Davian skrev: ↑17 juni 2023, 22:57
Jag tror att den nationella identiteten var olika stark i olika sociala skikt. Dessutom varierade den i takt med hur inflytandet för ens ätt såg ut.
Gustav Vasa själv var ibland svensk-nationalist och gjorde poänger av att Danmark var huvudskurken, och ibland var han kompis med Danmark för att kväsa nån upprorssugen bonde i nåt landskap.
En enhetlig nationell identitet dyker nog inte upp förrän på 1700-talet eller senare, när gemene man dels slipper dö i krig överallt men också kan börja läsa böcker och tidningar på ett annat vis. Då blir världen mindre.
Gissar att vanligt folks svenska identitet var en utdragen process från uniontidens konflikter, via 1500-talets protestantism med bibeln och gudstjänster på svenska till 1600-talets alltmer utbredda läskunnighet. En svensk år 1700 kände sig nog mycket mer svensk än en svensk år 1400, särskilt om man tänker i ytterområden som Norrland, Småland, Värmland, etc., där jag kan tänka mig att den svenska identiteten var svag på medeltiden.
