Varför byter engelska namn på icke-engelska ord?
Varför byter engelska namn på icke-engelska ord?
Som titeln säger; varför heter saker och ting olika på engelska än på orginalspråket? varför gör man inte som i sverige, som försöker, vad jag vet, att ha kvar orginalnamnet så mycket som möjligt?
Odysseus - Ulysses - Odysseus
Köbenhavn - Copenhagen - Köpenhamn
Maria - Mary - Maria
osv. Är det svenska (nordiska?) som är avvikelserna från normen eller engelskan? och när/var/hur började man byta ut ord från orginal till något som inte är det minsta likt på sitt egna språk?
Odysseus - Ulysses - Odysseus
Köbenhavn - Copenhagen - Köpenhamn
Maria - Mary - Maria
osv. Är det svenska (nordiska?) som är avvikelserna från normen eller engelskan? och när/var/hur började man byta ut ord från orginal till något som inte är det minsta likt på sitt egna språk?
- B Hellqvist
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 5627
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
- Ort: Skövde
- Kontakt:
Re: Varför byter engelska namn på icke-engelska ord?
"Regeln" gäller inte en del italienska städer, där svenskan är lika avvikande som engelskan.
Firenze - Florence - Florens
Napoli - Naples - Neapel
Torino - Turin - Turin
Roma - Rome - Rom
Firenze - Florence - Florens
Napoli - Naples - Neapel
Torino - Turin - Turin
Roma - Rome - Rom
Re: Varför byter engelska namn på icke-engelska ord?
När ett språk har ett annat ord för en ort eller ett land än de som bor där så kallas det exonym. Företeelsen är ingalunda unik för engelskan.
http://en.wikipedia.org/wiki/Exonym_and_endonym
Beträffande bibliska namn har nästan alla språk justerade varianter. Det beror på, förmodar jag, att de började användas i en tid då man bekymrade sig mindre för hur de uttalades på hebreiska än på hur väl de passade in i det egna språkets fonetik.
Ulysses är en specialare: Det kommer från Ulixes, den latinska motsvarigheten till Odysseus. Ja, redan på den tiden justerades inlån hej vilt ...
http://en.wikipedia.org/wiki/Exonym_and_endonym
Beträffande bibliska namn har nästan alla språk justerade varianter. Det beror på, förmodar jag, att de började användas i en tid då man bekymrade sig mindre för hur de uttalades på hebreiska än på hur väl de passade in i det egna språkets fonetik.
Ulysses är en specialare: Det kommer från Ulixes, den latinska motsvarigheten till Odysseus. Ja, redan på den tiden justerades inlån hej vilt ...
- Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 13460
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
Re: Varför byter engelska namn på icke-engelska ord?
Vi här mängder med sådana exempel i svenskan också. Frånsett nämnda italienska städer så är ju Köpenhamn svenskt, och även namn på många länder: Tyskland, Frankrike. Orter som funnits länge i språket, brukar få egna namn.
Re: Varför byter engelska namn på icke-engelska ord?
Jag tror helt enkelt inte det stämmer generellt att svenskan försöker följa originalspråket, medan engelskan inte gör det. Det har ju redan postats flera exempel i tråden där även svenskan avviker från originalspråk. Och i fallet med Frankrike/France/France och Vitryssland/Belarus/Беларусь ligger ju engelskan närmare än svenskan.
Man måste också fundera över vad det innebär att ligga nära originalspråket. Eftersom språk har olika fonologi och skriftsystem måste man alltid göra något slags anpassning när man lånar namn eller ord. Frågan är dock om man ska:
Man måste också fundera över vad det innebär att ligga nära originalspråket. Eftersom språk har olika fonologi och skriftsystem måste man alltid göra något slags anpassning när man lånar namn eller ord. Frågan är dock om man ska:
- 1. Försöka ligga så nära den ursprungliga stavningen som möjligt och anpassa uttalet efter stavningen.
- 2. Försöka ligga så nära det ursprungliga uttalet som möjligt och anpassa stavningen efter uttalet.
- 3. Nå en kompromiss mellan uttal och stavning, där ingendera är så nära originalspråket som möjligt men målspråkets stavningsregler fortfarande följs.
- 4. Försöka ligga nära både originalspråket uttal och stavning, med konsekvensen att målspråkets talare måste lära sig uttal och stavning separat.
Fast i det fallet använder vi ju faktiskt en lokal form. På piemontesiska heter staden just Turin. Dock är det bara stavningen vi lånat (alternativ 1 ovan), det piemontesiska uttalet är tydligen [tyˈɾiŋ]. Kanske borde vi kalla staden Tyring på svenska om vi skulle följa alternativ 2 ovan.B Hellqvist skrev:"Regeln" gäller inte en del italienska städer, där svenskan är lika avvikande som engelskan.
[...]
Torino - Turin - Turin
- Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 13460
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
Re: Varför byter engelska namn på icke-engelska ord?
Frågan är ju även om varför man skall anpassa sig efter det rådande språket på platsen. Vad vi i Sverige på svenska kallar olika platser för i utlandet, torde ju vara vår ensak och ingen annans. Diskussionen dök ju upp när diktaturen i Burma ville att vi skulle kalla deras land för något som mera liknade vilken burmesisk dialekt det nu var. Vilket jag inte kan se att vi är tvugna att bry oss om. Inte heller behöver vi byta namn på peking, bara för att kineserna vill att vi med vårt alfabet skall stava det på annat sätt. Inte ens det sista behöver vi
Re: Varför byter engelska namn på icke-engelska ord?
sedärja, man lär sig något nytt varje dag!
