"Jag har släktforskat och kommit ner till antiken"

[KP-31]

Jag vet att en del hävdar att de till exempel är släkt med någon romare i Gallien på 300-talet. Dock har jag också läst att det är oerhört svårt, kanske omöjligt, att på ett källkritiskt sätt "ta sig igenom" folkvandringstiden. Jag har dock för mig att man kan komma ner till exempelvis biskopen Arnulf av Metz (död 18 juli 640), utan att allt för mycket ge avkall på källkritiken.

/a81

Det gäller isåfall enbart familjeförhållandena. Att spåra sina biologiska förfäder mer än några generationer tillbaka i tiden är mycket svårt på grund av en väldigt vanlig företeelse som kallas för otrohet. Man brukar säga att minst 10 % av befolkningen har "fel" pappa. Ju längre tillbaka i tiden man släktforskar desto mindre sannolik blir därför ens släktträd. Anor som går tillbaka till tidig medeltid har en så låg tillförlitlighet att en sådan släktforskning inte kan kallas för vetenskaplig.

Detta måste väl bero väldigt mycket på kulturen. Osmo Tammisalo presenterade i sin bok en engelsk undersökning enligt vilken bara c. 1 % av befolkningen skulle ha ”fel” pappa. Tyvärr har jag glömt namnet på den här undersökningen.

[Skribenten]

Fram med alla referenser på den histioriska resan, eljest är uppgifterna värdelösa.

[Giancarlo]

Min fabror har lyckats forska ned vår släkt till Karl den store, han baserar detta antagande
på att våra anfäder i västergötland hade ärvt ned gamle Charlemagnes vapensköld.
Enligt min fabror var vi också en hårsmån nära att vara släkt med det danska kungahuset, men gubben som gifte sig med den danska
konungaättlingen till fru och fick inga barn med henne och gifte om sig.
Själv är jag dock väldigt skeptiskt på att vår släkt kan vara så associerad med två av släktforskningens "Heliga Graaler".

[Andreas K]

Du verkar vara förståndigt källkritisk, Giancarlo.

[Tomas Ibsen]

Kan med stor sannorlikhet säga att jag INTE är släkt med författaren. Det utan att ha lagt ner en enda minut på släktforskning.

[a81]

Min fabror har lyckats forska ned vår släkt till Karl den store, han baserar detta antagande
på att våra anfäder i västergötland hade ärvt ned gamle Charlemagnes vapensköld.

Du kan säkert vara släkt med Karl den store, många svenskar är det genom den danska drottningen Adéle av Flandern som levde kring 1100. Om din farbror hittat den koppling (eller någon annan) kan du vara släkt med Karl den store. Men att basera släktskapet på en vapensköld verkar långsökt och håller väl knappast källkritiskt sett...

/a81

[Giancarlo]

Min fabror har lyckats forska ned vår släkt till Karl den store, han baserar detta antagande
på att våra anfäder i västergötland hade ärvt ned gamle Charlemagnes vapensköld.

Du kan säkert vara släkt med Karl den store, många svenskar är det genom den danska drottningen Adéle av Flandern som levde kring 1100. Om din farbror hittat den koppling (eller någon annan) kan du vara släkt med Karl den store. Men att basera släktskapet på en vapensköld verkar långsökt och håller väl knappast källkritiskt sett...

/a81

Ok jag ska updatera honom om denna viktiga informationen!

Senaste nytt från min fabrors sida: Vi är tydligen helt säkert släkt med Gorm Den Gamle/danska kungahuset nu! Woohoo.. Vi är kungar!

[spiring]

Senaste nytt från min fabrors sida: Vi är tydligen helt säkert släkt med Gorm Den Gamle/danska kungahuset nu! Woohoo.. Vi är kungar!

Nej, ni är deklasserade. Någon i släktledet har misskött sig å det grövsta för att "falla ur" kungaätten. Inte mycket att skryta med.

Att däremot komma från synnerligen enkla förhållanden, och numera ha kommit upp sig, är en annan sak... det är driftigt.

Detta enkla förhållande är dock något som de som "skryter" med fina anor inte riktigt förstått...

[Master Marx]

Jag har hört att många av dagens levande människor är släkt med Djingis Khan och han levde ju knappt ens 800 år sedan. Min historiker till ex. flickvän hävdade att det räcker med att leta upp någon kändis i släkten så brukar det gå rätt bra att komma ner till åtminstonde Charlemagne.

