Järnvägsminnen

Diskussioner kring teknikens utveckling genom tiderna och dess inverkan på vår historia.
Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Medlem
Inlägg: 9711
Blev medlem: 12 jun 2005 05:23
Ort: Stockholm

Järnvägsminnen

Inläggav Stellan Bojerud » 28 feb 2015 09:21

Lok litt A.jpg
Min farfar Carl Hjalmar Bengtsson var lokförare på Riksgränsbanan med stationering i Kiruna. 1910 körde han ett snälltågslok litt A (se fotot ovan) med persontåget mot Narvik. Norr om Boden gick snälltåget "Nordpilen" 93/94 som persontåg med uppehåll på alla stationer.
Han hade passerat stigningen vid Rautas och höll nog 100 km/h mot tillåtna 90 km/h. (Litt A gjorde utan svårighet och obalans lätt 125 km/h, förutsatt att tåget inte var tungt, d v s fler än 3-4 boggievagnar).

Varg eller järv hade satt skräck i en renflock. Renarna sökte sig upp på rälsen, dit de listiga rovdjuren inte följer efter. Så kommer farfar ångande med högsta fart. Renarna ser fotogenstrålkastarna och börjar springa mot det som de tror är gryningen och säkerheten.

Det blev en ordentlig "rensmäll". 157 renar miste livet och det tog tre dygn att få loss tågsättet ur kaoset av renkadaver. Det tog flera timmar för tågpersonalen (förare, eldare, tågbefälhavare och biljettgranskare) att med personvagnarnas brandyxor barmhärtighetsdöda de renar, som fortfarande levde i massakrerat skick.

Ett tragiskt rekord, som står sig än idag, även om det förekommit fler "rensmällar" under 1900-talet där antalet döda djur överstigit 100.

På 1950-talet försökte man med högtalare på loken, som sände ut ljud från ylande vargar, men den bluffen gick renarna tyvärr inte på.

Att dräpa skadad ren med brandyxa innebär att man slår in yxans pik i renens huvud. En föga behaglig hantering.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.

hasse lindquist
Medlem
Inlägg: 1248
Blev medlem: 29 nov 2008 11:43

Re: Järnvägsminnen

Inläggav hasse lindquist » 28 feb 2015 12:20

Intressant järnvägshistoria Stellan. En liten fråga. Tror mig ha hört att SJ:s ånglok littera A sedemera byggdes om och fick tre par drivande hjul, varvid löpaxeln under förarhytten försvann. Avsikten var rimligtvis att öka lokets dragkraft.
Vet du eller någon annan skalmanit ngt om detta?

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Medlem
Inlägg: 9711
Blev medlem: 12 jun 2005 05:23
Ort: Stockholm

Re: Järnvägsminnen

Inläggav Stellan Bojerud » 28 feb 2015 15:21

Jovisst. När Ostkustbanan byggdes bestod statsbidraget bl a ånglok typ A och E. A-loken ombyggdes vid Motala Verkstad och fick tre drivaxlar. SJK har en liten skrift om detta. Jag tror - upprepar tror - att 10 lok byggdes om.

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Medlem
Inlägg: 9711
Blev medlem: 12 jun 2005 05:23
Ort: Stockholm

Re: Järnvägsminnen

Inläggav Stellan Bojerud » 31 mar 2015 11:56

Det var valborgsmässoafton 1944. Ängelsberg. Far hade lokreserv. Så ringde telefonen. Nordgående snälltåg hade fått lokfel i Ramnäs. Far fick rycka ut med en vedeldad F3a. Ett föråldrat persontågslok från sekelskiftet och vida svagare än de ordinarie B-loken. Han hade aldrig kört det loket tidigare. Han och eldaren fick turas om att kasta in vedträn. Veden var sur och brann dåligt.
- På vägen till Ludvika slet jag upp ett par arbetshandskar. Det var hårt. Men det värsta var att se alla friskt flammande vårdkasar, när vår sura ved i eldstaden knappt brann.

Användarvisningsbild
Hans
Stödjande medlem
Inlägg: 19870
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Re: Järnvägsminnen

Inläggav Hans » 31 mar 2015 13:19

Intressant, tack.

Hur påverkas prestandan på ett lok som konstruerats för kol och istället eldas med ved?

