När började man att använda efternamn?

[Hornsberg]

Ja, hur står det till gällande den här saken egentligen? Adliga släkter verkar ha börjat använda släktnamnet under tidigt 1700-tal. Borgerliga släkter och prästsläkter snabbt därefter.

Jag har trott att "vanligt" folk började använda släktnamn istället för patronymikon först under sent 1800-tal, men mitt släktnamn, Löhman, finns under 1700-tal i födelseböckerna? Hur kommer det sig? Jag ser även en del andra namn såsom Öfverberg, Åberg på samma sida i dopboken som mina Löhman. Alla verkar ha simplare yrken såsom mjölnare, dagverkskarl. Borde inte dessa människor endast ha haft ett son-namn i födelseboken?

[Lasse O]

Jag ser även en del andra namn såsom Öfverberg, Åberg på samma sida i dopboken som mina Löhman. Alla verkar ha simplare yrken såsom mjölnare, dagverkskarl. Borde inte dessa människor endast ha haft ett son-namn i födelseboken?

Blev det inte modernt bland medelhög och låg på 1700-talet att börja använda namn från naturen? Dagens efternamn med träd, berg, vatten, djur m m i sig startade väl på 1700-talet.
I Finland verkar det ha varit samma utveckling, vilket kanske inte är så konstigt.

[a81]

Adeln började använda "riktiga" efternamn redan på 1600-talet (ibland ännu tidigare), präster och borgare följde som sagt snabbt efter. Även bruksarbetare började ta släktnamn tidigt. Patronymikonen levde främst kvar bland allmogen innan de "stabiliserades" till vanliga släktnamn (våra moderna -son-namn) i slutet av 1800-talet.

[Hornsberg]

Fanns det några slags regler för vilka namn man fick ta? Tänker på alla samhällsklasser. Fanns det restriktioner för nyadlade när det kom till att skapa sig sitt adliga namn? Fick bruksarbetare, borgare och präster ta namn som inkluderade typiska adliga ändelser -skiöld, -hielm, -sparre osv? Och kunde andra än prästerna ta latiniserade namn?

Gällande soldatnamn, var alla soldater tvungna att ta ett namn som deras överordnade tilldelade dem, eller kunde dem själva välja något?

Är även intresserad av "regler" kring förnamn. Kunde till exempel en bonde döpa sin son till Carl Mauritz Gabriel? Ett namn som klingar ganska adligt.

[Göstring]

För soldater var det inte tillåtet att ha adligt klingande namn. Detta gällde även adliga soldater som fick byta till något annat så länge de var meniga. Om grekiskinspirerade namn räknas in bland de latiniserade kan Psilander ges som exempel. Det lär ha funnits socialt tryck att hålla sig till sitt stånd och att ge bondebarn adligt klingande namn föll nog i de flesta fall av det skälet.

[Markus Holst]

Även idag följer namnen socialgrupper och provinser. Så har det nog alltid varit.

[Spaceanimal]

Så länge man bodde kvar i trakten behövdes inget efternamn. Däremot kunde man ha gårdens namn som binamn. Var och varannan man hette Johan Johansson och kunde bara skiljas åt genom gårdsnamnet. Men övertog han en annan gård, t ex genom gifte, så bytte han binamn.

Jag vet att jag är fjärde generationen med vårt efternamn. Det är ett typiskt svenskt naturnamn, men kommer från en gård med detta namn. Min farfars far behöll detta namn när han flyttade från gården och iom det blev binamnet ett släktnamn. Detta var i slutat av 1800-talet. Farfars farfar hade däremot tre olika binamn.

Men i en annan släktgren hittar jag en dräng som i mitten av 1700-talet hade ett efternamn. Troligen för att han flyttat in till en stad. I staden kände inte alla till en, där behövdes ett släktnamn.

[CvD]

Om jag inte minns fel så blev det inte lag på att ha efternamn i Sverige förrän 1901. De som inte redan hade efternamn skulle använda sitt patronymikon som efternamn, därav alla son-namn.