Som nämnts på forumet finns det profs som livnär sig på detta och mer eller mindre "korrekt" kan leta upp den kändis man nu vill ha. Går man bara tillräckligt långt tillbaka, som sat... Och tydligen så fär man vad man betalar för!

Jag tycker det är en större bedrift att inte hitta någon kändis eller hövding i sin släkt!

[Psilander]

Som "troende" kan man ganska enkelt hävda att man är släkt mea Noa I arken, och därmed Vasarna, som också hävdade det, vår herre städade ju förtjäsntfullt ut allt annat i syndafloden

[Hans]

Att spåra sina biologiska förfäder mer än några generationer tillbaka i tiden är mycket svårt på grund av en väldigt vanlig företeelse som kallas för otrohet. Man brukar säga att minst 10 % av befolkningen har "fel" pappa.

Nja, det är att tolka statistiken lite felaktigt. Det är mindre än 5% - här t.ex. uppges uppskattningen till 2%. Det är idag då rörligheten av människor är betydligt högre än tidigare och möjligheten till otrohet är följdaktligen större. Jag hävdar inte att inte otrohet inte förekom tidigare men jag inbillar mig att det var lite svårare i en liten bondby på mitten av 1800-talet äv vad det är idag.

MVH

Hans

[Samuelsson]

Av de cirka 500 personer jag lyckats kartlägga i någorlunda omfattning, tillbaka till sent 1600-tal men mest 1700-talet och framåt är det idel oädel bönder, skomakare och torpare. Plus en kvinnlig fängelsekund, som avtjänade 4 månaders straffarbete för stöld i unga år.

Enligt min ödmjuka mening är det den roliga delen av släktforskningen - att hitta vanliga människor, som föddes, levde och dog i en ganska enkel miljö och med enkla medel. Deras kamp och strävan ger mig styrka idag. Det är där, inte hos nån greve som föddes i en himmelssäng med silversked i mun, som jag kan identifiera mig och känna mig delaktig i historien.

Så jag lovar, om mina efterforskningar skulle leda mig uppåt i hierarkin ska jag utan dröjsmål släppa det spåret och istället fortsätta på en annan gren, i den mellansvenska myllan.

[Jens Yde]

Jag antar att du menar diskussionen om den av mig nämnda Bureätten. Vars härstamning verkar lika sannolik som kulknappen.

En ny svensk dna-undersøgelse har ikke fundet vej hertil. Den tager livet af påstandene om et Andeby/Ankeborg-niveau angående Bureætten.

Gamle Olof Hersesson i Bure (1380-1461) var skabt af blandt andet haplogruppe G2a, siger undersøgelsen – eller af G2-P15, som den nu senest bliver kaldt.

Slægtsforskere har fundet frem til nogle nulevende mænd i Sverige, efterkommere i lige mandslinje efter Gamle Olof. Det viser sig, at to af hans sønners efterkommere 18 generationer senere har y-dna G2a. En mulig tredje søn, som blev stamfader til Bure-adelsslægten, fik imidlertid hurtigt efterkommere, der er R1b.

En slægtsforsker siger i vedføjede video, at G2a i Europa især er udbredt i Alperne og Italien (og jeg skal ikke undlade at gentage min flere gange fremsatte påstand om, at norditalienske rejsende med Pytheas’ flåde i 325 f. Kr. stod af i ”Thule”, og at de ved Trondheimsfjorden introducere kunsten at skrive runer, at lave jern og anden avanceret kultur og ubevidst kom med mændenes haplogruppe Q1a3 – samt nu også G2a. Mærkeligt nok boede Gamle Olof i Bure, det samme navn som Odins farfar, Bure, havde).

Seks linjer i 18 generationer er 102 ”reproduktioner” og tilsyneladende er der kun et tilfælde af ”anden far end den, man troede”.
http://buredna.sjolunds.se/?page_id=24

De undersøgte bor i Stockholm, Sundsvall og Skellefteå. Senest er der kommet en amerikaner med.
http://buredna.sjolunds.se/?page_id=2

Slægtsforsker Peter Sjölund forklarer her, se den nederste video, det relevante begynder 20.35 minutter inde i foredraget.
http://www.genealogi.net/filmade-foredrag-om-dna/

PS: Jeg anser det for muligt, at en kugleformet frakkeknap, kulknappen, virkelig tog livet af den svenske konge Karl XII.

