Rigelloflaskan fick mig att ramla på den här artikeln: http://di.se/Nyheter/?page=%2fAvdelning ... 27%5c15676
Flopparna företagen förträngt FLOPPTOPPEN
Teknikens under är ett kärt ämne. Storföretagen skryter över sina succéprodukter och talar gärna om det mödosamma utvecklingsarbete som föregått framgången. Att de också genomfört investeringar som resulterat i makalösa fiaskon är det ingen som minns. DI Lördag hjälper gärna till att påminna om flopparna.
Näringslivets filosofi för flopphantering tycks vara "Om ingen minns något så har det aldrig hänt". Vattenborren. Ibland har den taktiken lyckats.
För vem minns Atlas Copcos mångmiljonprojekt att utveckla en bergborrigg som skar genom granit med vattenjetstrålar? Troligen ingen. I fall ingen nu levande som varit i ledande position inom industriföretaget. Tekniken dömdes ut på förhand av en rad bergsingenjörer.
Men det gick prestige i projektet som drevs igenom av de ansvariga i företagsledningen. Så småningom drog någon med ekonomiskt ansvar i nödbromsen och mörklade hela historien. I dag förnekas vattenborrens existens fullkomligt.
Trots allt lär den stå kvar djupt nere i Atlas Copcos gamla provgruva under Nackastadsdelen Sickla. Itera. Ibland har den blivande tekniska floppen lanserats så stort att ingen någonsin kommer att glömma.
Ett välkänt fiasko är projektet Itera från 1982, plastcykeln som inte kunde rosta. Tillverkningen förlades av regionalstödsskäl till Vilhelmina i Lappland. 100.000 cykar skulle tillverkas redan första året, nästan hälften av vad Crescent och Monark sålde tillsammans.
Itera blev den första cykeln som wobblade, alltså hamnade i svaj i takt med pedaltrampandet. Elakt folk sa att en sådan produkt krävde planekonomi för att bli såld. För det blev den inte.
1984 körde plastcykeln i diket för gott. Rigello. Tetrapak lanserade 1969 en plastförpackning för öl.
Den hette Rigello och anammades av Pripps som hällde klassikern Pripps Blå i den. Rigello kunde kastas var som helst eftersom tillverkaren påstod att plasten löstes upp av sig själv. Förmodligen är detta påstående sant.
Men det tar tid, mycket lång tid, för fortfarande går det att hitta Rigelloflaskor ute i naturen. Men det som knäckte den stubbformade plastflaskan var plastens negativa egenskaper för smaken. Enligt Hans Nordlöf , informationschef på Pripps, var Rigellos plast inte tät.
Ölen var ofta avslagen när konsumenten drog av plastkapsylen. Tetrapak fortsatte faktiskt med tillverkningen fram till 1979 i hopp om att på något sätt tjäna tillbaka det som investerats. Det räcker emellertid inte med att ta fram en utmärkt produkt - om en konkurrerande produkt är djupt inrotad hos kunderna.
Vikingnypan. Den runda klädnypan av plast uppfanns och patenterades redan på 1970-talet av Sven Kraft, Sören Tinsten och Nils Kjellman i Västergötland. Tillverkningen drogs i gång 1983.
Det gick inget vidare, knappt någon minns Vikingnypan i dag trots dess förträfflighet. Teleguide. Men säkert minns någon Teleguide, den smarta lilla datorn som byggts samman med en telefon? För elva år sedan lanserades Teleguide, en liten terminal med en telefonlur som mössa.
Bara att koppla in i telejacket och sedan kunde användaren beställa varor som biobiljetter, pizza eller titta på börskurserna. Det fanns ingen hejd på framtidstron hos Teleguide och företagen som stod bakom - IBM, Esselte och Telia. Nästan en miljon terminaler skulle finnas i de svenska hushållen år 2000, tillverkningen hetsades därefter och snart fanns 10.000-tals Teleguider på lager.
