Hur som haver

Diskussioner om språkhistoria, allmän språkvetenskap och den komparativa språkforskningen. Värd: Hexmaster
Wurner
Medlem
Inlägg: 49
Blev medlem: 07 apr 2015 10:21
Ort: Gbg

Hur som haver

Inläggav Wurner » 22 apr 2016 13:36

Jag har undrat över historien bakom och ursprunget till det uttryck som står i titeln. Då jag stött på det i text eller tal har det kunnat betyda "hur som helst" och använts t.ex. när man avslutar en lång ordsvada eller utvikning och återgår till ämnet.

"haver" är presensform av "hava", vilket vi idag kallar "ha". Uttrycket motsvarar alltså "hur som har". Hur har denna märkliga språkkonstruktion kunnat uppstå?

Jag har några olika gissningar:
  • Från "Gud som haver barnen kär" .. någon fyndig person sammansmälte "hur som helst" med "Gud som haver", kanske för att få till ett rim eller en ramsa och uttrycket fick sedan eget liv och spridning
  • "haver" här är inte presensformen av "hava" utan ett annat ord, inlånat från utrikiska eller mycket ålderdomligt
  • uttrycket är inte alls konstigt, det är bara jag som inte förstår...

Jag kan tillägga att jag skickat in en fråga om uttrycket till "Språket" i P1 en gång men de ville inte ta sig an det.

Finns här någon med kunskap eller gissningsvillighet nog att driva detta vidare?

Amund
Stödjande medlem
Inlägg: 5073
Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
Ort: Västerbotten

Re: Hur som haver

Inläggav Amund » 22 apr 2016 17:20

Kan 'haver' här vara verbformen gerundium..? Någonting som är tidlöst pågående och på något sätt saknar tempus?

viewtopic.php?f=38&t=45811&p=730327&hilit=gerundium#p730327

KoteGaeshi
Medlem
Inlägg: 776
Blev medlem: 10 dec 2008 03:08

Re: Hur som haver

Inläggav KoteGaeshi » 22 apr 2016 21:54

Amund skrev:Kan 'haver' här vara verbformen gerundium..? Någonting som är tidlöst pågående och på något sätt saknar tempus?

viewtopic.php?f=38&t=45811&p=730327&hilit=gerundium#p730327


"Havande" skulle väl vara gerundium i så fall.
Lá carita i hamil mára alasaila cé nauva

Amund
Stödjande medlem
Inlägg: 5073
Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
Ort: Västerbotten

Re: Hur som haver

Inläggav Amund » 23 apr 2016 07:03

KoteGaeshi skrev:
Amund skrev:Kan 'haver' här vara verbformen gerundium..? Någonting som är tidlöst pågående och på något sätt saknar tempus?

viewtopic.php?f=38&t=45811&p=730327&hilit=gerundium#p730327


"Havande" skulle väl vara gerundium i så fall.


Aha! Nej jag lär mig nog aldrig det där. :(

Ephraim
Medlem
Inlägg: 227
Blev medlem: 01 apr 2009 19:50

Re: Hur som haver

Inläggav Ephraim » 23 apr 2016 16:02

Något slutgiltigt svar har jag inte hittat men jag tycker att det första förslaget låter ganska troligt, det vill säga att det är en ordlek där "Gud som haver" och "hur som helst" slagits samman. En katakres tror jag att man kan kalla det med ett annat ord.

Det är värt att notera att uttrycket blandar nya och ålderdomliga former. Här används formen hur, som är en förkortning av äldre huru, tillsammans med haver, istället för den sammandragna formen har. Jag skulle nog placera huru och haver på ungefär samma skala av ålderdomlighet, så det faktum att hur och haver kombineras tror jag talar just för en sentida sammansmältning av uttryck.

Jag skulle därför inte tro att uttrycket "hur som haver" är så jättegammalt. Jag sökte i Korp efter uttrycket och de äldsta beläggen där var från 1976, där uttrycket förekommer i två romaner:

"Springkällan" av Kerstin Ekman:
"Nasaren sa att hur som haver skorna skaver så hade han den enda rätta råttfällan för kvinnligt bruk, nämligen råttfällan som garanterat inte mosar råttan."