MVH

Hans

Användarvisningsbild
Hans
Stödjande medlem
Inlägg: 19870
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Re: Järnvägsminnen

Inläggav Hans » 31 mar 2015 13:20

Renproblemet kvarstår: http://www.jarnvagsnyheter.se/tag/renolyckor

MVH

Hans

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Medlem
Inlägg: 9711
Blev medlem: 12 jun 2005 05:23
Ort: Stockholm

Re: Järnvägsminnen

Inläggav Stellan Bojerud » 31 mar 2015 18:11

Hans skrev:Intressant, tack.

Hur påverkas prestandan på ett lok som konstruerats för kol och istället eldas med ved?

MVH

Hans


Prestandan påverkas inte i sig vad gäller dragkraft och hastighet. Däremot ökar restiden eftersom fler uppehåll måste göras för pålastning av ved. Veden är avsevärt mer skrymmande än kol. Vidare måste särskilda gnistsläckare monteras på skorstenen, eftersom gnistbildningen är avsevärt större än vid koleldning.

Användarvisningsbild
dc
Stödjande medlem
Inlägg: 2112
Blev medlem: 03 feb 2007 23:21
Ort: Nättraby

Re: Järnvägsminnen

Inläggav dc » 01 apr 2015 08:06

Jag trodde att det satte ner prestandan rejält. Jag har läst redogörelser för att vedeldade lok under kalla förhållanden inte lyckades få upp tillräckligt ångtryck för att operera.
No one can prevent me from raising towers in babylon

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Medlem
Inlägg: 9711
Blev medlem: 12 jun 2005 05:23
Ort: Stockholm

Re: Järnvägsminnen

Inläggav Stellan Bojerud » 01 apr 2015 11:46

Ja, det handlar ju om att koka vatten. Det går att få högre temperatur och går fortare med kol än med ved. Men har jag väl ångbildningen ingång fungerar maskineriet likadant oavsett om vattnet kokats med kol, ved eller olja. Ja t o m torv.

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Medlem
Inlägg: 9711
Blev medlem: 12 jun 2005 05:23
Ort: Stockholm

Re: Järnvägsminnen

Inläggav Stellan Bojerud » 05 apr 2015 01:39

Att köra ihjäl en människa är något alla lokförare fruktar. Far hade persontåg mot Bålsta med en Hg (se foto). Strax efter Stäkets station såg han en ung kvinna, som stod och plockade blommor intill banvallen. Plötsligt slängde hon blommorna och sprang upp och lade sig på rälsen. Far berättade senare:

- Jag slog till nödbromsen, men bromssträckan med 90 km/tim och aktuell tågvikt var ju normalt 900 meter. Med full nödbroms ca 300 meter. Jag signalerade kollision. Lång - kort - lång - kort hela tiden. Detta för att tågbefälhavaren (konduktören) skulle förstå att något farligt var på gång. Och möjligen även för att skrämma bort flickan. Jag kunde inte göra något annat än svära och säga till mig själv att flickstackare, nu klipper jag ju bara av benen på dig.

Så såg jag att hon ändrade sig och rullade till sidan av spåret.

När tåget väl stannat gällde det att backa tillbaka och se hur det gått för flickan. Det är tågbefälhavarens uppgift. Lokföraren får aldrig se offret -i annat fall blir han varaktigt obrukbar. Efter en stund kom tågbefälhavaren:
- Plogen klippte henne i pannan. Alles kaputt.

Det fanns ju inga mobiltelefoner eller järnvägsradio. utan på var 300:e meter fanns det en kopplingsplint, där en på loket medförd fälttelefon kunde kopplas in. Så vevade man på telefonen och fick kontakt med stationerna. I detta fall Kungsängen. Kort rapport och därefter fortsatte färden.

Sedan blev det härdad personal från banavdelningen som ryckte ut med en dressin och en stor plastsäck. De åtföljdes av en polisman som förde protokoll över förrättningen. I Kungsängen fick far beskedet att han skulle köra returen till Stockholm C där inkallad avbytare väntade. Vidare påmindes han - lite i onödan - om att skriva händelserapport.

