjningsstrid genom Västtyskland. Att bygga motsvarande POMCUS-depåer i Sverige för markförband man uppgav skulle försvara Finland hade varit politiskt ohållbart.

I verkligheten planerade vi för övrigt att flyga över trupp med obeväpnade civila passagerarflygplan till Gotland vid mobilisering. Detta utan att ha i närheten av det luftförsvar som ett Sverige och Finland i Nato torde ha haft.

[Der Löwe]

Du kan ha rätt, det är en fråga om infrastruktur. Det blir svårt att både försörja de stående förbanden och ta emot ankommande förband i Finland, men det är även svårt att genomföra stora trupptransporter på samma infrastruktur som ska stödja förband som redan är i strid. Jag tror det hade behövt både och. Det beror helt på hur den total försvarsstrukturen av NATO Finland hade sett ut, en vägning mellan stående förband och tillkommande, uthållighet och omedelbar effekt. Om säkerpolitiska överväganden görs, kanske hänsyn till Murmanskområdets närhet och risken för omedelbar eskalation till kärnvapen måste tas i beräkningen när det kommer till stående och förhandslagrade förband i Finland?