"Barnens ö" av P.C. Jersild:
"Detta var det största övergreppet av alla: att vuxna gick och knullade barn hur som haver, utan att fråga dem det gällde, det vill säja barnen."

Att uttrycket förekommer i två romaner från samma år tror jag innebär att ingen av författarna har hittat på uttrycket, utan att det användes åtminstone i tal innan dess. Men uttrycket är troligen inte hur gammalt som helst.

———

Angående formen haver, det kan inte gärna vara så mycket annat än en äldre form av har, alltså presens indikativ (singularis) av hava (eller ha med en kortare form). Vi har ju många liknande sammandragningar i svenskan: fader > far, moder > mor, neder > ner, drager > drar, tager > tar, bed(j)er > ber etc.

Varken i nutida eller äldre svenska finns någon verbform som brukar kallas gerundium. Det är en form som finns i andra språk.

Wurner
Medlem
Inlägg: 49
Blev medlem: 07 apr 2015 10:21
Ort: Gbg

Re: Hur som haver

Inläggav Wurner » 24 apr 2016 02:23

Tack alla och särskilt Ephraim för svaren. "Hur som haver skorna skaver" låter som taget ur en barnramsa.

Ephraim
Medlem
Inlägg: 227
Blev medlem: 01 apr 2009 19:50

Re: Hur som haver

Inläggav Ephraim » 24 apr 2016 14:44

Man får några träffar på "hur som haver skorna skaver" från bloggar och liknande så uttrycket förekommer tydligen. Det klart äldsta belägget jag kunde hitta var dock från Kerstin Ekmans bok.

Användarvisningsbild
Lasse Odrup
Stödjande medlem
Inlägg: 4516
Blev medlem: 06 jun 2006 17:13
Ort: Finland

Re: Hur som haver

Inläggav Lasse Odrup » 25 apr 2016 19:53

Intressant ämne och det finns fler uttryck som åtminstone jag funderar över.
Att leva i "sus och dus" har alltid låtit mystiskt och jag har aldrig fått något vettigt svar :)

Ephraim
Medlem
Inlägg: 227
Blev medlem: 01 apr 2009 19:50

Re: Hur som haver

Inläggav Ephraim » 25 apr 2016 23:04

Orden "sus" och "dus" är två ord som i grunden betyder ungefär samma sak, alltså 'sorl, surr, brus' eller någon annan form av 'utdraget, varierande bakgrundsljud'. "Sus" kallas nog ofta lite svagare ljud, typ ljudet av löv i vinden, men det kan också användas om kraftigare ljud. "Dus" används nog knappt idag utanför detta uttryck, men det kunde förr användas i betydelsen 'stoj, stimm, larm', typ.

Uttrycket "i sus och dus" betyder ju ungefär 'i utsvävningar, i rummel, under ständigt festande' (förklaring från Wiktionary) och då befinner man ju sig i en massa bakgrundsljud. Både "dus" och "sus" har också kunnat användas självständigt med ungefär samma betydelse, man kunde alltså bara leva "i sus" eller leva "i dus".

Det är inte ett helt ovanligt mönster att kombinera två led med samma eller i vart fall närliggande betydelse: "bot och bättring", "buller och bång", "glädje och gamman", "ur och skur", "ljus och lykta", "spott och spe", "handel och vandel". Det får ju gärna finnas ett rim eller en allitteration också.

Det är kanske inte en slump att många av dessa tautologiska uttryck har ett ord som är mer eller mindre ogenomskinligt för moderna språkbrukare. Det finns en ganska utbredd uppfattning idag att språkliga tautologier, eller "tårta på tårta", är något onödigt som alltid bör undvikas. Jag kan därför tänka mig att många av dessa uttryck faktiskt klarar sig bättre av att ett led är svårbegripligt, så att uttrycken inte längre är uppenbart tautologiska.

KoteGaeshi
Medlem
Inlägg: 776
Blev medlem: 10 dec 2008 03:08

Re: Hur som haver

Inläggav KoteGaeshi » 26 apr 2016 09:32

Jag tycker mig se en länk till figura etymologica, det vill säga att man kombinerar ett verb med ett objekt som kommer ur samma rot för att få en starkare effekt, exvis "skjuta ett skott", "döden dö" eller så.
Lá carita i hamil mára alasaila cé nauva


Återgå till "Språkhistoria"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster