Rimterm

Diskussioner om språkhistoria, allmän språkvetenskap och den komparativa språkforskningen.
Skriv svar
Daniel Eriksson
Medlem
Inlägg: 64
Blev medlem: 3 november 2009, 05:14

Rimterm

Inlägg av Daniel Eriksson » 15 februari 2015, 16:36

Finns det någon term för orena rim, där stavelserna har samma betoning och består av samma segment i samma ordning, men där ordaccenten skiljer sig? Ett exempel på den här typen av rim: handen – anden (i betydelsen ’livskraft’). Här är orden likalydande från och med den betonade vokalen, men det första ordet har akut och det andra grav accent.

Daniel Eriksson
Medlem
Inlägg: 64
Blev medlem: 3 november 2009, 05:14

Re: Rimterm

Inlägg av Daniel Eriksson » 18 februari 2015, 01:21

Det råder tydligen delade meningar om huruvida sådana här rim verkligen är orena. Här är ett exempel från Ferlin (det kvinnliga rimbandet i andra strofen), och jag antar att det vimlar av dem.
Du har tappat ditt ord

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord - var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu – förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.
Enligt Alf Henriksson är rimmen inte alls orena: ”Växlingen mellan akut och grav accent anses på våra breddgrader höra till versens skönhetsvärden, särskilt ifråga om ord som rimmar. Det är inte något fel på sådan rim. [... De] rimmar [...] rent och fulltonigt trots skilda accenter” (Verskonstents ABC, s. 9). Han saknar dock en term för rimtypen.

Eva Lilja är av annan uppfattning: ”Som orena brukar man räkna rim mellan kort och lång vokal eller rim mellan akut och grav accent” (Svensk metrik, s. 101). Inte heller hon namnger dem.

Man kanske skulle kunna beskriva rimmen som heterotoniska, men den termen tycks innefatta även rimpar som betonas på olika stavelser: ”another variant of looser rhyme [that] allows ryhme pairs with different stress patterns” (Abondolo. A Poetics Handbook: Verbal Art in the European Tradition, s. 210). Sedan undrar jag nu också om det är Henriksson eller Lilja som bäst beskriver inställningen bland svenskspråkiga författare genom tiderna.

Ephraim
Medlem
Inlägg: 276
Blev medlem: 1 april 2009, 20:50

Re: Rimterm

Inlägg av Ephraim » 19 februari 2015, 22:01

Väldigt bra fråga, det verkar nästan inte finnas någon term. "Heteroaccentual rhyme" verkar också vara en term som används men det verkar betyda samma sak som heterotoniska rim.

Det finns en artikel av Elisabet Jönsson-Steiner & Aditi Lahiri om accent och rim i 1700-talssvenska:
http://www.ling-phil.ox.ac.uk/files/peo ... _rhyme.pdf

Nu har jag inte läst igenom den så noga men de verkar inte uppenbart ha någon term för den typ av rim du tänker på.

Det omvända förekommer tydligen också förövrigt, alltså tonrim, tonala rim eller tonal assonans. I vissa afrikanska tonala språk såsom Yoruba kan man tydligen rimma ord enbart på tonmönster.

Daniel Eriksson
Medlem
Inlägg: 64
Blev medlem: 3 november 2009, 05:14

Re: Rimterm

Inlägg av Daniel Eriksson » 21 februari 2015, 02:37

Tack för tipset om artikeln! Tydligen var Anders Nicander, som artikeln handlar om, först med att uppmärksamma ordtoner i nordgermanska språk (Wetterlin. 2010. Tonal Accents in Norwegian: Phonology, morphology and lexical specification, s. 5).

Mitt intryck så här långt är att det sedan 1737, när Nicander gav ut Oförgripelige anmerckningar öfwer swenska skalde-konsten, främst är Nicander själv som hållit rimmen för orena (i hans egen terminologi är de inte rim över huvud taget). Andra författare tycks huvudsakligen ha betraktat dem som rena. Den inställningen representerades redan under Nicanders levnad av Carl Michael Bellman (Jönsson-Steiner och Aditi 2008, s. 29).

Det verkar i så fall som om varken Henriksson, som menade att heterotoniska rim (eller vad man nu väljer att kalla dem) uppfattats som överlägsna andra rim, eller Lilja, som anser att de brukar betraktas som orena, träffar helt rätt; snarare har de flesta författare helt enkelt bortsett från ordton i bedömningen av rimmens kvalitet.

Jag har bläddrat lite i ett nutida rimlexikon (Hansson, Fredrik. 1996. Rimlexikon). Både ord med accent 1 och accent 2 hänförs till samma rimgrupper, och markeras eller åtskils inte på något sätt. På sidan 99, under rimmet ”-iken”, samsas till exempel 'diken2, 'fiken1, 'fliken1, 'sniken2 och 'spiken1 (ordtonsmarkeringarna är mina egna). Enligt Hansson ”räknas sådana ord till samma rim” (ibid., s. 7).

Skriv svar