1972 kom nästa dråpslag. ”sjöfartsskyddet” dvs ubåtsjakten skulle lösas med andra medel och de stora fartygens saga var slut i den svenska flottan. Sista fartyg att avvecklas var jagarna Halland och Småland.
Detta scenario ändrar på den väg besluten 1858 och 1972 slog in på. Marinen behåller sin budget och fortsätter sköta sjöfartsskydd och bygga stora örlogsfartyg.
Under perioden strax före andra världskriget och under kriget införskaffades sammanlagt 18st jagare. 6st stadsjagare, 4st modifierade stadsjagare, 4st kustjagare och 4st från Italien inköpta jagare. Ungefär 30år senare 1966-76 byggdes 18 torpedbåtar av typen Spica I och II. Som de facto om att ersätta de gamla jagarna inom ytattacken.
Här presenterar jag mitt förslag till ersättare stads/ kustjagare. Fartygen är byggda 30år efterr stadsjagarna togs i bruk och är av ungefär samma storlek, Deras livslängd räknas till 30år med en halvtidsmodifiering.
Fartygen får samma sensorer som de större Hallandjagarna med Arte 67och PS-47, vid uppgradering ges fartygen den nya digitala eldledningen 9LV MK 2 eller Arte 726 med PS-726. Den stora luftspaningsradaren ersätts med PS-860 som samtidigt köps in till flygvapnet och är en 3d långräckviddig spaningsradar. Fartygen förses också med Lv robot RB71 sky flash som modifierats med startbooster för möjlighet att avfyras från tub ombord. Den är semiaktiv och leds mot målet av fartygens egen eldledningsradar. (danska marinen och australiensiska marinen har liknande lösningar med Seasparrow och SAB/ Ericson radar och eldledningssystem)
Den klumpiga Rb08 installationen med de tre tunga torpedtuberna ersätts med 8st av den nyutvecklade RB15 och 40cm ubåtsjakttporpeder. Fartygen ges ny telekrigsutrustning med signalspaningsanläggning och störmatriel.