Där blev de flesta liggande. Skoldatorn Compis. Tillverkad från 1983 av Aranäsdottern Bergsala Data AB, var en gång mycket hyllad.
Den skulle snart finnas i varenda skola. Aranäs räknade med att sälja Compis för upp emot en halv miljard kronor i den tidens penningvärde före 1980-talets slut. Felet var att Compis bara var kompis med sig själv och knappt det.
Den framrusande persondatorutvecklingen hade en helt annan standard som var direkt ovän med svenska Compis. Många skolor köpte, men de ansvariga har glömt vad som hände och hur mycket det kostade. Snart stod Compis och samlade damm medan annan IT fångade barnens intresse.
Sealfax. Entreprenören Leif Lundblad, Inter Innovations skapare, har också han mitt bland alla framgångar råkat ut för en teknikflopp: Sealfax hette hans sorgebarn, faxen som kuverterade försändelserna så att papperen inte slarvades bort hos mottagaren. Men innovationen kom i fel tid, för 1992 hade redan e-posten börjat få spridning. Tillverkningen upphörde i tysthet 1995.
Teleguiden har vi diskuterat tidigare men har ni några mer som borde vara med på listan?
MVH
Hans
Flopparna företagen förträngt
Kanske bara har viss relevans, men jag kom och tänka på den här betraktelsen när jag läste artikeln Hans postade. Kanske inte försäljningsfloppar - men definitivt köpfloppar för kunderna.
http://www.dagensps.se/article.aspx?art ... ategID=231
En blandning av IKEA, Hobbex och Claes Ohlson
Har du någonsin haft ett begär av att köpa något, och när du sedan fått prylen känt att känslan av att äga den inte var lika rolig som känslan att planera att äga den eller i alla fall inte så rolig att äga som du hade trott? Jag bläddrade i den 1.300 sidor tjocka brittiska Argos-katalogen häromdagen och lockades att gå på en sådan nit. Igen.
Jag jobbar på ett företag som bland annat äger bowlinghallar och vårt varumärke och sporten som sådan har börjat kännas trött, så vi bestämde oss för att byta reklam- och PR byrå. Vi gav dem i uppgift att få folk att vilja bowla mer.
Efter ett par veckor av research kom byrån tillbaka med en viktig insikt. "Hur ofta man går och bowlar beror på hur lång tid det tar att glömma hur tråkigt det var sist man gick".
Jag insåg då att det är sant för mycket annat här i livet också.
Måste-ha prylar
När jag var liten och sålde jultidningar fick jag tre år i rad välja bland en massa fina premier. År 1 valde jag en glassmaskin. År 2 valde jag en popcornmaskin och år 3 valde jag en varmkorvsmaskin. Jag tyckte det var perfekt att jag var 12-13 år gammal, men redan var utrustad för att flytta hemifrån - jag hade ju alla köksapparater man behövde.
Men.
1. Glassmaskinen
Problemet med glassmaskinen var att det var jättedyrt att köpa ingredienserna: grädde, socker, choklad, etc. Det kostade i alla fall mer än vad jag fick i veckopeng och man fick ändå bara en knapp halv deciliter glass. En månad hade jag sparat ihop så att jag kunde testköra apparaten. Tyvärr satte jag igång vispen för sent och alla ingredienser frös fast på insidan av apparaten. Då blev jag så arg att jag aldrig använde den igen - jag vågade inte riskera att förlora mer pengar på detta sätt.
2. Popcornmaskinen
Popcornmaskinen såg också perfekt ut på papper. Problemet var att popcornen poppades utan fett, vilket gjorde att det inte fanns något som höll saltet på plats, när man provade att salta. En kompis, som valde samma premie, kom på att man kunde sitta med en sprayflaska vatten i soffan, när man kollade på film, och med jämna mellanrum spraya popcornen med vatten för att sedan skynda sig salta. Saltet fastnade fint, så länge popcornen var fuktiga. Nackdelen var att popcornen smakade blöt wellpapp med salt.
3. Varmkorvmaskinen
Varmkorv är ju gott tänkte jag. Maskinen var i princip en brödrost, med två runda hål för korvar, och två ovala, lite större hål, för korvbröden. Problemet var att det bara fanns en timer. Som ni kan föreställa er, så behöver korvarna mer tid på sig att bli rostade (?) än bröden, så man fick liksom sitta och bevaka hela processen, och halvvägs försöka fiska upp bröden utan att bränna sig, eller smula sönder dem. Ni kan ju föreställa er hur praktiskt det var.
Jag har börjat glömma
Några år innan jag försåg mig med alla dessa apparater investerade min familj i en läskedrycksmaskin. När gaspatronerna tog slut och när det efter en tid inte längre gick att få tag på mixessenserna nära där vi bodde slutade vi använda den - det blev helt enkelt för omständigt.
I julas köpte en god vän en läskedrycksmaskin. Det faktum att han hade köpt en, att de nuförtiden ser riktigt snygga ut, samt tanken att jag med sådan skulle kunna säkra tillgången på Indian Tonic Water i min bostad, gjorde att jag köpte en likadan.
Nu, några månader senare, har mina gaspatroner tagit slut, och det finns ingen som säljer mixessensera nära där jag bor - det har helt enkelt blivit för omständligt att använda den så den har redan börjat samla damm.
Nya lockelser
Under tiden som jag förbrukade mina gaspatroner funderade jag ofta på hur dumt det var att jag ägde en läskmaskin, jag dricker inte speciellt mycket läsk. Jag är mer av en vatten- & juicekille.
I Argoskatalogen har de flera sidor med juicemaskiner, och lite tidigare idag gick jag och köpte en. Har gjort min första hemmagjorda juice nu.
Ett glas juice kostar ungefär 30 kronor, och man måste diska olika maskindelar i 5 minuter efteråt. Och jag som tänkte göra detta varje morgon. Kommer jag orka? Det blir då aldrig som man tänkt sig.
Eftersom jag bara har haft apparaten i en dag så kan jag ju fortfarande gå tillbaka med den, vad ska jag göra? Jag vet inte. Det är ju rätt schysst att kunna imponera på någon dejt som man har hemma, till frukost, med färskpressad juice? Måste spara på den tills jag kan testa det i alla fall.
Så, sammanfattningsvis
Jag har en stark känsla att jag om några år kommer att sitta och bläddra i den där Argoskatalogen igen och tänka, "Mm, en egen glassmaskin skulle man ha haft!"
Christer Holloman
En skrivmaskin
PS. Argos är ett av Storbritanniens mest framgångsrika företag. Det är bokstavligt talat en kombination av IKEA, Hobbex och Claes Ohlson, men har en helt unik affärsmodell. Kärnan i verksamheten är deras bibeltjocka katalog, som man kan beställa ifrån som vilket postorderföretag som helst. Men sen har de också butiker, och det är här det blir intressant. Inne i de förhållandevis små butikerna har de en massa ställ med sina kataloger, och sen har de kassor och en utlämningsdisk. Bakom kulisserna har de ett enormt lager, där de lagerhåller de mest populära produkterna, större prylar levereras hem några dagar senare med lastbil. Mycket intressant.
Länk: argos.co.uk
Christer Holloman
redaktion@dagensps.com
2006-06-08 kl 16:49
http://www.dagensps.se/article.aspx?art ... ategID=231
En blandning av IKEA, Hobbex och Claes Ohlson
Har du någonsin haft ett begär av att köpa något, och när du sedan fått prylen känt att känslan av att äga den inte var lika rolig som känslan att planera att äga den eller i alla fall inte så rolig att äga som du hade trott? Jag bläddrade i den 1.300 sidor tjocka brittiska Argos-katalogen häromdagen och lockades att gå på en sådan nit. Igen.
Jag jobbar på ett företag som bland annat äger bowlinghallar och vårt varumärke och sporten som sådan har börjat kännas trött, så vi bestämde oss för att byta reklam- och PR byrå. Vi gav dem i uppgift att få folk att vilja bowla mer.
