Kunglig/adlig äldre svensk dialekt

[von Othfors]

Jag har ställt den här frågan tidigare på olika ställen och till olika personer, men ingen har kunnat svara fullt ut. Det verkar inte finnas någon som helst forskning på området.

Jag undrar var man kan hitta information om den äldre typ av "fin-svenska" som till exempel Gustaf V och andra ur samhällets toppar talade förr - en slags släpig rikssvenska med skorrande R. (se http://www.youtube.com/watch?v=j3saozDqmPU )

Hur lärde man sig "dialekten"? Påminde fenomenet om brittiskans Received Pronounciation, som ju inte talas naturligt utan lärs in under fin utbildning av samhällets elit?

Hur uppstod dialekten och hur långt tillbaka kan man spåra den (hur talade till exempel Gustaf III när han använde svenska)? Hur långt fram i modern tid hittar vi den?

[von Othfors]

Det är ju väldigt vanligt idag att parodiera den här dialekten (se t.ex. http://www.youtube.com/watch?v=L0JQomqIaRw ). Jag vill gärna försöka se förbi den här moderna, komiska aspekten av dialekten och seriöst försöka hitta information kring ursprung och historia. Det borde finnas något - kanske någon gammal språk-/uttalsvårdsbok för finare skolor.

[Ben]

Se kommentarerna till det här blogginlägget: http://lingvistbloggen.ling.su.se/?p=2529

[von Othfors]

Tack, läste med behållning!

Men jag har fortfarande en del frågetecken att reda ut: Hur lärde sig (till exempel) Gustaf V att tala som han gjorde? Fick han undervisning om kungligt uttal av sin privatlärare? Lärdes det på samma sätt ut "fin-svenska" till andra ur samhällets elit - grevar och baroner? Hur länge har kungligheter och adel begagnat detta sätt att tala? Gustaf V var ju den siste, men vem var den förste? Hur lät Gustaf III (intressant eftersom han i mer modern tid, t.ex. Strindbergs pjäs om honom, parodieras och sägs ha ett skrorrande R)? Carl XII verkar ju uppenbarligen skorrat på R:en, hur var det med hans far och farfar?

Det här skriker verkligen efter en djupdykning!

[Markus Holst]

Gustav V hade, som de flesta i hans yrke, en utländsk mor. Föga förvånande vore, om detta påverkade hans uttal. Jag är själv uppvuxen med en far från Tyskland och fick därför skorrande R.

Är detta uttal över huvud taget belagt hos fler kungar än Gustav V? Finns det ljudupptagningar av Oskar II?

[Ben]

Jag vet inte hur mycket man kan påverka små barns uttal i annan riktning än den de hör från omgivningen eller om det ens var något man försökte göra på den tiden. Gustav V:s uttal härstammade väl rimligen från den miljö han växte upp i, d.v.s. det svenska hovet under 1860-talet, och avspeglade hur man talade där. Det bör väl f.ö. finnas ljudband även med Gustav V:s bröder.

[von Othfors]

Glöm inte brittiskans Received Pronounciation (eller The Queen's English) som fina brittiska pojkar och flickor lär sig på universitetet eller tidigare. Att forma sitt uttal för att göra det finare är ett gammalt fenomen.

Den här gamla "fin-svenskan" borde vara belagd hos vissa gamla adelsmän via äldre ljudupptagningar. Vad gäller kungligheter har jag inte hört någon ljudupptagning av Oscar II eller hans samtida släktingar, men det hade varit oerhört intressant att göra det! Jag kan inte tro att detta uttalsfenomen helt och hållet är isolerat hos Gustaf V.

[Ben]

Oskar II ska tydligen ha varit väldigt intresserad av fonografer, så hans röst spelades säkert in:
http://pellesnickars.se/index.php?id=89

Se även detta: http://www.svd.se/kultur/understrecket/ ... 364379.svd

[a81]

Om vi får tro Fredrik Lindström talade man i Stockholm på Karl XII:s tid ungefär som man gör i Norduppland i dag, så något slags norduppländska blandat med skorrande r bör vara en rimlig gissning hur man lät. Sannolikt talade Gustav III på ungefär samma sätt, uppländska/rikssvenska fast med skorrande r.

Tänk på att språket inte ändras så snabbt. Vi kan fortfarande lätt förstå den svenska som talas i Gammalsvenskby i Ukraina, vilka är ättlingar till de estlandssvenskar som deporterades/lockades till Ukraina på 1700-talet:

http://svenska.yle.fi/arkivet/artikkeli ... edia=67077

Jag tror att det vi framför allt skulle reagera på om vi träffade Karl XII eller Gustav III är att de skulle tala mycket mera lika oss än vad vi förväntar oss.

[Ben]

Jag undrar var uppgiften om hur Karl XII talade kommer ifrån. På rak arm kan jag bara påminna mig en uppgift om att han hade en något "grötig" röst, men var det sägs hur han uttalade "r" begriper jag inte riktigt.

[a81]

Jag undrar var uppgiften om hur Karl XII talade kommer ifrån. På rak arm kan jag bara påminna mig en uppgift om att han hade en något "grötig" röst, men var det sägs hur han uttalade "r" begriper jag inte riktigt.

Har hört något liknande, men aldrig tidigare att Karl XII skulle ha skorrat. Kanske snarare talfel än skorrning?

Den franskinfluerade Gustav III skorrande troligen. Jag skulle rent att säga att han troligen talade ganska lika som Gustav V.

[Ben]

Franskinfluerad blev Gustav III onekligen, men som liten ska han enligt Tessin ha visat en påtaglig motvilja mot franskan.

[von Othfors]

Jag undrar var uppgiften om hur Karl XII talade kommer ifrån. På rak arm kan jag bara påminna mig en uppgift om att han hade en något "grötig" röst, men var det sägs hur han uttalade "r" begriper jag inte riktigt.

Har hört något liknande, men aldrig tidigare att Karl XII skulle ha skorrat. Kanske snarare talfel än skorrning?

Den franskinfluerade Gustav III skorrande troligen. Jag skulle rent att säga att han troligen talade ganska lika som Gustav V.

Jag fick uppgiften om Carl XII:s skorrning via länken Ben gav mig tidigare i denna tråden, men det är enda stället jag sett det.

Ja, man tänker ju att Gustaf III borde talat något liknande som Gustaf V, men det är ju svårt att belägga. Men om det är så har förmodligen denna "kungliga dialekt" nedärvts från 1700-talet (eller kanske ännu tidigare) och levt ända fram till Gustaf V:s död - och det är ju oerhört fascinerande språkhistoriskt! Röster från 1700-talet!

Att adelsmän talade liknande är väl bara tecken på att man ville efterlikna kungen (precis som i teorin om det skorrande R:ets ursprung i det franska hovet).

[varjag]

En svensk bavon - av måvdfamiljen och avbetskamvat - förklavvade föv mig...

att när jag säger ävv - så menav jag ävv som i Vudolf och inte ävv som i Viktov -