Far blev sjukskriven tre dygn. Det var standardförfarandet. Det gick sämre för tågbefälhavaren. Han hade varit med om så många dödskörningar, att han av kamraterna kallades "Mordängeln". Nu slog det över för honom. Han ansåg sig hemsökt och förföljd av onda andar. Det blev en tid på mentalsjukhus och därefter stationär tjänst i biljettexpedition.

Far berättade att det tog många år innan händelsen försvann ur hans inre öga. Var gång han passerade platsen kände han vanmakten över att ha stått där med fullt tillslagna bromsar och inte kunna göra något.

Även i vagnarna hade det varit lätt kaos. Den kraftiga nödbromsningen gjorde att passagerare tumlade runt, men ingen skadade sig allvarligt. Det var biljettgranskarens (andre konduktörens) uppgift att gå och utandas trygghet:
- Vi har kört på ett föremål, men det åtgärdas nu.
500px-ellok.jpg
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Medlem
Inlägg: 9711
Blev medlem: 12 jun 2005 05:23
Ort: Stockholm

Re: Järnvägsminnen

Inläggav Stellan Bojerud » 05 apr 2015 02:21

Lördag var ju förr halv arbetsdag. När far hade fridag på lördag åkte vi in till Stockholm och handlade i Saluhallen. Vi bodde i Sundbyberg 7 km NV Stockholm C. Med tåg tog resan 8 minuter.

Efter det far gjort sina ärenden gick vi på bio. Dåförtiden fanns inte TV. Det blev endera av biograferna "London" eller "Hollywood". Jag såg på Kalle Anka. Far på veckans aktuella journalfilmer. Sedan var det dags för hemfärd. Stockholm C perrong 3. Där stod loket med färdriktning Stockholm och hade inte gjort rundgång. Något var fel.
300px-D-lok.jpg


Far gick fram till förarhytten och en märkbart skakad förare öppnade dörren:
- Rolf, kan du hjälpa mig? Jag har just kört över en. Kan du göra rundgången åt mig.

Far och jag klättrade ombord. Jag var väl sådär 12 år. Föraren drack med skakande händer kaffe. D-loken hade kokplatta. Far kontrollerade signaler och gjorde klart för rundgång, d v s koppla loss loket och på parallellspår köra förbi tågsättet och koppla in i andra änden av tåget. Ordinarie förare sade att avbytare var inkallad och väntade i Sundbyberg. Far sade då att han skulle köra till Sundbyberg.'

Upp på loket klättrar då en yngre man och kommer in i förarhytten:
250px-Du_581_hytt.jpg


- Det är förbjudet med obehöriga på loket!
- Vem fan är ni?
- Jag är ingenjör NN. Pojken får inte vistas i förarhytten.
- Det är min son och jag svarar för honom. Kollega har just kört ihjäl en människa och jag skall köra till Sundbyberg.
- Pojken får inte vara på loket. Han måste stiga av.
- Han stannar här. Ni stiger av. Jag tar befälet och ansvar för detta lok. Ingenjörn får skriva rapport.

Ordinarie lokförare hade piggnat till och ingenjören insåg att han löpte risk att få stryk. Han dröp av. Färden till Sundbyberg gick utan problem.
*
Några veckor senare kom det ett telefonsamtal till far. Det var chefen för lokstationen i Hagalund, den fruktade Maskinöveringenjören (Miö) Butén. Han meddelade helt kort att det inkommit en anmälan och att den anmälande ingenjören anmodats att hålla sig till sina arbetsuppgifter och inte lägga sig i lokpersonalens arbete. Vidare tackade han för visad rådighet i en svår situation.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.

varjag
Stödjande medlem
Inlägg: 41797
Blev medlem: 24 apr 2002 11:53
Ort: Australien

Re: Järnvägsminnen

Inläggav varjag » 05 apr 2015 10:41

Tack för superintressant tråd om dina minnen Stellan! Alla vi gamlingars minnen, är ofta nyheter för dagens generationer - :thumbsup:

[quote][Även i vagnarna hade det varit lätt kaos. Den kraftiga nödbromsningen gjorde att passagerare tumlade runt, men ingen skadade sig quote]

Jag upplevde ngt liknande på Nordpilen Ii närheten av Vännàs på 50-talet....
Det första - var att bagaget på hyllorna i 3:e klass sittkupén - kom flygande och dunsande mot oss som åkte baklänges..... 8O
- och passagerarna mitt-emot - hamnade i min famn....bl.a. en mjuk fet kärring .......