Re: Varför byter engelska namn på icke-engelska ord?
Formen Odysseus används på engelska också (jag tror närmast att den är vanligare), och formen Ulysses kan nog förekomma på svenska. Så det är ingen större skillnad. Ibland görs nog en skillnad så att Ulysses avser hjälten i romersk mytologi, medan Odysseus avser hjälten i grekisk mytologi (jfr Herkules och Herakles) men den distinktionen är inte konsekvent.
Att Odysseus heter Ulixēs eller Ulyssēs på latin (båda varianterna förekommer) beror förövrigt inte på att ordet förändrades när romarna lånat in det, för variationen i namnet finns redan i grekiskan. I Odysséen som vi känner den heter han Ὀδυσσεύς (Odysseús) så det är väl naturligt att det blivit standardformen, men andra namn förekommer också. Lidell–Scott listar hela nio olika varianter:
Ὀδυσσεύς (Odysseús), Οὐλιξεύς (Ūlixeús), Οὐλίξης (Ūlíxēs), Ὀλυσεύς (Olyseús), Ὀλυσσεύς (Olysseús), Ὀλυτεύς (Olyteús), Ὀλυττεύς (Olytteús), Ὀλισεύς (Oliseús), Ὠλυσσεύς (Ōlysseús).
Ursprunget till namnet är högst oklart. Flera grekiska etymologier har föreslagits men det är kanske mer troligt att grekiskan lånat det från ett annat språk. Tydligen är det kanska vanligt att lån från pregrekiska uppvisar stor variation. Det har också föreslagits att det ursprungligen skulle ha funnits två hjältar, kanske Ὀδυσσεύς och Οὐλίξης, som senare blandats samman.
Jag hade tidigare gissat att Ulysses var en latinsk utveckling eftersom det finns flera exempel på d > l i latin. Jämför lingua från äldre dingua (släkt med sv. tunga) och lacrima från äldre dacrima (släkt med sv. tår). Det verkar dock inte som att det är fallet här eftersom formen med l faktiskt finns i grekiskan också.
Att Odysseus heter Ulixēs eller Ulyssēs på latin (båda varianterna förekommer) beror förövrigt inte på att ordet förändrades när romarna lånat in det, för variationen i namnet finns redan i grekiskan. I Odysséen som vi känner den heter han Ὀδυσσεύς (Odysseús) så det är väl naturligt att det blivit standardformen, men andra namn förekommer också. Lidell–Scott listar hela nio olika varianter:
Ὀδυσσεύς (Odysseús), Οὐλιξεύς (Ūlixeús), Οὐλίξης (Ūlíxēs), Ὀλυσεύς (Olyseús), Ὀλυσσεύς (Olysseús), Ὀλυτεύς (Olyteús), Ὀλυττεύς (Olytteús), Ὀλισεύς (Oliseús), Ὠλυσσεύς (Ōlysseús).
Ursprunget till namnet är högst oklart. Flera grekiska etymologier har föreslagits men det är kanske mer troligt att grekiskan lånat det från ett annat språk. Tydligen är det kanska vanligt att lån från pregrekiska uppvisar stor variation. Det har också föreslagits att det ursprungligen skulle ha funnits två hjältar, kanske Ὀδυσσεύς och Οὐλίξης, som senare blandats samman.
Jag hade tidigare gissat att Ulysses var en latinsk utveckling eftersom det finns flera exempel på d > l i latin. Jämför lingua från äldre dingua (släkt med sv. tunga) och lacrima från äldre dacrima (släkt med sv. tår). Det verkar dock inte som att det är fallet här eftersom formen med l faktiskt finns i grekiskan också.
-
- Medlem
- Inlägg: 868
- Blev medlem: 10 december 2008, 03:08
Re: Varför byter engelska namn på icke-engelska ord?
Tja, svenskan byter ju hejvilt namn på personer för att de ska passa in bättre, liksom för övrigt engelskan. Deras Charles I eller spanjorernas Carlos I blir ju båda Karl I på svenska, liksom de svenska Karl-kungarna blir Charles på engelska.
Orka anpassa sig alltför mycket, tänker jag. Det är helt ok att säga Jerusalem på svenska, liksom det är att säga Londres om London på spanska, eller Moscow om Moskva på engelska.
Orka anpassa sig alltför mycket, tänker jag. Det är helt ok att säga Jerusalem på svenska, liksom det är att säga Londres om London på spanska, eller Moscow om Moskva på engelska.
Lá carita i hamil mára alasaila cé nauva
Re: Varför byter engelska namn på icke-engelska ord?
Jag tycker däremot att engelskan har lite störande många icke-översatta ord, som Schadenfreude. Skadeglädje på svenska känns ju mycket smidigare.
- Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 13460
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
Re: Varför byter engelska namn på icke-engelska ord?
Kallas låneord. Alla språk dräller av sådana.Petter A skrev:Jag tycker däremot att engelskan har lite störande många icke-översatta ord, som Schadenfreude. Skadeglädje på svenska känns ju mycket smidigare.
-
- Medlem
- Inlägg: 868
- Blev medlem: 10 december 2008, 03:08
Re: Varför byter engelska namn på icke-engelska ord?
Men vissa lån är mer "bearbetade" än andra. Vad jag tror är frågan här är att färre ord i engelska ska genomgå sådana förändringar som gratäng<gratin, men det förekommer ju också rikligt med obearbetade lån i svenska, typ management.
Lá carita i hamil mára alasaila cé nauva