Efter ett par veckor av research kom byrån tillbaka med en viktig insikt. "Hur ofta man går och bowlar beror på hur lång tid det tar att glömma hur tråkigt det var sist man gick".
Jag insåg då att det är sant för mycket annat här i livet också.
Måste-ha prylar
När jag var liten och sålde jultidningar fick jag tre år i rad välja bland en massa fina premier. År 1 valde jag en glassmaskin. År 2 valde jag en popcornmaskin och år 3 valde jag en varmkorvsmaskin. Jag tyckte det var perfekt att jag var 12-13 år gammal, men redan var utrustad för att flytta hemifrån - jag hade ju alla köksapparater man behövde.
Men.
1. Glassmaskinen
Problemet med glassmaskinen var att det var jättedyrt att köpa ingredienserna: grädde, socker, choklad, etc. Det kostade i alla fall mer än vad jag fick i veckopeng och man fick ändå bara en knapp halv deciliter glass. En månad hade jag sparat ihop så att jag kunde testköra apparaten. Tyvärr satte jag igång vispen för sent och alla ingredienser frös fast på insidan av apparaten. Då blev jag så arg att jag aldrig använde den igen - jag vågade inte riskera att förlora mer pengar på detta sätt.
2. Popcornmaskinen
Popcornmaskinen såg också perfekt ut på papper. Problemet var att popcornen poppades utan fett, vilket gjorde att det inte fanns något som höll saltet på plats, när man provade att salta. En kompis, som valde samma premie, kom på att man kunde sitta med en sprayflaska vatten i soffan, när man kollade på film, och med jämna mellanrum spraya popcornen med vatten för att sedan skynda sig salta. Saltet fastnade fint, så länge popcornen var fuktiga. Nackdelen var att popcornen smakade blöt wellpapp med salt.
3. Varmkorvmaskinen
Varmkorv är ju gott tänkte jag. Maskinen var i princip en brödrost, med två runda hål för korvar, och två ovala, lite större hål, för korvbröden. Problemet var att det bara fanns en timer. Som ni kan föreställa er, så behöver korvarna mer tid på sig att bli rostade (?) än bröden, så man fick liksom sitta och bevaka hela processen, och halvvägs försöka fiska upp bröden utan att bränna sig, eller smula sönder dem. Ni kan ju föreställa er hur praktiskt det var.
Jag har börjat glömma
Några år innan jag försåg mig med alla dessa apparater investerade min familj i en läskedrycksmaskin. När gaspatronerna tog slut och när det efter en tid inte längre gick att få tag på mixessenserna nära där vi bodde slutade vi använda den - det blev helt enkelt för omständigt.
I julas köpte en god vän en läskedrycksmaskin. Det faktum att han hade köpt en, att de nuförtiden ser riktigt snygga ut, samt tanken att jag med sådan skulle kunna säkra tillgången på Indian Tonic Water i min bostad, gjorde att jag köpte en likadan.
Nu, några månader senare, har mina gaspatroner tagit slut, och det finns ingen som säljer mixessensera nära där jag bor - det har helt enkelt blivit för omständligt att använda den så den har redan börjat samla damm.
Nya lockelser
Under tiden som jag förbrukade mina gaspatroner funderade jag ofta på hur dumt det var att jag ägde en läskmaskin, jag dricker inte speciellt mycket läsk. Jag är mer av en vatten- & juicekille.
I Argoskatalogen har de flera sidor med juicemaskiner, och lite tidigare idag gick jag och köpte en. Har gjort min första hemmagjorda juice nu.
Ett glas juice kostar ungefär 30 kronor, och man måste diska olika maskindelar i 5 minuter efteråt. Och jag som tänkte göra detta varje morgon. Kommer jag orka? Det blir då aldrig som man tänkt sig.
Eftersom jag bara har haft apparaten i en dag så kan jag ju fortfarande gå tillbaka med den, vad ska jag göra? Jag vet inte. Det är ju rätt schysst att kunna imponera på någon dejt som man har hemma, till frukost, med färskpressad juice? Måste spara på den tills jag kan testa det i alla fall.
Så, sammanfattningsvis
Jag har en stark känsla att jag om några år kommer att sitta och bläddra i den där Argoskatalogen igen och tänka, "Mm, en egen glassmaskin skulle man ha haft!"
Christer Holloman
En skrivmaskin
PS. Argos är ett av Storbritanniens mest framgångsrika företag. Det är bokstavligt talat en kombination av IKEA, Hobbex och Claes Ohlson, men har en helt unik affärsmodell. Kärnan i verksamheten är deras bibeltjocka katalog, som man kan beställa ifrån som vilket postorderföretag som helst. Men sen har de också butiker, och det är här det blir intressant. Inne i de förhållandevis små butikerna har de en massa ställ med sina kataloger, och sen har de kassor och en utlämningsdisk. Bakom kulisserna har de ett enormt lager, där de lagerhåller de mest populära produkterna, större prylar levereras hem några dagar senare med lastbil. Mycket intressant.
Länk: argos.co.uk
Christer Holloman
redaktion@dagensps.com
2006-06-08 kl 16:49
-
Belisarius
- Medlem
- Inlägg: 5093
- Blev medlem: 26 november 2004, 14:43
- Ort: Utrikes
Ojoj.. jag lärde mig att skriva på maskin på en Compis i högstadiet. Grym var den - nej jag skojar bara - man satt ju med C64:an hemma och bara skrattade åt skolans slösade pengar. Trots att de var förhållandevis stora maskiner, monokrona och med ett terminalhölje i 2mm stål, var hårddisken nätverkad. Den var på imponerande 20 MB och satt i ett hörn, stor som ett kassaskåp. Vår teori angående godstjockleken var att den måste utvecklats i samarbete med FMV - när ryssen slog till skulle i alla fall compisdatorerna finnas kvar i den postnukleära vintern.
Ericsson hade på 80-talet synnerligen maktfullkomliga chefer. Efter succen med AXE-växeln och mobilerna skulle man staka ut framtiden. Detta gjordes lämpligast på en lyxig kursgård i sörmland. Där kungjordes uppföljaren till den "mekaniska" AXE: ett datorstyrt monster! Alla påläggskalvar sjöng dess lov och gratulerade direktörerna utom ett par yngre tekniker. De försökte intressera ledargarnityret för något som kallades INTERNET. De hade mage att påstå att all teletrafik inom en inte alltför snar framtid skulle ske över detta medium. För att skynda på utvecklingen dristade juniorerna att föreslå ett köp av ett litet amerikanskt föterag: Sisco.
Det hela slutade med att juniorteknikerna helt enkelt kastades ut av högröda direktörer som mässade: Det vet väl alla att internet bara är en tillfällig fluga som är borta inom ett par år!
Den datorstyrda AXE:n slukade på kort tid nästan lika mycket kapital som viggenprojektet men blev aldrig "flygfärdig"=) Så nu vet ni var förtjänsten som mobilerna genererade tog vägen. Förresten vill jag minnas att Ericsson höll på att köpas upp här om året av ett amerikanskt företag som behövde en "mobilfabrik". Vad det hette? Sisco naturigtvis.
Det hela slutade med att juniorteknikerna helt enkelt kastades ut av högröda direktörer som mässade: Det vet väl alla att internet bara är en tillfällig fluga som är borta inom ett par år!
Den datorstyrda AXE:n slukade på kort tid nästan lika mycket kapital som viggenprojektet men blev aldrig "flygfärdig"=) Så nu vet ni var förtjänsten som mobilerna genererade tog vägen. Förresten vill jag minnas att Ericsson höll på att köpas upp här om året av ett amerikanskt företag som behövde en "mobilfabrik". Vad det hette? Sisco naturigtvis.
