Namn i bondesamhället

[Ingrid Maria]

Hej,
Jag har kommit i schism med min mamma om namnbruk
i bondesamhället. Det gäller min blogg om släktforskning
som jag precis har startat och där jag tänkte berätta
lite om trakten hon bodde i som liten - en landsbygdstrakt
på 1930-och 40-talen. Man har där väldigt ålderdomliga
sätt att kalla olika grannar och släktingar,folk i släkten
som nu är 70 år och äldre brukar fortfarande detta sätt
att beteckna människor: förnamn plus boställe, eller
förnamn plus yrke mm.
Exempelvis Agda på Såshult, Hilding i Kräva,
Mjölnar-Kalle, Smeds-Anna, Johan i Syrhåla.

Nu har jag tänk dokumentera-detta namnskick i min
blogg men får vilda protester från mamma.
-Så kan du ju inte skriva. Det är ju öknamn!
-Nej, säger jag. Det är inga öknamn. Så sa dom förr
i bondesamhällena.
-Jo så kan du inte skriva, svarar hon. Dom kan
bli arga.

Jaha. Och hur ska jag nu göra? Vad tycker ni?
Vad jag förstår så är det inte bara hon som använder
dessa "öknamn" utan de äldre från bygden i gemen.
Jag uppfattar inte detta som öknamn på folk.
Så, vad ger ni mig för råd?

[Hexmaster]

Vad "i"-namnen beträffar så finns det ju än idag ett otal sådana i själva riksdagen. Som Persson i Stjärnhov. Vad säger mor om det?

Öknamn är idag uteslutande något dåligt, men en gång i tiden kunde det vara det som idag kallas tillnamn, som är fullkomligt neutrala. Som "Agda på Såshult"; nu kanske det i själva verket var en grov förolämpning eller intern lustighet, men om det fanns en faktisk plats som verkligen kallades Såshult och Agda bodde där, ja, då har jag mycket svårt att se hur någon skulle kunna ta illa upp av benämningen.

Men om så verkligen är fallet så är ju det intressant i sig. Under vilka omständigheter skulle t.ex. Göran misstycka till att kallas Persson i Stjärnhov?

[Jurgen Wullenwever]

Skriv alla orden, annars går de förlorade för eftervärlden, och det är ju en intressant språklig aspekt i beskrivningen av bygden. Jag tror att de skulle bli mer kränkta om du enbart använde deras personnummer, och Persson i Stjärnhov är betydligt mer mänskligt informativt än 490120-xxxx.

[Lars Törnqvist]

För många människor är det bara det officiella namnet som räknas som riktigt namn. De namn som nämns är ju i hög grad inofficiella namn som bara används i vardagligt tal. De flesta som använder dem skulle knappast komma på tanken att använda dem i skrift, och de skulle absolut inte använda dem i exempelvis i adressen på brev eller i köpekontrakt. De skulle ta illa upp om det vardagliga namnet stod i tidningen i stället för det riktiga namnet. Nils Nilsson som alltid kallades Nisse på Åsen skulle nog ha sagt upp prenumerationen på lokaltidningen om det senare namnet hade stått i en tidningsnotis. Många upplever nog publicering på Internet som likvärdig med publicering i tidningen.

[Wooster]

Vad "i"-namnen beträffar så finns det ju än idag ett otal sådana i själva riksdagen. Som Persson i Stjärnhov. Vad säger mor om det?

Fast användningen i Riksdagen av ortsnamns-tillägget på enskilda ledamöter handlar ju om att skilja ledamöter med samma namn. "Göran Persson i Stjärnhov" får ju inte förväxlas med "Göran Persson i Simrishamn" och så vidare.

Hade en ledamot som haft ett inarbetat smeknamn (t ex Mjölnar-Kalle) velat få med detta i ledamotsförteckningen är jag tveksam till att riksdagsförvaltning skulle godkänna det.

Angående Ingrid Marias fråga så borde namnen idag knappast kunna väcka anstöt - de är ju snarast kulturhistoria. Men om de var helt uppskattade förr i tiden kan nog diskuteras - från fall till fall. "Patron Persson på Stjärnhov" var nog mer uppskattat av den namngivne godsägaren än öknamnet "Öl-Janne" uppskattades av mångsysslaren i byn.

[Lars Törnqvist]

En del riksdagsmän har ju tagit ortsangivelsen som officiellt efternamn. Axel Pehrsson-Bramstorp är ett exempel.