Det - var nödbromsning!

Sen ylande loksignalen och - en metalliskt mordsmäll!

Det var en lastbil - som klippts av mitt på en obevakad övergång....

Usch ja!

minns Varjag

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Medlem
Inlägg: 9711
Blev medlem: 12 jun 2005 05:23
Ort: Stockholm

Re: Järnvägsminnen

Inläggav Stellan Bojerud » 05 apr 2015 11:32

Ja, du Varjag. Gamla män glömmer skrev brittiske försvarsministern Duff Cooper. Men jag upplever det tvärt om. Ungdomens minnen kommer åter. Persontåg mot Västerås. Strax söder om Kalmarsands hållplats. Järnvägsövergång. Personbil på spåret. Troligen motorstopp. Jag var med på loket. Far:
- Nu går rullgardinen ner för honom. Han slog till kraftig broms, men initialt inte nödbroms. Så med tyfon signalen "tåg kommer", d v s ett långdraget tjut.
Bommarna vid järnvägsövergången fälls med kling och klånk. Signalen visar klart. Vi ser hur bilföraren söker skjuta bilen från spåret och att en annan bilist kommer honom till hjälp. Men bommarna är ju fällda. Trapped!
Men som tur gick vi med låg fart. Hållplatsen Kalmarsand var en sådan där påstigande själv måste signalera för att tåget skulle göra uppehåll.
Men detta innebar att lokföraren måste anpassa farten för att vid behov kunna stanna vid hållplatsen. Far hade börjat bromsa redan 900 meter före hållplatsen och höll ca 30 km/tim.
Kollisionen märktes knappt. Loket sköt ner bilen i diket till höger om spåret.
Upprörda röster. En bogserlina letades på och krokades fast i bilen. Andra ändan lades runt lokets högra buffert. Så drog tåget med sakta back upp bilen ur diket.
Fler bilister hade skyndat till. De sköt bilen bort från spåret medan andra höll upp bommen, så att de kunde lämna övergången.
Glada vinkningar besvarades med kort tyfonsignal. Färden fortsatte mot Västerås.

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Medlem
Inlägg: 9711
Blev medlem: 12 jun 2005 05:23
Ort: Stockholm

Re: Järnvägsminnen

Inläggav Stellan Bojerud » 05 apr 2015 12:12

Att driftsätta ett D-lok.
Först gäller det att få elström. Har jag tur finns det tryckluft i tanken. Då trycker jag bara på en kontakt. I annat fall får jag med en handpump åstadkomma tillräckligt tryck för att strömavtagaren ska gå upp. Resultatet hör jag i form av en lätt duns och ett fräsande ljud. Tryckluftpumpen går igång.

Sedan slå till huvudströmbrytaren. Med en vevliknande nyckel välja framåt eller bakåt.

Pröva bromsen. Tvärt om mot vad många tror innebär tryckluftbroms att tryckluften håller ifrån bromsarna. Faller trycket slår bromsarna till.

Nu är det dags att köra. Reglaget har 16 körlägen ("växlar"). Jag lägger in läge 1 och hör hur relät slår till med en smäll och luktar ozon. Kontrollerar ampèremätaren. När den "lugnat sig" lägger jag i läge 2.

D-loken finns i flera varianter. De byggdes i 333 exemplar. Dg är godstågslok växlade för 75 km/h. Du, Ds m fl varianter är persontågslok växlade för 100 km/h.

Användarvisningsbild
Hans
Stödjande medlem
Inlägg: 19870
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Re: Järnvägsminnen

Inläggav Hans » 05 apr 2015 13:01

Sällar mig till varjagens hyllningskör.

Självmord är förtfarande idag ett stort problem inom spårtrafiken, 2013 så valde 90 personer att avsluta sitt liv med hjälp av en lokförare i Sverige. I EU nästan 3 000 men det finns en underrapportering framförallt i djupt katolska länder där det inte är ok att avsluta sitt liv själv. Så det mörkas ibland och rapporteras som en vanlig olycka. Jag personligen tycker det är för djävligt att låta någon annan lida för att du har tröttnat på livet.

http://www.era.europa.eu/Document-Regis ... PR2014.pdf

MVH

Hans


Återgå till "Civil teknikhistoria"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster