Markus Holst skrev: ↑15 sep 2024 20:44
Efhraim, förklara det där med substantiva och adjektiva namn. Jag får inte till hur ett namn kan vara adjektiv.
Många slaviska efternamn är etymologiskt sett adjektiv, och böjs fortfarande som adjektiv. Man kanske kan diskutera huruvida de fortfarande
är adjektiv i egentlig mening men det är mer en teoretisk fråga.
Som exempel kan nämnas alla polska efternamn som (i nominativ) slutar på
–ski, och
–ska i feminin form. Det är en ändelse som allmänt används för att bilda adjektiv från substantiv, på samma sätt som vi i svenskan kan bilda adjektiv med
–sk (ändelserna är besläktade). Polens näst vanligaste efternamn
Kowalski är bildat till
kowal 'smed', så det är ungefär som om vi skulle ha ett efternamn
Smedsk på svenska.
Ett av de vanligaste tjeckiska efternamnen är
Černý som betyder 'svart', vilket ju är ett adjektiv. I svenskan har vi ju också efternamn som
Rask,
Flink och
Hurtig (typiska soldatnamn) som ursprungligen är adjektiv. Skillnaden är väl att svenska namn inte böjs på något sätt (om man bortser från genitiv-s, som jag inte betraktar som en böjningsändelse) så namnen fungerar på exakt samma sätt oavsett om de ursprungligen är substantiv eller adjektiv. I slaviska språk blir det dock en skillnad.
Den närmaste motsvarigheten vi har i modern svenska är kanske i adjektivistiska epitet som
Heliga Birgitta men
(Den) helige Mikael, och
Katarina den stora men
Alexander den store.
Jämförelse kan även göras med kung
Anund Gårdske, vars tillnamn
Gårdske är ett adjektiv i bestämd form och enligt traditionen kommer av att han inkallade från Gårdarike. Detta är ju väldigt likt slaviska efternamn på
–ski, och hade det varit en drottning hade hon väl snarare haft tillnamnet
Gårdska också enligt svensk grammatik.