Jag kommer ihåg att vi använde Compisdatorer för skrivarbeten i högstadiet ca 1991. Men det måste ha varit på sista versen då. Just detta med en 20 MB nätverkad hårddisk kommer jag också ihåg, speciellt som "nu är hårddisken full igen" var ett rätt förekommande uttryck från lärarna...
Ledsen om detta blev OT, men jag blev så nostalgisk...
Ledsen om detta blev OT, men jag blev så nostalgisk...
Det där låter som ett mycket känt (fel?)citat av en minister... Var kan man hitta mer om detta? Tid, plats? Hur vet vi att dirrarna var högröda?Krusse skrev:Det hela slutade med att juniorteknikerna helt enkelt kastades ut av högröda direktörer som mässade: Det vet väl alla att internet bara är en tillfällig fluga som är borta inom ett par år!
Petitess, men företagsnamnet stavas "Cisco".Krusse skrev:Ericsson hade på 80-talet synnerligen maktfullkomliga chefer. Efter succen med AXE-växeln och mobilerna skulle man staka ut framtiden. Detta gjordes lämpligast på en lyxig kursgård i sörmland. Där kungjordes uppföljaren till den "mekaniska" AXE: ett datorstyrt monster! Alla påläggskalvar sjöng dess lov och gratulerade direktörerna utom ett par yngre tekniker. De försökte intressera ledargarnityret för något som kallades INTERNET. De hade mage att påstå att all teletrafik inom en inte alltför snar framtid skulle ske över detta medium. För att skynda på utvecklingen dristade juniorerna att föreslå ett köp av ett litet amerikanskt föterag: Sisco.
Det hela slutade med att juniorteknikerna helt enkelt kastades ut av högröda direktörer som mässade: Det vet väl alla att internet bara är en tillfällig fluga som är borta inom ett par år!
Den datorstyrda AXE:n slukade på kort tid nästan lika mycket kapital som viggenprojektet men blev aldrig "flygfärdig"=) Så nu vet ni var förtjänsten som mobilerna genererade tog vägen. Förresten vill jag minnas att Ericsson höll på att köpas upp här om året av ett amerikanskt företag som behövde en "mobilfabrik". Vad det hette? Sisco naturigtvis.
-
Belisarius
- Medlem
- Inlägg: 5093
- Blev medlem: 26 november 2004, 14:43
- Ort: Utrikes
En modern de facto flopp är ju småbilds-kameror. Strax innan digitalkamerorna slog igenom lanserade man stort "halvformatarna" på film ("analoga"), vad de nu hette. Egentligen feltänk, för minskning av kameran skedde på bekostnad av bildkvalitet. Dessutom fanns det faktiskt standardfilmkameror som var ytte-pyttesmå. Men halvformatarna slog igenom stort. Den tekniska utvecklingen skedde på dem och avstannade på standardformatet 24x36. Men så kom digitalarna allt mer. Och halvformatarna försvann snart totalt.
Kameror med film i finns, säljs och används fortfarande, om än något i skymundan till digitaler. Men det är såvitt jag förstår (så gott som) enbart normalformatet. - Det finns ju ingen anledning att köpa nödlösningen halvformatet om digitaler är lika små, innehåller minst lika många finesser och har numera bättre fotokvalité...
Kameror med film i finns, säljs och används fortfarande, om än något i skymundan till digitaler. Men det är såvitt jag förstår (så gott som) enbart normalformatet. - Det finns ju ingen anledning att köpa nödlösningen halvformatet om digitaler är lika små, innehåller minst lika många finesser och har numera bättre fotokvalité...
...APS hette det. (Var tvungen att kolla; fick till slut en google-träff på "utgångna kameror", typiskt nog.) Lanserades 1996. Minns att man kunde få ut bilderna i olika format - de jättebreda panorama-bilderna såg allra häftigast ut i annonserna. I själva verket beskar man original-bilden i höjdled, och förstorade återstoden. Resultatet blev en bild som var ännu grynigare än den redan sub-optimala grundbilden.