[frodeh]

Jeg har lite å tilføre diskusjonen, men fikk lyst til å skrive følgende: Jeg vet at om man går n generasjoner tilbake så har man 2^n forfedre - det er enkel matematikk. Antar jeg at en generasjon er ca 30 år så får jeg at jeg har mer enn en million forfedre omtrent ved slutten av Svartedauden/Digerdöden. Man må legge inn hva jeg antar er et ikke ubetydelig fratrekk for overlapp/gjentakende slektlinjer mellom disse forfedrene osv. Likevel blir det nokså opplagt nesten "alle" har overlappende slektstre og før eller siden kan hekte seg på et som følger en adelig familie, og derfra kan man fortsette tilbake til tider som jeg ikke tør tenke på en gang. Med andre ord er det fristende å anta at de fleste av oss i en eller annen form finner Hårfagre eller Skotkonung eller Blåtann i vårt slektstre om det teoretisk kunne kompletteres.

En annen fascinerende ting dette betyr er at om man går noen hundre år tilbake så vil "alle" ha forfedre fra de mest usannsynlige steder og som har gjort fantastiske ting. Slektsgranskning, som jeg synes virker veldig spennende men dessverre ikke har som hobby, handler om det å finne og dokumentere dem. Menneskelig nysgjerrighet enkelt og greit. Om vi bare hadde flere, bedre og digitaliserte arkiver..

[Valdemar Sappi]

Det där stämmer ju inte riktigt frodeh. Jag är en Horneman från Reins Kloster i Rissa, Harald Hårfagres gård en gång i tiden. Jag vet precis hur jag är ättad efter Harald. Vet varje mansled, varje kvinnoled. Kvinnor och män som gifte sig inom en snäv krets av människor. En krets så snäv att matematiken du använder inte alls stämmer. Så i princip har du rätt, men inte när vi kommer upp i maktens toppskikt.

Släktskapet går även över jarl Skule Bårdsön, han som byggde klostret på Rein. Börjar vi gå bakåt i hans angelsaxiska kungaätt, då börjar det nog sprida sig i en vidare krets. Den kungaätten som föll där 1066 var om jag fattat det rätt inget annat än en ganska lågättad stormannaätt från 800-talet, med en rad okända ingiften. Framlyft av danske kungen som lydiga småkungar under 900-talet om minnet inte sviker mig...

Släkten Horneman, Castenskiold är en gammal stormannaätt som hela tiden fört hjorten i vapnet. Som gör det än. En ätt som gått upp och ner i historien flera gånger. Där finns massor av okända kvinnor. Men det vi kan följa pekar mot hårt styrda arrangerade giften inom en snäv krets, även under nedgångsperioder. Det mycket tydliga mönstret är att man gifta samman strögods, dvs man gifte sig med nära fränder, om än inte i blodsled.
Den äldst säkert kända är Asser Ingridsen från Arndrup i Sönderjylland, född ca 1210. Ingridsen kallades han därför att hans mor var från klanen Hvide/Galen, en ättling till jarl Skjam Hvide. En dotter till Ingfred Assersdater, ärkebisp Absalons syster. Eller en sondotter. Han var troligen densamme som Assar Helfsen , vilket ger oss ännu en generation, Hr Helf/Elf av Horsens, omnämnd som hövitsman i Estland i kung Valdemars jordabok.

Jag har roat mig med att studera alla lösa oäkta förbindelser i senare tid, dvs främst 1800-talet. Mina släktingar var då lössläppt högadel i kungens närhet mäktiga nog att göra som de ville, så hade väntat mig en del oäktingar även i huvudlinjen. Men inte! Min bror och en annan ännu levande släkting går 17 generationer tillbaks. Nio år åt ena och åtta åt andra. De var som enäggstvillingar när de var unga.

Så visst, din matematiska modell säger mycket frodeh, men ändå inte. Även min släkt måste räknas i många, många tusen. Men inte är det då i närheten av de siffror du nämner för min del. Även om de nog är fler än Stockholms befolkning när vi kommer till 800-talet...