Sen så fanns det väl lite elektronik i filmrullarna också, kameran kunde själv känna av ljuskänslighet och sånt. Bra idé, helfel timing.
Sen så fanns det väl lite elektronik i filmrullarna också, kameran kunde själv känna av ljuskänslighet och sånt. Bra idé, helfel timing.
För att fortsätta i fotospåret, fotonörd som man är. Ett företag har försökt sig på att sälja en "digital film". En elektronisk pryl som man stoppar i sin vanliga kamera istället för film. Den skulle omvandla alla dessa ziljoner analoga kameror till digitalkameror. Tanken gick väl som att det finns väldigt många analoga systemkameror som skulle enkelt kunna omvandlas till en digitalkamera. Trist nog så underskattade dom masstillverkningens effekter och produkten var både dålig och dyrare än en normal digitalkamera.
Hasselblads envisa satsning på analoga kameror är nog något som dom inte tala så högt om idag. Inte värst länge sen så la dom ner mycket cash för att utveckla en "riktig" kamera, då alla (i företagsledningen?) visste ju att digitalkamerorna var ju bara leksaker som ingen vettig fotograf ville ha.
Hasselblads envisa satsning på analoga kameror är nog något som dom inte tala så högt om idag. Inte värst länge sen så la dom ner mycket cash för att utveckla en "riktig" kamera, då alla (i företagsledningen?) visste ju att digitalkamerorna var ju bara leksaker som ingen vettig fotograf ville ha.
-
Belisarius
- Medlem
- Inlägg: 5093
- Blev medlem: 26 november 2004, 14:43
- Ort: Utrikes
Men sedan köpte de (eller köptes upp?) ju det där danska digitalkameraföretaget som utvecklar bakstycken till analoga kameror. Inte bara filmen alltså, utan man sätter in en helt ny bakdel i kameran med minne och allt i bakdelen. Tror det gick rätt bra, bakstyckena kostar uppåt 100,000 styck men det är väl OK i tanke på att husen är ännu dyrare.marcorc skrev:Hasselblads envisa satsning på analoga kameror är nog något som dom inte tala så högt om idag. Inte värst länge sen så la dom ner mycket cash för att utveckla en "riktig" kamera, då alla (i företagsledningen?) visste ju att digitalkamerorna var ju bara leksaker som ingen vettig fotograf ville ha.
Någon av mina föreläsare på Handelshögskolan i Göteborg (kan till och varit Jan Jönmark, "jonmark" på skalman) som hade ett underbart citat där Hasselblads ledning deklarerar att man inte "hade råd" att riskera en massa pengar på en digitalkamera.marcorc skrev: Hasselblads envisa satsning på analoga kameror är nog något som dom inte tala så högt om idag. Inte värst länge sen så la dom ner mycket cash för att utveckla en "riktig" kamera, då alla (i företagsledningen?) visste ju att digitalkamerorna var ju bara leksaker som ingen vettig fotograf ville ha.
Och nu har väldigt få fotografer råd (och lust) att lägga en sisådär 400' för att komma igång med ett Hasselbladsystem. Det verkar som det blev rätt dyra läropengar för att gå från ett finmekaniskt företag till ett som förväntas göra underverk med mjukvara och elektronik. Känns som rätt olika verksamheter det. Jag har tidigare förutspått platt fall för Hasselblad i år eller senast nästa. Hoppas jag har fel.Wooster skrev:Någon av mina föreläsare på Handelshögskolan i Göteborg (kan till och varit Jan Jönmark, "jonmark" på skalman) som hade ett underbart citat där Hasselblads ledning deklarerar att man inte "hade råd" att riskera en massa pengar på en digitalkamera.marcorc skrev: Hasselblads envisa satsning på analoga kameror är nog något som dom inte tala så högt om idag. Inte värst länge sen så la dom ner mycket cash för att utveckla en "riktig" kamera, då alla (i företagsledningen?) visste ju att digitalkamerorna var ju bara leksaker som ingen vettig fotograf ville ha.